Om det i framtiden blir så att man slipper gå och lägga sig klockan 17 och om man får duscha enligt de vanor man dragit på sig i livet och inte är hänvisad till en tid i veckan så kanske man kan tänka sig att bo på ålderdomshem istället för att gå i sjön när man börjar bli en belastning för sig själv och samhället. Men vilken musik ska ljuda i hemmets korridorer? Det funderar snart 40-årige Magnus Ljungkvist på.
Jag tycker Magnus valt två bra spår i The Clash och i Imperiet. Men visst finns det väl en del musik som är bra även av det som äldre generationer uppskattade?
Här är mina fyra förslag till musik i ålderdomshemmets korridorer.
Black Sabbath i alla sina olika konstellationer kommer för alltid att följa mig, även in på hemmet. Här med Ronni James Dio på sång. Jag gillar visserligen Ozzy-åren bättre men den tyngd som bandet har här är grymt skön, Heaven and Hell.
Jag tror inte heller att jag nånsin kommer sluta lyssna på progg. Här kombineras det bästa med det sorgligaste. Mikael Wiehe och Hoola Bandola band tillsammans med Joakim Thåström på hyllningskonserten till minnet av Björn Afzelius. Och låten, en av de bästa, Keops Pyramid.
”
Om 40 Ã¥r kommer naturligtvis även det som är nytt i dag vara gammeldans för de unga. Men “Bullet for my Valentine” fÃ¥r vara en god representant för den tunga musikens lite mer moderna prägel och sÃ¥n här musik kommer mullra när jag ligger pÃ¥ hemmet, fast det kanske är tvÃ¥ng pÃ¥ lurar.
Slutligen sÃ¥ gÃ¥r vi ytterligare tillbaka i tiden och tittar pÃ¥ en helt annan sorts musik. Fast kopplingarna finns tydligt, inte minst i den tunga hÃ¥rdrockens eposliknande kompositioner. Jag hade svÃ¥rt att välja här. “I Bergakungens sal” lÃ¥g nära tillhands, Carl Orffs “Carmina Burana” eller “Spartacus” av Aram Khachaturian. Men det blev det här: Framfört av den japanska violinisten Akiko Suwanai, frÃ¥n tävlingen “International Tchaikovsky Competition” 1990: “Violin Concerto No.1″ av Niccolò Paganini.
Andra bloggar om: musik, kultur, ålderdomshem
“Om det i framtiden blir sÃ¥ att man slipper gÃ¥ och lägga sig klockan 17 och om man fÃ¥r duscha enligt de vanor man dragit pÃ¥ sig i livet och inte är hänvisad till en tid i veckan sÃ¥ kanske man kan tänka sig att bo pÃ¥ Ã¥lderdomshem istället för att gÃ¥ i sjön”
ett stort underkännande av den åldringsvård som i stort sett byggts under socialdemokratisk regim.
Jo så är det det finns mycket att göra ju.
Comment by Bloggaren KAS — October 23, 2008 @ 4:45 pm
Yepp, det är ett underkännande. Samtidigt ska man vara pÃ¥ det klara med att det kunde ha varit mycket värre. Men här liksom pÃ¥ en mängd omrÃ¥den har Socialdemokratin missat att det förbättrade liv som människor skapat Ã¥t sig och sina barn ocksÃ¥ har ökat kraven pÃ¥ individuell pÃ¥verkan och frihet. För varje steg framÃ¥t kommer nya steg som ska tas. “Stolt men inte nöjd” eller hur var det?
Comment by erik.laakso — October 23, 2008 @ 4:50 pm
Ja snart är väl alla döda , som diggar Louis Armstrong,Chet Baker, Lasse Gulin ,Arthur Smith(Guitarr Boogie) m.fl.
Man får väl ta det som blir?
Comment by Leif Ekstedt — October 23, 2008 @ 5:24 pm
Leif, Nejdå, sådana klassiker dör aldrig i folks medvetande.
Comment by erik.laakso — October 23, 2008 @ 5:30 pm
Leif, visste du inte att alla som kan nynna Chets intro till Whichcraft fÃ¥r evigt liv? SÃ¥ kasta dig in i samlingen, repetera den ett par gÃ¥nger sen sitter den som ett smäck och du överlever även morgondagen. Och vill du dessutom leva väldigt gott sÃ¥ fÃ¥r du inte glömma Radka Toneffs “Nature Boy”.
Comment by Anders Nilsson — October 26, 2008 @ 2:19 pm