Vad flera tillfällen under de senaste åren (bland annat här) har jag skrivit om äktenskapslagstiftningen. Som utgångspunkt har jag två doktriner. 1. Samfund, kyrkor, sekter och religiösa yttringar av vilket slag det vara må måste ha all rätt att vara inskränkta, exkluderande och principfasta till egna tolkningar av religiösa urkunder. 2. Lagstadgat samlevnadsskydd måste gälla alla människor oavsett hur de väljer att inordna sitt samlevande. Idag skriver RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér på Svenska Dagbladets Brännpunkt att svensk lagstiftning diskriminerar personer av samma kön som vill gifta sig. Hon skriver:“Men myndighetsutövning får aldrig vara diskriminerande. Inte någon annanstans i svensk lagstiftning finns det möjlighet för myndighetsutövare att diskriminera människor på grund av deras sexuella läggning.” Dessutom visar RFSU i denna artikel på en klarsyn när det gäller värdet av religionsfriheten och det orimliga i att tvinga religiösa organisationer att bryta mot sina dogmer. Det enda vettiga, rimliga och rättvisa är att myndighetsutövandet är en exklusiv statlig angelägenhet och det religiösa får överlåtas åt religionerna själva att styra över. Om samfunden är lika kloka inser de att deras frihet att utöva religion kräver en helt annan samlevnadslagstiftning. |
Ett flertal analyser kring könsneutrala äktenskap levereras från vitt skilda håll. Moderate riksdagsmannen Göran Pettersson skriver klokt om att begreppet “äktenskap” bör överges i en civilrättslig samlevnadslagstiftning och att religionerna själva tillåts definiera hur de tillåter äktenskap. Den kristet präglade bloggen Apg29.com skriver att “samkönade äktenskap är ett uppror mot Gud [sic]” och verkar med det mena att civilrättslig lagstiftning ska utgå från Guds bud. Det är enligt min mening en märklig tolkning av såväl kyrkornas som statens uppgift. Bloggen avslutas med en förhoppning om väckelse, min fråga är om det åstadkoms genom lagstiftning?
Socialisten Svensson skriver att religionerna inte ska ha någon rätt att viga människor. Det han förhoppningsvis menar är att de inte ska ha någon rätt att legitimera juridiska avtal, hur det tillämpar sin tro måste ske utan inblandning från staten. De liberalt präglade bloggarna Niklas Dougherty och Johanna Nylander har en annan infallsvinkel. Niklas (Blogge Bloggelito) menar att regeringen Reinfeldt anammat en, socialdemokratisk, socialkonservativ politisering av kyrkan istället för att se fördelarna med en liberal civilrättslig samlevnadslagstiftning och Johanna uppmanar klokt: “Inför inte könsneutrala äktenskap. Lyft ur juridiken ur kyrkan istället.” |
 |
Under strecket Jag vänder mig emot begreppet “samkönade äktenskap” eftersom ordet “samkönad” inte betyder “av samma kön” utan “tvåkönad” och “hermafrodit” och det är nog inte så många hermafroditer som funderar på att ingå äktenskap. Om så ändå vore så skulle en civilrättslig, neutral, samlevnadslagstiftning passa även dem bättre. Därför skriver jag konsekvent “könsneutral” som begrepp och menar att “samkönad” är ett syftningsfel. [Snabb Uppdatering] Några minuter innan mig skriver Peter Karlberg: “Egentligen är ju detta en självklarhet”. Märkligt att det inte verkar vara det, inte minst bland våra egna partivänner. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, äktenskap, juridik, hbtq
Det är ju trevligt att kunna förenas över partigränserna. Jag skall genast tillämpa benämningen könsneutral. Förresten kommer väl den dag när kyrkan blir “partineutral” också.
Har hävdat att staten skall överta vigselrätten och låta kyrkorna köra sitt race. Biskop Caroline Krook är
mycket tydlig i det här fallet. Staten sköter sitt så får kyrkan välsigna där det passar.
Humanister kan ju fira på sitt sätt.
Men en av stötestenarna har varit ” om kyrkan avstår vigselrätten så har de gjort en eftergift” slutledningen skulle vara att de som tänker ingå könsneutrala äktenskap inte vill ha några eftergifter
om de gifter sig Sic! Nu blir det om de hela går igenom en välsignelse/fest efter giftet.
Comment by Leif Ekstedt — September 29, 2008 @ 2:08 pm
Varför skall vi över huvud taget ha något i våra lagar som lägger sig i hur människor väljer att leva tillsammans?
Arvslagstiftningen? Varför skall det vara lagstiftat hur man väljer att lämna efter sig det man ägde när man dör?
Hur stor skuld i detta megakomplex av lagstiftning har upphovsrättsmaffians kopieringsrätt egentligen? Ni vet, livstid plus 70 år, snart utvidgat till plus 90 år?
Ett lands lagar skall inte detaljreglera varje litet kommatecken i medborgarnas liv, det skall sätta upp grova ramar för vad som är samhälleligt accepterat och ingenting annat.
Samlevnadsförhållanden skall lagstiftarna ge blanka Fan (om ni ursäktar min dåliga franska) i att tafsa på, det skall vara medborgarnas egen sak.
Comment by Björn Felten — September 29, 2008 @ 4:44 pm
Björn. Jag håller inte med om att arvlagstiftningen är oviktig. Den är till för att skydda barnens rätt till arv efter sina föräldrar och främst då för att inte möjliggöra att man kan skriva något enskilt barn från arvrätten (laglott). Det tycker jag är rimligt, och i grunden en rättvisefråga.
Självklart ska inte lagstiftning lägga sig i varje detalj i medborgarnas liv, långt därifrån, men dit hän tycker jag ändå att det är långt kvar.
Samlevnadsformerna är naturligtvis människans eget val men lagstiftningen är ändå på något sätt nödvändigt för att ge stöd åt den i en relation som kanske annars skulle kunna bli lurad. Det är ju ingen tvingande lagstiftning med bodelning etc men om någon blir lämnad och inte får något ur det gemensamma boet finns det en lag att ta stöd av, det är bra.
Att det sedan räcker med en samlevnadslag där avtalet mellan parter är det centrala är en annan fråga.
Leif, jag håller med om att kyrkan borde vara “partineutral”, politifieringen av svenska kyrkan är en avart.
Comment by erik.laakso — September 29, 2008 @ 6:08 pm
När det gäller doktrin 2 så håller jag naturligtvis helhjärtat med. När det gäller 1. däremot så kan jag inte hålla med och du gör det förmodligen inte heller när det gäller kvinnors rätt till jämställt liv, när det gäller giftasålder, när det gäller rätt att gifta bort underåriga flickor eller överhuvudtaget faderns rätt att bestämma med vem flickan skall ingå äktenskap, att det är ett försonande drag att straffa flickor eller pojkar som bryter mot familjens heder osv i en lång räcka av fall. Men när det gäller homosexuella så skall de religiösa helt plötsligt “ha all rätt att vara inskränkta, exkluderande och principfasta till egna tolkningar av religiösa urkunder.”
I Sverige har vi haft den lösningen att istället för att ha en borgerlig och en religiös akt för alla så har man gift sig borgerligt eller kyrkligt. För homosexuella par har sedan 1995 som en slags kompromisslösning gällt obligatorisk borgerlig vigsel som kallats partnerskap. Att som en eftergift till några svartkåpor som inte kan foga sig i demokratiska beslut lägga om hela vigselförfarandet är ganska magstarkt. Naturligtvis skall homosexuella få gifta sig precis som heteros. Och då är det så enkelt att de som inte vill foga sig i detta fråntas vigselrätten. Då får de obstinata bära svårigheterna för sin egen halstarrighet och resten av samhället kan fortsätta med vår förnuftiga väg att låta folk välja mellan att viga sig borgerligt eller kyrkligt.
Kvinnorprästfrågan var precis likadan och nu får man ta till medlet att inte prästviga de som vägrar samarbeta med kvinnor på jämställda villkor. Man kan ju inte låta Sverigedemokrater bestämma i politiken. Varför skall man låta religiösa fascister bestämma över familjebildningen?
Comment by Bo Widegren — September 30, 2008 @ 12:39 am
Erik:
Trevligt att du valt en liberal linje. Med tanke på din bakgrund så var det oväntat. Har aldrig träffat någon från din församling som visat det minsta välvilja gentemot homosexuella.
Björn:
Det finns internationella avtal om äktenskapet som gör oss bundna att ha lagstiftning på området. Det enda landet som valt en annan väg är Israel. De har ingen sekulär äktenskapslagstiftning men erkänner äktenskap (även könsneutrala sådana) ingångna i andra länder.
En svensk samlevnadsbalk skulle i praktiken översättas till äktenskap. Att kalla det något annat än äktenskapsbalk är därför löjligt.
Comment by Christopher Aqurette — September 30, 2008 @ 12:47 am
Bo Widegren, en så självklar förutsättning som att vanliga avtalsregler gäller, det handlar om anbud och accept och det handlar om att ha rättshandlingsförmåga. Dina motargument kring doktrin 2 regleras fullt ut av vanlig avtalslag och är därför inga sakargument.
Christopher, jag är ju inte med i någon församling så det kan jag förstå att du inte gjort. Tyvärr finns det inom kyrkorna en stor missuppfattning när det gäller hur bra en liberal lagstiftning är även för deras rätt att vara inskränkta.
Däremot tycker jag det är centralt att ta bort äktenskapstermen ur lagstiftningen då äktenskapet är begreppet som funnits långt innan den sekulära lagstiftningen och som av det stora flertalet troende av olika sorter, med visst fog, anser ha varit instiftat av, om inte Gud så åtminstone av religionsstiftarna. Att det sedan i folkmun kommer heta likadant är en annan sak men för lagens skull är det bra med en helt sekulär begreppsvärld.
Comment by erik.laakso — September 30, 2008 @ 6:33 am
Jag förstår inte vad du menar med en “så självklar förutsättning som att vanliga avtalsregler gäller”. Min invändning gäller ju din regel nr 1 att religiösa helt plötsligt när det gäller homosexuella (men inte när det gäller exempelvis patriarkat) “ha all rätt att vara inskränkta, exkluderande och principfasta till egna tolkningar av religiösa urkunder.” Du kringår min argumentation med någon avtalsteori. Varför? Vad menar du egentligen. Däremot accepterar din regel nr 2.
Comment by Bo Widegren — September 30, 2008 @ 12:11 pm
Jag vill minnas att du skrev att du var medlem i en känd uppsalaförsamling här på bloggen för en tid sedan.
Du har naturligtvis rätt i att äktenskapet är äldre än lagstiftningen, men de kristna som tror att det judeokristna, strikt heterosexuella, äktenskapet var först har inte läst sin historia. Långt före kristendomen fanns var det tämligen vanligt med homosexuella äktenskap inom vissa kretsar. Det beskrivs med samma grekiska ord som kyrkan på 1100-talet definierades som en exklusivt heterosexuell union mellan man och kvinna.
Kristna har inte patent på begreppet äktenskap. De har tagit begreppet från tidigare hellenistisk tradition och gett det ett innehåll som motsvarar det traditionellt judiska äktenskapet. Om man överlåter ordet “äktenskapet” till de kristna så berövar man den homosexuella folkgruppen dess historiska rätt till begreppet. Det blir alltså en fortsättning på den homofobiska historieskrivningen där homosexuella äktenskap systematiskt förtigits.
Comment by Christopher Aqurette — September 30, 2008 @ 1:21 pm
Cristopher. Jag studerade där 1993, det var vad jag skrev. Inget annat. Sen var det inte just kristendomen explicit som jag refererade till utan till religioner överlag.
Bo, jag missuppfattade din kommentar. Men även när det gäller doktrin 1 är det glasklart att en liberal lagstiftning ger även religiösa rätten att reglera hur de vill ha det i sina organisationer. De exempel du gav om giftasålder etc var det jag menar regleras genom anbud-accept och rättshandlingsförmåga. Det handlar inte om religion. Det religiösa organisationer inte får, så är det att ålägga andra att leva som de tycker är rätt. Religion ska inte ligga till grund för lagstiftning helt enkelt.
Comment by erik.laakso — September 30, 2008 @ 6:24 pm