 |
|
|---|---|
Vid vilken ålder ska man gå i pension? Det är en högaktuell fråga eftersom det hela tiden förs diskussioner om höjd pensionsålder, tillgång till arbetskraft och pensionernas storlek. Den som har en hög livsinkomst får en högre pension och den som har möjlighet att själv lägga undan till sin pension ökar sin livskvalitet genom att ha egna tillgångar när arbetsinkomsten uteblir. Den som jobbar i ett trivsamt yrke med hög lön och bra arbetstider lever längre, är friskare och kan se fram emot en rik ålderdom med utlandsresor och mycket mervärde medan den som arbetar i ett fysiskt eller psykiskt slitsamt yrke, lågavlönat och med arbetstider som gör att man åldras i förtid kanske inte har andra möjligheter än att försöka härda ut till 67, 69 eller 71 år, om inte annat så av ekonomiska skäl.Visst är livet orättvist på många sätt. Den som jobbar inom vården med ett jobb som liter på kropp och själ, ofta till lågt värderad arbetsinsats och utan förmånliga avtal som ger ökad pension skulle förmodligen behöva gå i pension tidigare än snittet men har inte en chans att göra det eftersom ekonomin inte tillåter det. Den som däremot haft en lindrigare arbete med hög inkomst och bra anställningsavtal kanske kan gå i pension redan vid 60 och använda 20-25 år till kreativ fritid. Med det pensionssystem vi har nu bör alla pensionsspara från mycket tidig ålder, kanske redan från gymnasietiden för att det ska bli riktigt bra. Tar skolorna ansvar för att lära ut vikten av sparande eller ligger det enbart på föräldrarna? Hur slår det då ur ett socio-ekonomiskt perspektiv? Kan ett vänsterperspektiv på pension ur fördelningssynpunkt förändra det här utan att återgå till ett system som dränerar statsbudgeten? |
Moderaterna försöker bygga en bild av sig själva som ett lyssnande parti. Nu senast är det propagandaminister Schlingmann som lyssnar och budskapet som kommer ut ur lyssnandet är en vilja att öppna för möjligheten att jobba längre än till 67 års ålder, och förstås att det behövs mer resurser till de avlyssnade. Men jag tycker att moderaterna i vanlig ordning misslyckas med problematiseringen för att gå direkt på den enklaste lösningen. Om det nu är så, vilket är fallet, att många människor ser fram emot en riktigt dålig ålderdom ur ekonomiskt perspektiv så är det bara den enkla och oproblematiska lösningen som säger att folk därför måste beredas möjligheten att jobba lite längre och att det ska kunna göras genom förändrad lagstiftning. Istället borde kanske perspektiven breddas så att grundfrågan om ekonomiska svårigheter efter pensionering belyses skarpt. Först och främst har fackföreningsrörelsen ett stort ansvar när det gälller att bygga förutsättningar för deras medlemmar. Det nya pensionsavtalet inom SAF-LO-avtalet är bra där en tydlig ökning för avtalspensionen ger ökad trygghet inför ålderdomen men det bör kunna bli ännu bättre. Dessutom finns det ett politiskt ansvar för pensionerna parallellt med systemens hållbarhet. En förväntad borgerlig åtgärd kan inom några år kalkyleras där grundpensionen blir behovsanpassad med någon form av tak, ungefär som det bordlagda/skrotade(?) förslaget om sjukförsäkringar. Här behöver vi ha ett förbättrat program där hänsyn tas till verklighetens förutsättningar samtidigt som det nya systemets egna ansvar behålls och utvecklas. |
 |
Under strecket Dagens Nyheters ledarsida kritiserar Agendaredaktionen i en i övrigt väl spretig ledare, i alla fall underförstått, när de är lite undrande över prioriteringsordningen där det ryska presidentvalet ignorerades till förmån för debatten mellan Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och det moderata landstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt. Debatten i sig tycker jag blev lite väl trist eftersom jag har svårt att orka med att lyssna på personer som låter som om de pratar med småbarn. Samma syndrom sker när statsministern talar eller debatterar. Med huvuden på sned och ett tonläge som för tankarna till förskolan får jag väldigt lätt ryckningar i snabbspolningsknappen. Är det detta som är förnyelsen i svensk politik? |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: pension, pensionsålder, pensionärer, PPM, ATP, politik
Den som är 50-plus platsar inte längre i arbetslivet enligt majoriteten av företagen. Det innebär att många TVINGAS ut i pension redan vid 60 år.
Samtalet sker inte om slöseriet med arbetskraft med lång erfarenhet, kunskaper och trohet till arbetslivet.
Det är en skam att det sker sådant slöseri med arbetskraft. Ca. 25 % av de långtidsarbetslösa är mellan 55-65 år. Och dessutom är pensionsåldern betydligt lägre än det medges.
Många slits ut i sina jobb. Många kvinnor i låglöneyrken har/får en mycket låg pension. Alltför många jobbar på deltidsjobb och alltför många har sådana jobb där semester, övertid, pensionsintjänande etc betalas ut i timersättningen i det tillfälliga jobbet.
Så vad tänker samhället göra med alla dessa som tvingas ta pension därför att överleva i vårt samhälle?
Comment by Eva Hedesand Lundqvist — March 4, 2008 @ 11:06 pm
Läser ditt oroande inlägg Eva.. och tanken faller in på att S-föreningar måste få en ny framtid nu.
Skulle inte förvåna ifall dom kommer att innehålla mestadels kvinnor med oro att slitas ut.. och därmed dålig framtid.
Ute i samhället måste det ju finnas väldigt många kvinnor som du beskriver.. tillsammans i S-föreningar borde dom kunna få framgång.. finna gemenskap mot ett gemensamt mål.
Men ifall S-föreningar tunnas ut som dom gör så är det enbart då Mona som får ta in det i planer för framtiden och redan nu skapa bilden för en bättre framtid för denna grupp av kvinnor.. tror det skulle bringa många röster i ett kommande val.
Comment by Foa — March 5, 2008 @ 10:04 am
Visst finns det gemenskap i vårat parti. Jag sitter i styrelsen för Broderskapsdistriktet i Norrbotten, i en broderskapsförening, i styrelsen i en S-förening på landsbygden. Dessutom är jag medlem och aktiv medlem i Kommunals S-fackklubb här i Luleå och i en S-kvinnoklubb.
Och Foa jag kan garantera Dig att det diskuteras politik och jämställdhet samt jobbpolitik mm. i alla dessa S-föreningar.
Men FOA vi har en borgerlig regering och den verkar inte gå att påverka i sådana här frågor!
Comment by Eva Hedesand Lundqvist — March 5, 2008 @ 7:27 pm
Går du i pension idag har du kanske 60%, MEN du får lägre vid ’förtida uttag’.
Men lägg till 20% och vad får du för inkomst för 1-dag i veckan.
Och att jobba 1-dag i veckan i ett livsförkortande yrke, är inte lika förstörande, du kan nu jobba i några år längre så att du kompenserar den lägre pension du får.
Arbetstidsförkortning för hårda yrken, kan vi väl kalla det!
Samt så har du kontaktytorna kvar.
När du är 70-75 och hamnat på ’hemmet’ så är det 1600:- eller vad det är i dag, som gäller.
Att idag leva i låglöneyrken, kräver skola i den högre matematiken.
Men en sak kommer man inte ifrån !!
Det gäller att dö tidigt, men inte alltför tidigt, det är väl onödigt att dö rik
Comment by Nils Lindholm — March 6, 2008 @ 2:40 pm
Här kommer hela:
Är du lågavlönad i ett livsförkortande yrke så skall du gå i pension så fort du kan.
Sen tar du jobb enl. ’salladsbaren’. (Anställd bara då du är frisk och just då det finns jobb.)
Du är nu attraktiv för arbetsgivaren då han ju inte behöver betala pension, sjuk, eller a-kasseavgifterna, finns ingen anställningstrygghet att ta hänsyn till.
Säg att du jobbar 1-dag i veckan = 20%
Går du i pension idag har du kanske 60%, MEN du får lägre vid ’förtida uttag’.
Men lägg till 20% och vad får du för inkomst för 1-dag i veckan.
Och att jobba 1-dag i veckan i ett livsförkortande yrke, är inte lika förstörande, du kan nu jobba i några år längre så att du kompenserar den lägre pension du får.
Arbetstidsförkortning för hårda yrken, kan vi väl kalla det!
Samt så har du kontaktytorna kvar.
När du är 70-75 och hamnat på ’hemmet’ så är det 1600:- eller vad det är i dag, som gäller.
Att idag leva i låglöneyrken, kräver skola i den högre matematiken.
Men en sak kommer man inte ifrån !!
Det gäller att dö tidigt, men inte alltför tidigt, det är väl onödigt att dö rik
Comment by Nils Lindholm — March 6, 2008 @ 2:42 pm
Det är farligare för hälsan att inte ha ett jobb att gå till än att jobba. Det torde vara uppenbart för de flesta. Den senaste trenden att jobbet skulle göra folk sjuka håller på att bytas mot en trend att det är bättre och vara frisk och jobba än att vara sjuk och gå på bidrag. Att arbetslivet skulle vara en källa till psykisk eller fysisk sjukdom är en myt.
Comment by Leif E — March 7, 2008 @ 6:51 pm
Leif, Myt? Det finns uppenbarligen oerhört delade meningar om det, men i vanlig ordning sÃ¥ är det väl “fakta” när du uttalar dig och “myt” när alla andra gör det. Jordens intellektuella mittpunkt är där dina fötter nuddar marken.
Comment by erik.laakso — March 7, 2008 @ 7:04 pm
Leif, det jag tror du missar är den oerhörda skillnaden mellan att ha ett jobb som är trivsamt, givande och lönande jämfört med att ha ett jobb som är monotont, slitsamt och underbetalt.
Comment by erik.laakso — March 7, 2008 @ 7:28 pm
“Att arbetslivet skulle vara en källa … eller fysisk sjukdom är en myt”
Att bli indränkt i vit kylolja i si sÃ¥ där 10 Ã¥r kan ge svÃ¥ra skador men det berättar vi inte för uteliggaren som hÃ¥ller pÃ¥ att ruttna bort, eller ännu bättre vi förtränger det sÃ¥ kan vi skriva “Att arbetslivet skulle vara en källa till psykisk eller fysisk sjukdom är en myt”.
http://bloggarna.se/webedit/ace/aa.asp?ankare=8mar07a&sidaid=357#8mar07a
Leif snälla var inte så kategorisk så blir ditt argument lättare att förstå.
Vänligen KAS
Comment by Bloggaren KAS — March 7, 2008 @ 9:47 pm
Arbetsmiljön har aldrig varit bättre och arbetstidens längd är för de flesta betydligt kortare än den varit tidigare. Det senaste pÃ¥fundet är att folk skulle drabbas av “utmattningssyndrom” pÃ¥ grund av hÃ¥rt arbete. Det har inte visats i nÃ¥gon studie. Man utgÃ¥r helt enkelt frÃ¥n att det är sÃ¥. Däremot är det visat att de som stÃ¥tt utanför arbetsmarknaden drabbats hÃ¥rdare av psykisk och fysisk ohälsa. Att inte ha ett jobb att gÃ¥ till är en större riskfaktor än att ha ett stressigt jobb.
Nyligen har man presenterat en studie som visar att trygghetslagarna i Sverige leder till en större upplevd osäkerhet än ett flexibelt system men det har ju inte med jobben att göra. Det har att göra med att människor tvingas stanna på jobb där de vantrivs för att inte sumpa sin plats i turordningslistan.
Arbetsplatser som utgör en fara för den fysiska hälsan är inte tillåtna och kan stängas av skyddsombudet.
Studera gärna också det arbete som pågår för att få ner sjuktalen. Detta arbete påbörjades av läkarförbundet och socialstyrelsen under förra mandatperioden. Tyvärr orsakade en tidningsstorm mot socialstyrelsen en försening av den del av projektet som handlade om psykiatriska sjukdomar.
Det är inte längre lika OK att lÃ¥ngtidssjukskriva sig för vantrivsel eller arbetsplatskomflikter. För 5 Ã¥r sedan skröt man om sina lÃ¥ngtidssjukskrivningar för “utbrändhet”. Snart kommer ingen att vilja stämpla sig som “utbränd”.
Tiderna förändras och vi med dem.
Comment by Leif E — March 8, 2008 @ 12:07 am
I väntan pÃ¥ svar fÃ¥r jag väl kommentera lite mer dÃ¥. Erik skriver: “Jordens intellektuella mittpunkt är där dina fötter nuddar marken”. Jo, det är ju förvisso sÃ¥. Det jag upplevt, tänkt, vet och kan d.v.s. mitt intellekt, är förankrat i min kropp och den stÃ¥r självfallet där mina fötter nuddar marken. Mental aktivitet by proxy är inget jag i alla fall är bra pÃ¥.
Man ska vara fast förankrad i myllan och gräva där man stÃ¥r. En av mina huvuduppgifter är att sjukskriva för t.ex. utbrändhet. DÃ¥ pÃ¥tvingas man ocksÃ¥ statens syn pÃ¥ omrÃ¥det samtidigt som man träffar folket det berör. IgÃ¥r var det stormöte om nya regler och blanketter frÃ¥n FK. Synen pÃ¥ det förträffliga i att vara sjukskriven för utbrändhet pressas frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥ll. En av punkterna pÃ¥ mötet var “finns det utbrändhet?” När det börjar svänga sÃ¥ här brukar det innebära ett paradigmskifte.
Så mitt centrum för intellektuell aktivitet är jag och min hjärna. Hur är det för dig, Erik? Sitter din intellektuella kapacitet i tantens hjärna eller i arbetarekommunens vu?
Comment by Leif E — March 8, 2008 @ 8:43 am
Leif, det är oerhört långt imellan ståndpunkterna du framför. Först hävdade du att det var en myt med fysiska och psykiska arbetsskador sedan går du igång på att just utbrändhet är en myt. Hur ska du ha det? Är arbetskador, fysiska såväl som psykiska en myt eller är det, möjligen, utbrändhet som är en myt? Finns det grader i helvetet?
Vad är din åsikt om monotona arbetsmiljöer, tror du att ett skyddsombud kan stänga en sådan arbetsplats hur som helst? Förresten, skyddsombud, det är ju en fackligt förtroendevald, sådana tycker du väl inte om?
Slutligen, att din intellektuella mittpunkt befinner sig där du stÃ¥r är givetvis otvivelaktigt liksom att min intellektuella kapacitet utgÃ¥r frÃ¥n min hjärna (vilken tant du Ã¥syftar är oklart?) men ditt agerande och argumenterande drar Ã¥t att du anser din hjärna som varande jordens intellektuella mittpunkt (vilket ocksÃ¥ var vad jag skrev) eftersom dina Ã¥sikter är “fakta” och “sanningen”. Du är en fundamentalist Leif, det är ovanligt för en liberal, eller hur?
Comment by erik.laakso — March 8, 2008 @ 12:21 pm
Svår depression är fullt mätbar, det finns minst tre indikatorer som är mätbara.
Har du leif låtit leta efter något mätbart i ditt centrum.
Personligen så tror jag att Leif är ett internettroll med båda fötterna på marken utan ett uns av förståelse för vad som händer med människor som utvecklat de tre indikatorerna.
Troll på dig Leif.
Comment by Bloggaren KAS — March 8, 2008 @ 12:30 pm
Läst och tagit del.. vad mer kan man säga?
Jo att det skulle jag ha sagt före #12 och efter #11.
Varför studier då det finns vetenskapliga bevis.. strunta i studier.. det bara vilseleder.
Sedan vetenskapliga bevis.. blaha blaha.
Man vill bara bevisa sådant som ligger en närmast hjärtat.
Jag ser far emot den dagen då allt.. precis allt är vetenskapligt bevisat.. tänk att vakna upp om en så där miljard år.
Comment by Foa — March 8, 2008 @ 1:46 pm
Foa du kan förvissa dig om din önskan att vakna upp om du lever vidare som nu och kompletterar det med en stark gudstro samt är snäll med alla i dina kommentarsskrivningar i fortsättningen.
Jag har skrivit under.
http://www.namninsamling.com/riva
KAS
Comment by Bloggaren KAS — March 8, 2008 @ 8:00 pm
Tack KAS!
Jag visste att du skulle skriva under!
Erik och resten.. skriver ni under?
Comment by Foa — March 8, 2008 @ 9:25 pm
Det finns inga hållpunkter för att ett arbete skulle kunna utlösa en depression! Det är ju här allt gått snett! Hur kan man ens påstå något sådant som att arbete leder till depression om man inte har en hypotes och inga indicier på att det skulle kunna vara så?
Förklara! Jag förstår inte. Vad är sambandet mellan arbete och depression?
Och Eriks inlägg handlade om att nagla fast att arbetslivet är själva källan till psykisk och fysisk ohälsa. Så är det inte. Sjukdomsgenes är ofta ett intrikat samspel mellan personens konstituionella svaghet och olika miljöfaktorer där arbetsmiljön idag är betydligt bättre än miljön i hemmen och på fritiden. Ingen verkar t.ex. fundera över den stress det innebär att ha småbarn, dålig ekonomi eller relationsproblem. Nej, det är bara jobbet som kan vara stressigt.
Fan trot.
Comment by Leif E — March 8, 2008 @ 10:47 pm
Leif E
Leif du skriver “Förklara! Jag förstÃ¥r inte. Vad är sambandet mellan arbete och depression?”
Svår depression är något som är fullt objektivt mätbart och som kan utlösas hos människa.
Det finns en mängd olika orsaker till att sjukdomen utlöses varav det för det allra mesta är samverkan mellan en mängd olika händelser såsom olycklig kärlek, nära anhörig som dör, fattigdom(utanförskap), drogmissbruk, stress(tex på arbetet), krav man ej klarar att uppfylla, förlust av jobb osv.
De allra flesta av oss klara en eller till och med all punkter utan att drabbas av svår deppning, för vissa av oss kan det räcka med att ett barn dör eller med att man förlorar jobbet och en skilsmässa i kombination. För de allra flesta tar det år att utveckla en svår depp och ungefär 10 % blir aldrig friska igen. En svår depp kan ta lång tid att läka ut.
Det finns exempel på arbetsplatser som har en så stressig logistik att människor faller ur efter något år särskilt om ett stressigt jobb samverkar med någon av de övriga faktorerna.
Att på stå att ett arbete enbart som man behärskar skulle kunna utlösa en svår depp skulle jag inte vilja göra men det betyder inte att det finns folk som fallit av pin på grund av att dom utsatts för förnedrande behandling på arbetsplatser.
Jag tror i motsatts till dig att det finns ytterst få som lider av svår depp. som har fejkat sig till detta och därmed skall hånas och betraktas som banditer.
Jag är övertygad om att vissa av oss klarar att förlora ett barn och fortsätta att jobba dagen efter men jag tror också att det finns mammor som aldrig kan återkomma i jobb efter en sådan händelse.
Det är min åsikt att vi skall ha ett generöst förhållningssätt till människor som inte klarar svåra motgångar.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — March 8, 2008 @ 11:43 pm
Nåja. Visst är etiologin till depression komplex men den beror inte primärt på s.k. life events. Dessa brukar man kalla utlösande faktorer men det är lite kännt hur inverkan de har.
Bakomliggande orsak är istället svagheter i vissa endokrina system och neurotransmittorsystem. Hipokampus i hjärnans tinningslob har ofta en underfunktion, binjurens återkoppling till hypothalamus är också störd och slutligen finns ett underskott på serotonin (5-HT) och noradrenalin.
Behandlingen är således serotoninåterupptagshämmare och noradrenalinstimulerande droger, helst, men inte nödvändigtvis, kombinerat med kognitiv terapi.
Visst ska vi ha ett generöst förhållningssätt till mammor som förlorar sina barn men det innebär ju inte att man skall skylla deras arbete för att dom inte mår bra efter sin förlust. I typfallet tror jag inte heller att det är genom att utveckla en depressionssjukdom som dom reagerar på förlusten. Varför skulle dom det?
Hur var det föresten med sambandet mellan jobbet och depressionssjukdomarna? Du skriver “förlora jobbet” men det ligger väl i linje med det jag skrev att det är bättre att jobba och vara frisk än att vara arbetslös och sjuk? Förklara!
Comment by Leif E — March 9, 2008 @ 12:22 am
ska jag förklara för dig att “det är bättre att jobba och vara frisk än att vara arbetslös och sjuk” bara den frÃ¥gan gör att jag betraktar dig som ett J***A internetttroll. / KAS
Comment by Bloggaren KAS — March 9, 2008 @ 5:00 am
DEN var … var … djup, KAS.
Verkar som att du kommit till insikt men inte vill erkänna …
Comment by Leif E — March 9, 2008 @ 10:27 am