 |
|
|---|---|
Könsneutrala äktenskap debatteras, ventileras och argumenteras åt alla håll och från flera vinklar. Jag tycker debatten ibland blir lite ensidig och från och till dessutom ganska korttänkt. Jag menar så här. Äktenskapslagen är egentligen inget annat än en avtalslag som reglerar arvsordning, förmyndarskap, avtals upphörande, beskattning och ägandefrågor inom avtalets giltighetsområde, det är självklart att var och en som vill skydda sitt sammanboende genom ett sådant avtal ska kunna göra det, alltså måste äktenskapslagen göras om på ett eller annat sätt. Religionsfriheten är en annan aspekt på frågan, jag är oerhört främmande till att lagstiftning ska ha några som helst tvingande synpunkter på vilka relationer som ska accepteras hos olika religionsutövare, därför får inte en ny lagstiftning lägga inskränkningar på samfunds rätt att neka utdelande av välsignelser.En ny könsneutral äktenskapslag bör därför kanske snarare göras om så att partnerskapslagen blir det samlingsnamn som ersätter äktenskapslagen. Att reglera sitt partnerskap inför lagen blir ett avtal som ingås oavsett kön på de som vill ingå detta. Sedan får folk kalla sitt reglerade partnerskap för precis vad de vill och kyrkor, samfund, sekter och religioner får genomföra sina valfria cermonier för att välsigna dessa partnerskap i religiösa förbund, samt ha rätten att neka partnerskap de inte stödjer från att få dessa välsignelser. Det borde inte vara svårare än så om vi fortfarande anser religionsfriheten också är en grundläggande rättighet. |
Det bör naturligtvis i en sådan könsneutral partnerskapslag vara fullt möjligt att behålla regleringarna kring hur många som kan ingå i detta avtal, hur gammal man måste vara etc. De glidningar som äktenskapsfundamentalisterna fruktar tror jag är obefarade glidningar även om viss ytterligare förändring kan komma i framtiden. Jag kan förstå de, inte i föraktligt antal, som lever i polygama relationer också vill skydda varandra avtalsmässigt, kanske växer deras krav i en förlängning. Syskonpartnerskap och barnäktenskap anser jag dock har helt fruktlösa intentioner att få samhällelig legitimitet.
Anledningen till varför jag menar att mitt förslag om könsneutral partnerskapslag är förnuftigare än en könsnutral äktenskapslag beror på att mitt förslag respekterar fler parters ståndpunkter i frågan. Även det du eller jag kanske kallar religiöst bigotteri måste med nödvändighet vara skyddat i grunden, därför måste samfund ha rätten att neka vem de så vill att ingå religiöst förknippade förbund.. Du och jag får naturligtvis ha synpunkter på sådant agerande men vi får inte ha makten att tvinga dem att följa våra värderingar, den makten måste religionerna ha själva, allt annat är grundläggande brott mot rätten att vara intolerant. |
 |
Under strecket För övrigt heter det naturligtvis inte “samkönade äktenskap” då “samkönad” betyder hermafroditisk, tvåkönad. Det bör kallas könsneutral eller “enkönade”. Läste också något intressant om en person som kunde få en åsikt att låta som det vore en sanning, sådan är nog jag, och det är sannolikt en orsak till varför en del blir så ohyggligt uppretade. 
Efter den upphettade debatten om Kosovos framtid har jag börjat gräva i mina gamla universitetspapers och studiematerial, det är spännande och skakande läsning, jag återkommer med en postning framåt helgen hoppas jag. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: äktenskap, könsneutrala äktenskap, lagstiftning, politik
Jag har kommit till precis samma slutsats trots att min utgångspunkt snarast är den motsatta till din. http://dinledamot.blogspot.com/2008/01/skilj-p-kyrkan-och-staten.html
Comment by Göran Pettersson — January 16, 2008 @ 2:10 pm
Jag tror det som du beskrivit vore den bästa lösningen. Staten skiljer inte på heterosexuella relationer och homosexuella relationer men låter religonerna fortsätta med sin inskränkthet ( men då bara inom sin egen församling där man faktiskt kan välja om man vill delta eller ej ) om de så önskar. Minsta möjliga mängd statlig tvång är utmärkt.
Comment by Johan T — January 16, 2008 @ 10:43 pm
Erik:
Bra skrivet. Jag håller med till punkt och pricka i hela ditt resonemang och förslag på lösning.
Och detta trots att jag troligen kvalificerar mig in i gruppen som du kallar “äktenskapsfundamentalister”
Om man ser sig omkring i Europa så upptäcker man att många länder har just den här lösningen, dvs att man ingår ett partnerskapsavtal som reglerar bl.a. arv, rättigheter och skyldigheter, i rådhuset eller motsvarande.
Sedan ingår man äktenskap eller vigsel i enlighet med den ordning som ens “egen” religion eller trosinriktning erbjuder.
Johan T:
Är det inte väldigt inskränkt från din egen sida att skriva: “… men låter religonerna fortsätta med sin inskränkthet… ” ?
Comment by Stefan Sanneskär — January 17, 2008 @ 12:52 am
Det jordiska och det varaktiga.
Tro inte gott folk att det är skillnad mellan det ni kallar lag och godstro annat än tiden.
Religionen(oavsett namnet och tro) är såsom lagen ett sätt för människor i grupp att reglera sina relationer här i jordelivet. Vad religionen har men lagen saknar är den allsmäktige guden som gör oss människor varandes på samma plan och stärker människas självkänsla på ett sätt som inte låter sig göras där människa kan döma annan människa, inför gud är vi alla jämlika. Även om religioners rättesnöre förändras så är den inte lika flyktig som lagens, religionen bär helt enkelt gruppens erfarenheter om livet vidare till nästkommande generationer på ett sätt som lagen inte förmår. PÅ samma sätt som människa skriver lag i egna syften finns människa enskild som nyttjar gudens tro i egna syften(läs Bush). Så till äktenskapet som är något som i allra högsta grad rör relationer i vårt jordeliv och som i vår Gudstro finner sina lagar sen lång tid. Den tro som nu sprider sig att äktenskapet enbart skall reglera två eller flera människors njutning och relationer är enfaldig och kommer inte att bäras vidare särskilt långt i nästkommande generationer. Äktenskapet reglerar inte enbart själva njutningen i relationer, utan även människors svagheter och sist men inte minst det viktigaste av allt de älskandes skyldigheter gentemot sina avkommor. Det är inte helt fel att säga att äktenskapet är större än den sexuella njutningen enbart, det är heller inte fel att säga att två människor eller flera människor oavsett kön kan ge varandra sexuell njutning men detta faktum är inget nytt och denna svaghet(styrka) reglerad i förlåtelsen för att skydda både äktenskap och trygga avkommors uppväxt. Jag hävdar att många nu är vilse i njutning och tanke, men det gör inte så mycket om denna vilsenhet skulle påverka de jordiska lagarna, ty dom är flyktiga och i mycket enfaldiga.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 17, 2008 @ 5:54 am
Du har en mycket stor poäng i det du skriver, KAS. Äktenskapet är till för avkommans skydd. Att då “upplåta” äktenskapet för relationer som inte kan ge avkomma är ologiskt. Det finns ingen anledning att prioritera sexuella relationer framför andra slags relationer. Och varför prioritera relationer mellan TVÅ människor om det nu finns GRUPPER av människor som vill manifestera att de hör ihop?
Comment by Kristina Larsson — January 17, 2008 @ 9:32 pm
Men Kristina, och KAS, i den tid vi nu lever så är familjeförhållanden väldigt varierande. Adoptioner (även enkönade relationer får adoptera, och ensamstående), samboförhållanden, särbo, KK, en- & tvåkön, polyamoröst och mycket mycket mer. Dessutom finns det ju gubevars folk som gifter sig men som inte skaffar avkommor, hur ska vi hantera det tro?
Som försäkringsrådgivare vet jag att allt för många inte skyddar sina avkommor eftersom de lever avtalslöst och utan testamente, det är ett växande bekymmer för alla små avkommor där ute, men lika lite som vi kan tvinga alla som får barn att skriva avtal så kan vi tvinga alla med avtal att skaffa barn. Därför är det rimligt att avtalsmöjligheten öppnas för alla som vill oavsett kön och ambitioner att skaffa eller inte skaffa avkomma, samt att kyrkorna får göra precis hur de vill med de, de önskar välsigna eller låta bli.
Comment by erik.laakso — January 17, 2008 @ 10:02 pm
Just det EL mångfald och enfald och historiens gång, lagar kommer och går liksom generationer och olika lagstiftande majoriteter. Olika syn och olika åsikter borgar för människans möjligheter att överleva.
Skulle alla tycka lika minskade människans möjlighet till fortlevnad.
Skojar du med mig EL när du skriver “Dessutom finns det ju gubevars folk som gifter sig men som inte skaffar avkommor, hur ska vi hantera det tro?” … varför skall det hanteras överhuvudtaget?
Två gubbar som tillfredställer varandra och trivs i varandras sällskap vad har det med fortlevnad att göra överhuvudtaget … vi pratar om olika saker här …
Vad är det för tjafs som du skriver om att tvinga folk att skaffa barn mår du liksom jag dåligt EL och vill kompensera det genom att leka Gud och tvinga folk?
Äktenskap ingås frivilligt och har inget med tvång att göra, folk kan skaffa barn utan att vara gifta.
För mig är ett äktenskap mellan man och kvinna och det är min syn på saken, andra har andra synsätt.
Om någon majoritet ändrar betydelsen i äktenskapet och lagarna så att det får en annan betydelse än den jag har så kommer jag att pröva om jag skall upplösa mitt äktenskap eller om jag skall kalla det för något annat.
Detta är inte för att jag har en viss moral eller för att jag missumnnar någon att leva annorlunda än vad jag gör ty andra lever sitt liv och jag lever mitt.
Jag anser att mångfald och olika synsätt är bra och en garanti för att vi människor skall kunna fortleva i många generationer till. Beteenden som inte resulterar i avkommor överlever ett mindre antal generationer än andra beteenden och med det nöjer jag mig.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 17, 2008 @ 10:44 pm
I vanlig ordning överreagerar du KAS men det får vi andra naturligtvis acceptera och leva med. Hela mitt inlägg talar om något helt annat än tvång, ändå är det vad du läser in. Mycket underligt.
Comment by erik.laakso — January 18, 2008 @ 1:28 am
Det var faktiskt du EL som i #6 tog upp detta med tvång och försökte klistra på mig genom att säga att “så kan vi tvinga alla med avtal att skaffa barn” viket är en något förlegad och lite ful debatteknik.
‘När jag sedan påpekar att jag är av uppfattningen att alla skall få leva enligt deras egna känslor utan inblandning så kallar du det underligt.
skönt att det är fredag så du får vila upp dig lite min vän
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 18, 2008 @ 5:41 am
KAS, är du släkt med Marjasin eller? Att klippa och klistra som man vill är ohederligt såväl enligt god redovisningssed som i debattsammanhang. Det som föregår ditt “klipp” är: “Lika lite som vi kan tvinga…” Läs för jösse namn hela meningar innan du skuttar iväg och drar märkliga slutsatser människa! Det är nog du som behöver vila vännen…
Comment by erik.laakso — January 18, 2008 @ 7:24 am
Det var faktiskt du EL som i #6 tog upp detta med tvång och försökte klistra på mig genom att säga att “Lika lite som vi kan tvinga…” viket är en något förlegad och lite ful debatteknik.
När jag sedan påpekar att jag är av uppfattningen att alla skall få leva enligt deras egna känslor utan inblandning så kallar du det underligt.
Jag har inte påstått att du skrev att vi skulle tvinga jag sa att du tog upp frågan bara …
Men eftersom vi har samma åsikt i frågan men bara talar förbi varandra så gör jag som vargarna lägger mig på ryggen med alla fyra i vädret särskillt som jag är på ditt revir, jag hoppas naturligtvis att du är lika fredlig som en varg och inte hugger mig i halsen. Med tanke på vad den här bloggen handlar om så ger du tusan i att slicka mig på magen.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 18, 2008 @ 9:29 am
Skit i ungarna! Dom är ju bara till besvär. Föresten kan man adoptera prima handikappade ungar från öst och dumpa dom hos socialtjänsten och psykkliniken när man tröttnat på att vara godhjärtad. Det har jag sett exempel på idag.
Å andra sidan. Om man inte tar ansvar genom äktenskap eller genom att garantera livslång omsorg för redan handikappade bör man inte ha barn.
Men vi kanske diskuterar rätten att manifestera sin homosexuella böjelse inför världen?
Suck!
Comment by Leif E — January 18, 2008 @ 9:05 pm
# 6
Därför är det rimligt att avtalsmöjligheten öppnas för alla som vill oavsett kön och ambitioner att skaffa eller inte skaffa avkomma,
Men det är ju precis det jag skriver. Det finns - om man låter homosexuella “gifta” sig - ingen som helst anledning att reservera detta för parrelationer.
Comment by Kristina Larsson — January 19, 2008 @ 1:51 am
# 12
Och i går såg jag exempel på hur man polisanmäler sin 15-åring med Aspergers för att man vill bli av med honom. Sällan har jag varit så förb-d på ett par “målsägande”. Visst, han hade fått vredesutbrott men vem skulle inte det när man hela tiden får höra att man är psykopat och inte ska få bo kvar hemma. Dessutom förstod man att han, mycket lämpligt, utsetts till syndabock för alla familjens problem. Nu var han också skuld till att mamma skulle skiljas för femtielfte gången.
Jag kan inte förstå det. I min värld gör man sig inte av med sina familjemedlemmar, oavsett hur jobbiga de är.
Comment by Kristina Larsson — January 19, 2008 @ 2:01 am
Asperger är förknippat med en stark ärftlig komponent.
Det är ju för dom här vi har strukturer, tabun, konventioner och lagar. Vänstern vill införa en normlöshet som bara de mycket välordnade kan hantera medan man kastar ut alla med svårigheter i ett normlöst tillstånd utan struktur. Tacka för att det blir familjeupplösning och kriminalitet då.
Comment by Leif E — January 19, 2008 @ 2:23 am