 |
|
|---|---|
Jag tillhör dem som tror starkt på kollektiva insatser för att förbättra samhället. Jag tror att kooperationer och samverkansprojekt är bra sätt att vara aktiva aktörer i vår liberala marknadsekonomi. Jag tror att svensk arbetarrörelse med fackföreningarna i spetsen är ytterst väl lämpade att bedriva aktiv ekonomisk påverkan genom de tillgångar som finns i form av såväl kapital som stort kollektiv. Svensk arbetarrörelse har genom kooperativa företag och insatser genom historien visat att den form av liberal socialism som präglat exempelvis socialdemokratin under stora delar av de dryga 100 år som den funnits i Sverige, varit framgångsrik och har framtiden för sig. Dock har den syn som gjort att staten, kommunen, samhället, ska göra allt det som rörelsen vill inte bara visat sig vara en återvändsgränd, det är en syn som lamslår det egna initiativet.Exemplet med löntagarfonder är symptomatiskt. Tänk vilken bra idé egentligen. Vi som kollektiv använder våra egna pengar för att köpa inflytande i stora företag, vi tillsammans blir storägare i viktiga och samhällsbärande företag och vi riskerar vårt eget skinn för att tillsammans skaffa oss den demokratiska makten över framtiden. Men när idéer snedvrids och rädslan, och om det inte beror på det så är det en osund sammanblandning av det som vi kallar “mitt & ditt”, tar vid så växer istället kraven på att vi, genom maktfunktioner i riksdagar och regeringar, ska satsa andras pengar genom att kalla alla pengar våra egna. |
Detta resonemang innebär förstås att svära i kyrkan hos alla dem som menar att ekonomisk demokrati är detsamma som statssocialism men med en bakgrund i de fria kyrkorna så räds jag inte att svära i kyrkan. I en kommentar till Björn Elmbrandts artikel i Dagens Arena från den 26 december förra året, skriver Per Åhlström, ledarskribent på Länstidningen i Östersund att det är “någon-annan-ismen” som råder när det kommer till frågan att AP-fonderna ska investera hårdare i snabbväxande företag framför kortsiktiga placeringar. Åhlström skriver bland annat: “Ska arbetarrörelsen hålla fast vid både socialism och demokrati så finns det bara en hållbar grund: att arbetarrörelsen bygger egna företag med egna pengar.”
Det är ju så sant att det nästan är genant att påpeka sanningshalten i det. Risker och satsningar man är beredd att göra måste backas upp med egen insats, put your money where your mouth is, annars blir det de enkla utvägarnas lösningar som dominerar. Fackföreningsrörelsen måste kunna motivera sina medlemmar att ta av det egna kapitalet för att skaffa sig ägarinflytande över företag, såväl snabbväxande som nya risksatsningar och etablerade storföretag. Att stiga in och peka ut åt staten hur allmänna medel ska föras in i arbetarrörelsens ägandeskap är lite knepigt. Om vare sig det fackliga ledarskapet, de fackliga medlemmarna eller politiska företrädare inom arbetarrörelsen är beredda att själva vara med och ta risken så är det tvivelaktiga krav om statlig fondsocialism som återstår och det borde vi hålla oss för goda för om vi fortfarande står för en verkligt socialdemokratisk idé om ekonomisk demokrati. Kanske något att bita i under 2008 om tid finns mellan manifestationer och fackeltåg? |
 |
Under strecket Nytt år, nya tag, nu kör vi. God fortsättning till er alla och välkomna att ta del av, diskutera och kritisera, bloggens innehåll. Passa också på att rösta så här på sista dagen för omröstning. Årets Politiska blogg 2007 ska utses. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialism, ekonomisk demokrati, löntagarfonder, socialdemokraterna, LO
Nu trampar du i ett getingbo igen herr Laakso.
På mig verkar det som att du vill ha ut hela borgarkåren på gatorna och demonstrera igen … det är ju grundläggande kunskap efter tidigare demonstrationer att löntagarna inte har några egna pengar i sina kollektiv utan att där enbart finns stulna pengar, pengar som egentligen tillhör arbetsgivarna. Så är det ju naturligtvis även med statliga företag och det är därför som dessa nu kommer att säljas ut till sådana som har egna pengar(ej konfiskerade). Nej Du herr Laakso att komma så här i början på det nya året och återuppliva detta med löntagarfonder är bara ett tecken på att du inte har nyktrat till ordentligt. Hur skulle det se ut om vanliga löntagare skulle äga vattenfall och SBAB, hur skulle det se ut och vad tusan skulle då ske med penningskapande oligopol. Nej Du skärpning, vart tog ditt demokratiska sinne vägen, personligen så tror jag bara att du är provocerande mot Leif E och dina andra liberala läsare, möjligen så tror du att dom skall gå upp så mycket i varv att dom drabbas av hjärtinfarkt. Vad är det för fel om absolut vodka ägs av ryska storkapitalister, vad är det för fel om handelsbanken får köpa SBAB och bilda ett litet oligopol, Vad har du emot att Eon för äga vattenfall … tänk vad många fina bonusmiljoner dom kan skapa genom att prissätta vattenelen efter det dyraste sättet att producera el.
Svenska arbetare skall inte äga så stora andelar i svenska företag att dom kan bestämma, dom skall jobba och tiga.
‘
Comment by Bloggaren KAS — January 2, 2008 @ 12:01 pm
Att arbetarrörelsen i forntiden var med och skapade alternativ till det privata kan man se av hur kooprationen utvecklade sig. Idag drivs det som vilken affärsrörelse som helst och medlem har blivit kund. En toppstyrd byråkratisk rörelse med fåtalsvälde.
Bibloteken i Sverige är ju uppbyggd av folkrörelser av framförallt ABF som startade biblotek i Sverige. Sedan tog samhället över och det blev en byråkratisk angelägenhet. Då funderar man över vad har hänt om vi har haft löntagarfonder. Har det också vuxit till att bli en byråkratisk verksamhet för den fackliga adeln och politiken. Det har bara gett illusioner av ett samhälle långt ifrån medborgarnas inflytande även om man idag kan tycka att den globalisering och maktkonsentration som finns skulle man kunna visa på alternativ. Men det har ändå varit en kuliss man har visat upp.
Du säger att fackföreningsrörelsen skulle kunna vara det alternativet att visa upp goda exempel. Jag uppfattar att fackföreningsrörelsen ändas idag har förmåga att uppehålla sin byråkrati och förhoppning av makt genom att socialdemokraterna vinner nästa val 2010. Någon vitalitet och nytänkande kommer inte därifrån längre. Ombudsmän och funktionärer styr de fackliga organisationerna.
Jag skulle som du vilja se mera av det som du säger om goda exempel och så vidare. Det finns på makronivå lokalt, men det är inte människor inom arbetarrörelsen som står för detta. Vårt parti står heller inte för något nytt utan har även de problem. Rådslagen kommer inte att leda någonstans mer än att vara instrument att bygga upp till nästa val.
Comment by Leif = Leffe — January 2, 2008 @ 1:05 pm
KAS, inte kan väl någon liberal vara emot frivilliga samverkansformer som gör insteg på en fri marknad i syfte att få inflytande i företag? Kan jag inte tänka mig.
Leffe, att rörelsens företag utvecklats på ett underligt vis håller jag med om, främst gäller det väl COOP och Fonus som istället för att vara ledande när det gäller lågpris har blivit dyraste alternativen på marknaden.
Comment by erik.laakso — January 2, 2008 @ 1:57 pm
Jag vill inte framställa mig som en gnällspik som inte ser möjligheten för alla träden. Det gynnar ju bara dem som tycker att “status quo” är en bra politik. Alltså de konservativa. Jag i min enfald tror på delaktighet och i ibland min naiva tanke “demokrati”. Att lämna över folkbestämmandet till att vara i slutna styrelserum där icke valda folkliga ledamöter bestämmer över svenska folkets vägval. Men nu har vi de politiker vi förtjänar. Det innebär att folk blir rådvilla och individuella ekonomister/konsumenter i samhället. Men jag är säker på att utvecklingen kommer att vända även om det kommer att ta tid. Jag tror att denna konsumtionshysteri som idag råder kommer snart minska. Folk söker alternativ till prylar. Har redan sett på TV ungdommar som uttalar sig mot detta och söker annan mening med livet. Det som är lyxkonsumtion är idag “tid”. Tid att personligen kunna utveckla sig, tid med att kunna vara med sin familj osv.
I detta kanske det inte spelar någon roll vilket politiskt system har makten. Den utvecklingen kanske kommer ändå.
Comment by Leffe — January 2, 2008 @ 4:24 pm
Erik skrev: “KAS, inte kan väl någon liberal vara emot frivilliga samverkansformer som gör insteg på en fri marknad i syfte att få inflytande i företag? Kan jag inte tänka mig.”
Helt korrekt. Och varför blinkningen, Erik? KAS inlägg #1 är ju en enda ond pipdröm som bottnar i vänsterns föreställningar om hur icke-socialister tänker.
Erik skriver: “Fackföreningsrörelsen måste kunna motivera sina medlemmar att ta av det egna kapitalet…”
Lättare sagt än gjort Erik, eftersom ditt parti under snart ett århunndrade aktivt motarbetat att svenskarna bygger upp eget privat kapital. Stora grupper svenskar har därför inget eget kapital alls, vilket är unikt för västvärlden som ett direkt och avsiktligt resultat av er långvariga s-politik.
Det inflytande och ägande som Erik efterfrågar är redan på gång i andra länder, där de lägre inkomstsskikten pga lägre skatter har fått behålla mer av sina inarbetade löner. De har därmed kunnat bygga upp egna förmögenheter på ett helt annat sätt än svenska låginkomsttagare, som istället via skatt avsatt motsvarande resurser till de offentliga systemen.
Iofs är dessa större utländska privatförmögenheter och ägande i näringsliv etc inte under “arbetarrörelsens” kontroll, men de är under *arbetarnas* kontroll, vilket förstås är minst lika bra. Eller hur, Erik? ;o)
Kommenterade fakta från SCB om svenskars pengar och andras:
http://www.folkkapitalism.nu/?page_id=18
http://www.folkkapitalism.nu/?page_id=28
“Internationell förmögenhetsstatistik visar att svenskarna är uppseendeväckande fattiga jämfört med andra förhållandena i andra länder och dessutom att förmögenhetsfördelningen är extremt ojämn.”
Comment by Johan Paulsson — January 2, 2008 @ 6:01 pm
Några reflektioner:
För det första är det förstås utmärkt att ta upp diskussionen om ägandet, såväl privat som kollektivt. Och Erik gör en viktig distinktion mellan kollektivt ägande och statligt sådant.
För det andra är det viktigt att också hålla isär frågan om enskildas behov av ekonomisk buffert/eget sparande/egen “förmögenhet från frågan om att via ägande ha möjlighet att påverka - samhället i stort eller mer begränsat, den egna arbetsplatsen, konsumtionsmönster.
När således Johan Paulsson refererar till förmögenhetsbildningen så uppfattar jag att han pratar om något helt annat än det Erik tar upp. De tidigare exemplen på hur folkrörelsebyggda företag användes för att pressa priser, frigöra arbetare från beroende av brukspatron etc. handlade om makten över de egna villkoren (och kunde möjligen som en biefekt skapa utrymme för eget sparande).
Att fundera över om det är möjligt/önskvärt att idag ta initiativ som innebär att nya verksamheter startas eller gamla övertas just i syfte att öka inflytandet/makten genom kollektivets styrka (också i ekonomiska termer) är lockande om än inte okomplicerat. Själv är jag en förmodligen obotlig kooperatör som då och då drabbas av stor sorg när jag (åter)upptäcker hur långt från grundidén våra stora kooperativa företag rört sig.
Comment by Peter Karlberg — January 2, 2008 @ 7:51 pm
Fler reflektioner:
Jag tror inte att ett opersonligt kollektivt ägande kan bli lika effektivt som det personliga ägandet. Ägande innebär ansvar och ansvar är svårt att utkräva av ett kollektiv. Om man delar med sig av glädje så ökar mängden glädje i befolkningen. Om man är generös materiellt blir världen generös mot en men om man delar ansvar upphör det att finnas till.
Socialdemokratin har löst detta traditionellt genom att hålla sig med ett fåtal ägarfamiljer som haft ett samlat ansvar. Dessa ägarfamiljer har fått egna skatteregler och statligt stöd. Man har upprättat skattefria “investeringsfonder” och skattebefriat majoritetsägarna ifråga om förmögenhetsskatt.
Någon förmögenhetsspridning har politikerna inte eftersträvat någon gång. Någonsin! Aldrig! Och definitivt inte i Sverige. Privat förmögenhetsbildning utanför ägarfamiljerna har ansetts omoralisk.
Om man nu vill ändra på den ordningen och se till att fler människor kan bli förmögna och ha råd att satsa riskkapital på egna eller andras nya projekt är det möjligheten att tjäna ihop en förmögenhet man bör titta på. Skatt på arbetsinkomst måste ner så folk kan bestämma själva om de vill konsumera eller bygga en förmögenhet. Avkastning av kapital får inte beskattas så hårt och småföretagarnas hårda beskattning måste sänkas t.ex. genom avskaffande av 3:12-reglerna.
Att facken, grannskapet eller staten skulle bli “som en enda stor familj” och driva riskkapitalbolag ihop tror jag inte på. Staten har redan satsat pengar i ett eget riskkapitalbolag men det slutade med skandal. Risken var nämligen = 100 %!
Comment by Leif E — January 2, 2008 @ 9:52 pm
Leif:
Du mörkar lite.
Clip{
”Hon får alltså 13346 kr i handen och medan staten får 9828 för det arbete hon utfört”
}
Du får det att se ut som om Staten ’super upp’ dom ’konfiskerade’ skatterna.
’Sanningens sanning’ är att:
Hon idag får tillbaka varenda krona och drygt det.
133-tusen du vet från mitt tidigare ex. mot dina 118´
Tar du bort hela skatten för henne och följaktligen då också alla bidragen så går hon ju sakta under jämfört med idag.
Hon har inte 1-kr i ’riskpengar’.
Du har.
Hon måste alltså minska sina kostnader i framtiden med 15-tusen, mot idag, för att det skall för henne gå jämt ut.
Lägg också märke till att hon kan inte ringa polisen, hon betalar ju inget.
Så där kan hon inte minska utgiften.
Erik:
Tyvärr så har våra stora ’kollektiv’ ’ballat ur’.
Det är ju i realiteten som Leif och andra ’liberaler’ påstår, att det finns fackpampar vars enda mål verkar vara att försvara sin personliga plats.
Återta ’kollektiven’.
Comment by Nils Lindholm — January 2, 2008 @ 10:40 pm
“Ägande innebär ansvar och ansvar är svårt att utkräva av ett kollektiv”
Det ansvar som ägande innebär är endast det satsade kapitalet och ur företagets, samhällets och juridisk synpunkt är det egalt vilken juridisk person som äger aktiekapitalet.
Problemet som Leif e med flera har är att dom inte har ett demokratiskt sinnelag och vill att de svarta(arbetare i deras ögon) inte ska ha rätten att forma sina egna nätverk och handlingar. Jag skulle nästan kumnna påstå att deras åsikter är ett slags svenskt klu-klux-klan-liknande sjukdom.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 2, 2008 @ 10:42 pm
Både liberaler och socialister ger ofta ordet “kollektiv” en felaktig betydelse med politisk färg. Det finns istället ingen egentlig motsats mellan kollektiv och privat. Erik påpekar att en kollektiv lösning inte behöver vara tvingande, och det är ju just den typen av *frivilliga* kollektiva lösningar som vi liberaler finner naturliga och ofta positiva. Den kollektiva företeelse Erik efterlyser finns ju redan, och kallas t.ex. investmentbolag.
Så Peter, jag talade egentligen inte om något annat, utan beskrev en av anledningarna till varför Eriks vision skulle vara svår att genomföra även om viljan hade funnits. LO:s medlemmar har helt enkelt obetydligt med egna medel att satsa i sådana projekt. Dessa resurser har istället *avsiktligt* byggts in i de “offentliga” system som är socialdemokratins (och Sveriges) signum.
Men arbetarrörelsen *har* faktiskt redan betydande kollektiva resurser i sina ägor. LO har enorma kassor. Dessa medel används dock ändå inte till att skaffa sig den typ av inflytande som du och Erik efterlyser. Istället ser LO till att maximera avkastningen, vilket de tydligen anser är viktigare. Samma bedömning skulle antagligen även de enskilda fackmedlemmarna göra om de hade privat kontroll över dessa resurser. Där har du ett annat svar på varför Eriks (och din) vision idag inte är verklighet.
Och visst hade det gått att börja i mindre skala. Varför startar och driver inte LO småföretag med delar av sina resurser? Om man vill ha ett direkt inflytande över näringslivet så vore det ju ett utmärkt sätt. Där kan LO anställa de fackmedlemmar som anser sig illa behandlade inom den privata sektorn, under villkor som LO kan diktera helt själva. Men inte heller sådant ägnar sig LO åt. Var och en kan ju fundera på varför.
Comment by Johan Paulsson — January 2, 2008 @ 11:03 pm
Angående KAS #9:
Avhumanisering av sina meningsmotståndare är ju ett historiskt auktoritärt grepp. Tack, KAS, för ett aktuellt exempel. Sammanvävt med fler vanföreställningar om hur ickesocialister tänker. Det gäller att hålla Rörelsens myter, skräckbilder och demoner levande, annars faller socialistens världsbild samman.
Comment by Johan Paulsson — January 2, 2008 @ 11:13 pm
Johan skriver “Avhumanisering av sina meningsmotståndare är ju ett historiskt auktoritärt grepp.” … min enda kommentar till det är att jag bara har tagit sättet att skriva från denna miljö … främst har jag intryck från dej och Leif E.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 2, 2008 @ 11:20 pm
Imponerande KAS, att spamma med medvetet usla inlägg och sedan skylla metoden på andra. Kunde du inte ha börjat året på ett mer konstruktivt sätt? Ingen är perfekt, men man kan ju göra sitt bästa istället för att slösa din egen och vår tid på trams. Jag vill helst läsa det bästa av dig, och inte någon mörk bild av hur du uppfattar oss andra.
Comment by Johan Paulsson — January 2, 2008 @ 11:47 pm
Nils.
Socialdemokratin och vänsterflummandet är ansvariga för att polisen inte bryr sig om nödställdas anrop. Du kan inte skylla mig för att förespråka en nerrustning av polisen.
Sedan vore det intressant att få veta vilka 133 000 en lågavlönad får utbetalt årligen från staten. Undersköterskan kommer ju inte ens upp i 133 000 i pension från staten. Faktiskt skulle hon inte ens få ut så mycket efter skatt om hon så var sjukskriven eller arbetslös ett helt år.
Du försöker lura lågavlönade att dom “tjänar” på att andra betalar mer skatt. Det är lågt och dessutom inte sannt.
Staten slösar bokstavligen bort pengarna. Om dom söpe upp dom skulle några åtminstånde ha kul men nu bränner man pengarna och vädrar ut värmen.
Och, KAS. Jag vet inte om jag skall ta dig på allvar. Handlar det om att du själv vill inskränka enskillda människors rätt till ägandemakt och att du, så att säga, väljer sida? Jag väljer inte sida. Du och facken är givetvis lika välkommna att riskera ett kapital som alla andra. Saken är den att jag inte tror på det. Jag tror inte att du vill göra riskkapitalsatsningar. Jag tror inte du får ihop särskillt mycket kapital. Jag tror inte heller facket vill satsa miljarder på riskkapitalmarknaden och om man gjorde det ser jag en risk att man kommer att förlora kapitalet.
Staten satte en gång pengar i ett riskkapitalbolag. Så får man inte göra eftersom man riskerar skattepengar som tillhör lågavlönade arbetare som inte har råd att satsa själva. Investeringen blev en felsatsning och en politisk skandal.
Jag tror inte facken vill spela med medlemmarnas pengar på samma sätt.
Comment by Leif E — January 3, 2008 @ 12:00 am
Apropå riskkapital ligger ju industrifonden och almi farligt nära gränsen för vad som är moraliskt gångbart för en stat att ägna sig åt.
Det är ett fattigdomsbevis att sverige har så få tillräckligt rika att de kan finansiera riskprojekt så man ber staten om hjälp med finansiering. Att ett rikt land som sverige inte kan ha tillräckligt med riskvilligt kapital privat utan att man måste riskera medborgarnas skattepengar för att få igång företag.
Dessutom är statliga bidrag till näringslivet en riktigt snaskig hantering. Lågavlönades skatteinbetalningar går till tvivelaktiga företag med löfte om glesbyggdsjobb och liknande.
Varför stöder socialdemokratin vissa företagare selektivt och vad får vi andra ut av det? När slutar pengarullningen?
Comment by Leif E — January 3, 2008 @ 12:15 am
Leif skriver “Jag tror inte du får ihop särskillt mycket kapital. Jag tror inte heller facket vill satsa miljarder på riskkapitalmarknaden och om man gjorde det ser jag en risk att man kommer att förlora kapitalet.” … fin svartmålning Leif … du tror inte skriver du … du tror att man skall missa allt … snyggt sätt att debatera ungefär som min sätt när jag skrev om att vissa personer hade en svartsyn på arbetare .. För det första så skiljer man på riskkapital och aktieinvesteringar och även om du inte kan förstå det så är jag alldeles övertygad om att merparten av våra svenska arbetare kan det. Sen är du oförskämd som skriver att fackföreningar skulle vara sämre att investera än andra, en oförskämdhet som kommer sig av din svartsyn på arbetare och fackföreningar.
Du skriver “Handlar det om att du själv vill inskränka enskillda människors rätt till ägandemakt” … hur kan du formulera dessa tankar när jag skriver att alla enskillda människor och alla nätverk skall ha samma förutsättningar vad gäller ägande.
Men på er verkar det som att människor som står i produktion inte skulla ha beslutanderätt i det egna eller andras företag, är det så att ni har den åsikten är det beklagasvärt.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 3, 2008 @ 12:27 am
Leif skriver “Socialdemokratin och vänsterflummandet är ansvariga för att polisen inte bryr sig om nödställdas anrop.” … ytterligare en sätt att skriva som är lärorikt för en oskolad bloggare som KAS.
Detta varken ser eller förstår inte Johan och han skulle aldrig kalla detta för trams eller spam, men trams, spam, vänsterflummande och klu-klux-kan-goja är likvärdig argumentering och är det ena spam så är det andra det också.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 3, 2008 @ 12:42 am
KAS. Vi tar det enkelt.
Alla har rätt att investera i företagande. Du har det och jag har det. Jag har satsat en rejäl slant i ett fåmansbolag och lika mycket på börsen. Det är mina riskinvesteringar.
Du har säkert också lite investeringar via aktiebörsen. Fackföreningarna och pensionsfonderna satsar också på börsen.
Grundprincipen är att man har beslutanderätt i sitt eget företag men inte i andras.
Så här är det. Är vi överens om det?
Jag tolkar Erik som att han föreslår nya investeringar på börsen eller i mindre bolag av fackföreningarna bekostade genom medlemsavgifter eller på något liknande sätt. Det nya trodde jag var att facket skulle ta ett större ägaransvar för dessa investeringar jämfört med vad man tar i strejkkassorna. Som du vet har nästan alla strejkkassor, stiftelser och pensionsfonder abdikerat från sin ägarroll. Då får vi herrelösa företag som skandia.
Det var faktadelen.
Sedan måste jag ju ha en åsikt om Eriks förslag också. Min åsikt är att ett allt för aktivt ägande i enstaka bolag utgör en förhöjd risk med medlemmarnas pengar. Det är också min åsikt att man behöver en rätt stor borspost för att kunna utöva någon makt av betydelse. Men när ägandet ökar så ökar också kravet på styrning. Det tror jag är svårt att förvalta för en fackförening som då hamnar på dubbla stolar. Vilka hänsyn skall gå före? Aktieägarintresset eller arbetarnas intressen?
Sedan påpekar jag att det finns en form av företagsägande som inte passar in i en demokrati. Det skriver Erik också. Statligt ägande av företag gynnar inte näringslivets utveckling utan riskerar statens skattepengar.
Det är OK för alla som vill ha ägarinflytande att köpa sig sådan makt när man vill förutom en demokratisk stat. Vad är det för svart i ett sådant konstaterande?
Comment by Leif E — January 3, 2008 @ 12:58 am
KAS, att vänstern traditionellt motsatt sig ökade resurser till polismakten är varken spam eller trams. Ni har istället prioriterat de senare stegen på Eriks fyrstegsraket.
Leif, du får uppdatera mig i klartext, vad exakt syftar du på här: “Staten har redan satsat pengar i ett eget riskkapitalbolag men det slutade med skandal. Risken var nämligen = 100 %!”
Comment by Johan Paulsson — January 3, 2008 @ 12:59 am
“Det är OK för alla som vill ha ägarinflytande att köpa sig sådan makt när man vill förutom en demokratisk stat. Vad är det för svart i ett sådant konstaterande?”
Det avgörs i en demokratisk stat vid allmänna val så enkelt är det.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 3, 2008 @ 2:10 am
Nej, KAS. Där har du fel. Rätten att äga och utöva ägarmakt ingår i själva grundsatsen för demokratin.
Statens köp av noterade aktiebolag, “socialisering”, är tveksamt i en demokrati.
Om en demokrati avskaffas efter ett allmännt val som du exemplifierar med är det ju inte längre en demokrati.
Ni socialister har väldigt svårt med demokratin. I er värld är inte demokratin något annat än ett majoritetsvälde där staten kan ta sig vilka friheter den vill bara maktpartiet får majoritet. Men vi vet ju av erfarenhet att många av de totalitaristiska diktaturer vi sett på 1900-talet faktiskt också lyckades upprätthålla en majoritet i sina parlament. Kallar du det för “demokratisk diktatur” eller hur definierar du en sådan regim?
Och, Johan. Staten köpte genom Industrifonden AB Prosolvia från huvudägarna. Bolaget gick senare i konkurs p.g.a. misskötsel. Det är bara ett exempel på hur staten lekt riskkapitalister.
Comment by Leif E — January 3, 2008 @ 2:39 am
Leif skriver “Rätten att äga och utöva ägarmakt ingår i själva grundsatsen för demokratin” … just det och det är det jag också hävdar, men utöver vad du påstår påstår jag att staten kan vara juridisk ägare till bolag och omfattningen på det ägandet avgörs i val.
Om du tror att mins skrivning gällde att man i val avgjorde om Wall Enbergs skulle ägas av staten eller inte så saknar du den mest grundläggande läsförståelse.
Däremot så hävdar jag att ett parti mycket väl skulle kunna gå till val på att landet skulle lägga ett bud på ett visst stort aktiebolag. Om sedan bolagets aktieägare skulle anta det budet så skulle staten vara ägare till det bolaget.
Skulle däremot ägarna av bolaget förkasta budet så kunde staten inget göra för att äganderätten är skyddad och så skall det förbli.
PÅ samma sätt som sker nu men åt andra hållet så försäljs juridiska enheter av vår regering vilket dom gick till val på.
Vad tusan är det som är så svårt att fatta?
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 3, 2008 @ 9:15 am
Leif jag kan ana att du vill att staten inte ens skall få äga ett endaste dugg som kan ägas av annan juridisk person och där skiljer sig våra åsikter åt.
Jag vill att vi skall äga vägar, skolor, sjukvård, broar, universitet, vattenkraft, atomkraftverk och en hel del annat smått och gott tillsammans och att detta skall kunna avgöras i val. Men jag är kraftig motståndare till att man skall kunna beslagta verksamheter vilket vore helt fel och odemokratiskt.
Vill inte nuvarande ägare sälja sin verksamhet till staten utan väljer att behålla eller sälja till någon annan så anser jag att staten skall stå som garant för dessa ägares rätt.
Detta är mina åsikter tills någon övertygar mig om att det finns något hemskt logiskt fel i dessa eller att dessa åsikter är av odemokratisk natur.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 3, 2008 @ 9:26 am
Det jag tyckte var lite utmanande med Eriks ursprungliga inlägg var diskussionen kring kollektiva lösningar kontra statliga (offentliga). I arbetarrörelsens barndom las betydande arbete ned på att skapa kooperativa alternativ - verksamheter som numera ofta hamnat en bit ifrån sin ursprungsidé (Konsum, Fonus, Folksam, Försäkringskassor, Folkets hus etc). Även om alltså dessa tidiga initiativ i viss utsträckning omvandlats till företag vars verksamhet är förvillande lik “vanlig” kommersiell sådan och inte ens bättre, billigare så är det ändå lockande att fundera på om modellen kan användas också i vår tid.
Det är ju t.ex. så att modellen med premiering av köptrohet hos de flesta kedjor egentligen replikerar den traditionella kooperativa återbäringsidén. Givet att privat ägda företag kan ge sådan “rabatt” och samtidigt vinst borde alltså ett kooperativt företag i samma bransch alltid kunna hålla lägre pris alternativt ge högre “återbäring”. Kooperativa lösningar möjliggör ett reellt inflytande i traditionella demokratiska former och skulle ju t.ex. kunna användas för att säkerställa vettiga arbetsvillkor för de anställda.
Om man för hundra år sedan kunde engagera lokalbefolkningen i byggandet av t.ex. en samlingslokal kan man ju undra om inte motsvarande engagemang skulle vara möjligt idag. Nu tjatar vi dock alla på att stat eller kommun skall göra den investeringen trots att vi alla har det väsentligt bättre ställt.
Att köpa sig inflytande i stora etablerade börsföretag är nog betydligt svårare. För att få kollektivet (t.ex. fackliga medlemmar) med på något sådant måste man ju dessutom ha ett mål med inflytandet som engagerar tillräckligt för att locka medlemmarna att avstå resurserna. Dock vore det ju kul om den redan stora kollektiva förmögenhet som finns t.ex. i de fackliga organisationerna användes lite mera aktivt.
Comment by Peter Karlberg — January 3, 2008 @ 2:29 pm
Varför fackföreningen i Sverige har övergett den koprativa tanken är därför att man genom socialdemokraterna hade den politiska makten. Då såg man ingen mening med kopertiva lösningar. Liksom staten centralisering har även facken centraliserats. Synd tycker jag att vi inte har utvecklat kooprativa lösningar och att facken går in och stödjer en sådan utveckling för att sprida goda exempel. Istället för att allt bara ska få privata lösningar. Det finns ju föräldrarkoprativ osv.
Hoppas att man är mer framsynt om man nu skulle få tillbaka makten 2010. Nu går man ut med från (s) med satsningar på småföretagandet. Det är bra. De flyr ju inte utomlands till låglöneländer. Men vi måste ha fler alternativ i arbetslivet och då är kooprativt ägande en bra sätt att både få inflytande i arbetet samt engagemang.
Comment by Leffe — January 3, 2008 @ 3:36 pm
Peter skrev: “Det är ju t.ex. så att modellen med premiering av köptrohet hos de flesta kedjor egentligen replikerar den traditionella kooperativa återbäringsidén. Givet att privat ägda företag kan ge sådan “rabatt” och samtidigt vinst borde alltså ett kooperativt företag i samma bransch alltid kunna hålla lägre pris alternativt ge högre “återbäring”.”
Detta är den vanliga socialistiska vanföreställningen att ett företags vinst är nån sorts ful ägarbonus som egentligen borde gå att lämna till kunderna. Men det går inte att lyfta sig själv i håret. Om ett kooperativt företag låter bli att generera vinst så innebär det antingen att ägarna (dvs samma rörelsemedlemmar som skulle spara på de lägre priserna…) tvingas skjuta till pengar senare för nödvändiga investeringar, och/eller att avkastningen på deras kapital uteblir eller minskar.
Just exemplet med Konsum/Coop vs. ICA/Vivo och andra privata alternativ är dels som Peter påpekar traditionella exempel på den typ av verksamhet som Erik efterlyser, dels visar de att “Rörelsen” tyvärr inte har något substantiellt att tillföra marknaden. För inte ens den mest härdade sosse kan väl hävda att det generellt är mer fördelaktigt för konsumenten att handla på Coop jämfört med de privata alternativen? Eller att Coop medfört nån sorts viktigt eller avgörande inflytande över näringslivet?
De mest påtagliga exemplen på t.ex. lågpris har istället varit helt privata aktörer som t.ex. IKEA eller Willy’s i Västsverige, som sett till att utnyttja globaliseringens effekter till sina kunders fördel.
Lägg bort era hang-ups och fördomar om vinst, ränta, privat ägande och andra grundläggande mekanismer i vår ekonomi, så kunde vi tillsammans gå vidare med landets utveckling och diskutera verkliga problem istället.
Comment by Johan Paulsson — January 3, 2008 @ 7:05 pm
Det finns kollektivt ägda företag i sverige. Att gå ihop några personer inom en bransch och starta ett gemensamt företag är inget nytt.
Det kallas “bolag”.
Bolag har bildats förr. De har startats av grupper av människor.
Men varför bråka om det? Vill man ha ägarmakt är det ju bara att investera i företagen. Ju mer du investerar destå mer makt får du ju
Comment by Leif E — January 3, 2008 @ 7:39 pm
Johan, det är faktiskt riktigt tråkigt att resonera när man blir anklagad för uppfattningar man varken anfört eller har. Jag hävdade att ett kooperativt företag borde kunna hålla lägre priser/ge bättre återbäring eftersom de inte måste generera vinst och avser förstås sådan vinst som betalas ut, inte fonderas för investeringar.
Dock, du pekar på ett av den kooperativa rörelsens problem som är just genererandet av kapital för stora investeringar. Ericsson gick väl härom året ut och tog in 30 miljarder i kapitaltilskott, små delägare i ett kooperativt företag har sällan samma möjlighet att öka insatsen och man kan ju definitionsmässigt inte ta in kapitalstarka intressen.
Rörelsen hade något substansiellt att tillföra marknaden när de kooperativa rörelserna startade och historiskt tror jag nog att de betytt mycket för konkurrensen/medlemmarna/konsumenterna. Numera tycks de i allt för stor utsträckning vara lekstuga för rörelseanknutna som vill leka direktörer (och få ohemult betalt för det) och ibland dessutom för heliga allianser mellan byråkrater på dessa och olika partsintressen på marknaden. Folksams sätt att stänga ute billigare alternativa verkstäder från försäkringsjobb är ett bra exempel på detta.
Comment by Peter Karlberg — January 3, 2008 @ 7:45 pm
Peter, du specificerade inte ditt vinstbegrepp och andra inom vänstern resonerar negativt
Peter, naturligtvis har alla de människor som under årtionden arbetat i kooperationens och arbetarrörelsens olika verksamheter tillfört markanden någonting. För att inte säga väldigt mycket.
Men detta positiva ligger inte i formen, utan genom god vilja och gott arbete. Men som Leif säger finns det ju redan en frivillig kollektiv samarbetsform som kallas “bolag”, vilken visat sig oöverträffad både när det gäller att göra ägare och kunder nöjda.
Dessutom tror jag att ni gravt underskattar den fria konsumentmakten i en marknadsekonomi. Eller kanske ni är missnöjda med att inte kunna styra den i en för er önskad riktning.
Comment by Johan Paulsson — January 4, 2008 @ 1:40 am
Peter. Jag skulle vilja lägga till lite till Johans kommentar om vinst.
Vinst har många funktioner i ett företag. Vinsten är ett mått på hur effektivt man balanserat kundnytta mot kostnader. Vinsten mäter alltså inte bara hur giriga gubbarna i hatt är utan hur väl dom små och svaga kunderna och medarbetarna fått nytta av företagets ansträngningar att göra allt bättre för dom.
Vinst kan jämföra olika företag med varandra även om dom ter sig helt olika.
Vinsten är också ett verktyg för att göra företagets produkter billigare och bättre. Vinsten är ett verktyg för att solla fram de metoder som ger medarbetarna högst lön och bäst arbetsmiljö.
Vinsten är också ett mått för de små aktieägarna, du och jag, för om vi skall investera mer pengar i företaget och expandera det.
Det jag tror att du retar dig på, Peter, är de favörer socialdemokratin gett ett fåtal ägarfamiljer och banksektorer i Sverige. Det tycker jag också är fel. Staten skall inte hålla storföretagen bakom ryggen samtidigt som de förhindrar uppstickarna att tjäna fett med pengar.
Det är fler än ägarfamiljerna, kooperationen och facken som vill bli snuskigt rika och det är inte statens sak att avgöra vem som får bli det och vem som inte får bli det.
Leve de höga vinsterna! När vinsterna ökar så ökar allas välstånd på ett eller annat sätt.
Personalkooperativ och företag som drivs utan vinstintresse är lekstugor för hjärnlösa idealister. Gå inte på deras flummerier!
Comment by Leif E — January 4, 2008 @ 6:33 am
Vinst kan väl vara bra. Ett börsföretag kan ju bära hem större vinster genom att lägga ner verksamheter eller flytta produktion. Eftersom man då i det ögonblicket har kalkylera med ännu större vinster. När man i sitt syfte är ute efter större vinster så är det den medarbetaren som är anställd på det företaget som man ska lägga ner en del av insatsen för kommande vinster. Detta kallas också snyggare ”strukturomvandling”. En förlust för medarbetaren som blir av med arbetet för en möjlig och större vinst för kapitalägarna och de som har jobbet kvar. Den här groteska omflyttningen på världsmarknaden (den underbara globaliseringen).
Vi i sverige ska ju inte konkurrera med låga löner därför att vi inte kan gå ner till löner till Kinas nivå med några få kronor i timmen.
Om socialdemokraterna har varit något visionära så tror jag visst att vi har kunnat från 50-talet har kunnat utveckla kooperativa och andra alternativ som har gjort att jobben mera har kunnat säkerställas och kapitalet har arbetat för medborgarnas/löntagarnas intressen.
Nu kom Meijders förslag med löntagarfonder när näringslivet var på offensiven med sina ideal och visioner. På 50-talet var staten stark liksom mandatet för regeringen och arbetarrörelsen. Då hade man kanske kunnat sälja in andra ägarlösningar. Men man hade samtidigt saltsjöbadsavtal/anda att ta hänsyn till. Nu står vi där och kan knappt göra någonting utan mer anpassa oss till rådande situation. Facket och samhället kommer inte de närmaste
100 åren få något inflytande. Man formar lagarna och bestämmelserna efter marknaden. Se miljonärsskatten exemelvis.
Comment by Leffe — January 4, 2008 @ 2:14 pm
Just, leffe. Strukturomvandling kallas också “skapande förstörelse” efter en ekonom som hette Joseph Schumpeter. Ett tydligt exempel är hur filmbranschen och vissa kameratillverkare fått lägga ner efter att digitalfotot infördes.
Detta är nog den viktigaste orsaken till att stater, fackföreningar och arbetarkollektiv aldrig lyckats i affärer. Om samma personer måste ansvara för både arbetarnas sysselsättning och företagets lönsamhet går strukturomvandlingen i stå och verksamheten blir utkonkurrerad.
Gamla östländerna hade ju massor av gammal teknik i drift som blev värdelös när man öppnade sig mot väst. Hela östtysklands industri blev ju i princip värdelös efter återföreningen.
Det är en viktig iaktagelse du gjort. Den förklarar varför ekonomin utvecklas så mycket bättre nu än för 50 år sedan och varför alla statliga och kooperativa modeller har misslyckats. Nu behöver vi privatisera tjänstesektorn och utsätta också den för global konkurrens.
Men socialisterna vill ju införa protektionism och behålla allt gammalt. Vad gör vi med dom?
Comment by Leif E — January 4, 2008 @ 3:12 pm
Vi lever och fungerar i en kapitalistisk värld då är givetvis dina synpunkter och principer helt aktuella. Arbetarrörelsen och vårt parti historisk varit för att ta kontrollen över livet och se till att vi har ett stark ekonomiskt samhälle som kan fördela vår gemensamma kaka rättvist. Då är det också viktigt att vi har en stark politik som kan ställa upp gentemot det internationella kapitalet. Där spelar vår regering en stor roll vilka vägval man tar. Om man tror att man kan skapa arbeten genom låglöneyrken och där vissa kan bli rika på sina ekonomiska placeringar. Rika blir rikare och vi får en större andel fattiga. Men i denna utveckling ska också EU spela en roll för att sätta upp gemensamma regerverk inom EU så att vi slipper social dumping. Att vara socialist är inte fel. Då är man i alla fall kritiskt tänkare mot marknadskrafterna som finns idag. Att vara okritisk mot färdvägen är att överlämna för mycket till kapitalet och för lite till politiken. Du verkar helentusiastisk av att kokurrensutsätta allt. Hur kan man bli bättre på den internationella marknaden genom att lägga ut städning som tidigare landstingen själva har skött på entreprenad undrar jag. Inte blir det bättre för den anställda i alla fall. Det ända i stort sett man kan konkurrera med är den anställdes timlön. Vad är det för bra med det. Förutom att en liten företagsledning och dess lokala chefer kan leva bra möjligen.Lever du i en sådan värld själv?
Comment by Leffe — January 4, 2008 @ 5:16 pm
Leif E, Jag retar mig inte på vinster. Försökte bara resonera kring den möjlighet som ligger i att i alternativa ägarformer som de kooperativa låta vinsten gå tilbaka till medlemmarna/ägarna som ju när det gäller t.ex. konsumentkooperationen är desamma - alltså den del av vinsten som ägare i ett aktieblag skulle förvänta sig i utdelning (ränta på satsat kapital). Detta är ju nämligen den stora skillnaden mellan aktiebolag och kooperativa företag (måste inte vara dock).
Resonemangen kring kooperativa producerande företags möjligheter/problem i samband med strukturomvandlingar håller jag med om. Självklart blir det ytterst svårt att lägga ner enheter när/om alla anställda också äger företaget.
Men kanske skall vi begränsa oss till mer allmänna nyttigheter och återknyta till Folkets hus-traditionen. Alltså att medborgare tillsammans i olika konstellationer satsar tid och pengar på att bygga upp institutioner av olika karaktär helt vid sidan av stat och kommun - kanske företrädesvis i den kulturella sektorn och kanske för andra “fritidsintressen”.
Comment by Peter Karlberg — January 4, 2008 @ 5:42 pm
Leif E skriver “Men socialisterna vill ju införa protektionism och behålla allt gammalt. Vad gör vi med dom?”
En enkel fråga Leif vilka syftar du på med ordet socialisterna i denna mening ?
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 4, 2008 @ 8:45 pm
#33 Lämna över för mycket till kapitalet och för lite till politiken? Politiska sektorn har makten över 55 % av den totala ekonomin medan privatkapitalet inklusive alla fattiga delar på 45 %. Är det för lite till politiken?
# 34. Just det. Om vinsten går till ett kollektivt kooperativ sätter dom sprätt på pengarna och sedan blir det inget nytt kapital. Rörelsen dör sotdöden istället för att utvecklas som i ett vanligt aktiebolag där man är rädd om vinsten och kapitalet.
# 35. Du och dina polare i bokstavspartierna.
Comment by Leif E — January 4, 2008 @ 8:52 pm
Leif du skriver att jag vill “protektionism och behålla allt gammalt” … mitt svar på det är goddag yxskaft.
Jag kanner ingen socialdemokrat som vill införa “protektionism och behålla allt gammalt” … jag känner över huvud taget inte någon alls som vill införa “protektionism och behålla allt gammalt” Leif E du är helt enkelt ute och sprider dynga och det enda resultatet av det är att i alla fall jag ser dig som barnslig.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 4, 2008 @ 9:17 pm
Bra, KAS. Du är för att konkurrensutsätta servicearbeten. Du är för att låta gammelmodiga företag som inte ger vinst att gå i putten.
Men gäller det alla socialister? Finns det inte några som vill stänga ute folk från andra länder att sälja tjänster i Sverige? Finns det inte några som värnar arbetarnas arbetstillfällen i gamla uttjänta företag och statliga institutioner?
En del har jag för mig vill skydda svenskar i tjänstesektorn och anställda i olönsamma, icke “vinstdrivande” rörelser.
Comment by Leif E — January 4, 2008 @ 9:33 pm
Många famlar i mörker och söker svaren från sig själv. Det kallar en del utveckling. Men vad som är viktigt är att inte bara se allt i att det kapitalistiska mönstret är bra och därför ska utvecklas och inte ifrågasättas. För då är man socialist. Korkad påpekande av en situation som många människor idag upplever av att bli arbetslös och ställd på gatan efer att man har arbetat på sin fabrik i kanske 40 år.
Comment by Leffe — January 5, 2008 @ 12:04 am
Så många människor blir idag arbetslösa, “ställda på gatan”, efter att ha jobbat 40 år på samma fabrik?
Vilka fabriker som varit igång i 40 år har slagit igen idag? Är de många? Om man jobbat 40 år på samma fabrik är det väl hög tid att gå vidare? Att jobba kvar på ett sådant ställe är väl ingen höjdare?
Comment by Leif E — January 5, 2008 @ 12:11 am
Du Leif E verkar inte vara torr bakom öronen. Lever du bland adeln på Östermalm eller vad. Du hånar folk som har givit sitt hela liv för ett företag. Både ingenjörer och arbetare som har sett till att vårt land har haft en tillväxt som vi sedan har kunnat politiskt och solidariskt fördelat. Vad har en höjdare i arbetslivet. Kan du förklara det för mig och många andra som har arbetat inom industrin. Att arbeta på en större fabrik kan vara väldigt utvecklande kan jag själv intyga. Det kan både vara flexibelt och personligt utvecklande, även som jag har varit vanlig verkstadsanställd.
Comment by Leffe — January 5, 2008 @ 12:35 am
Hoppsan. Nu blev han känslosam. Det är inte bra. Känslor under en debatt riskerar att göra så man blir dum.
Visst är det bra med känslor men känslor har inget med politik att göra. Känslosamma politiker fattar lätt beslut där de låter känslorna, istället för förnuftet, styra. Då blir det fel.
På vilket sätt har 40 år på samma verkstadsföretag utvecklat dig föresten? På vilket sätt har det gjort dig till en bättre person?
Comment by Leif E — January 5, 2008 @ 1:21 am
Nu är du väl ute och cyklar på åkern i alla fall. Du påstår att politik och känslor inte har med varandra att göra. Den här regeringens politik upprör människors känslor i högsta grad. Där får ingen förnuft råda alls.
Varför skulle inte min anställning på företaget i 40 år utvecklat mig? Det har inte bara med att hoppa mellan olika anställningar som gör att man utvecklas. Sedan har man också ett eget liv förutom arbetet som man kan utveckla. Istället för att kasta sig mellan olika jobb.
Men arbetet har utvecklat mig och jag har träffat många människor genom åren. Jag har fått större uppgifter och öven fått varit ut och rest en del i arbetet.
Du verkar förespråka det fria kapitalet och att vi människor ska finna oss i detta. Även om jag har arbetat i ett wallenbergföretag så kommer jag aldrig att bli så naiv att jag inte förstår att det endast är vinstmaximering som är deras ledstjärna. Ingenting av mänskling förståelse finns i dessa kretsar. Det är också fullt begripligt eftersom de existerar på en kapitalistisk marknad. Vi i Sverige vet jag kan idag inte själva avgöra om vi vill vara med i detta race utan måste acceptera dessa spelregler. Därför är det så viktigt att vi inom fackföreningsrörelsen verkligen ser till att organisera oss inom EU.
Comment by Leffe — January 5, 2008 @ 1:57 am
Den här regeringens politik upprör många människors känslor. Men skall man göra en analys av vad regeringen gjort måste man vara saklig och se om man uppnått vad man tänkt göra. Det kan man inte känna sig till utan resultaten måste vara mätbara. Hur många arbetar? Vad är budgetunderskottet? Hur många färre försörjs av bidrag från försäkringskassa och a-kassa o.s.v.
Aktiebolag är inga sociala inrättningar för arbetskraftens trevnad utan affärsmässigt drivna rörelser. Aktiebolaget har bara en uppgift och det är att leverera högsta möjliga lönsamhet åt sina ägare.
Det är t.o.m. lag på att ett företag måste drivas i syfte att skapa vinst. Annars handlar det om skatteflykt eller trolöshet mot ägarna. Om kapitalet i ett aktiebolag förbrukas, t.ex. på nöjen åt de anställda eller annan social aktivitet måste det försättas i konkurs enligt lagen.
Comment by Leif E — January 5, 2008 @ 3:32 am
Om kapitalet i ett aktiebolag brukas, t.ex. på nöjen åt de anställda eller annan social aktivitet kan kostnaden dras av i bokföringen.
Om utdelningarna till aktieägarna är så stora att aktiekapitalet förbrukas under en viss nivå så måste bolaget upprätta balansräkning och avvecklas.
Leif E vad tror du att du åstadkommer med att försöka verka kunnig om hur aktiebolag drives, det du skriver är allmängods. Vad du inte fattar är att företag reserverar pengar för personalens trevnad och utbildning. Det är faktiskt inte ovanligt att man ställer in utdelningar på aktier och väljer att använda pengarna på att få en trogen och nöjd personal.
Ditt sätt att resonera är alldeles för statiskt och har föga att göra med verkligheten. Det är nästan så att man kan misstänka att du sitter och kopierar från läroboken “så slaktar du ett företag”.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 5, 2008 @ 3:55 am
KAS. Nu handlade det ju om socialismens drömmar om det empatiska företaget, om drömmar om att driva företag som inte gör någon vinst och om företag som bara finns till för att ge folk en försörjning som anställda.
Det ämne du tar upp är ett helt annat. “Hur gör man för att behålla duktig personal och få dom på gott humör så de producerar mer?” Jo, personalen brukar ju bli glad över lite presenter och trevliga aktiviteter. Men syftet är ju att upprätthålla produktionen.
Socialdemokrater säger ibland att det inte skulle finnas några pensioner, sjukkassor eller a-kassor om inte staten svarade för dom. Det är ju fel. Företag har också tidigare bekostat sådant som ett konkurrensmedel om arbetskraften. I superkapitalistiska USA får ju t.o.m. de anställda en extra sjukvårdsförsäkring som berättigar dom till högkvalitativ sjukvård av sin arbetsgivare. Det gör arbetsgivarna för att kunna attrahera folk till sina tjänster.
Har du inte fattat det än?
Comment by Leif E — January 5, 2008 @ 4:05 am
Leif E skriver “Har du inte fattat det än?” Leif E är en sympatisk man med en väl utvecklad empati och ett stort mått av social klokhet, ett föredömme för den nyliberala anda som sprider sig hos en liten del av den nya generationen och ett varnade exempel för oss som inte vill släppa den råa kapitalisten inom oss fri.
Ha ett bra liv Leif E våra bloggliv skiljs nu åt.
KAS
Comment by Bloggaren KAS — January 5, 2008 @ 10:44 am
Just det, KAS. Jag har släppt fri den råa kapitalismen som gnagde inom mig så jag kan leva friare och ta mer hänsyn till andra värden i livet. Allt är ju inte rå kapitalism eller rå politicism. Det finns ju sådant som kärlek, lycka och gemenskap också.
Gör detsamma du! Släpp loss din inre rå kapitalism och ditt politiserade habegär. Grotta inte ner dig i begär efter andras välstånd och välfärd utan bygg upp ditt eget. Då kan du också utveckla empati, sympati och ett stort mått av social klokhet och bli ett föredöme du med.
Jag kommer att tänka på dig ibland efter att du dragit dig tillbaka från kommentarsfälten.
Comment by Leif E — January 5, 2008 @ 2:39 pm