 |
|
|---|---|
Äntligen verkar den socialdemokratiska idédebatten ha tagit verklig fart ute bland aktiva politiker i bloggkollegiet. Upprörda röster som motsätter sig varje form av ifrågasättande av fastlagda dogmer möts å andra sidan av sansade inlägg som forskande vrider och vänder på argumenten för att försiktigt hitta rätt. Konservatismen som idag tenderar att vara socialdemokratins värsta inre fiende gör sina ihärdiga försök att lamslå debatten genom osakliga och personliga påhopp och ivriga ansatser att återuppliva en polariserande konflikt mellan “traditionalister” och “förnyare”.Man kan ju med fog undra vad den hårda tonen har för syfte och i vems intresse den agerar som så dogmatiskt slår ned på partivänners nyfikna ifrågasättande? Den som i vanlig ordning går i bräschen och slår med lien för att rensa upp (ut) bland socialdemokratiska avfällingar som inget förstått, är före detta riksdagsmannen Bengt Silfverstrand som gjort det till sin livsgärning att nogsamt se till att inget förändras (utom det han personligen ogillar med partiets politik förstås). En fåfäng dröm om ett folkhem som möjligen fungerade på 50-talet men som i dagens läge känns både konservativt och ytterligt gammeldags. Silfverstrand riktar sig till Niklas Nordström, Jonas Morian och Johan Lundberg men eftersom även jag tidigare stuckit ut hakan om behovet av förnyelse (och därför fått välförtjänt på pälsen av Silfverstrand) så tar jag mig friheten att besvara hans inläggs polemik. Även Peter Karlberg kommenterar debatten på ett intressant sätt. Nu avkräver alltså Silfverstrand svar, tydliga, raka och konkreta förslag som ska fastslå nya dogmer. En ny tids politiker som som inte lever sina liv genom slagordsretorik finner ingen nåd inför konservatismens företrädare som tror att vi idag ska stå med släggan i hand och kräva ökad nivå socialisering för en diffus rättvisa. Men Silfverstrand ställer ett antal frågor som han menar s.k. förnyare SKA svara på. Dessutom är det roande hur mästrande han agerar i bloggvärldsbeteende. Silfverstrand har aldrig någonsin länkat till någon enda av alla de han öser såväl galla som polemiska attacker över. Det är för honom ointressant med mer än hans perspektiv. Välvilliga förstå-sig-påare som poängterar att bloggkollegiet är ett levande nät av länkar och referenser för att just stärka argumenten och vidga perspektiven möter genast nedsablande omdömen om att s-info och den nya portalen s-bloggar räcker för alla som är bloggintresserade. Hur vore det att vidga de snäva perspektiven något och inse att bloggfenomenet inte uppfanns av s-info och att korsreferenser stärker argumentation och ökar läsekretsen? För att läsa frågorna, gå till Bengts blogg enligt tidigare länk, här kommer mina svar. |
1. Svensk Socialdemokrati ska aldrig vara passiv. Vi ska värna barnens intresse, men vi måste också inse att vår politik gjort att (medel)svenskens ekonomiska makt skapat ett ökad behov och vilja att själv påverka sin närmiljö. En viktig del i det är föräldrars och barns rätt att själva utöva inflytande på utbildningens innehåll och kvalitet. Därför bör en socialdemokratisk skolpolitik vara fortsatt positiv till såväl friskolors utveckling av utbildningsväsendet, som kommunala skolors utveckling mot allt högre kvalitet för varje enskilt barn. Skolverket bör få vassare verktyg för att förhindra indoktrinering, ovetenskapliga utbildningsmetoder och medveten segregering och på så vis förhindra att religiösa sekter istället går mot privatfinansiering, vilket skulle leda till barns rättslöshet utan någon som helst insyn från kontrollmyndigheter. 2. Vårt mål måste vara att skattemedlen används på bästa och mest kostnadseffektiva sätt. En felanvänd skattekrona är stöld ifrån folket. Därför saknar det i princip betydelse vilken ägarform skola, vård och omsorg har. Om kommuner och landsting varit de som mest effektivt kunnat bedriva verksamhet inom dessa områden så hade frågan aldrig varit relevant, problemet är att så inte är fallet. Om privata entreprenörer förmår driva verksamhet med lika hög eller högre kvalitet, utan att människor slås ut av ekonomiska eller sociala orsaker, och dessutom klarar av att leverera överskott till sig själva, så är det bra. Om vi tycker det är all right att privata entreprenörer får göra vinster av kommunal snöskottning och matleveranser så är principen redan förflyttad från principnivå till pragmatism. Vi bör vara lika pragmatiska inom hela välfärdssamhällets verksamhet så länge villkoren om likvärde och kvalitet upprätthålls. 3. Välfärden ska finansieras genom genom skatteuttag och i så låg omfattning som möjligt genom egenavgifter eller försäkringar. Den generella välfärdens princip måste även fortsatt råda eftersom både egenavgifter och försäkringar i sig främjar ekonomiska klyftor. 4. Frågan är lite felställd eftersom det inte är självklart att svaret på den demografiska utvecklingen är höjt skattetryck. För det första så är det inte säkert att den demografiska utvecklingen är så katastrofal som det ofta framställs. För det andra är en ökad befolkning, helst genom fri invandring, det bästa sättet att öka skatteunderlaget och för det tredje är det viktigt att inse att ökade skatter inte längre kan vara svaret på varje tänkbart samhällsproblem. Som Silfverstrand nuddar vid så är lösningen på varje socialt samhällsproblem att öka sysselsättningen, fler måste ut i riktiga arbeten, det måste vara lönsamt att starta och driva egna företag och vi bör göra det möjligt för svenskar som kommit hit som invandrare, flyktingar eller arbetskraftsresurser att snabbt kunna förverkliga sina drömmar. |
 |
Under strecket Efter en veckas problematisk internetuppkoppling så är det skönt att återigen vara uppkopplad och kunna skriva en postning. Jag har sett och läst många intressanta bloggtexter den senaste veckan men inte kunnat knyta an och kommentera. Lite trist, men lite skönt också. Igår hade jag ju naturligtvis bort kommentera att Tierp skulle vara landets fulaste ort men det hörs ju hur orimligt det är. Ett och annat fult hus har vi förstås, det har ju inte minst den här bloggens läsare kunnat konstatera, men att det skulle vara fulare här än i Kramfors finns ju inte på kartan.  |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: bengt silfverstrand, idédebatt, förnyelse, politik, socialdemokraterna
For förbi Tierp i söndags! Såg dig inte
Fast det var ju inte detta bloggen handlar om, så sorry!
Har inte öppnat min än, eftersom jag har ont om tid för tillfället.
Comment by Christina Meltin Westerlund — August 29, 2007 @ 10:39 am
Tack för uppmärksamheten, bäste Erik. Får man stillsamt upplysa auditoriet om att den elake och “konservative” Bengt Silfverstrand inte är sämre än att den här dundrande Erik Laakso kunnat ställa upp på en gemensam debattartikel tillsammans med “S-atan” själv i en central vänster-höger fråga - nämligen Fastighetsskatten (Se bloggen “Fastighetsskatten flyttar inte till Monaco.” Som framgår av mina åberopade bloggar har jag inte i något avseende påstått att vi inte behöver förnya politiken. Vad jag efterlyst är vad vissa partivänner bara i svepande ordalag pläderat för förnyelse utan att klart deklarera i vilka avseenden politiken bör förnyas.
Mot den bakgrunden har jag ställt ett antal frågor kring centrala politiska frågor, som vi under alla förhållanden som socialdemokrater måste förhålla oss till. Erik Laakso är, det ska villigt erkännas, mer precis i sina synpunkter än övriga i artikeln apostroferade högersossar, och det länder honom till heder.
Men varför då klaga och offra så mycket krut på undertecknad. Det viktiga är väl, och det säger ju Erik själv i sin inledning att vi nu äntligen får igång en rejäl idédebatt inom partiet.
Comment by Bengt Silfverstrand — August 29, 2007 @ 11:22 am
Men käre Bengt, för den sakens skull kan du ju inte slippa undan med vilka dumheter som helst, det måtte du väl förstå?
Comment by erik.laakso — August 29, 2007 @ 12:31 pm
Christina, jag jobbade i kiosken hela söndagen, stod med mackor och kaffe redo för alla vilsna resenärer som bytte buss mot tåg. Du hade nog fått lov att komma in i kiosken för att se mig.
Comment by erik.laakso — August 29, 2007 @ 12:34 pm
Huvudproblemet som jag ser det är själva idén med friskolorna. Att de ska förbättra alla skolor genom konkurrens. Låt mig ta ett exempel. Jag slutar handla på ICA och börjar handla på Konsum. Alternativen för ICA är två:
1. Dra ner på inköpen av olika produkter. Eller
2. Genom de kapitaltillgångar de har införskaffat sig satsar de på verksamheten så att jag som kund lockas tillbaka.
Problemet som jag ser det när det uppstår konkurrens mellan två olika skolor är att de kommunala skolorna bara kan använda sig av en av de två metoderna för att möta problematiken när elever väljer bort deras skola för en friskola. Att dra ner på verksamheten. Men konsekvensen av detta är att skolan får skära ner på inköp av datorer, pennor, böcker, lärare, pedagoger osv. Alltså något som drabbar de andra eleverna som gjort det så kallade ”dåliga valet” att välja just den kommunala skolan. Ur ett ideologiskt perspektiv är det problem eftersom jag vill att alla ska få en god jämlik skolgång. Att ICA får skära ner på sitt sortiment (om de ens behöver göra det) för att jag slutar att handla hos dem tror jag inte är så stor skada för de andra konsumenterna, i alla fall inte i jämfört med konsekvensen av nerskärningar i en skola.
Invändningen skulle vara här från borgerliga debattörer är att den kommunala skolan då skulle försöka locka tillbaka eleverna som valde friskolan genom att göra den kommunala skola attraktivare. Problemet är bara att det är väldigt svårt att satsa nytt när man redan har fått skära ner på verksamheten för att elever valt en friskola, dessutom saknar man de stora kapitaltillgångar som ICA och Konsum har. Visst skulle man kunna gå och låna eller begära mer pengar av kommunen, men det ser jag inte som vidare bra att skolor runt om i landet går och skuldsätter sig eller att vi skattebetalare skulle gå in med mer pengar för att marknadsanpassningen av skolans värld leder till dålig hushållning av våra gemensamma resurser.
Men vi leker med tanken att den kommunala skolan ändå lyckas nästa gång locka tillbaka tillräckligt med elever för att försäkra sig en god tillgång på lärare, böcker, lokaler, pennor, böcker, annan utrustning osv. så att alla elever får en god skolgång. Problemet är dock att de andra eleverna på friskolan, som gått miste om elever, får sämre skola eftersom friskolan får dra ner på sin verksamhet. Att det på detta sätt ”slås” om elever fram och tillbaka år efter år ser jag inte som positivt. Istället tycker jag att man ska sätta upp ett antal skolor efter behov (Alltså hur många elever som finns) och därefter ge resurser till skolorna. Jag tror på den blandekonomiska samhällsmodellen där vissa sektorer av ekonomin planeras (Skola, sjukvård osv.) och andra sektorer skötts av marknaden.
Sedan finns det andra problem med friskolor. För en tid sedan här i Helsingborg kom en debatt igång på Helsingborgs Dagblads debattsidor rörande en friskolas etablering i staden. Det handlade om Montessoriskolan Kärnhuset, ett högstadium, som ville etablera sig i ett industriområde och som fått godkänt av skolverket. Skolan skulle placeras precis intill ett företag som sysslar med att bearbeta metaller och släpper ut lösningsmedel och en bit bort från skolan går också en gata som transporterar farligt gods. Därtill överskrids riktvärden för externt buller med 5 dB än vad som accepteras för industrier som etableras i dag i området. Miljönämnden reagerade och förbjöd skolan att använda lokalerna.
På ena sidan av debatten, förutom rektorn från skolan som överklagade beslutet från miljönämnden, stod givetvis borgerligheten i Helsingborg som argumenterade för friskolans etablering. På andra sidan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Själva etableringsförsöket får manifestera de metoder som friskolor använder för att spara på kostnaderna - i detta fallet genom lägre lokalkostnader pga. läget - och se mer ”effektivare” ut än de kommunala skolorna.
I andra fall handlar det om att friskolorna sparar (och ser effektivare ut) genom att negligera att ha skolbibliotek, aula, skolmatsal, skolgård och gymnastiksal. Något som de flesta kommunala skolor har och som gör så att dessa får lägga mer pengar på lokaler framför böcker, datorer och personal. Alltså en konkurrensnedrivning. Andra sätt är att anställa obehöriga lärare som anställs i syfte att spara på friskolans lönekostnader. Det talas om att hälften av alla lärare inom friskolans värld är obehöriga.
Comment by Martin Tunström (s) — August 29, 2007 @ 5:15 pm
Vår partikamrat Stefan har skrivit en motion om svensk demografi:
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1465&blogg=16577
Comment by Martin Tunström (s) — August 29, 2007 @ 5:20 pm
#2
Bengt Silfverstrand skriver bl.a.
“Bengt Silfverstrand inte är sämre än att den här dundrande Erik Laakso kunnat ställa upp på en gemensam debattartikel tillsammans med “S-atan” själv”
Ujj.. jag har hållit mig för att säga det allt sedan du satte upp den nya bilden av dig på din blogg..
Det är enbart hornen som fattas tänkte jag.. men ville inte skriva det..
Nu har du ju sagt det själv.. så då är det fritt fram.
Men jag säger det inte mer.. för då blir det mobbing från min sida.
Byt till bättre bild Bengt!
Comment by Foa — August 29, 2007 @ 5:32 pm
Svar till Martin T i #5:
MT skrev: “Huvudproblemet som jag ser det är själva idén med friskolorna. Att de ska förbättra alla skolor genom konkurrens.”
Nja. Idén är nog i grunden att flytta ut en del av makten över skolans utveckling från politikerna till föräldrarna (de som känner och fött barnen, som betalar skolan och som är skolbarnens förmyndare) och skolans kunniga och erfarna medarbetare (lärare och rektorer). I det perspektivet blir trad.-vänsterns motstånd naturligt, och klagomål om minskad kommunal makt irrelevant.
MT skrev: “Alternativen för ICA är två:”
Nejdå. Det går att förändra/anpassa/förbättra sin verksamhet utan att knapra på andra kapitaltillgångar än ledningens grå hjärnceller. Därmed faller ditt resonemang. De friskolor som dessa elever gick till har ju klarat sådan förändring.
Din beskrivning av att ett växlande flöde av elever fram och tillbaka mellan olika skolor skulle ge successivt sämre möjligheter på båda håll motsägs av verkligheten inom fria serviceverksamheter i den privata sektorn. Du applicerar här paralleller till plansocialistiska resonemang om resurshushållning som aldrig stämt.
I ditt exempel beskriver du ju ett flöde där eleverna först bytt til en friskola pga att de tycker att den var bättre, sedan beskriver du hur denna skola därmed får bättre resurser, men sedan byter eleven tillbaka till den kommunala skolan som lyckats möta de nya kraven, och eleven gör därmed ännu ett positivt val. Du har därmed beskrivit en förbätring i två steg för eleverna, samtidigt som du påstår att skeendet innebär en försämring.
Det är värdefullt att problem (för de finns) uppmärksammas. Men en stor del av det som händer nu är övergångsproblematik. Friskolesystemet är i ett historiskt perspektiv ungt. Detta växelvisa flöde mellan olika skolor, samt oseriösa skolor som snabbt försvinner, är sådana övergångsproblem. Där måste man göra klart om man vill mildra sådana övergående omställningsproblem eller om man vill rulla bort reformen.
Problemet med “skolan i industriområdet” har egentligen inget med friskolereformen att göra. Fortfarande handlar det ju om politiska beslut angående acceptabla lägen. Antar att de borgerliga i kommunen lika gärna kunnat tänkt sig att placera en kommunal skola på den platsen.
Friskolorna lyckas ibland prioritera ned kostnader som kommunerna i de egna skolorna enligt sina *egna* regler ej får modifiera, och ändå hålla en kvalité som gör att föräldrar och barn ändå föredrar friskolan framfgör de kommunala. Detta visar endast på offentliga regleringars hinder för en vettig utveckling. Min son har t.ex. gått i en friskola där de åt sin lunch i klassrummen, och alla tyckte att lunchmiljön vida översteg den kommunala skolans utbespisning.
Lösningen är då förstås inte att tvinga dessa regler på alla skolor, utan att befria även de kommunala skolorna så att de får friare tyglar. Kanske var det så du menade.
Comment by Johan Paulsson — August 29, 2007 @ 6:21 pm
Martin, visst finns det detaljproblem och de måste åtgärdas, exempelvis att arbetsmiljölagar måste följas även av borgerliga förespråkare. Sedan finns det så klart kommunala skolor som ligger intill hårt trafikerade vägar och liknande och även de måste rimligen ifrågasättas.
Ditt exempel gällande ICA-Konsum är bra tycker jag även om jag inte automatiskt drar samma slutsatser. Den kommunala skolan kan och bör tagga till sig så den blir tillräckligt attraktiv och har den för höga kostnader får den både gasa och bromsa för att klara av det. Jag drar inte samma slutsatser att den bara har alternativ 1 att ta till, från eget politiskt arbete i två skolnämnder vet jag att skolledare och lärare verkligen kan öka kvalitet till lägre pris om de måste, problemet är att de inte har måstat det i sådan omfattning som nog länge varit nödvändigt. Det har varit lättare att äska mer medel och klaga på bristande resurser.
Comment by erik.laakso — August 29, 2007 @ 6:25 pm
#2
…Ujj.. jag har hållit mig för att säga det allt sedan du satte upp den nya bilden av dig på din blogg..
Det är enbart hornen som fattas tänkte jag.. men ville inte skriva det..
Nu har du ju sagt det själv.. så då är det fritt fram.
Men jag säger det inte mer.. för då blir det mobbing från min sida.
Byt till bättre bild Bengt!
Kommentar av Foa — augusti 29, 2007 @ 5:32 pm
Här har ju allas vår portvakt, Foa, redan skrivit/sagt för mycket. I alla fall om han skall försöka leva upp till den idealbild av bloggare, som han satt upp själv.
Om inte detta är mobbning, så vad är då det? Ett “litet övertramp?” Nej Foa, skall man ha så kategoriska åsikter, så får man nog försöka hålla sig “ren” själv! Det är inget som vare sig Erik L, Bengt S eller jag gjort i alla fall, så där är vi nog lika bra/dåliga alla tre.
Men det är lätt att kasta första stenen..
Comment by Christina Meltin Westerlund — August 29, 2007 @ 7:28 pm
Erik, Vi var ju överens om att försöka hålla debatten på en högre nivå. Varför då sänka sig till att tala om dumheter, när jag reagerat på de inlägg som i allmänna och dunkla ordalag talar om förnyelse. Den kritiken gällde som framgår av både huvudblogg och min kommentar här inte dig.
Till Foa: Stackars Foa som inte heller den här gången kan bidra med en enda kommentar i sakfrågan.
Comment by Bengt Silfverstrand — August 29, 2007 @ 8:59 pm
#10
Ja jag smålog då jag såg din blogg och där du påstår:
“Solidaritet är för mig ett hedersbegrepp!”
Att stödja Bengt Silfverstrand då?
Jag håller inte på och upprepare mig som han gör i akt ocj mening att mobba och jäklas..
Jag upprepar mig emot hans sätt att mobba.. att jag då av dig kallas mobbare det får mig att skratta åt dina ord “Solidaritet är för mig ett hedersbegrepp!”
Detta mobbande som B.S. håller på med förstår han själv att det enbart är den onde själv som håller på med.. och det har han rätt i.
Comment by Foa — August 29, 2007 @ 9:05 pm
#11
Hej Bengt!
“Till Foa: Stackars Foa som inte heller den här gången kan bidra med en enda kommentar i sakfrågan.”
Ja men visst var “Satan” en del av den? Eftersom du själv drog in honom i diskussionen #2
Comment by Foa — August 29, 2007 @ 9:08 pm
Lustigt att man kan ge sig på friskolorna dels för att de är för bra och dels för att de är för dåliga. Resurser dras från kommunala skolor men samtidigt är lärarna i friskolorna obehöriga …
Jaja. Suck.
Vad som borde tas upp är föräldrarnas rätt att inte tillåta att barnen utsätts för politisk lekstuga och sociologiska experiment i en kommunal skola som inte förmår ge barnen kunskap för livet. Barnen är inte kommunpolitikernas leksaker och föräldrar som värnar om sina barn måste ha rätt att ta barnen ur den undermåliga kommunala skolan.
Comment by Leif E — August 29, 2007 @ 10:28 pm
Bengt, det var ju faktiskt du som drog ned debattnivån igen genom ganska plumpa påhopp på personer som faktiskt brinner för en socialdemokratisk välfärdspolitik och en hängivenhet för att det här partiet som vi är medlemmar i ska utvecklas och inte stagnera i bakåtsträvande konservatism. Sådant bör uppmuntras och tacksamt noteras, men naturligtvis också sakligt kritiseras, men den låga debattnivån är du fullt kapabel att själv upprätthålla.
Ger man så får man vara beredd att ta också och det tror jag att du är.
Comment by erik.laakso — August 29, 2007 @ 10:40 pm
Foa, jag förstår att du satte kaffet i vrångstrupen efter det inlägget, det var nog en och annan som gjorde så, men jag har inga som helst problem att skriva artiklar där enighet om sakfrågan råder, även ihop med personer som jag i övrigt verkar ha få samstämmiga åsikter med. Jag har ryggen helt fri i det att jag kan kritisera det jag tycker är snett men också berömma det jag tycker är bra. Helt orädd faktiskt.
Leif, Vem kommenterar du nu?
Comment by erik.laakso — August 29, 2007 @ 10:46 pm
Din förbundne skrivarkompis.
Comment by Leif E — August 29, 2007 @ 10:58 pm
Johan Paulsson skrev:
“Nja. Idén är nog i grunden att flytta ut en del av makten över skolans utveckling från politikerna till föräldrarna (de som känner och fött barnen, som betalar skolan och som är skolbarnens förmyndare) och skolans kunniga och erfarna medarbetare (lärare och rektorer). I det perspektivet blir trad.-vänsterns motstånd naturligt, och klagomål om minskad kommunal makt irrelevant.”
Förvisso finns de också de idéerna bakom friskolornas etablering, men i huvudsak har debatten utgått från att friskolorna skall ses som ett komplement till de kommunala skolorna därför de genom sin konkurrens (alternativa pedagogik, egenmakt mm.) skall se till att de kommunala skolorna blir bättre. Jag tror även att man kan implantera egenmakten i de svenska skolorna, i de kommunala skolorna, utan att man måste ha friskolor. Låt pedagogiken och verksamheten styras av föräldrar, lärare och personal. Men låt kommunen ansvara för ägandet, ekonomi och logistik.
“Nejdå. Det går att förändra/anpassa/förbättra sin verksamhet utan att knapra på andra kapitaltillgångar än ledningens grå hjärnceller. Därmed faller ditt resonemang. De friskolor som dessa elever gick till har ju klarat sådan förändring.”
Hur skall den kommunala skolan göra det när man förlorat ekonomiska medel - och där med får dra ner på olika resurser som lärare/pedagoger/material - när en eller flera av eleverna går till en annan skola? Var hittar du pengarna? Att gå från nedförbacke när man saknar samma ekonomiska spelregler som i den privata marknaden är väldigt svårt. I de flesta fall har för övrigt friskolan inte klar några förändringar då de flesta friskolor är nystartade och har ett annat utgångsläge. Dvs. sparar pengar på att man inte har skolmatsal, skolbibliotek, aula, skolgård, gymnastiksal mm. som de kommunala skolorna, som funnits i flertal decennier tillbaka, har.
“Din beskrivning av att ett växlande flöde av elever fram och tillbaka mellan olika skolor skulle ge successivt sämre möjligheter på båda håll motsägs av verkligheten inom fria serviceverksamheter i den privata sektorn. Du applicerar här paralleller till plansocialistiska resonemang om resurshushållning som aldrig stämt.”
Som du ser så är jag uttalad blandekonomiskt, jag anser att vissa sektorer inte lämpar sig för marknadsprinciper. Samma sak gäller att vissa saker inte lämpar sig planering. (eller i alla fall gör sig bättre i marknadsregi)
“I ditt exempel beskriver du ju ett flöde där eleverna först bytt till en friskola pga. att de tycker att den var bättre, sedan beskriver du hur denna skola därmed får bättre resurser, men sedan byter eleven tillbaka till den kommunala skolan som lyckats möta de nya kraven, och eleven gör därmed ännu ett positivt val. Du har därmed beskrivit en förbättring i två steg för eleverna, samtidigt som du påstår att skeendet innebär en försämring.”
Uppenbart ser du inte längre än till eleverna som har gjort det s k. bra valet. När en skola blir av med elever så får de dra ner på sin verksamhet, det drabbar de elever som går på den skolan och där med gjort det s k. dåliga valet. Vid första tillfället drabbas eleverna i den kommunala skolan, i andra stunden (i och med den kommunala skolan lyckas förbättra sig och få tillbaka eleverna) straffas de elever som går i friskolan. Jag skriver det klart och tydligt i min text, att du sedan inte förstår detta är inte mitt problem.
“Problemet med “skolan i industriområdet” har egentligen inget med friskolereformen att göra.”
Det handlar om att friskolor genom sitt val av lokaler sparar in pengar som de sedan kan betala ut i form av vinster, köpa nya datorer till varje elev eller satsa på marknadsföring. (som också är en dålig effekt av friskolornas etablering eftersom pengar går till annat än skolverksamhet) Det kan handla allt från att strunta i att ha skolmatsal, skolbibliotek till att placera sig i oattraktiva områden.
“Lösningen är då förstås inte att tvinga dessa regler på alla skolor, utan att befria även de kommunala skolorna så att de får friare tyglar. Kanske var det så du menade. ”
Nej, jag vill inte se en sådan utveckling att man i de kommunala skolorna gör sig av med skolbibliotek, aula, skolgårdar, gymnastiksal mm. därför de drivs till detta pga. friskolor. Jag tror inte de flesta skolpolitiker vill det heller, i alla fall inte Socialdemokraterna. Men du skall ha heder för att du tycker att de kommunala skolorna skall få konkurrera på lika villkor.
Comment by Martin Tunström (s) — August 30, 2007 @ 1:53 am
Svar till Martin # 19:
Det går inte att ha ett system med kommunala skolor med stor egenmakt som kan utvecklas olika utan att det samtidigt är möjligt för eleverna att i möjligaste mån välja mellan dessa olika skolor. Så valet måste finans där. Sedan kan man iofs försöka göra så (inkl. val) inom ett helkommunalt system, ungefär som man kan välja mellan offentliga vårdcentraler som har litet olika karaktär, men inget sådant skedde ju fram till friskolereformen och ditt partis intresse för sådant var noll fram till dess.
Det är självklart att en skola som får färre elever ska ha motsvarande mindre pengar. Detta är ju inget typiskt för detta system eller ens privat verksamhet, utan samma har ju alltid gällt inom den kommunala skolan liksom större delen av offentlig verksamhet. Ett sjukhus som har färre patieneter på akuten får lägre anslag året efter, och pengarna flyttas till det sjukhus dit patienterna sökt sig istället.
Socialister hävdar ofta (liksom du här indirekt) att en verksamhet måste veta sina ekonomiska ramar i mycket god tid i förväg för att kunna utvecklas och fungera. Allt som försigår inom det privata näringslivet med sin tillväxt motbevisar det, liksom friskolornas utveckling. Volvos och Ericssons garanterade inkomst imorgon är noll, liksom friskolornas för nästa läsår. Men föreställningen hänger ändå kvar hos vänsterföreträdare, och framgår tydligt i din beskrivning av hur omöjligt det skulle vara att komma tillbaka när man skött sig dåligt och förlorat en delö av intäkterna. Du kan hävda att skolan ska vara heloffentlig av andra skäl, men det argumentet är ideologiskt och fungerar inte på denna situation.
En kommunal skola som behöver fyra klassrum till investerar miljonbelopp i en ny skolbyggnad, istället för att utnyttja de matsalar som står tomma större delen av dagen. Friskolan prioriterar annorlunda, helt på egen risk där de kan förkora elever om förnringen blir till det sämre, utnyttjar motsvarande matsalarna istället för att bygga nytt och får pengar över till undervisningen. Exakt så gick det till när den friskola min son gick i växte, den mycket populära Fridaskolan i Vänersborg. Och sådana möjligheter vill du förbjuda för att de kommunala skolorna med dina mossiga regler ska hänga med. Sosse-tänk i ett nötskal.
Jag ser ingen poäng med att kommunala skolor ska ha käppar i hjulet och därmed sämre möjligheter att konkurrera, men det är ju din typ av regelverk som utgör dessa käppar. Om föräldrar och elever tycker det är viktigt att slippa gå i en skola i ett industriområde (det skulle jag tycka) trots att lokalerna då blir dyrare så löser den frågan sig av sig själv. Men rent hälsovådliga miljöer ska förstås inte tillåtas.
Åter till ditt exempel så beskriver du ju först friskolan förbättras så att eleverna går dit, och sedan hur den kommunala skolan förbättras så att en del elever (trots att friskolan från början var bättre) t.o.m säker sig tillbaka till den kommunala skolan. Dvs EXAKT den positiva växelverkan du påstår att reformen INTE fått som resultat.
Egentligen klämmer nog din sko för att den kommunala skolan antagligen permanent förlorat många elever, och det är ju den du som politiker har mer makt över. Att de elever som bytt gjort ett positivt val, och att resterande också kan göra det i framtiden om de vill är oviktigt för dig.
För övrigt svarade Bengt S mig på en direkt fråga på s-info att inte ens kritikerna inom S tänkte riva upp friskolereformen, men du argumenterar emot samtliga fundament i reformen. Om du får bestämma så rivs frikolereformen upp, eller hur?
Länken i mitt namn går nu till Fridaskolan, en jättefin friskola med pedagogik i forskningsfronten och fin yttre och inre miljö, till samma pris som den kommunala skolan, en enormt positiv utveckling som ALDRIG kommit till stånd i ett socialdemokratiskt Sverige. Ni politiker måste våga släppa taget om makten mer. Svenskarna klarar sig mycket bra utan era bestämmelser och pekpinnar ovanifrån.
Comment by Johan Paulsson — August 30, 2007 @ 3:46 pm
Att Socialdemokraterna inte var intresserad av ett valfrihetsystem mellan de kommunala skolorna innebär inte att man inte kan kan förändra skolsystemet åt den riktningen. Att på sikt avskaffa det rådande friskolesystemet mot ett sytem där man kan välja mellan olika kommunala skolor där egenmakten är rådande bland skolorna, och ägandet och logistiken är en fråga för politikerna så att våra gemensama skattepengar hanteras på ett betydligt effektivare sätt.
Ann-Marie Lindgren har beskrivit problematiken när man tror offentlig verksamhet kan drivas allt för likt annan verksamhet:
http://kkielos.blogspot.com/2007/06/woman-myth-legend.html
“Men det är också en självklarhet att skattepengarnas användning måste kunna styras av dem som svarar inför väljarna att skatterna används för sina syften! Det gäller samma sak för den skattefinansierade sektorn samma sak som för det enskilda hushållet: pengarna sätter en gräns för hur stor valfriheten kan bli. Obegränsad valfrihet är bara möjlig när resurserna är obegränsade. Så länge de inte är det – dvs. aldrig – måste man alltid väga olika krav och önskemål mot varandra, och välja bort några till förmån för andra, viktigare.” […] “Den typ av fri etableringsrätt för privata företag, som i dag finns inom skolsektorn och håller på att vinna insteg inom sjukvården innebär att de politiska mekanismerna för att hålla kontroll över kostnaderna försvagas – utan att man för den skull inför några marknadskorrektiv i form av ett ekonomiskt ansvar för de enskilda konsumenterna. Effekten blir kanske ökad valfrihet för några konsumenter, men det uppvägs av minskade möjligheter för medborgarna att välja vad som är viktigast att satsa gemensamma resurser på. En ny privat skola i en kommun är av intresse för det begränsade antal familjer som placerar sina barn där, och ointressant för alla andra – men kan betyda kostnadsökningar, som måste mötas med neddragningar i kommunens egna skolor. Utan att skattebetalarna/väljarna har någon möjlighet att välja mellan de två alternativen – och utan att de familjer som får uppleva nedskärningarna kan påverka dem.”
Du har uppenbart inte förstått vad jag skrivit när jag läser det du skrivet om problematiken med att elever byter bort en skola för en annan och den skola som blivit av med sin elev får skära ner på sin verksamhet.
Du har inte förmågan att se att de elever som blir kvar på den skola som blivit av med en elev blir straffade därför skolan måste skära ner på sin verksamhet. (Lärare/pedagoger/material) De som gjort det s k. “dåliga valet” så att säga.
Du ser endast de elever som valt den skola som belönas i det konkurrensamhälle som du så omfamnar. De som gjort det s k. “goda valet”. Du missar en part i konkurrensen. Jag ser längre än så och anser att alla elever skall få en jämlik skola. Det kan vi inte ha när marknadsprinciperna råder med den kaft som den gör idag.
Att sitta och jämnföra med Ericsson och Volvo säger också något om din syn. En skola skall inte drivas likt Ericsson. “Produkteterna”, så att säga, skiljer sig åt. I ena verksamheten är det frågan om människor, i andra stunden om produkter.
Comment by Martin Tunström (s) — August 30, 2007 @ 4:51 pm
Sedan är du nog ensam om att vilja se en utveckling som innebär färre skolmatsalar, skolbibliotek, aula och skolgårdar i våra svenska skolor i syfte att spara pengar på lokalhyror. Men det är konsekvensen när man låter marknadskrafterna styra i en verksamhet som skolor. Det stärker mig med flera att vi inte skall låta marknadskrafterna får styra skolverksamhet det de leder till att vi får färre antal skolmatsalar, skolbibliotek, aula och skolgårdar. Tack för att du erkänner det.
Comment by Martin Tunström (s) — August 30, 2007 @ 4:57 pm
Martin, vad jag vill spelar mindre roll, men om föräldrar, barn och skolans medarbetare hittar något de kan prioritera om för att t.ex. få mer resurser till undervisningen så ska de få göra det. Men du litar inte på deras förmåga att avgöra sådant själva, utan är övertygad om att när du släpper den politiska totalstyrningen så kommer folk att bära sig tokigt åt, särskilt när det gäller verksamheter som ligger dem nära om hjärtat.
Den skola som förlorar en elev förlorar endast så mycket pengar som motsvarar kostnaden för denna elev. Om detta ger en försämring för de kvarvarande (som du påstår måste bli fallet) så kan ju fler elever (de “som blev kvar”) sedan byta från denna skola om de vill. Åtminstone inom friskolesystemet…
Men vad jag minns från tiden före friskolesystemet var att de kommunala skolorna istället mest klagade när det kom stora barnkullar. Tydligen har de kommunala skolorna svårt att klara av förändringar av det slaget, och om de inte lär sig hantera det så är det väl bra att andra skolor med bättre förmågor tar över. Åtminstone om man ser det från alla andra synvinklar än den maktsugne skolpolitikerns.
Det är viktigt att uppmärksamma egendomligheter som kan uppstå i blandning mellan privat och offentlig verksamhet. Där har särskilt borgerliga politiker ibalnd blinda fläckar. Men friskolesystemet är egentligen inget privat *system*, utan är mer en parallell till de skattefinansierade bidragssystemen. Det delas ut skattefinansierade bostadsbidrag, socialbidrag, studiebidrag, föräldrapenning, läkemedelssubventioner mm utan att FK kräver att vi bara använder pengarna i kommunala matbutiker etc, och utan att politikerna ondgörsig över att en mycket stor del av skattepengarna till sist hamnar i de skumma kapitalisternas fickor.
Noterar vidare att du (till skillnad från Bengt S) inte förnekar att du vill riva upp hela Friskolereformen. Eller missade du den frågan?
Ditt tal om en “jämlik skola” är inte förenligt med de principer om lokal utformning av verksamheten som du tidigare påstod skulle vara bra. Skolorna måste tillåtas bli *olika*, annars är det ingen lokal beslutsrätt, och annars blir det bara en mycket långsam utveckling där minsta gemensamma nämnare bestämmer. Och sådana olikheter blir rimliga endast om det finns möjlighet att byta mellan olika skolor. Dina argument hänger inte ihop inbördes.
Comment by Johan Paulsson — August 30, 2007 @ 8:57 pm