 |
|
|---|---|
| 50 av europeisk gemenskap, en politisk konstruktion för att hålla vapenskramlet borta från en krigsplågad kontinent, det har väl gått sådär. Den delen av Europa som borde varit högst prioriterad står ännu utanför till stora delar och EU har inte mycket att vara stoilta över på Balkan. Idag ett jätteprojekt med 27 länder och över 500 miljoner “medlemmar” som röner skepsis och misstro bland de som brukar benämnas “vanligt folk”, medan det som föraktfullt kallas “det politiska etablissemanget” ofta är positivt och entusiastiskt.
Det Socialdemokratiska partiet har länge levt med ett sår, en spricka, i frågan om EU och den europeiska gemenskapen och det verkar vara ett sår som aldrig riktigt tillåts vare sig läka eller lämnas ifred. Ett ambivalent parti som talar mycket om internationalism, som talar om vikten av att agera, påverka och vara politiska påtryckare men som i europafrågan förvandlats till räddhågade och tysta. De som tycker EU är ett användbart verktyg för att bedriva socialdemokratisk påverkanspolitik utanför vårt lands gränser benämns “EU-positiva” medan de som tycker att EU är marknadsstyrt och borgerligt kallas för “EU-kritiker”. Inget av det är ju egentligen rätt. Den som i de flesta sammanhang är emot EU som företeelse är inte kritiker, den är motståndare. Den som tycker att verktyget är eller kan vara användbart är inte automatiskt “icke-kritisk”. Kunde vi vara överens om det så bleve samtalet enklare och såren kunde tillåtas läka men det läker inte av sig själv. Läs gärna en artikel av Enn Kokk om EMU-kampanjen och Helena Markstedts, left in London intervju med Peter Gustavsson. Dessutom två intressanta artiklar av Sveriges EU-kommissionär (varav den ena tillsammans med statsministern). I Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet |
Utgångspunkten i mitt stöd för utveckling, deltagande och fortsatt stöd för verktyget EU handlar om en övertygelse att vårt gemensamma europeiska samhälle kan utvecklas till något bättre om vi socialdemokrater är beredda att ta välfärdsstriden tillsammans med våra vänner ute i Europa. Den bottnar också i en djup skepsis till nationalstatens betydelse och ett hopp om att samverkande stater tillsammans kan förändra mer än om vi arbetar i fastlåsta, nationella, positioner. Därför lutar jag också mer åt federalism än åt statsförbund. Statsförbundets svaghet är att utpressning, låsta positioner och närsynt egenintresse tillåts bromsa även positiv utveckling. Federationens styrka med maktdelning och gemensamma värderingar för att nå både långsiktiga och kortsiktiga, gemensamma mål bör leda till tydliga steg och bättre genomförandeförmåga.
Genom att arbeta för socialdemokratiska värderingar tillsammans med alla miljontals socialdemokrater i Europa har vi möjligheten och förmågan att sätta socialdemokratisk prägel på hela unionen och vi har tillfället att även deltagande stater som lidit under kommunismens lamslående politik, följt av rofferiet och allas krig mot alla, istället kan få en välfärdsutveckling där vår politik tillåts bygga inflytande. Ju mer vi tjafsar här hemma, desto mindre troligt är det att vår solidaritet med den utsatte blir tagen på allvar. En fri och rörlig arbetsmarknad med schyssta spelregler som gäller lika för lika. Nedbrutna gränser, inte bara mellan stater inom unionen, utan även för de som idag vandrar genom öknen och simmar över havet för att komma in i vår gemenskap. Ett krafttag mot den universella miljöförstöringen genom gemensama regler och sanktioner samt ett upphörande av den djupt orättfärdiga jordbrukspolitiken som bidrar till att ytterligare göra fattigdomen i Afrika och Asien svårare. |
 |
Under strecket Jag gillar inte allt som vi beslutar i Tierps kommun men jag vill inte begära utträde ur Tierp för den sakens skull, jag väljer att försöka påverka. Jag gillar inte allt som Sveriges regering och politiska majoritet företar sig men det innebär inte att jag är Sverige-motståndare för den sakens skull. Jag är dock Tierpkritiker, Sverigekritiker, EU-kritiker och Telluskritiker, utan att vara motståndare till endera. Uppdaterat 070330: Bengt O har plockat ihop ett bloggplock om EUs 50-årsfirande, läs mer om vad andra sagt om den europeiska unionen här. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: EU, europeiska unionen, politik, socialdemokraterna
Ja, det var väl ett klokt och vettigt inlägg. Frågan är hur många meningsfränder du har inom (s) och om den ny partiledningen verkligen kan och vill få till stånd en ny och mera positiv syn på EU-samarbetet. Det är ju precis som du säger: möjligheterna att förbättra är naturligtvis mycket större om man samarbetar med likasinnade inom unionens ram. Jag tycker också att du är modig som uttrycker dig positivt om federalismen. Vad många inte tänker på är att det demokratiunderskott som utan tvivel finns i EU är en direkt följd av “mellanstatligheten” med dess hemliga uppgörelser i rökfyllda rum. Jag skulle vilja se Kommissionen parlamentariskt ansvarig inför det direktvalda parlamentet med de nationella parlamenten som någon sorts “första kammare” eller “senat.” Men det lär väl dröja
Comment by Bengt O. — March 24, 2007 @ 5:07 pm
Det är ju roligt att en framstående och begåvad socialdemokrat som fått känna på vänsterretoriken reagerar och dessutom kommunicerar den frustration som vänsterretorik brukar leda till. Tilltaget att hårddra sin egen ställning och dessutom motståndarens hållning för att få fram en oförsonlig motsättning förekommer ju inte bara på EU-området utan också i hela den politiska retoriken.
Den som inte är emot EU kan alltså inte vara “EU-kritiker”. Är man EU-kritiker förutsätts man vara för ett utträde. Så argumenterar EU-motståndarna. På samma sätt argumenterar de som vill kasta Israeliterna i havet till arabernas förmån. Den som inte vill kasta judarna i havet är USA-imperalistisk och krigshetsare. Är man för marknadsliberala lagar och skatter är man “kapitalist” och lever på andras arbete.
Så här kan vi fortsätta. Miljöpartiet är mer fundamentalistiskt än vänstern som är mer fundamentalistiskt än LO som är mer fundamentalistiskt än s men alla använder man sig av tekniken att måla motståndaren i svart samtidigt som man döljer sin egen agenda.
De enda som diskuterar öppet utan att svartmåla motståndaren eller dölja sin agenda är de få äkta marknadsliberaler som fortfarande finns kvar. Jag t.ex.
Comment by Leif E — March 24, 2007 @ 6:18 pm
Lyssnade på P1 och Margot idag.. och blev nöjd av vad jag hörde och tog till mig!
Comment by Foa — March 24, 2007 @ 6:39 pm
Kika in på Dick Erixons blogg. Han har varit på nån sorts “medborgarforum för EU” i Karlstad i helgen och skriver intressant om detta i flera inlägg.
http://www.erixon.com/2/blogg070325.htm#36
http://www.erixon.com/2/blogg070325.htm#37
http://www.erixon.com/2/blogg070325.htm#40
http://www.erixon.com/2/blogg070325.htm#41
http://www.erixon.com/2/blogg070325.htm#42
Comment by Johan Paulsson — March 27, 2007 @ 1:14 am