Erik Laakso | På Uppstuds » Idédebatten drivs vidare

Idédebatten drivs vidare

Posted by erik.laakso in Politik (Monday January 1, 2007 at 9:59 pm)


För ett par dagar sedan, närmare bestämt den 27 december, publicerade jag den postning som utan motstycke blivit den mest omskrivna, kommenterade och debatterade postning jag skrivit sedan jag började skriva blogg. Det är bra, jag började fundera över texten till artikeln redan i oktober men har slipat och tänkt och funderat och övervägt. Sedan slängde jag allt jag skrivit och började om under julhelgen och publicerade när den kändes klar, lite På Uppstuds. Men redan nu är det dags att gå vidare, det finns ingen tid att vila på hanen utan debatten bör nog gödas så snart som möjligt, inpulser från de som kommenterat och haft synpunkter bör tas tillvara. Jag ska försöka göra det i det här inlägget. Jag tänker inte referera eller sammanfatta alla åsikter eller synpunkter som framkommit men titta gärna på Knuff.se och läs via länkarna där. Istället ska jag ta fasta på några konkreta synpunkter och fundera högt över dem. Min artikel ställdes av en del mot Joel Malmqvist artikel från tidningen Libertas (vilket inte är helt rättvist mot vare sig Joel eller mig eftersom hans artikel var en valanlys och min är en framtidsanalys men de kompletterar varann rätt hyggligt). Jag tycker att artiklarna delvis behandlade helt olika saker men det som skilde mest åt handlade om blockpolitiken där jag menar att det är olyckligt med en fastlåst blockpolitik och Joel verkar vilja skärpa, om inte blockpolitiken så i alla fall blockpolemiken. Jag tror inte att vi ska sträva efter att frammana mer av högerspöket, vi tjänar inte på det eftersom de väljare som mest skulle uppskatta det budskapet troligen redan röstar på oss, eller längre vänsterut. De som vi måste övertyga om vår förträfflighet stöts snarast bort av blockpopulismen även om de egentligen tycker vår politik är bra. En röd-grön allians i god tid inför nästa val förs fram som lösning utav exempelvis Joakim Hörsing (mp) Men de enda som tjänar på en röd-grön allians inför kommande val är de små, och i allt för många lägen, ytterlighetspartierna V & Mp. Vänsterpartiet kommer aldrig kunna ingå i någon annan regering än i en i grunden Socialdemokratisk så därför är det inte så konstigt att de slåss med näbbar och klor för att vi ska formera en allians. Men Mp skulle ju faktiskt rent teoretiskt kunna ingå i en koalition med S, Mp och Fp (eller andra varianter) så det är lite svårförklarligt att många miljöpartister målar in sig i just vänsterkoalitionstänkande. Håller Mp på bli kidnappade av akademiska flumsocialister? (Ouch, det där får jag nog skit för…)	Bloggen “Jordränta” skriver också en del tänkvärda kommentarer och invändningar, dessutom på ett rätt kul sätt. Jag tror faktiskt att småföretag är vad vi i Sverige behöver stimulera för att bekämpa arbetslösheten. Den tiden är förbi då en multis smäller upp en jättefabrik med ersättningsjobb i Karlskoga, Bengtsfors eller Köping. Jag tror inte att staten ska starta fler vapenfabriker heller så då återstår små och medelstora företag. Varje omvärldsanalys jag tagit del av under de senaste 5 åren (den tid jag varit politiskt aktiv) har talat om behovet i kommuner att ge bästa tänkbara förutsättningar för de små företag som startas, jag tror att de har rätt och jag tror inte att det är en borgerlig världsbild. När det gäller LAS så tror jag att det vore en marginell eftergift att rucka på den för att tjäna något större och jag tror att det är marginellt just av den orsaken jag nämnde i mitt inlägg, nämligen för att väldigt få siktar på ett helt yrkesliv på samma arbetsplats längre. Kan man göra det ekonomiskt tryggt både att säga upp sig (för det är det inte idag) och att bli uppsagd, så betyder LAS lite i sammanhanget. Jordränta nämner också att magkänslan säger att det är fel med flexicurity eftersom det skulle innebära att lämna ifrån sig makt, men då är det fel på magkänslan. Den som har makten och tryggheten att säga upp sig, oavsett orsak, utan att riskera uteslutning ur a-kassan eller karensdagar till helvetet fryser har makt, mycket mer makt än den som bygger sin trygghet på att man i alla fall har ett jobb (åtminstone så länge fabriken inte läggs ner) oavsett hur korkad chefen är eller hur meningslösa ens uppgifter är. Idag är det bara den med kapital, den dumme eller den våghalsige som kan ställa ner spaden och gå hem om chefen är en idiot, hur mycket makt är det? Mycket tänkvärt, intressant och klokt har skrivits de senaste dagarna på temat framtidsdebatt inom Socialdemokratin. Det är ju oerhört stimulerande att se att mellandagarna kunnat användas klokt. Det här får vara min samlade kommentar på det som kommenterats, tillförts och utvecklats, nästa steg är att fundera över fortsättningen för det måste ju finnas bra och konkreta förslag på hur blockpolemiken bryts upp, på hur jobben ska stimuleras både i offentlig och privat sektor samt hur vi återtar initiativet när det gäller socialförsäkringarna. För att citera en av de borgerligt sinnade debattörerna som frekvent besöker min blogg: “Tänk om vi av misstag valde fel riksdagsmän som fick för sig att ändra i våra försäkringar när vi är som svagast? Hur skulle det se ut? Tänk om vi bara kunde protestera genom att demonstrera på torgen och inte hade någon rätt att skydda våra intressen. Det skulle ju vara katastrof!”

För ett par dagar sedan, närmare bestämt den 27 december, publicerade jag den postning som utan motstycke blivit den mest omskrivna, kommenterade och debatterade postning jag skrivit sedan jag började skriva blogg. Det är bra, jag började fundera över texten till artikeln redan i oktober men har slipat och tänkt och funderat och övervägt. Sedan slängde jag allt jag skrivit och började om under julhelgen och publicerade när den kändes klar, lite På Uppstuds.

Men redan nu är det dags att gå vidare, det finns ingen tid att vila på hanen utan debatten bör nog gödas så snart som möjligt, inpulser från de som kommenterat och haft synpunkter bör tas tillvara. Jag ska försöka göra det i det här inlägget.

Jag tänker inte referera eller sammanfatta alla åsikter eller synpunkter som framkommit men titta gärna på Knuff.se och läs via länkarna där.
Istället ska jag ta fasta på några konkreta synpunkter och fundera högt över dem.

Min artikel ställdes av en del mot Joel Malmqvist artikel från tidningen Libertas (vilket inte är helt rättvist mot vare sig Joel eller mig eftersom hans artikel var en valanlys och min är en framtidsanalys men de kompletterar varann rätt hyggligt). Jag tycker att artiklarna delvis behandlade helt olika saker men det som skilde mest åt handlade om blockpolitiken där jag menar att det är olyckligt med en fastlåst blockpolitik och Joel verkar vilja skärpa, om inte blockpolitiken så i alla fall blockpolemiken. Jag tror inte att vi ska sträva efter att frammana mer av högerspöket, vi tjänar inte på det eftersom de väljare som mest skulle uppskatta det budskapet troligen redan röstar på oss, eller längre vänsterut. De som vi måste övertyga om vår förträfflighet stöts snarast bort av blockpopulismen även om de egentligen tycker vår politik är bra.

En röd-grön allians i god tid inför nästa val förs fram som lösning utav exempelvis Joakim Hörsing (mp) Men de enda som tjänar på en röd-grön allians inför kommande val är de små, och i allt för många lägen, ytterlighetspartierna V & Mp. Vänsterpartiet kommer aldrig kunna ingå i någon annan regering än i en i grunden Socialdemokratisk så därför är det inte så konstigt att de slåss med näbbar och klor för att vi ska formera en allians. Men Mp skulle ju faktiskt rent teoretiskt kunna ingå i en koalition med S, Mp och Fp (eller andra varianter) så det är lite svårförklarligt att många miljöpartister målar in sig i just vänsterkoalitionstänkande.

Håller Mp på bli kidnappade av akademiska flumsocialister? (Ouch, det där får jag nog skit för…)

Bloggen “Jordränta” skriver också en del tänkvärda kommentarer och invändningar, dessutom på ett rätt kul sätt. Jag tror faktiskt att småföretag är vad vi i Sverige behöver stimulera för att bekämpa arbetslösheten. Den tiden är förbi då en multis smäller upp en jättefabrik med ersättningsjobb i Karlskoga, Bengtsfors eller Köping. Jag tror inte att staten ska starta fler vapenfabriker heller så då återstår små och medelstora företag. Varje omvärldsanalys jag tagit del av under de senaste 5 åren (den tid jag varit politiskt aktiv) har talat om behovet i kommuner att ge bästa tänkbara förutsättningar för de små företag som startas, jag tror att de har rätt och jag tror inte att det är en borgerlig världsbild. När det gäller LAS så tror jag att det vore en marginell eftergift att rucka på den för att tjäna något större och jag tror att det är marginellt just av den orsaken jag nämnde i mitt inlägg, nämligen för att väldigt få siktar på ett helt yrkesliv på samma arbetsplats längre. Kan man göra det ekonomiskt tryggt både att säga upp sig (för det är det inte idag) och att bli uppsagd, så betyder LAS lite i sammanhanget.
Jordränta nämner också att magkänslan säger att det är fel med flexicurity eftersom det skulle innebära att lämna ifrån sig makt, men då är det fel på magkänslan. Den som har makten och tryggheten att säga upp sig, oavsett orsak, utan att riskera uteslutning ur a-kassan eller karensdagar till helvetet fryser har makt, mycket mer makt än den som bygger sin trygghet på att man i alla fall har ett jobb (åtminstone så länge fabriken inte läggs ner) oavsett hur korkad chefen är eller hur meningslösa ens uppgifter är. Idag är det bara den med kapital, den dumme eller den våghalsige som kan ställa ner spaden och gå hem om chefen är en idiot, hur mycket makt är det?

Mycket tänkvärt, intressant och klokt har skrivits de senaste dagarna på temat framtidsdebatt inom Socialdemokratin. Det är ju oerhört stimulerande att se att mellandagarna kunnat användas klokt. Det här får vara min samlade kommentar på det som kommenterats, tillförts och utvecklats, nästa steg är att fundera över fortsättningen för det måste ju finnas bra och konkreta förslag på hur blockpolemiken bryts upp, på hur jobben ska stimuleras både i offentlig och privat sektor samt hur vi återtar initiativet när det gäller socialförsäkringarna. För att citera en av de borgerligt sinnade debattörerna som frekvent besöker min blogg: “Tänk om vi av misstag valde fel riksdagsmän som fick för sig att ändra i våra försäkringar när vi är som svagast? Hur skulle det se ut? Tänk om vi bara kunde protestera genom att demonstrera på torgen och inte hade någon rätt att skydda våra intressen. Det skulle ju vara katastrof!”

	Under strecket Hakelius skriver idag något av det sannaste jag läst på länge. Att jag tycker det beror naturligtvis på två saker, först för att jag länge hävdat samma tes och sedan för att jag är en obotlig nattuggla som inte behöver triggas mycket för att vara vaken till 4 och sova till 2. Den samhälleliga andan som tvingar oss till arbetet mitt i natten (typ kl. 7) och till väckning ännu tidigare är resultatet av att de morgonpigga satte regelverket innan vi andra klev upp och vår sort var för djupt i vår dvala för att ta strid. Än idag lullar vi kring och accepterar det moraliska underläget. Men jag ska sluta vända tillbaka dygnet, jag ska ringa jobbsamtalen innan jag går och lägger mig istället, sådär vid 5 på morgonen, om de där “morgonpigga” inte hunnit upp ännu så ska de få känna hur det känns att bli knäppt på näsan.

Under strecket
Hakelius skriver idag något av det sannaste jag läst på länge. Att jag tycker det beror naturligtvis på två saker, först för att jag länge hävdat samma tes och sedan för att jag är en obotlig nattuggla som inte behöver triggas mycket för att vara vaken till 4 och sova till 2. Den samhälleliga andan som tvingar oss till arbetet mitt i natten (typ kl. 7) och till väckning ännu tidigare är resultatet av att de morgonpigga satte regelverket innan vi andra klev upp och vår sort var för djupt i vår dvala för att ta strid. Än idag lullar vi kring och accepterar det moraliska underläget. Men jag ska sluta vända tillbaka dygnet, jag ska ringa jobbsamtalen innan jag går och lägger mig istället, sådär vid 5 på morgonen, om de där “morgonpigga” inte hunnit upp ännu så ska de få känna hur det känns att bli knäppt på näsan.

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, facket, val2010

3 comments for Idédebatten drivs vidare

Tack, Erik. Det värmde.

Angående sjusovarna finns det en naturlig cirkadisk rytm som störs av det artificiella ljuset. Normal sömncykel påverkas av dagens längd och på vintern behöver vi sova mer. Men ett normaldygn vid vår- och höstdagjämning somnar man naturligt kl 20 och vaknar kl 04.

Förskjutningen beror alltså på att människan tämjde elden och dessutom inverkar våra borgliga traditioner. Kungen av Frankrike hade råd att ha ljus tända till efter midnatt. Alltså förskjöts middagen från kl 12 till ca kl 20. Sängåendet inföll kl 04 och upp gick man 12 samma dag.

Bönderna gick förr upp vid 4 - 5 medan sjusovarna i städerna sov till kl 7. Arbetarna stämplade in 7 medan tjänstemännen inte kom förän kl 8.

Du är nog rätt borglig ändå, Erik.

Comment by Leif E — January 1, 2007 @ 11:01 pm
“Jag tror faktiskt att småföretag är vad vi i Sverige behöver stimulera för att bekämpa arbetslösheten.”

Det låter mest som tom idealism i mina öron. Ser vi något som tyder på att tillgången på arbete hålls tillbaka av det klimat småföretagarna frodas i idag? Tvärt om är det ju näringslivets oförmåga att återinvester som håller tillbaka. De rekordstora bolagsvinsterna och aktieutdelningarn vi sett de senaste åren är ett tydligt bevis för detta.

Att genom sänkta arbetsgivaravgifter, reallönesänkningar och tidseffektiviserade anställningar (ring-och-spring osv.) pressa in fler arbetstimmar inom samma löneutrymme gynnar inte oss för fem öre.

Små företag som inte kan hålla takt med löneutvecklingen i sverige bör gå i konkurs så att andra företag som kan hålla denna takt kan ta över. Att stimulera kapitalismens bastarder har vi ingenting för. Och i de sektorer vi faktiskt har intresse av denna konstgjorda andning bör en stark offentlig sektor ta över driften.

Comment by redundans — January 2, 2007 @ 11:48 am
Håller helt med redundans!

Små företag utan intjänandeförmåga är inget att rädda med bidrag eller riktade skattesänkningar. Har inte företaget en konkurrenskraftig affärsidé är det lika bra att man avvecklar. Detta gäller givetvis stora företag också om de inte kan bära sig.

Om detta inte fungerar tillsammans med globaliseringen och full sysselsättning kan det bero på att kostnadsläget är för högt generellt och att skatterna behöver sänkas över hela linjen. Då är också vinsterna för låga hos de företag som går bra och det innebär att de framgångsrika företagen inte expanderar i Sverige. Det är dom sunda företagen som skall växa och ge ägarna vinst. Inte “kapitalismens bastarder” som hade gått omkull i en sund ekonomi. Vi måste inse att visa blir kopiöst rika på sitt företagande och att det just är dessa personer som är näringslivets hjältar som ger oss arbetstillfällen och välstånd.

Comment by Leif E — January 2, 2007 @ 6:04 pm

Sorry, the comment form is closed at this time.

M	T	W	T	F	S	S
« Oct
						1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30	31

Erik Laakso | På Uppstuds

Politik, samhällskritik och analys

Idédebatten drivs vidare

3 comments for Idédebatten drivs vidare

Blogroll

Media

Nyttigheter

Samlingsbloggar

A-bloggar