 |
|
|---|---|
Carin Jämtin framställs ofta som den främsta kandidaten för de socialdemokrater som betecknar sig själv som mer vänster och lite bättre socialdemokrater än de (vi) som stÃ¥r närmare den politiska mitten. De mÃ¥tte ha satt i halsen när Jämtin i lördagens intervju för Dagens Eko, sa sig vara för att Sverige gÃ¥r med i den europeiska monetära unionen , EMU.Fredrik Olsson skriver pÃ¥ sin blogg: “Detta trams om vänster och högerkandidater mÃ¥ste sluta,och alltid är det dessa smÃ¥tt rättshaveristiskt lagda EU och EMU motstÃ¥ndare i detta parti som gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng ska profilera sig och nu har dom en ny katalysator att göra det med.” Rätt sÃ¥, det är ett lamslÃ¥ende trams när argumentation om höger- och vänstersossar alltid ska läggas fram som vapen att stänka ned människor, som faktiskt är partivänner, med. |
Alla seriösa bedömare inser naturligtvis att ingen vill komma i närheten av att begreppet “kvotering” limmas pÃ¥ en kandidat (vilket kanske borde fÃ¥ oss att fundera över hur bra det är med kvotering i andra sammanhang?), utan att vi verkligen fÃ¥r en kandidat som vill, kan och har rörelsen med sig. Hur gick dÃ¥ lördagsintervjun? Inte sÃ¥ himla bra tycker jag faktiskt. Carin framstod inte som den tydliga partiledarkandidat som jag hoppats att hon skulle. Hon tyckte exempelvis att kärnkraftsomröstningen frÃ¥n 1980 skulle respekteras medan hon i nästa andetag avfärdade folkomröstningen om EMU. Jag tycker förstÃ¥s att hon borde ha varit klar med att ny kunskap kan fÃ¥ oss att omvärdera tidigare beslut.  Ulrika Messing är ocksÃ¥ en partiledarkandidat. Bilden är frÃ¥n Furuvik tidigare i höstas. |
 |
Under strecket Den här ständigt pågående debatten om Höger mot vänster, är det en förgiftad debatt som beror på politisk inavel? Jag har kommit in i politiken ganska nyligen, endast 4-5 år som politiskt aktiv och hela tiden på en väldigt grundläggande nivå, och jag förvånas över den hätskhet, fula påhopp och totala brist på åsiktsrespekt som ofta präglar tonläget mellan s.k. högersossar och vänstersossar. Min enkla analys över denna brist på normalt hyfs är att de som suttit på samma stolar länge och utan tillskott av friskt blod tappar omdömet och ser hot mot den egna positionen i varje meningsmotståndare. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: val2010, politik, socialdemokraterna
Jättebra blogg idag Erik!
HÃ¥ller med dig!
“de som suttit pÃ¥ samma stolar länge och utan tillskott av friskt blod tappar omdömet och ser hot mot den egna positionen i varje meningsmotstÃ¥ndare.”
Kan man peka pÃ¥ vänster och höger sossar.. varför inte “Stol-sossar”
Som inte kommer sig upp ur stolen!
Kommer sig inte bort från talarstolen!
Comment by Foa — November 26, 2006 @ 9:24 pm
Foa. Det stavas med två ell (2L).
Skulle man använda världslikaren för metern från Paris för att mäta höger-vänsterskalan i svensk politik skulle det räcka med en centimeter någonstans ute i den vänstra änden för att pricka in alla svenska politiker. Sossarna skulle behöva en millimeter på den vänstra halvan och partiledarkandidaterna skulle rymmas på en tiondel.
Det mest spännande med höger-vänsterskalan är att den bara upptar ideologiska tankar som utgår från att folket kan indelas i klasser, att dessa klasser är relativt stabila och att staten har oinskränkt rätt att utöva makt.
Den klassiska konservatismen uppfattas av många som socialdemokratins spegelbild men tack och lov är den inte det. Istället liknar konservatism och socialdemokrati varandra i mycket men man ser lite olika på vilka som skall företräda folket och vilka som skall företrädas. I båda fallen bygger resonemanget på en viss form av elitism och att några har ett moraliskt ansvar att gripa in i samhällets beslutsmekanismer för att lägga tillrätta det medborgarna själva inte kan göra rätt.
Liberalismen ligger därför utanför skalan i och med att den enskillde medborgaren anses beslutskompetent och ansvarig för alla sina beslut och handlingar. Påtryckningar och ingrepp i människors vardagsbeslut överlåtes av liberaler till den lilla världen i form av familj, släkt, grannar och intresseorganisationer.
Så höger-vänsterskalan är inte tillämplig på kandidaternas eventuella frihetssträvanden utan endast på synen att människor inte är kapabla att hantera sina liv. Där liknar alla partier, som sagt, varandra. Det som är nytt är att socialdemokraterna nu haft makten i Sverige under så lång tid att vissa värdekonservativa idéer slagit rot. Det finns mycket moraldiskussioner i partiet, man har en förkärlek till finkultur som skall bekostas av kronan och man umgås i speciella nätverk för mer lyckade individer än medelsvensson.
Av ovanstående kan jag bara konstatera att Erik har rätt; Höger-vänsterskalan är obsolet i diskussionen om ny partiledare. Alla kandidater är lite höger-vänsteranhängare.
Comment by Leif E — November 26, 2006 @ 10:02 pm
Också jag tillhör de senkomna aktivisterna:-) och har precis som du Erik ägnat mig åt lokal politisk verksamhet. Håller med om att höger/vänster används på ett sätt som inte främjar diskussion utan snarast syftar till att kladda etiketter på folk så att allt de säger skall uppfattas enligt en förbestämd mall. Försöker därför själv inte använda dem liksom inte heller som du gör identifiera mig själv i sådana termer.
Comment by Peter Karlberg — November 27, 2006 @ 1:06 am
Socialdemokratins ideologi är grund och otydlig. Den består i praktiken idag av en rudimentär pragmatisk utilitarism, som ungefär innebär att alla ska få det så bra som möjligt, och främst de som ännu inte har det så bra.
Det lÃ¥ter kanske bra, men i praktiken ger det ingen vägledning alls när det gäller *hur* detta ska gÃ¥ till, och vems ansvar det är. Inte heller vilka hänsyn man bör ta (om nÃ¥gra) till andra värden, t.ex. olika medborgerliga rättigheter. Detta gör att socialdemokrater i sakfrÃ¥gor kan resonera litet hur som helst, och sossar som verkar ha samma “värdegrund” kommer fram till helt olika slutsatser angÃ¥ende sakpolitiken.
I utkanten av socialdemokratin hägrar en del djupare ideologier, som socialism, liberalism och konservativism. De sossar som har ett djupare ideologiskt intresse och/eller kanske är högskoleutbildade hamnar ofta i närheten av någon av de två förstnämnda, medan mindre pålästa sossar (t.ex. Göran Persson) ofta i praktiken är påtagligt konservativa. De tycker väl ungefär att de flesta svenskar redan har det ganska bra, så varför ändra på något. Här finns också en källa till inre motsättningar, dragningskrafter från yttre ideologier.
Och precis som Leif säger har diverse intryck från verkligheten utanför Rörelsen som slagit rot på olika sätt i olika kandidater. Det är då dessa erfarenheter som leder till ett tyckande, inte någon mer allmängiltig ideologisk fundering. Pragmatism. Den typiske sossepolitikern idag är oftast en hygglig och duglig person, men som brinner för (ursäkta plattityden) att de egna erfarenheterna ska bilda mall och norm för hur alla andra ska bete sig.
Självklart dÃ¥ att motsättningarna blir bittra inom partiet, eftersom “ideologin” i sig inte medger att folk med olika värderingar tillÃ¥ts reda sig själva i viktiga frÃ¥gor. Och eftersom socialdemokrater vill driva in och omfördela minst 65% av löntagarnas lönemedel sÃ¥ mÃ¥ste förstÃ¥s all omfördelning i landet över ske enligt exakt samma principer. SÃ¥ därför pÃ¥gÃ¥r nu en hÃ¥rdhänt malande process där alla dessa socialdemokraters tyckande och värderingar ska ner i samma tratt, “alla ska med”. Ut pÃ¥ andra sidan kommer den ljusröda gröt av sossepolitik som helst ska styra alla svenskars vardag och arbetsliv (Ã¥tminstone de ekonomiska aspekterna) i sÃ¥ stor utsträckning som möjligt, alla ska med, efter nästa val.
Och denna gröt ska snart sammanfattas i en person. Jag förstår därför mycket väl att Jämtin och andra uttrycker sig luddigt idag, eftersom det är mycket svårt att veta vad socialdemokrater förväntas tycka imorgon. Detta eftersom partiets politik är ett resultat av en inre partipolitisk process istället för av en allmängiltig ideologi. Denna process tillåts inte komma upp till ytan under långa perioder, men går just nu på högvarv.
Comment by Johan P — November 27, 2006 @ 1:47 am
“Jag förstÃ¥r därför mycket väl att Jämtin och andra uttrycker sig luddigt idag, ”
I vilken fråga då?
Jag tycker hon agerar som politiker gör från vilket håll dom än kommer ifrån.. Hon spelar efter de regler spelet har!
Comment by Foa — November 27, 2006 @ 8:00 am
FrÃ¥n min position utanför den socialdemokratiska rörelsen kan jag bara hÃ¥lla med om att “vänstersossar” ofta, argt och intolerant angriper “högersossar” och anklagar dem för att vara sämre socialdemokrater. Men det tycks mig ocksÃ¥ som att “högersossar” (eller ska vi hellre kalla er “mittensossar”) bara har ett försvar mot sÃ¥dana pÃ¥hopp: Ni tycker att det är dumt, intolerant, uttryck för revirkissande. Det mÃ¥ sÃ¥ vara, säger jag, men hur lyder det ideologiska försvaret för er mittenposition, den som rent faktiskt angrips? Det fÃ¥r man aldrig höra, inte här pÃ¥ utsidan i alla fall.
För att spetsa till det och provocera lite: Om det är något som dödar en konstruktiv debatt inom socialdemokratin just nu så är det högersossarnas förnärmade vägran att diskutera ideologiska vägskäl, med ensidig hänvisan till rätten att ha en avvikande åsikt.
Comment by Marcus — November 27, 2006 @ 9:43 am
Marcus har en intressant kommentar. En “vänstersosse” kan ju ideologiskt hänvisa till socialismen, som är en etablerad ideologi, och som är utbredd som värdegrund inom partiet. Iofs struken ur partiprogrammet av populistiska, pragmatiska och taktiska skäl… Men vad ska en “högersosse” hänvisa till? Social-liberalismen?
Comment by Johan P — November 27, 2006 @ 1:19 pm
# 7 & 6
Jag känner inte igen ideologierna i resonemanget om “högersossar” och “vänstersossar”. Om man utgÃ¥r frÃ¥n min ideologibok och skall försöka skilja de olika vänstersossarna Ã¥t blir bilden mycket komplex.
Den sida vi befinner oss pÃ¥ nu skulle kunna betecknas som en “vänstersosse” med inslag av liberalism, alltsÃ¥ nÃ¥gon slags vänster socialliberalism. MotstÃ¥ndarna till den här riktningen har lika delar moralkonservatism och moralsocialism som utgÃ¥ngspunkt men saknar helt liberala inslag.
Att minska politikernas inflytande över vardagslivet är liberalt och passar inte på den endimensionella skalan. Om man kombinerar det med krav på offentligt finansierad välfärd, alltså planekonomiskt finansierade välfärdstjänster pendlar man mellan liberalism och socialism.
Motståndarsidan som moraliserar över människors alkoholbruk och förmåga att hantera sina egna pengar är värdekonservativ. Någon med en högre moralisk och kulturell nivå måste leda de stackars okunniga. Mot det står synen på att samhället skall vändas upp och ner, att högt skall bli lågt och vice versa.
Båda inriktningarna är schizofrena (i den överförda betydelsen; dissociativa) men den senare, klassiska socialdemokratiska är mest schizofren (fortfarande i överförd bemärkelse).
Comment by Leif Eriksson — November 27, 2006 @ 2:03 pm
Hoppas du ursäktar Erik men jag skulle vilja ställa en fråga till Leif:
Jag tycker att människor skall ha större egen makt över sin vardag utifrån en socialistisk perspektiv - bygger på att ett socialistiskt projekt faktiskt består i att frigöra människor. Därför skall alla ges förutsättningar att göra detta, självständigt forma sitt liv, genom t.ex. fri (offentligt) finansierad utbildning. Från ett socialistiskt perspektiv gäller vardagen dock mer än vad man vanligen avser utifrån ett liberalt perspektiv. Demokratisering av arbetslivet är ett exempel på det.
Välfärden skall komma alla till del. Finansiella system behövs som hjälper människor när de är sjuka, blir arbetslösa. Detta kan ur ett socialistiskt perspektiv lösas genom - baserat på solidaritet - system som antingen ägs/drivs av människorna direkt gemensamt eller genom offentliga system.
Driftsfrågor när det gäller tillhandahållandet av olika former av tjänster som sjukvård är enligt min uppfattning inte ideologiska utan bör ses helt pragmatiskt - största möjliga nytta till lägsta möjliga kostnad.
Hur schizofren blir jag då:-) och blev jag vänster eller höger i din ideologibok?
Comment by Peter Karlberg — November 27, 2006 @ 8:52 pm
#9
Snyggt!
Comment by Foa — November 27, 2006 @ 9:07 pm
Peter, jag skissar på ett socialistiskt frihetsprojekt som går ut på att du och jag gemensamt och solidariskt finansierar min kulturverksamhet. Vad sägs om det? Jag gillar att sitta och dreja krukor på dagarna, då känner jag mig fri, och jag måste ju ha pengar till mat och hyra som alla andra. OK. För du är väl inte sån där nyliberal kulturfiende?
Comment by Johan P — November 28, 2006 @ 12:23 am
Tyvärr - just en sådan är jag, Johan. Speciellt fientligt inställd är jag till krukor:-)
Skämt Ã¥sido, kulturdebatten fÃ¥r vi ta nÃ¥gon annan gÃ¥ng/annan plats. Socialistisk ideologi bygger ju som du säkert vet pÃ¥ “av var och en efter förmÃ¥ga, till var och en efter behov”. Det finns i detta ett antagande att människor om de har rätt förutsättningar faktiskt vill bidra. Detta bygger pÃ¥ att det är ytterligt rationellt ocksÃ¥ ur enskild synpunkt. Livet för oss alla blir bättre om vi hjälps Ã¥t. Samhället blir en bättre plats att leva i om det bygger pÃ¥ solidaritet.
Comment by Peter Karlberg — November 28, 2006 @ 12:47 am
Du ser ju själv, PK, hur tokigt det blir. Svaret står ju att läsa i ditt inlägg så det är svårt att veta hur du vill ha det kommenterat.
Hur skulle socialismen kunna frigöra människan som individ? Och vem kan ge andra makt att “självständigt forma sitt liv, genom t.ex. fri (offentligt) finansierad utbildning”? Var skall denna andra människa ta den makten? FrÃ¥n vem? Och pÃ¥ vilket (vems) mandat utövar han den makten?
“Demokratisering av arbetslivet” betyder väl ungefär “vi andra vill vara med och dela ägarmakten utan att tvingas investera och ta risk”? Med vilken rätt? Den starkes (51 % av 51 % av “folket”)?
Nästa stycke är du lite vag i. Välfärd bestÃ¥r i att fattiga tjänstemän tjänar andra människor. Välfärd skapas och förbrukas i nuet och mängden välfärd beror pÃ¥ hur mycket folk jobbar med välfärdsproduktion. Hur tänkte du styra och ställa över den produktionen? Mer än hälften produceras nämligen i den grÃ¥ sektorn av anhöriga och det finns begränsningar hos kommunerna för vilken basal välfärd man vill leverera. Vill man ha guldkant pÃ¥ det fÃ¥r man engagera släkten. Är det en kvantitativ lika fördelning till alla du tänkt dig? En där tjänstemän skall beräkna “behovet” där den mest munvige vinner? Hur skall det gÃ¥ till?
Likadant med de finansiella systemen. Sossarna vill ju ha inkomstbasering av bidragen inom ett intervall där de tror att deras väljare ligger. Ibland skyller man pÃ¥ att lägre medelklass byter parti eller jobbar svart om dom inte fÃ¥r va’ me’. Ett gemensamt ägande av försäkringskassor och a-kassor är ett liberalt system. Ett statligt socialistiskt. Det finns inga likheter mellan de tvÃ¥ systemen, bara skillnader. Vad vill den moderna sossen ha?
För mig är detta mycket schizofrent. Det beror pÃ¥ att socialdemokratisk “ideologi” aldrig bryts ner i sina bestÃ¥ndsdelar i analys. Driver man ett företag, jobbar med reklam eller lär ut militär strategi, för att inte tala om forskning, sÃ¥ tvingas man hela tiden tillbaka till ritbordet för att göra om. “Vad är vi ute efter? Är det prylen i sig? Är det funktionen? Är det människors upplevelse av funktionen? o.s.v
Ta ett exempel; “Demokratisering av arbetslivet”
Vad är jag ute efter?
-Är det att engagera medarbetarna i produktionen?
-Är det att höja lönerna?
-Är det ett sätt att förbättra arbetsmiljön?
-Tror jag att det förbättrar det psykosociala måendet?
Vilken metod tänker jag mig?
-Skall de anställda ta över ägandet? Genom facket?
-Skall de anställda ta över ägarmakten utan att ta den ekonomiska risk man gör som ägare?
-Handlar det bara om samma representation vi redan har via facket, ledningsmöten och arbetsplatsmöten?
Risker och kostnader?
-Skall de tidigare ägarna kompenseras för sin förlust?
-Stannar de tidigare ägarna kvar eller försvinner de med kompetensen och konkurrerar ut oss?
-Kan vi behålla våra gamla affärskontakter?
-Vill de anställda ta det ansvar vi lägger på dom?
Denna typ av analys bör du göra pÃ¥ varje postulat du kommer med i ditt inlägg. Varför skall alla med? Vill alla med? Hur gör man med de som inte vill med? Du bör ocksÃ¥ frÃ¥ga “varför” 6 ggr i rad när du stöter pÃ¥ oväntade problem.
Men det socialdemokrater kallar “ideologi” är ju en utantilläxa med fina ord staplade pÃ¥ hög och utan inneboende värde. Produkten är genomsyrad av moraliserande värderingar som alltid kan relateras men aldrig ges ett absolut värde. Vad är t.ex. dina mÃ¥l:
“-större egen makt över sin vardag utifrÃ¥n en socialistisk perspektiv - bygger pÃ¥ att ett socialistiskt projekt faktiskt bestÃ¥r i att frigöra människor”
Hur mäter du detta mål? Vad skall människan ha sin frigörelse till? Vad skall hon frigöras från? När är man i mål?
“-[alla] skall - ges förutsättningar att göra detta, självständigt forma sitt liv, genom t.ex. fri (offentligt) finansierad utbildning.”
OK, det är delvis mätbart. När alla gått i en (offentligt) finansierad utbildning är ett delmål uppfyllt. Kanske borde man ange under hur lång tid så staten inte förleds korta eller förlänga utbildning hur som helst. Men hur mäter du att alla självständigt format sitt liv och hur gör du med de som låter sig styras in på andra val än de skulle ha gjort om ingen påverkat dom?
“-Finansiella system behövs som hjälper människor när de är sjuka, blir arbetslösa. Detta kan ur ett socialistiskt perspektiv lösas genom - baserat pÃ¥ solidaritet - system som antingen ägs/drivs av människorna direkt gemensamt eller genom offentliga system.”
Här säger du bara att systemen skall drivas “gemensamt” eller genom offentliga system. Där är vi i mÃ¥l. Inget behöver göras. Möjligen borde vi mäta graden av solidaritet hos de inblandade? Tycker du det? Vad gör vi med de som känner fel? Kanske har mer solidaritet med arbetsgivaren eller släkten än facket och a-kassan?
Jag tror jag slutar där trots att din fråga bara är översiktligt besvarad. Om du använder de metoder jag pekat på kan du testa andra uttalanden i sossarnas idéprogram eller i alliansens socialdemokratiska plattformar.
Comment by Leif E — November 28, 2006 @ 12:49 am
Leif - jag försökte bara ge några ideologiska/politiska ståndpunkter i syfte att få dina synpunkter på hur de placerar sig i din höger/vänsterskala respektive om jag därmed uppfyller dina kriterier för schizofrensk uppfattning (i den överförda bemärkelsen).
PÃ¥ nÃ¥gra punkter positionerar du mina stÃ¥ndpunkter. Du placerar t.ex. gemensamt ägda a-kassor i ett liberalt fack (lite högerut fÃ¥r man anta). Detta stämmer inte med min bild - det var ju den fackliga rörelsen som byggde upp just gemensamt ägda kassor i slutet av 1800-talet. Utgör enligt min uppfattning ett bra exempel pÃ¥ hur människor tar makt över sina liv. Under 30-talet (har jag för mig) började vi finansiera dessa med statlig “hjälp” medan man i Norge faktiskt vid samma tid förstatligade hela systemet.
Din “analys” ovan och medföljande rÃ¥d har jag inte sÃ¥ stor användning för i detta sammanhang eftersom mitt inlägg bara syftade till att förtydliga min uppfattning avseende just höger/vänster som en nÃ¥got bristfällig skala i den socialdemokratiska debatten och samtidigt belysa att din ideologibok sannolikt inte heller ger adekvat vägledning:-)
Comment by Peter Karlberg — November 28, 2006 @ 9:06 am
Och det var den liberala rörelsen som sista halvan av 1800-talet grundade fackföreningsrörelsen.
Herman Lindqvist borde vara ett sanningsvittne i den frågan. Det var ju hans anfader och namne som var en av de första LO-ordföranden.
Comment by Leif — November 28, 2006 @ 1:26 pm