 |
|
|---|---|
Eftervalsdebatten är naturligtvis i full gång och många är det som sitter och slipar på sina analyser, en av dem är jag. Det ingår bland annat i mitt uppdrag att analysera valet i Tierps kommun och då gör jag också en överblick i landet och länet. Presentationen av den analysen ligger ett tag framåt i tiden men några tecken tycker jag ändå att det finns.
I Tierp var jag övertygad om att vi skulle nå majoritet, om inte på egen hand så tillsammans med Vänsterpartiet, att vi skulle tappa 3 mandat fanns inte på kartan. Här finns det skäl till självrannsakan för att hitta de korrekta orsakerna till tappet även om vi får fortsätta leda kommunen från en minoritetsposition. Till vissa delar går det att hitta förklaringar i att vi följde rikstrenden i kommunen, men jag tror att det finns ytterligare förklaringar, både när det gäller lokala frågor som vi inte lyckats försvara/förklara/motivera på ett bra sätt och när det gäller förmågan att formulera framtidsvisioner på ett trovärdigt sätt. I den kommande mandatperioden vill jag att vårt parti ska hitta nya vägar både att utöva opinionsbildning, men framförallt nya vägar för invånarna att förnya, påverka och kommentera politiken. |
På Uppstuds kan jag tänka mig att vi behöver göra följande saker bättre i den valkampanj för 2010 som börjar nu i september 2006.
Valrörelsen för valet 2010 börjar nu! |
 |
Under strecket Just nu pågår röstsammanräkningen för det slutgiltiga valresultatet, det är spännande att se hur det har gått i detalj, valkrets för valkrets. Just i detta nu har jag själv fått 70 personröster i riksdagsvalet, det är nästnäst lägst av alla i Uppsala län. Visserligen är inte alla av Tierps valkretsar räknad ännu så förhoppningsvis ska det väl öka något. Hur ska man hantera det här med personvalsmöjligheten egentligen, och vad betyder det för framtiden? Ska kryssen indikera något inför kommande nomineringar inom partiet eller ska de endast ses som kuriosa i ett parti som inte månar om personvalet som funktion? |
|---|
Andra bloggar om: valanalys, analys, val2006, val2010, politik, socialdemokraterna
Intressant.
Jag trodde också att s skulle vinna valet. Som vanligt! Jag hade förberett mig på bästa möjliga vis för en ny socialistisk mandatperiod enligt mitt sätt att se. På sätt och vis röstade folk ändå för socialdemokrati men en socialism ledd av en borglig regering.
Något alternativ till socialdemokratin verkar inte finnas i människors föreställningsvärd. För väljarna är det mesta möjliga bidrag och flest antal förbud som gäller dom andra som vinner.
Man vill vara tillförsäkrad rätten att bli försörjd utan att lyfta ett finger.
Så illa är det alltså. Nu får vi hoppas att alliansen inte menat allt de sagt i sin retorik. Att vi till slut återupprättar de som kämpar och satsar för att göra nytta i samhället. Att skatten på arbete sänks så det lönar sig att arbeta. (Säg inte att det lönar sig idag, min kollega Olga förlorade pengar på att hon gick över från bidrag till arbete när hon började som vårdbiträde berättade hon idag).
Man kan inte fortsätta slå på de som anstränger sig och ge till de som inget vill för då tröttnar vi som fortfarande är mer produktiva än medelsvensson.
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 12:24 pm
Och så ett par ord om hur s (och de andra) bedriver politik.
När jag var ung och politiskt intresserad handlade partiarbete om att utveckla en ideologi som byggde på fasta och demokratiska värden. Detta är helt glömt nu. Att vara hederlig i sitt ideologiska arbete handlar om att vara trogen sina värderingar. Visst kan de ändras över tid men då beroende på att de grundläggande värdena och värderingarna visat sig vara fel.
Grunden måste vara att man står fast vid partiets grundläggande ideologi. Är man förespråkare för socialism kan man inte vara socialist ibland och kapitalist när det passar ens syften!
Jag har hört flera uttalanden i valrörelsen om att det nu handlar om att packetera väljarnas önskemål och inte att hävda sin ideologi:
“Vi behöver lära oss att lyssna bättre på invånarna, lära oss att fånga upp de åsikter som rör sig i samhället och omvandla dem till socialdemokratisk realpolitik med våra värderingar som utgångspunkt.”
Men detta är ju fullkomligt vansinnigt! Att göra realpolitik av de åsikter väljarna har för att sälja partiet gör att man blir ett mellanting mellan prostituerad politiker och handelsresande i MAKT!
Är socialdemokratin så krass nu?
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 12:33 pm
Heey, Leif is back, #1. kul att se dig igen, trodde du drunknat i marinaden ett tag. LOL
Din sista mening och meningen som utgör tredje stycket tycker jag pekar på en missuppfattning som grundar sig i en fördom, nämligen fördomen om att det är oerhört många som inget vill.
Jag har inget sagt under valrörelsen om en formulering som jag tycker är felaktig, nämligen den om “.. att alla som vill och kan arbeta ska kunna få ett arbete”. Det är naturligtvis helt fel att väga in en viljeyttring i det utan att förtydliga att den som inte vill inte heller ska kunna erhålla någon annan ersättning från samhället.
Men den ganska lilla andel som utnyttjar systemet genom att inte vilja arbeta trots att de kan, och ändå uppbär någon form av ersättning för det ska naturligtvis avslöjas och få det kärvare så fort som möjligt. Där finns ingen motsättning i värderingar, fråga de gamla fackföreningskämparna hur de såg på lättingar.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 12:37 pm
“Något alternativ till socialdemokratin verkar inte finnas i människors föreställningsvärd. För väljarna är det mesta möjliga bidrag och flest antal förbud som gäller dom andra som vinner.”
Beror nog vem du frågar!
Jag vill inte ha tillbaka nedgånen under tidigare tider med borgare.. men sköter dom sig nu.. varför inte..
Men redan nu går rykten om att 1.200.000 nya jobb blir 300.000. men dom kan ju lyckas bra ändå!
300.000 var inte det vad S höll på med nu?
Då behöver Nya Arbetarpartiet inte göra ett jota, bara försöka att vara överens med Nya Moderaterna (Alliansen)
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 12:38 pm
Kan du inte lägga upp ett ämne där vi klagar på de nya makthavarna? Maud har ju redan svikit sina väljare genom att avslöja sig som kvoteringsfeminist. En mycket nära vän till mig säger att denne aldrig skulle ha röstat på Maud om denne hade vetat att det dolde sig en Schyman bakom fasaden.
Skönt för er, och trist för mig, att redan ha något att racka ner på, om ni nu inte håller med Maud förstås?
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 12:42 pm
Leif #2.
Du missförstår mig förstås.
Vi behöver lyssna på invånarna för att bättre förstå vilka frågor som är de för invånarna viktiga och avgörande. När vi har förstått det så ska vi ta fram lösningar på de frågorna utifrån vår ideologi, alltså omvandla människornas oro till socialdemokratiska lösningar. Hur det kan bli prostitution kan jag aldrig förstå.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 12:45 pm
Foa: Det är just det du skriver jag vänder mig emot i den Nya borgligheten. Politiker har aldrig kunnat skapa fler jobb än de som finns i offentlig sektor och de skall inte utge sig för att kunna det heller. Jobbskapande i civil sektor är civilisternas uppgift och inte politikerna. Politiker skall inte sopa eller curla för jobbskaparna utan bara se till att de inte står i vägen när stenen närmar sig boet. Det är tack vare politiska beslut som arbetsgivare inte anställer ungdomar och som ungdomar kan slippa jobba och inte anstränga sig.
Om drivkraften i inkomstskillnader och drivkrafter har vi skrivit spaltkilometer och vi två har olika syn på det Det gäller också Erik och jag. Att vilja och att inte hindras kan se ut på olika sätt men det har vi redan borrat igenom till leda.
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 12:47 pm
Tror du att det ligger samma fel bakom resultaten riks. landsting och lokalt?
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 12:51 pm
Erik 6: OK, om du inte menade det som stod men jag har hört det av många andra. Man talar om att fånga upp strömningar och ändra sin politik. Det skall man inte göra om man är hederlig och ideologisk. Håller man på revolutionssocialism (som Ohly) skall man stå fast vid det oavsett vilka murar som rivs och diktatorer som faller för att ta ett exempel. Om man anpassar sin politik efter majoriteten säljer man ut sin politiska själ. Det är prostitution. Om man gör det för att komma åt en maktposition är man som en handelsresande som kan sälja vad som helst till sin egen mor.
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 12:52 pm
Leif #9, jodå jag menade precis det jag skrev, och jag förtydligade med något andra ord i #6 men det står samma saker.
Foa #8, frågar du mig?
Jag tror inte att det ligger riktigt samma saker bakom resultaten i riks- landstings- och kommunalvalet men riksdagsvalet har naturligtvis haft det största inflytandet. Exakt vad och hur det skiljer kommer jag avvakta tills analysen är tydligare.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 12:55 pm
Patrik: Det finns inga förespråkare för individuell rätt och demokrati längre. Prova att säg att man måste lägga ett genusperspektiv på antal dömda för olika brott och att nuvarande ordning diskriminerar mellan könen får du se att folk håller med dig.
“Gemensamt ansvar” har redan införts på många håll. Då kommer säkert kollektiva domar och rättvisekrav på antal kvinnor dömda för grov misshandel också.
Vådå? Vi är ju alla lika. Varför är inte 50 % av fångarna kvinnor? Varför är inte fångarnas partisympatier representativa? Fler fällande domar mot kvinnor och moderater för rättvisans skull!
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 12:58 pm
Allmänt till Erik,
Hur skall man kunna finna lösningar på nationella problem genom att lyssna på olika påtryckarskaror? För det är ju det det handlar om när man skall lyssna på “folket”. Nej, partiernas uppgift är att formulera lösningar och förklara varför dessa fungerar (helst med hänvisning till existerande fall i omvärlden i nutid eller dåtid) så att folk har något att ta ställning till. Det är medias uppgift att analysera och förklara. Dagens svenska media är oerhört lättviktig när det gäller den biten.
Dagens svenska befolkning är uppvuxen med, och van att tänka i termer av “hur skall jag få del av statens utskänkning av förmåner”. Även kallad “fördelning”. Dagens media brukar gärna stämma in i ropen på riktade förmåner. Den största kritiken mot borgarna har varit att de kanske minskar utdelningen av vissa förmåner. Kring 50% av befolkningen oroar sig enbart för fördelningen av allmosorna.
Vart tog ideologin vägen? Har sossarna några åsikter alls om hur världen fungerar och hur man bäst anpassar sig till verkligheten för att generera välstånd?
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 12:58 pm
Jag önskar samma sak som du förfäktar här Leif, men jag ser inte var det fungerar utan en massa negativa saker!
Då tycker jag det är bättre med den negativa saken att det finns folk som vägrar arbeta därför att bidragen är större än lönen.
Den andra sidan som jag inte vill ha är att det finns mycket jobb men en massa fattigdom
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 12:59 pm
“Vart tog ideologin vägen? Har sossarna några åsikter alls om hur världen fungerar och hur man bäst anpassar sig till verkligheten för att generera välstånd?”
Ideologin finns kvar.. och åsikter om hur världen fungerar sker genom folkrörelsen som man måste lyssna till!
Sedan genereras välfärden.. och den har vi ju. Så vad surra vi om?
Allt är fullbordat för övertagandet till Nya Moderaterna.. skulle han ha sagt så?
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 1:04 pm
Foa #14,
Ideologi styr hur man ser på världen, men dagens väljare vet lite om ideologi och de principer som har byggt upp västvärldens demokratier och rättsstater. Partier kan inte förlita sig på populism som går ut på att lyssna på de som de själva just har indoktrinerat. De måste lyssna med lite mer intelligens än så. Vad skall man annars ha en vald “elit” som skall styra landet till? Skall ledningen leda eller agera kappvändare för att tillfredsställa dagens nycker?
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 1:10 pm
Patrik, det är ju självklart att vi har åsikter om världens tillstånd och hur ideologin ska tillämpas (och anpassas efter tidsåldern), men den som pratar ideologi faller ju som ett sänke genom väljarkåren. Tyvärr är ideologierna inte hårdvaluta när väljaren ska lägga sin röst.
Min generation socialdemokrater fick ideologi med sig i från ganska unga år, men ideologierna fick sin näring ur folkrörelsearbetet och det är på väg att förtvina.
Vi behöver stärka tankesmedjorna, de ideologiska diskussionsrummen och de kreativa verkstäderna, jag hoppas att vi lokalt i Tierp kan genomföra sådana utvecklingsplatser, men det behövs i länet och det behövs i landet.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 1:13 pm
Erik #16,
Men er ideologi är väl i gungning? Den tredje vägen har väl visat sig spåra in på den marknadsliberala vägen efter ganska kort tid? Framgångsrika New Labour (som tog upp stafettpinnen efter Thatcher) ligger ju till höger om Reinfeldt, men var ligger sossarna?
Sanningen är väl att socialdemokratin har tappat sin ideologiska kompass och ersatt den med pragmatism -men nu duger inte pragmatism för att staka ut en ny kurs, utan det krävs visioner grundade i ideologi.
Görans prat om en större offentlig sektor som lösning, och mer satsningar på att ta hand om de sopor vi själva producerar kan väl knappast ses som framgångsrecept? Finns det större tänkare i bakgrunden, och var har dom varit isåfall?
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 2:06 pm
Marinadbegreppet med avseende på socialdemokratin (i en variant) har nått Aftonbladet! Grattis, Leif!
http://tinyurl.com/fwu82
Comment by Johan P — September 20, 2006 @ 2:29 pm
Tack för den länken Johan!
Tyckte att artickeln doftade lite revanch för sår som uppstått tidigare.. Men det må då vara.. det kanske ligger någon sanning i vad han skriver och då hoppas man att den vatt till nytta.
Men slutet:
“Det gör också alla andra i arbetarrörelsen som är och tänker som han.”
Finns det fler som är och tänker som Göran?
Hur många i procent?
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 2:58 pm
Politiker säger att alla har lika värde skriver KAS.
Jag får för mig att Socialdemokrateran är väldigt bra på att använda de orden.
Men lika värde kan vi helt spola då man läser KAS blogg idag!
http://bloggarna.se/webedit/ace/aa.asp?sidaid=300#sep20a
Hur kan det gå så snett? För kom inte och säga att så var meningen!
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 3:14 pm
Patrik #17
Det är en av de frågor som vi måste bryta ganska brutalt i när vi går in i eftervalsarbetet. Många känner sig vilsna i det socialdemokratiska partiet idag, kanske för att vi är för marknadsliberala och för pragmatiska.
Den offentliga sektorn är ett verktyg för att utjämna klyftor och orättvisor, den har inte ett egenvärde enligt mitt sätt att se det. Det gröna folkhemmet har mer av vision i sig men det är en smal del av något som måste vara bredare och mer allomfattande. Dessutom riskerar vägen till det gröna folkhemmet gynna storstadsbor i medelklass mycket mer än det stödjer arbetarklass i glesbygd och då blir det också en viktigt ideologisk fråga hur man går fram med projektet.
Finns det större tänkare i bakgrunden? Ja det gör det nog och de måste tillåtas kliva fram i den framtidsprocess som måste komma. Kanske har en del av dem offrats på pragmatikens altare, kanske har en del av dem bidat sin tid och det är nog troligt att tiden kan vara på väg för ideologerna igen.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 3:35 pm
Tack Johan P. Du kommer ihåg att det var en viss Carl Bogren som trummade in budskapet om den politiska marinaden på alla tänkbara debattsidor för många år sedan. En del blev faktiskt väldigt provocerade av metaforen (hoppas “metafor” var rätt ord, min syster tjuvläser mina inlägg, mest på avanza forum, och skickar kritik för att jag skriver fel) men om man förklarar begreppet utförligt finns det ingen som kan ta illa upp. Inte mer än när jag förklarade att Bogren med skällsord med ledet “-sosse-” skulle tolkas som “-politiker” vilken som helst.
Bogren var annars en ganska besvärlig typ som alltid sa emot och som aldrig kunde ha fel.
Marinad, marinerad o.s.v. betyder alltså ungefär “kontext” men eftersom jag och Bogren inte vet vad det fina ordet kontext betyder bytte vi ut det mot marinad. Marinaden är summan av de politiska och pseudopolitiska “mem” (smittsamma tankar) som vi alla badar i från födseln. Eftersom marinaden trängt in till benen på oss kan vi inte frigöra oss helt från dom och om man lyckas har man tvingats använda en hel del energi. För att ifrågasätta en krydda i marinaden, ett mem, måste man ofta göra våld på sin egen känsla och det gör inte normala människor. Normalt är att man söker stöd för sina mem hos sig själv och andra, inte att man totalt ifrågasätter dom.
“VI (=politikerklassen) måste hjälpa dom svaga (=de som inte strävar efter samma saker som vi) i vårt samhälle (genom att ge dom bidrag av offentliga medel andra betalt in i skatt.”
Känn på den! Oerhört stark! “Vi måste hjälpa dom svaga i vårt samhälle.” Det är ett mem och en ingrediens i marinaden. “Samhället (offentlig, politisk sektor) skall ha ansvaret (betalningsmonopol OCH utförandemonopol) för vården.” Det är också ett starkt mem och en krydda i marinaden.
Men VARFÖR skall det vara så? Varför skulle det vara bättre än andra sätt att organisera samma saker? Psykoterapeutisk forskning på området säger att man blir friskare av empowerment som jag skrivit förut.
Socialdemokrater tycker att det känns så hårt och svårt att ifrågasätta sin marinad att jag tror att dom kommer att misslyckas de första 4 åren att göra en eftervalsanalys. En sådan måste dom göra. Annars riskerar vi att få 74 år med borgarna!
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 4:36 pm
Leif #22.
Att empowerment är effektivare är säkert fullt rimligt och helt säkert, där har inte jag och säkert inte många politiker så mycket att invända. Det saken handlar om är ju om vi ska ha ett system som är generellt för alla eller om det ska vara baserat på andra betalningssätt. Möjligen har vi fastnat i ett felaktigt tänkande där det tas för givet att det som betalas gemensamt måste utföras av det allmänna. Men vi köper redan idag in så många tjänster av privata utförare och det köps in med gemensamma pengar så den tröskeln känns låg att kliva över när det gäller utförande inom vård, skola och omsorg också.
Min utgångspunkt är att samhället genom gemensam försorg ser till att alla oavsett betalningsförmåga får tillgång till en bra skola, en bra vård och en bra omsorg. Därmed inte sagt att det är vare sig betalningsmonopol eller utförarmonopol eftersom det står var och en fritt att köpa till tjänster efter förmåga och det ska stå beställaren fritt att köpa in tjänsten där man får bäst för pengarna. Men att det ska finnas ett generellt välfärdssystem som finansieras av skatter är för mig helt självklart eftersom det är det mest rimliga ur den rättvisesyn jag har.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 4:56 pm
Just precis!
Så är det ju!
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 5:28 pm
Erik #23,
Du verkar vi vara ense då. Återstår bara att definiera omfattningen och utformningen av välfärdssystemet. Skall det t.ex utformas så att mängden fusk är självreglerande, eller skall man skapa något som liknar en polisstat som ger fina ersättningar för de som har verifierbara sjukdomar, men inte övriga? Personligen lutar jag mot att det blir bättre om det lönar sig att arbeta såpass att folk gör det frivilligt.
Det du vill ha borde vi lätt klara på halva dagens skatter, så att arbetskraft skulle bli för dyr, och därmed dagens arbetsbrist kvarstå, tror jag knappast. Gör bara som i Danmark så att anställning inte blir en löjligt stor risk för arbetsgivaren. (Varför skulle arbetsgivaren plötsligt bli ansvarig för någon annan människa, som en annan förälder?)
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 5:54 pm
Patrik #25.
Eftersom vi debatterat den här frågan dussintals gånger så är det inte sannolikt att vi hittar gemensamma definitioner så det är nog fåfängt att ens försöka.
Den huvudsakliga värdeskillnande mellan dig och mig är att du tror att de flesta skulle föredra att fuska medan jag tror att de flesta vill arbeta och göra rätt för sig. Kanske dömer man andra efter sig själv?
Det vore för övrigt intressant att se en statsbudget ihopknåpad av dig där du med halverade intäkter ändå ger tillbaka välfärd, minst, enligt dagens kvalitet, för du inser väl att varje felanvänd skattekrona är en felaktigt uttagen skattekrona enligt mitt sätt att se på saken. Plus att den generösa och generella välfärden enligt mitt sätt att se det är omöjlig att kompromissa bort.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 6:38 pm
Taskig taskspark -särskillt med tanke på att jag aldrig har lyft bidrag. (Om vi bortser från studiemedel.)
Eftersom andra länder klarar det med lägre skatt så borde väl Sverige också göra det?
Vad gäller “fuskande” så har ju Leif otaliga gånger förklarat hur man kan intala sig att man är svag, sjuk, o.s.v. Man blir helt enkelt det man förväntas vara efter ett tag. Leif är dessutom expert just på psykologi. Eller tror du också på myten om världens sjukast folk?
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 7:02 pm
När ett team i sjukvården får en långtidssjukskriven klient eller en asylsökande går hela systemet igång för att skaffa mesta möjliga stöd och störst chans i processer. Teamtrycket gör att ingen håller igen. Att det är VÅR klient motiverar t.o.m. främlingsfientliga att argumentera för uppehållstillstånd och bidragskritiker att arbeta för högsta möjliga ersättning från försäkringskassan. Jag är inget undantag. Mina klienter skall ha mest och bäst oavsett vad jag tycker om dom.
Det ligger nog i människans natur.
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 7:24 pm
Patrik #27, det var inte alls menat som en taskspark, jag bara sökte någon form av förklaring till varför du tror att folk fuskar medan jag tror att de flesta vill göra rätt för sig.
Du skriver: “andra länder klarar det med lägre skatt”. Vad klarar vilka? Fullständig skolgång från förskola till universitet, gratis eller nästan gratis sjukvård för alla åkommor, äldrevård och omsorg till alla som vill ha det inklusive vård i hemmet, pension i nivå med löneläge för att ingen ska behöva gå från hus och hem när de blir gamla, sjuklön under sjukdom så att människor kan kurera sig i rätt takt istället för att dra på sig långvarig ohälsa på grund av ekonomisk stress, vad klarar vilka?
Att man kan intala sig att man är sjuk är oomtvistat, de vanligast förekommande intalningssyndromen är alla som känner efter lite extra efter en för sen natt skulle jag tro. Men det Leif talat om tror jag mer har handlat om psykisk ohälsa som visar sig i somatiska symtom.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 7:38 pm
Erik #29,
Då får vi väl definiera “fuskar” och “göra rätt för sig”.
Fuskar man om man inte kan få ett jobb inom rimligt avstånd från där man för tillfället bor, och med den utbildning man har, och då bor kvar och får bidrag? Om man själv anser att man har gjort rätt för sig (kanske genom att ha jobbat 10-15 år) så ändras kanske läget?
Om man i det läget säger att man vill göra rätt för sig, men att det finns inga jobb -uttalar man då en sanning eller ej?
Om man känner sig deprimerad för att jobben har flyttat då? Då kan man antingen tvingas flytta själv, eller om valet finns, stanna kvar och kanske bli sjukskriven för depression.
Man kanske inte kan tala om att fuska eller simulera, utan om vad systemet skapar för situationer?
Jag hävdar alltså att vi med dagens system skapar sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionärer.
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 7:51 pm
Leif #28, jag tycker det är en sympatisk inställning, alla medmänniskor ska ha så bra välfärd som möjligt, oavsett vad vi tycker om dem. Även ur ett egoistiskt perspektiv är det en sympatisk inställning, jag får också så bra välfärd som möjligt även om jag inte är omtyckt.
Det är vad vår samhällsmodell bygger på, idag kraftigt ifrågasatt av de som inte vill vara med och betala till “den andre”.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 7:54 pm
Patrik #30.
Man kan naturligtvis alltid tala om definitioner och gränsdragningar, det är avgjort svårare än att bara kasta ut välfärdssystemet. A-kassan har som funktion att bära en löntagare (ofta med familj) över en kortare period av arbetslöshet. En omställningsersättning helt enkelt.
Hur lång tid tar det att ställa om och vad är en kortare period och vad gör man efter att perioden tar slut?
Det intressanta är att det är precis vad som skett nu, systemet är legitimt medan ersättningsnivåerna är det som skapar skiljelinjerna, är du också på väg in i välfärdsfåran Patrik?
Med tanke på hur situationen ser ut, med ungefär 5.5% arbetslöshet och ett par procent till som är i omställningsåtgärder så är det knappast systemet som skapar arbetslöshet, de flesta tar sig ganska snabbt ur arbetslöshet och med ett annat socialt system skulle de som inte gör det istället få socialbidrag, fattighjälp, matköer och välgörenhet, det är knappast så att de lättare får ett jobb om det nu är någon som inbillar sig det.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 8:05 pm
Erik,
Var kommer siffran 5.5% ifrån? Jag trodde t.o.m sossarna nu hade erkänt att det är en helt fiktiv siffra baserad på kraftig frissering?
Jag vet inte riktigt vad du menar med “är du också på väg in i välfärdsfåran”? Om du syftar på att jag är för socialbidrag på en nivå som gör att folk vill arbeta så är jag väl det. Men jag anser inte att bidragsnivåerna skall vara sådana att folk stannar där dom är, arbetslösa. Sådan lyx har landet inte råd med.
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 8:17 pm
Patrik. #33. Du svarade aldrig på mina frågor i inlägg #29. Vilka andra klarar vad?
5.5% öppen arbetslöshet och sedan upp till ungefär 8.5% med de som är i åtgärder, det är de siffror som SCB har och det är de som vi brukar prata om och det är tydligen de som Reinfeldt nu efter valet också accepterar eftersom han säger att vi når full sysselsättning genom att 300000 nya jobb tillkommer, synd att han inte sa det i lördags, då hade det kunnat bli andra siffror i valresultat för det är ju vad vi sagt hela tiden.
Njä, jag menade bara att vi börjar tala om nivåer och det måste ju innebära att du köper systemet, eller hur?
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 8:33 pm
Erik #29, dina premisser om Sverige är inte korrekta. Det mesta av den “offentliga service” du nämner måste väldigt många svenskar avsätta redan beskattade inkomster till, t.ex. äldreomsorg (ofta höga kommunala avgifter), förskola (i Sverige oftast gratis endast för barn vars föräldrar arbetar), pension i nivå med löneläge (skojar du eller blackout??!? den var riktigt grov…), och sjukpenningssystemet kommer med nödvändighet att reformeras (Anna Hedborg har planen klar men nu får de borgerliga ta den smällen…).
Visst är många av dessa ersättningar högre än i de flesta andra länder men vi betalar in absolut mest av alla och servicen avgiftsbeläggs all mer och sjunker hela tiden. Men det gör inte skatterna.
Ditt inlägg antyder att din verklighetsuppfattning inte är helt vad den borde vara. Du har t.ex. helt blockerat bort effkterna av “pensionsreformen”. En LO-kille som du (?) kommer att få en pension som motsvara ca halva slutlönen. Så var det inte förr, och då var ändå skatterna lägre. En ohållbar utveckling, och det känner många på sig även om de kanske inte formulerar det på samma sätt som jag.
Kanske beror er valförlust även på detta - att allt fler ser att högskattestaten inte håller vad den lovar och vad den självsvådligt tar betalat för, trots att ni envist hävdar motsatsen, och att det då ger större trygghet och tillfredsställelse att själv bestämma över sina egna resurser.
Comment by Johan P — September 20, 2006 @ 8:35 pm
Människor kan manipuleras sjuka och manipuleras friska. Livet i sig manipulerar människor att uppleva sig själva och sin kropp på ett visst sätt. Genom att använda vanliga sätt att uppleva livet på olika sätt kan vi manipulera fram friskdom hos människor som är sjuka. Det är vad kognitiv terapi går ut på.
Om en person intalas att han är sjuk, utbränd och i behov av vila kommer fokus att allt mer ligga på sjukdomen och lidandet. Människor ringer och frågar hur det är med en och man förväntas då tala om sina symtom och hur de begränsar ens liv. Några enkla kontrollfrågor kan ändra riktning för vissa av dessa individer: -vill du leva som sjuk eller som frisk? -Vad vill du kunna göra? -Vad hindrar dig idag? -Är det värt att försöka ändra på ditt liv?
För det mesta av arbetsförmågan sitter i huvudet och inte i kroppen. Hos utbrända och självdiagnostiserade sitter det enbart i huvudet.
En vanlig stressdepression som borde behandlas med läkemedel, kognitiv terapi OCH NÄRVARO PÅ ARBETSPLATSEN behandlas idag med sjukskrivning! Efter ca 3 - 6 månaders sjukskrivning övergår depressionen, som då är utläkt, till en social fobi, en arbetsplatsfobi.
Kallar du, Erik, det för fusk eller kallar du det för felbehandling?
Om du kallar det för felbehandling skall du veta att utbrändhet inte är en medicinsk diagnos utan en politisk diagnos. Det råder high alert, red code för Lysencoism! Det går inte att behandla dessa rätt eftersom en sådan behandling skulle leda till ett telefonsamtal från lokal-TV och dagen efter ett samtal från landstingsrådet. Sedan har patienten sin sjukskrivning. Sex månader senare har du en fobiker som darrar, rodnar och stammar om du nämner “arbetsträning”.
Detta är inte ett medicinskt problem. Det är ett socialt problem även om det kan behandlas med högdos antidepressiva och beteendeterapeutisk chockexponering för arbetsplatsen. Problemet förvärrades när det var helt gratis att vara hemma för några år sedan. Man har kallat detta utbrändhet, fatugie syndrom, elallergi, stressyndrom, fibromyalgi, hysteroid reaktion, neuroasteni, münschausens syndrom, kultursjukdom etc.
Orsakssambandet handlar om dåliga livsval och följande felreaktioner på kropsliga signaler. Sjukdomsutvecklingen blir reell och den är i värsta fall dödlig.
Om en enkel förändring av samhället som att dels göra det mer lönsamt att gå till jobbet, dels se till att det finns gott om jobb som åtminstånde ger så mycket att man kan betala hyran skulle det vara en god hjälp. Nu ser hjälpen ut så att man sjukskriver i ett år. Därefter kommer kassan och undrar om man inte vill bli pensionär.
Och hur frisk brukar en utbränd och förbrukad pensionär vara?
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 8:39 pm
Johan #35. Låt nu Patrik svara.
Allvarligt, visst är det så att välfärden har undergrävts att inte gälla som den borde och inte gälla alla som den borde. Ekonomisk politik från tiden före GP (notera, inte bara 3 år innan utan längre) har gjort att extremt hårda tag har krävts för att få statens räkenskaper i balans igen. Nu är vi där och nu borde återställandet börja göras, istället ska skatterna sänkas för de som redan har, det är så grymt orättvist.
Socialdemokratisk reformpolitik borde alltid syfta till att göra välfärden allt mer generell och kostnadsfri för individen för att istället slås ut på hela skattebasen.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 9:18 pm
Leif #36. Måste ju vara glasklar felbehandling. Hur kommer ni i läkarkåren göra för att få politiker och skandaljournalister att begripa att det är ni som är experterna på sjukdomsdiagnoser?
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 9:22 pm
“Sex månader senare har du en fobiker som darrar, rodnar och stammar om du nämner “arbetsträning”.”
Intressant.. går det att få fram siffror på antalet.. sedan jämnföra dessa med ett land som har en situation som du föreslår här nedan?
“Om en enkel förändring av samhället som att dels göra det mer lönsamt att gå till jobbet, dels se till att det finns gott om jobb som åtminstånde ger så mycket att man kan betala hyran skulle det vara en god hjälp”
Comment by Foa — September 20, 2006 @ 9:27 pm
“Vilka andra klarar vad?”
Innan jag lägger en massa jobb på att ta fram uppgifter så undrar jag om du själv har sökt information om skatter i utlandet och servicenivå i utlandet? Vad fann du isåfall? (Jag vill minnas att jag gjorde en rätt grundlig analys av Finland, vilket ju ändå anses vara ett högskatteland, och t.o.m där fick man behålla 3-5 tusen mer i månaden efter skatt.)
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 10:02 pm
Patrik #40. Självklart har jag information om ett antal tillämpbara jämförelseländer men det är du som hävdar att andra länder klarar det vi gör men med lägre skatt så då måste det vara du som har bevisbördan.
Dessutom ser jag fortfarande fram emot ditt budgetförslag där du visar hur svensk välfärd kan betalas med halverad skatt.
I fallet Finland lämnades debatten med rätt stora luckor, exempelvis hur vilka egenavgifter som ersätter generella skatter, men vi behöver inte gå dit igen, vi kan hålla oss där vi är nu.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 10:21 pm
Då gör vi såhär istället:
Skit i vad jag sade ovan, eftersom det är baserat på överslagsberäkningar. Presentera istället dina mer exakta siffror från olika länder, så får vi se om jag blir imponerad och ansluter mig till din världsbild. Det är väl din tur nu, efter mina ansträngningar med Finland? (Luckor, vilka luckor?)
P.S: Om du definierar svensk välfärd som “exakt som idag” så blir det självklart svårt eller omöjligt. I kalkylen ingår självklart att bidragstagare (oavsett form) som kan arbeta börjar arbeta. Eftersom staten sätter klorna i runt 2/3 av våra inkomster så är det inte så svårt att tro att en sänking till 1/3 skulle vara fullt rimlig.
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 10:29 pm
Jag har inte berättat om slutseminariet på läkarstämman i Älvsjös största samlingssal? Eva Bågenholm ledde seminariet med 5 föreläsare i panelen och vi i publiken, kanske 500, skulle få ställa frågor efteråt. Ämnet var kvalitetssäkring av sjukintyg med psykiatriska diagnoser och en uppföljning av läkartidningens temanumer om sjukskrivning som var illustrerad med ett stort stop-tecken.
Tredje föreläsare var en tjänsteman från socialstyrelsen som talade om saker jag inte förstod. Det var djupintervjuer, kvalitetssäkring och “samverkan på alla nivåer”. Jag frågade min kompis om han förstod vad hon sa? -Är jag dum eller är det bara floskler hon kommer med? Det fick honom att ropa ut en fråga redan innan de två sista fått hålla sina föredrag: “Har ni identifierat några kvalitetsindikatorer, kan du ge ett exempel och vad har den för prediktivt värde?” Givetvis blev han tillrättavisad av ordförande Bågenholm som var den enda som fick ställa frågor mellan föredragen. “Då kan ju DU ställa den frågan jag ställde!”
Vi fick ge oss till tåls två föredrag till men sedan ställde han frågan om kvalitetsindikatorerna igen. Först sa hon att hon inte förstod frågan och min kompis gav ett litet föredrag om vad kvalitetssäkring är. Därefter sa hon “Vi har inte jobbat på det viset.” Min kompis sista ord var “Då tycker jag socialstyrelsen kan avskaffa ditt projekt och sluta skicka hit folk som inte kan ämnesområdet som bara tar upp vår tid.”
Detta fick igång auditoriet som vittnade i en lång rad om frånvaron av riktlinjer för sjukintygsskrivning. Det finns inga rekomendationer. En i panelen tyckte att alla som söker för att dom “mår dåligt” givetvis skall sjukskrivas. Andra hävdade motssatsen. Ingen visste hur lång tid man skulle sjukskriva för. Många vittnade om påtryckningar från arbetsförmedlingen att fixa ett sjukintyg för att deras klienter inte skulle gå miste om sin försörjning. Detta är vanligt i norrland. Andra, från storstäderna, berättade om hur dom hotades att skriva intyg. En förortsläkare berättade att han sjukskrev folk som var i social kris för psykiska sjukdomar de inte hade etc.
Sjukskrivningarna löper amok och det finns ingen plan för hur man skall återföra verksamheten till någon slags normaltillstånd.
Jag kan tillägga att samtliga riksdagspartier bjudits in till slutseminariet för att få lyssna på läkarnas problem och frustration men inte en enda orkade komma dit trots att temat i läkartidningen var överutnyttjandet av sjukförsäkringssystemet.
Varför kom ingen politiker tror du? Givetvis för att en politiker som kom till en diskussion med ett så brännmärkt ämne hade varit pestsmittad inför valet. Det finns ju inga som är sjukskrivna i onödan!
Comment by Leif Eriksson — September 20, 2006 @ 10:33 pm
Patrik #42, eftersom du medger att du spekulerat och dragit till med en gissning så kan vi släppa det. Jag ska upp tidigt och fortsätta arbetet i kommunpolitiken det är okey för mig.
Men jag tycker det är synd att du inte hade lust att komma med en egen budget…
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 10:35 pm
Erik,
Jag har lust att komma med en budget, men det tar lite mer tid och energi än jag kan uppbåda just nu. Jag tar ditt svar som ett erkännande att du inte har några andra siffror att visa upp som bekräftar att andra länder skulle ha samma skattetryck för motsvarande servicenivå. Det jag undrar är varför du är så övertygad om att man får valuta för pengarna i Sverige? Det är inte mycket som tyder på det nämligen.
För tillfället håller jag på att titta på Lettland. Andra länder med rejält lägre skattetryck inkluderar Storbritannien, Irland etc. (Nästan alla länder i världen har väl lägre skattetryck, men inte alla har jämförbar servicenivå.)
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 10:41 pm
Patrik #45. Som sagt, du medger att du spekulerade så jag kan medge att jag inte sitter med siffrorna framför mig, jag gör sällan det mitt i natten utan rimliga anledningar.
Comment by erik.laakso — September 20, 2006 @ 10:47 pm
Här kan du hämta en jämförelsetabell:
http://www.skattebetalarna.se/Templates/File1.aspx?PageID=4cc79862-3181-45cd-a2d5-d54177c6eae4
Nu visar ju denna tabell skattekvoten som procent av BNP. Med en stor mängd bidragstagare blir det individuella skattetrycket högre än för ett land med motsvarande BNP och skattekvot men med färre bidragstagare. Svenska skattebetalare har alltså mer att vinna på fler i arbete än vad man kan tro vid en flyktig betraktelse av tabellerna (som i.o.f.s är illa nog som de är).
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 10:54 pm
Erik #46,
Du borde ha dem på din dator!
(Jag förstår att du drog till lite. Vem inom sossarna har sådana onödiga siffror när ni redan vet att Sverige är bäst? Varför riskera att bilden rubbas?)
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 10:57 pm
Jo, en sak till om tabellen: Den säger inget om hur skatteuttagets fördelning mellan inkomstskikten eller andra källor (t.ex företagsvinsterna). Svenska låginkomsttagare betalar i princip drygt 60% skatt (moms inräknad), vilket måste vara världsrekord med god marginal. Det är främst för dessa inkomstskatten behöver halveras.
Comment by Patrik — September 20, 2006 @ 11:06 pm
Erik 37, menar du att pensionsreformen (som snart ger oss halverad pension) var ett resultat av borgerligt misskött ekonomi? Det var en för mig ny hypotes som jag inte ens sett på KAS sidor. Trodde att det var inbyggda strukturfel i det ganla ATP-systemet, så lät det ju iallafall vid reformens tid.
Det man glömde att berätta högt om var effketerna av reformen, att utbetalningarna skulle minska kraftigt trots att skatterna ej sänks.
Då måste det ju vara fullständigt obegripligt för dig (och/eller okänt) att sjukförsäkringen nu är på samma väg, via en utredning beställd och genomför av socialdmeokrater, trots att landet (tror ni) är i ett extremt bra skick.
Läs mer om sjukförsäkringen här:
http://tinyurl.com/f22jh
De borgerliga kommer förstås att genomföra ungefär denna förändring eftersom sjukförsäkringssystemet håller på att braka ihop under skenande utgifter för sjukskrivningar.
Sen står vi där om 15 år med halverade pensioner, halverad sjukförsäkring men fortfarande med i princip samma rekordhöga skatter. ÄR inte det ett sorts “systemskifte”, men genomfört under falsk flagg och på fel sätt? Och hur går det sen med vår köpkraft? När är det dags att ta ett helhetsgrepp?
Comment by Johan P — September 20, 2006 @ 11:13 pm
Saknar en viss måtta av självreflektion från (S) sida, trots att du kanske nämner det indirekt i dina punkter. Som universitetsadjunkt / forskarstuderande ser jag en hel del konsekvenser av den politik för högre utbildning som bedrivits av socialdemokraterna den senaste tioårsperioden.
Unga människor skyfflas in i utbildningssystemet i enorma volymer. Detta är ett tvåfalt problem. Högskolornas resurser har inte följt med i utvecklingen, vilket lett till betydligt sämre förutsättningar för god undervisning. Dessutom innebär denna volymökning att konkurrensen om högskoleplatserna är sämre, vilket enligt mig och flertalet kollegors tolkning resulterat i att de studenter som kommer in på utbildningarna har sämre förkunskaper samt är mindre självgående och motiverade. Ironiskt nog skulle en ökning av antalet kronor per student behövts för att hantera denna nya skara av studenter.
Ovanstående, samt en usel arbetsgivarkultur hos högskolor, resulterar i en lärarkår som håller på att gå på knäna. Lärare hinner t ex ofta inte tillgodogöra sig ny kunskap i den omfattning som behövs, vilket resulterar i problem långsiktigt. Lärarlönerna på högskolan har dessutom halkat efter i utvecklingen, vilket gör att det är svårt för skolorna att rekrytera till forskarutbildningen och till lärartjänster.
Listan på problem inom högskolevärlden kan göras lång.
Om inte problemen accepteras av styrande politiker finns en risk att värdet av en akademisk examen - såväl från medborgarperspektiv som från arbetsgivarperspektiv - långsiktigt urvattnas. Jag misstänker att problemen med högre utbildning är kända för (S)-topparna, men att man har en strategi att mörka dem och klä dem fina kläder för att på så sätt vilseleda befolkningen att problemen inte existerar. Alternativet är att (S) inte har den minsta förståelse för problemen, vilket är ett lika oroväckande scenario.
Detta är ett exempel på ett område som måste förbättras i Sverige, särskilt av ett parti som hävdar att vägen till välstånd går genom kunskap och konkurrenskraft. Vilka övriga områden som tål att beskrivas på ett lika mörkt sätt kan jag endast spekulera i - men varför skulle (S) problembeskrivningar / problemuppfattningar vara mer trovärdiga inom andra områden?
Det finns ett par miljoner ord till att skriva om (S) och den politik som förts de senaste åren. Mycket är positivt (t ex hanteringen av statsfinanserna), annat är negativt. Jag hoppas att (S) under tiden i opposition ägnar sig åt den typ av självreflektion, medborgarkontakt och politikutveckling du beskriver. Det kommer att krävas en hel del uppstädning av den regering som tar över landet efter fyra års borgerligt styre.. Till detta skall nya program skapas för att utveckla vår välfärd.
Jag önskar dig, Erik, och dina (S)-kollegor ett uppriktigt lycka till med ert kommande arbete! Jag kommer in på bloggen ibland och kollar upp hur ni sköter er.
Comment by Jonas Sjöström — September 20, 2006 @ 11:28 pm
Intressant inlägg Jonas!
“Jag önskar dig, Erik, och dina (S)-kollegor ett uppriktigt lycka till med ert kommande arbete!”
Men är det inte Nya Arbetarpartierna som nu tar det jobbet och ska lyckönskas?
Sedan är det enbart att sitta och studera deras jobb och se var man själv gjorde missarna.
“vilket enligt mig och flertalet kollegors tolkning”
Dessa tolkningar skickades dom aldrig uppåt i organisationen?
Kanske ny regering förmår inblandade att rapportera nu då.. och att mottagarna som jag förmodar blir nytt folk ej mörkar utan åtgärdar.. kosta vad det kosta vill.
Men dessa problem kanska massmedia har tidigare tagit upp utan att någon lyssnat, och nu är det dax att repetera övningen.
Comment by Foa — September 21, 2006 @ 8:11 am
Johan #50. Tänk vad mycket lättare ett samtal blir om man inte medvetet väljer att missförstå, eller hur? Jag skrev alltså att många stora nedskärningar under nittiotalet beroedde på dplig ekonomisk politik under flera år innan GP tog över som finansminister och jag nämnde i det inlägget inte med ett ord just pensionerna, ok?
Pensionsreformen var helt korrekt en förändring för att det fanns inbyggda fel i ATP-systemet, i alla fall är det så jag förstått saken. Att det nya systemet är uppbyggt efter spekulationshysterins årtioende där alla skulle ut på börsen och spela bort sina pengar är helt barockt å andra sidan. Jag hade hellre spelat bort dem på travet än på börsen då trav är avgjort mycket roligare och mer spännande än A-ekonomi.
Comment by erik.laakso — September 21, 2006 @ 8:45 am
Johan P- och atrik:
När ni skriver om pensionerna faller jag tillbaks i min förvalsstrategi att tänka om sverige och politiken; Det där rör ju inte mig! Jag är nöjd och stolt att jag lyckats skrapa ihop lite kapital på kistbotten och att kapitalet ger en avkastning som ger mig halva min inkomst. En halvering av pensionen gör ju bara att en fjärdedel av inkomsten försvinner. När jag pensionerar mig kan jag ta lite av kapitalet men troligtvis har min kapitalavkastning ökat tills dess. När man är pensionär behöver man ju dessutom inte spara så mycket som jag gör nu.
ATP var ett misstag redan 1956 och vi får inte glömma att det kom till genom att en folkpartist bytte sida. Om inte det skett hade vi haft det finska systemet med premiepension vilken är en lite skarpare version av vad vi har nu. Då hade 50 års börsutveckling hjälpt oss bevara köpkraften.
Nu är alla partier från vänster till “höger” överens och valet spelade ingen roll. Jag har i vilket fall skyddat mig mot fattigdom genom eget sparande eftersom jag aldrig litade på pensionssystemet.
Comment by Leif Eriksson — September 21, 2006 @ 4:42 pm
Erik:
Det är inte lätt att stå emot hela den centrala zonen i samhället. Utbrändhet har tjänat politikerna väl eftersom det varit så lätt att flytta runt de utbrända i statistiken. Samtidigt har det tjänat arbetsgivarna eftersom det blivit ett steg mot att göra sig av med obekväm arbetskraft trots åhmanlagar. Till slut tjänar det patienten/individen eftersom de flesta tror att vila i hemmet är bäst när “man mår dåligt” som det heter.
Läkarkåren är dessutom inte homogen. Halva läkarkåren är nog mer “allmänhet” än läkare när det gäller psykisk ohälsa. De saknar specialistkunskaper om t.ex. utbrändhet och depression vilket visas av att vi t.o.m. börjat få utbrända läkare i kåren nu.
Jag tror att det tar 10 år eller mer innan utbrändhetsdiagnosen faller i onåd men då kommer det något nytt. Självrisk i försäkringssystemet har dock en skyddande effekt vilket ju Anna Hedborg nu också kommit på.
Comment by Leif Eriksson — September 21, 2006 @ 4:49 pm
Foa #52,
kul med ett svar från dig. Herr Laakso har inte tagit sig tid att reagera ännu
.
“Men är det inte Nya Arbetarpartierna som nu tar det jobbet och ska lyckönskas? Sedan är det enbart att sitta och studera deras jobb och se var man själv gjorde missarna.”
Jag skulle föredra ett proaktivt socialdemokratiskt parti - inte ett parti som reagerar i efterhand på saker och ting som händer. Socialdemokraterna bör fundera över sin politik för Sveriges framtid vare sig de har regeringsställning eller inte. Att borgarna kommer att skapa sprickor i allehanda murar är jag rätt så övertygad om. Jag är på för dåligt humör för att lyckönska borgarna. Jag skulle även uppskatta om du inte använder det retoriska greppet “Nya arbetarpartierna”, även om det är i en smått sarkastisk mening
.
“‘vilket enligt mig och flertalet kollegors tolkning’
Dessa tolkningar skickades dom aldrig uppåt i organisationen?”
Mina uttalanden är inte kopplade specifikt till min arbetsplats. Med kollegor avser jag anställda på universitet och högskolor i allmänhet. Nätverken är inte så bundna till den egna arbetsplatsen. Det finns ju även en hel del undersökningar gjorda av t ex SULF kring situationen för lärare och doktorander på högskolorna. Jag tror inte att problematiken är helt okänd bland människor med ledande befattningar i högskolevärlden, om man säger som så..
“Kanske ny regering förmår inblandade att rapportera nu då.. och att mottagarna som jag förmodar blir nytt folk ej mörkar utan åtgärdar.. kosta vad det kosta vill.
Men dessa problem kanska massmedia har tidigare tagit upp utan att någon lyssnat, och nu är det dax att repetera övningen. ”
Problemet ligger nog i att det finns så många tecken på problem inom olika samhällsområden att det förefaller mindre trovärdigt att inte (S) har kunnat bilda sig en problemuppfattning. Utbildningspolitiken är endast ett exempel. Därmed var borgarnas uttalanden kring att (S) hade en sviktande problemuppfattning något som gick hem hos medborgarna. Oförmågan att bemöta denna borgerliga retorik kan mycket väl ha kostat (S) med samarbetspartier valsegern. Nu har ju borgarna - främst genom folkpartiet - diskuterat problem inom utbildningsväsendet i valrörelsen. Vi får se om de lyckas röra runt lite i grytan och skapa bättre förutsättningar för universitet och högskolor att leverera god forskning och utbildning i framtiden. Jag är försiktigt pessimistisk, eller något sådant..
Tack för ordet.
Comment by Jonas Sjöström — September 21, 2006 @ 9:53 pm
Jonas, tack för ditt lyckönskande, det lär vi behöva. Så, nu har jag reagerat.
Comment by erik.laakso — September 21, 2006 @ 10:04 pm
Hmm,
jag tycker att kvoten J/E är extremt hög, om J motsvarar antalet ord jag skrev i min kommentar och E antalet ord Erik producerade som respons.
Men det kan jag leva med
.
Comment by Jonas Sjöström — September 21, 2006 @ 10:13 pm
“Jag skulle även uppskatta om du inte använder det retoriska greppet “Nya arbetarpartierna”, även om det är i en smått sarkastisk mening
.”
Jag gör som jag blivit lärd av Moderaterna.. låna hött som pött av Socialdemokraterna… jag enbart tar tillbaka och försöker kvitta ut.
Men visst måste det heta Nya arbetarpartierna under ledning av Nya Arbetarpartiet i en allians, påhittad och styrd av Nya Moderaterna.. sedan har dom knyckt “Jag älskar Sverige” som jag använt sedan den första Ryss jag bjöd in efter Peristroikan, Ryssen höll på att fall av stolen, sedan hämtade han sig och sade att det heter “Ja loblo Swedsijo” på ryska.
Nu har Nya Moderaterna knyckt även det och förvanskat till “Vi älskar Sverige”.. men Sverige har ju aldrig älskat dom!
Comment by Foa — September 21, 2006 @ 10:53 pm
Erik # 53, kanske lästa jag slarvigt (garanterat ej avsiktligt) men det jag reagerade på i #3 7 var (även om jag inte lyckades formulera det väl) att du verkar vilja förklara pensionernas minskning och alla de andra problemen (sämre täckning och högre avgifter i samtliga bidrags- och socialförsäkrings-system trots jättehöga skatter) med *tillfälliga* eller övergående misstag i den ekonomiska politiken, och att GP nu rättat till detta.
Eftersom det knappt finns ett enda sådant system som blivit “bättre” i *något* avseende det senaste decenniet, oavsett färg på regeringen, så bör man istället dra slutsatsen att det handlar om ett djupare systemfel. Visserligen är nominellt ersättningsnivåerna högre ibland (typ maxtaxan för dagis etc) men allt sådant överskuggas betydligt av ökande ekonomiska underskott inom nästan samtliga system, landstingens pensionskassor som är upplånade för löneutbetalningar etc. Det enda som är i balans är statsbudgeten, men på bekostnad av mycket annat.
Nåja, du vet vad jag tycker om detta. Om ni sossar vore riktigt smarta så har ni nu chansen till en rejäl omprövning just eftersom Reinfeldt blivit kramare av de nuvarande systemen. Identifiera dessa välfärdssystemens återvändsgränder först av alla, och redovisa dem för väljarna, så får ni problemformulerings-privilegiet och “the upper hand”, och en chans att vara den som beslutar om lämpliga reformer enligt er smak.
Comment by Johan P — September 21, 2006 @ 10:58 pm
#60
Det känns som om du vurmar mer för Socialdemokratin än allt annat Johan.
Ditt förslag i #60 är det inte enklare att anbringa på den regering vi nu har?
Har dom inte bättre förutsättningar utifrån deras ideologi?
Röstade du emot dig själv är min undran?
Comment by Foa — September 22, 2006 @ 7:55 am
Foa, jag “vurmar” inte för något parti alls. Jag vurmar för goda idéer och en god politik. Sen spelar det mig mindre roll vilket parti som arbetar i den riktningen.
Reinfeldt har byggt in många låsningar i sitt sätt att propagera, och där finns en öppning för sossarna som nu inte har så mycket att förlora. Reinfeldt har i princip avvisat stora reformer av välfärdssystemen, därför borde sossarna nu passa på och göra den frågan till sin framtidsfråga.
Comment by Johan P — September 22, 2006 @ 8:43 am
Ja jag tar ett par av dina inlägg som att ditt intresse ligger mer mot Socialdemokratin.
Jag som neutral eller som Socialdemokrat skulle aldrig kunna gå in på en borgar-blogg och ge tips.. däremot skulle jag ha en massa frågor.
På grund av min syn på borgare så gör jag inte ens det… annat än borgaren besöker mig!
Så utifrån hur jag agerar så tar jag det att du lutar åt Sosse-håll.. jaja du är inte ensam. Leif tror jag också lutar…
Vad jag menar är att Ni tror det är större chans att få Socialdemokratin åt det håll ni vill… än borgarna
Comment by Foa — September 22, 2006 @ 3:54 pm
Foa, nej, jag tror inte på socialdemokratin, och “lutar” inte åt sosse-håll. Men jag redovisar hur jag tycker att socialdemokratin ska göra för att bli bättre, och för att det ska bli bättre för svenskarna. Vilket för all del kan leda till att socialdemokratin blir starkare. Och det är i så fall helt OK för min del.
Du kan inte använda dina egna referenser för att förstå mig. Jag har inga nostalgiska känslor eller känslomässiga band till något parti alls.
Och nej, jag skriver inte sånt för att “sabotera” för sossarna, vilket brukar bli den paranoida och hysteriska tolkningen på t.ex. s-info när man resonerar som jag gör. De kan inte föreställa sig någon som försöker sig på en uppriktig, allvarlig och t.o.m. välvillig diskussion med “fienden”. Politiken för dem handlar istället om “vi och dom”, borgarpacket är löss som ska hållas kort etc etc
Comment by Johan P — September 23, 2006 @ 9:59 am
Kan man i dagens läge vara neutral mellan olika politiska idésystem? Jag tror inte det. Den socialdemokratiska marinaden har gjort att de som anser sig stå neutrala har en grundmurad socialistisk inställning.
Hur ser de tre alternativen ut, alltså socialdemokratisk, neutral och borglig ideologi? En test av det avslöjar omedelbart var befolkningens preferenser finns. Ta skatterna t.ex.
Socialdemokrati: Staten har rätt att ta ut så höga skatter den anser sig behöva för att omfördela och konsumera enligt folkets vilja.
Borgligt: Staten får bara ta ut skatt för de nödvändiga utgifter staten har. Inkomstförsäkringar och omsorg är frivilliga och betalas av den enskillde.
Neutralt: ???
Jag tror att den som anser sig vara neutral i den här frågan är den ignorante och naive som aldrig reflekterat över rätt och fel. Den som tror sig vara neutral är oinformerat allmänsocialistisk och bryr sig inte om grunden för sin hållning om han nu har någon hållning.
Svenskens nolläge är den ordning vi har nu. Mittfåran ligger i att statens utgiftskvot på ca 2/3 är exakt lagom, att staten i sammarbete med facken bestämmer över arbetsrättens utförande, att all personlig service som har med ADL-funktion, hälsa och allmänbildande verksamhet skall betalas av staten o.s.v.
Den gamla mittfåran har blivit definierad som extremism.
Vi har alla simmat i samma marinad med undantag för de som gick ur skolan före 1932 och alla kan socialdemokratin. Det är med socialdemokratin som med skolan; Alla kan ha en synpunkt för alla har erfarenhet av den. Däremot har folk mycket dimmiga begrepp om entreprenörsarbete, kapitalanskaffning och företagsledning.
Vem som helst kan leda en politisk sammanslutning eller en kommunal nämnd dels för att det inte finns några mått på hur man klarar av det och dels för att alla marinerats i den socialdemokratiska politiken men det krävs en särskilld personlighet och karriär för att sitta i en bolagsstyrelse.
När nu bidragsraseriet nått vägs ände är det därför inte konstigt att det är borgare och frisinnade som är de bästa socialdemokraterna.
Comment by Leif Eriksson — September 23, 2006 @ 10:28 am
Jo det var en miss av mig att skriva neutral
Comment by Foa — September 23, 2006 @ 6:45 pm
Du har svårt att övertyga mig Johan var du står utifrån hur jag ser dig skriva.
Är det en fördom från min sida? hi hi
Comment by Foa — September 23, 2006 @ 6:48 pm
Foa, nog för att du skriver små tossigheter ibland, men om du tror jag är sosse så måste det nog vara nån sorts personligt rekord. Skärpning!
Comment by Johan P — September 23, 2006 @ 10:50 pm
Jag tror du är såsse, Johan.
Innerst inne - litegrann.
För visst bryr väl du dig om dina medmänniskor och inte vill du väl sparka på de som redan ligger?
Nej, jag tror alla om gott. Det är nog en rejäl såsse i dig med!
Comment by Leif Eriksson — September 23, 2006 @ 11:04 pm
Leif, snart anmäler jag dig för förtal!
Visst är jag sosse-marinerad jag också, men det var nog inte det Foa menade. Iofs har några års ideologiskt debatterande, funderande och läsande sköljt bort det mesta av den marinad som syns utanpå.
Men det är ju så med marinad, att den inte bara ligger på ytan som en gräddsås. Den tränger in i köttet och förändrar det så att det aldrig blir detsamma igen, inte ens när marinaden själv för länge sedan är borta.
Där fick jag till det! Du får citera mig om du vill!
Comment by Johan P — September 24, 2006 @ 12:15 am
Stefan,
Du snackar skit du också. Alla VET exakt vilka herr Laakso menar utan att man måste “bekänna” sig. Tänk att ni sossar inte kan begripa att världen inte snurrar kring er!? Ni är bara pinsamma i ert nedklankande på alla som inte är goda sossar. Försök ta till er vad demokrati är istället.
Comment by Patrik — September 24, 2006 @ 1:33 am
Har ingen aning varför inlägget hamnade i fel ämne..? Nåja. Adjö.
Comment by Patrik — September 24, 2006 @ 1:34 am
“Har ingen aning varför inlägget hamnade i fel ämne..? Nåja. Adjö”
Jag vet.. Du lutar åt vänster med.. och att inte ha en aning.. är ett klart tecken!
Marinerad till max!
Comment by Foa — September 24, 2006 @ 8:00 am
Patrik är en god socialdemokrat! Det är vi alla för jag kan inte tänka mig att någon här vill sparka på den som redan ligger. Frågan är bara vilket lag som skall toppa serien. Nu blev det Reifeldts lag.
När sosse blir hätsk kan det f.ö. inte handla om socialdemokratins nederlag eftersom socialdemokratin vunnit den största seger en ideologi kan vinna - att alla omfattas av den. Nej, hätskheten hos vissa beror på att inte deras lag vann pokalen i år.
Comment by Leif Eriksson — September 24, 2006 @ 10:19 am