 |
|
|---|---|
| Ett antal socialdemokratiska riksdagskandidater, broderskapsrörelsen och S-kvinnor uppmanar till åtgärder gentemot Israel. Bland annat vill dessa att Sveriges militärattaché ska kallas hem, att handelsavtal ska frysas med mera. Dessutom såg jag att ordföranden för S-studenterna vill göra den Israeliske ambassadören persona non grata i syfte att markera Sveriges syn i konflikten. Dessa åtgärder är strikt normativa och är ämnade att sända signaler till Israel om vad vi (Sverige? Socialdemokraterna? Dessa riksdagskandidater?) tycker om Israels agerande i konflikten med Hisbollah och Hamas, det handlar alltså om åtgärder som ska uppfostra israelerna till goda demokrater. Att uppfostra befolkningen är en gammal tradition inom det politiska samhällsbyggandet. I tidigare läroplaner i skolan var det uttryckligen ett mål att uppfostra barnen till gods samhällsmedborgare. I nuvarande läroplan finns det kvar tendenser till det även om det är nedtonat på flera sätt. Att stifta lagar som har som huvudsakligt syfte att uppfostra befolkningen har accellererat under de senaste mandatperioderna och det är ett bekymmer ur rättsäkerhetsaspekt, samt inte minst ur legitimitetsaspekt. Jag tror verkligen inte på normativ lagstiftning eftersom det automatiskt utgör ett krav på överhöghet i moralisk aspekt. Vi har en brottslag som reglerar vad man får och inte får göra, där stadgas när och på vilka sätt det är förbjudet att slå ihjäl varandra, att misshandla varandra, att stjäla och att ljuga (grovt förenklat och utan juridikens finess som visar tillfällen då allt ovanstående är tillåtet). Det vi inte har är en lagstiftning som utgår från bibelns normativa budord om vad man måste tro på och vem man måste högakta och så vidare, detta är en bra variant, om det inte vore för den nya tidens andlighet som gör insteg även på lagstiftningens område och vill ge direktiv om vad som är moraliskt riktigt. I den här trenden ligger det Politiskt Korrekta vars kompassinställning är minst lika viktigt som någonsin den ideologiska. |
Hur har det kunnat bli så här då? Ja, som i så många andra fall så handlar det om de bästa intentioner, de godaste ambitioner och den mest engagerade omtanke man kan föreställa sig. Första gången jag själv reflekterade över att det var goda intentioner som drev fram en lagstiftning som både var onödig eftersom sakfrågan redan var olaglig på alla tänkbara sätt, och som dessutom öppnade för ett hisnande framtidsscenario var när innehavslagen kring barnpornografi kom. Nästa lag som egentligen tog bort fokus på den olagliga handlingen och flyttade fokus till det normativa var lagen om hets mot folkgrupp. Jag misstänker att det idag har blivit svårare att få folk fällda för exempelvis uppvigling till brott eftersom många av den sortens åtal sorteras in under HMF. Då ställs direkt brottet i relation till vad man får säga, tycka och tänka om någon eller några, och då är det svårare att bli fälld, i ljuset av den demokratilagstiftning vi har. Därför kallar många som ingår i de selekterade folkgrupperna lagen för tandlös, samtidigt som andra som inte blivit utkallade att vara folkgrupp inte ser sig som skyddade av lagen. Det finns flera exempel men det får räcka så här. Åtgärder man vidtar måste vara verklighetsförankrade och ha ett sakligt innehåll. Att hålla på och skicka signaler är ungefär lika konstruktivt som förväntningar i relationer att man ska kunna läsa varandras tankar. Realpolitik kan inte få handla om att genom mer eller mindre subtila signaler försöka kommuncera vad man vill och hoppas att mottagaren av budskapet ska begripa. Därför är dessa förslag från mina partivänner fullständigt uppåt väggarna, vi kan kritisera Israel i de fall de använder mer våld än nöden kräver, vi kan kritisera Iran för sin teokratiska imperialism, vi kan kritisera Hamas för bristande kontroll över terrorgrupperna men vi ska inte sända subtila signaler och tro att det gör någon som helst skillnad. Därför är det bra att Carin Jämtin klargör att de förslag som kommit in är dåliga förslag. |
 |
Under strecket I går såg vi en riktig kalkonrulle. Jag hade inte direkt några förväntningar och såg väl inte direkt fram emot att kolla på film i tre timmar men man måste göra det som måste göras. King Kong heter filmen och är regisserad av Peter Jackson. Sicket bedrövligt utdraget frossande i ganska dåliga datoriserade effekter, total poäng- och måttlöshet. Som tur är så slapp jag titta i tre timmar för vi snabbspolade över en del riktigt segdragna sekvenser. Mitt betyg på denna rulle: 1 av 6 möjliga och det är bara för tre saker; att Naomi Watts är rätt duktig trots att hon spelar hela filmen med munnen på vid gavel, att Jack Black alltid är underhållande samt för Kongs uttrycksfulla ögon (som överexponerades i ungefär 18 scener då Kong och kvinnan glodde djupt i varandras ögon). Notering: 10818 |
|---|
Andra bloggar om: israel, socialdemokraterna, politik, lagar, signalsystem, otydlighet, utrikespolitik
Detta inlägg är pingat till Intressantpunktse
Mycket bra!
Finns inget mer irriterande än allt moraliserande. Detsamma borde gälla på hemmaplan.
En som är trött på “perfekta” svenskar som skall tala om hur det skall vara. (Föreslagna fettskatter och hjälmlagar, systembolag, avfallspoliser och f-n vet allt. Snart får man väl böter om man glömmer ta bort luddet ur torktumlaren.)
Comment by Patrik — July 27, 2006 @ 7:18 pm
Håller med. Det är dock lätt att förstå varför dessa riksdagkandidater formulerar ett sådant förslag: Det är mycket svårt att få uppmärksamhet i media och därför måste man ha någon “knorr”.
Comment by Peter Karlberg — July 27, 2006 @ 9:05 pm
Jag har noterat på “Ring P1″ att folket vill ha morallagstiftning i betydligt större utsträckning än vad vi har. Vart och vartannat samtal handlar om vilka oönskade beteenden man vill ha förbjudna i lag. Det kan gälla grannens gräsklippare eller arbetskamraters fritidsintressen mm.
Man efterfrågar också ökade statsutgifter och höjd beskattning. Det verkar inte finnas någon gräns för vilka val av utgifter man vill överföra från sig själv och alla andra från den privata sfärens beslutsrätt till politikernas domäner.
Infördes representativ nominering så folkets vilja kom till uttryck i politiken skulle betydligt mycket mer vara förbjudet och en betydligt mindre del av människors beslut skulle då vara individuella.
Här ställer du dig på tvärs mot folkviljan, Erik.
Comment by Leif Eriksson — July 27, 2006 @ 10:16 pm
Leif,
“Ring P1″ kanske inte är helt representativt. Om man inte gillar morallagar så är man sannolikt inte ett dugg intresserad av att ringa “Ring P1″.
Tyvärr är dock inte Ring P1 ensamma att snaska i moraliserande. Kvällstidningarna säljer mycket på att kittla “fördömmarnerven” hos folk, och tyvärr tror jag den låga kvalitén på dessa blaskor har påverkat folks tankeförmåga negativt. (Vad blev det av alla höga vänsteridéal där vanligt folk skulle bli upplysta, egentligen?)
Så tyvärr tror jag du har rätt, även om exemplet med ett färdigt urval kanske inte i sig bevisar så mycket. Det verkar sitta i ryggmärgen hos många i Sverige att det är bäst att förbjuda saker som inte angår en själv direkt.
Comment by Patrik — July 27, 2006 @ 10:51 pm
Min bild är ändå att det är ett relativt nytt fenomen och möjligen ett resultat av avideologiseringen av politiken. Istället för att ha en vision vägleds alltför många av tillfälliga opinioner som ju tyvärr lätt piskas fram i symbios med medierna. Lagar eller i “bästa ” fall bara utspel blir då symboler för handlingskraft.
Och sedan går det ju alltid att säga att det är för folks bästa man gör det!
Comment by Peter Karlberg — July 27, 2006 @ 11:49 pm
“Här ställer du dig på tvärs mot folkviljan, Erik.”
Bör en politiker göra så?
Comment by Foa — July 28, 2006 @ 12:41 am
Patrik.
Är det inte böter på det redan?
Peter.
Det är ju trist att knorren så ofta ska vara just signalsändande utspel, i förlängningen drar det ned den politiska trovärdigheten.
Leif.
Jag tror, som Patrik, inte att Ring P1 är på långt när representativt men visst finns det en stor acceptans för morallagar i samhället. Många verkar tro att en morallag kommer stoppa dem som inte bara gör det hemska utan som också tänker det hemska.
Folke.
Det är politikerns dilemma. Att vara samhällsvisionären som pekar ut åt vilket håll vi bör gå, eller att vara samhällskatalysatorn som processar folkviljan till verklighet.
Comment by erik.laakso — July 28, 2006 @ 9:15 am