Är inne i en period där det är lite oinspirerat och då får bloggen ta en del stryk. Det finns så mycket annat att prioritera. Men via Peter Karlberg fick jag idag upp ögonen för en bok skriven av Olle Sahlström. Det var väl någon vecka sedan den släpptes eftersom den recension som Göran Greider skrivit för Aftonbladet har några veckor på nacken. Peter tar upp en oerhört viktig aspekt av perspektivförskjutningen.“När arbetarna organiserade sig för att kortare arbetsdag (från 12 timmarsdagar 6 dagar i veckan) och skapade kooperationen för att slippa beroendet av brukspatron var det lokalt i första hand, ofta för sin (och/eller sina barns) överlevnad man slogs. När Kommunal idag försöker samla sina medlemmar till strid handlar det inte om överlevnad utan om några hundralappar mer i lönekuvertet. Han hänvisar också till de två ledarbloggar jag skrev på Arvid Falk i veckan. Med en formulering som: “Visst blir frågorna andra, frågan är om inte värderingarna också måste prövas mot förutsättningarna i en ny tid? Eller är det kanske så att värderingarna borde återupptäckas om vi till dessa just räknar sådant som att skapa själv tillsammans med andra!”, sätter Peter fokus på något centralt. Jag menar att värderingarna håller men just att de måste återupptäckas eftersom medlen att genomföra visionerna förskjutits från det gemensamma tagens handlingskraft till myndigheternas sammanträdesrum och en chimär av “representation”. |
Claes Krantz sätter fingret på något viktigt när han skriver följande: “Det är inte bara facket utan hela den rörelse som brukar kallas vänster som tappat fotfästet. Och fastnat i en 150år gammal samhälls modell och politisk-ideologisk retorik. Det handlar fortfarande om arbetaren mot kapitalismen. Fast vem är arbetaren och vem är kapitalisten? Är kapitalisten den trygga industriarbetaren från medelklassen med sina sparpengar i alla fall tidigare tryggt placerade i en fond. Eller fondförvaltaren. Eller den VD som för att upprätthålla kraven på vinstmarginaler som fondförvaltaren ställer. Eller den yrkesarbetare som äger sitt eget företag. Är arbetaren industri-yrkes arbetaren med 30-40000 i lön eller den tillfälliga ‘butikskonsulten’ som flyttar mellan snabbköpskassor med 12000 i lön.” Inte minst blir det här tydligt när mången socialdemokrat som fastnat i retoriken kastat omdömen om företagande som något fult och smutsigt omkring sig. Tomas Hartman ger det synnerligen goda rådet: Starta inte företag! Målet är att bli mer bångstyriga, krångla mer och vrida slentrianargumentationen ur händerna på de som talar utan att tänka. |
 |
Under strecket De privata spelföretagen har tagit rejäl strid med spelmonopolet. Ladbrokes har under en längre tid kört en totalskruvad, utflippad och briljant reklamkampanj på temat “Svenska Spel - med engelska odds” och nu lanserar Unibet kampanjsajten “Hyckla lagom” som replik på Svenska Spels kampanj “Spela lagom”. Svenska staten driver kasinon och kränger brännvin med hänvisning till folkhälsan. Ja, det är ju bara att se sig omkring så ser vi hur bra det fungerar. Kanske är det dags att sluta hyckla? |
|---|
Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, rörelse
