Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Om det i framtiden blir så att man slipper gå och lägga sig klockan 17 och om man får duscha enligt de vanor man dragit på sig i livet och inte är hänvisad till en tid i veckan så kanske man kan tänka sig att bo på ålderdomshem istället för att gå i sjön när man börjar bli en belastning för sig själv och samhället. Men vilken musik ska ljuda i hemmets korridorer? Det funderar snart 40-årige Magnus Ljungkvist på.

Jag tycker Magnus valt två bra spår i The Clash och i Imperiet. Men visst finns det väl en del musik som är bra även av det som äldre generationer uppskattade?

Här är mina fyra förslag till musik i ålderdomshemmets korridorer.

Black Sabbath i alla sina olika konstellationer kommer för alltid att följa mig, även in på hemmet. Här med Ronni James Dio på sång. Jag gillar visserligen Ozzy-åren bättre men den tyngd som bandet har här är grymt skön, Heaven and Hell.

Jag tror inte heller att jag nånsin kommer sluta lyssna på progg. Här kombineras det bästa med det sorgligaste. Mikael Wiehe och Hoola Bandola band tillsammans med Joakim Thåström på hyllningskonserten till minnet av Björn Afzelius. Och låten, en av de bästa, Keops Pyramid.

”
Om 40 Ã¥r kommer naturligtvis även det som är nytt i dag vara gammeldans för de unga. Men “Bullet for my Valentine” fÃ¥r vara en god representant för den tunga musikens lite mer moderna prägel och sÃ¥n här musik kommer mullra när jag ligger pÃ¥ hemmet, fast det kanske är tvÃ¥ng pÃ¥ lurar.

Slutligen sÃ¥ gÃ¥r vi ytterligare tillbaka i tiden och tittar pÃ¥ en helt annan sorts musik. Fast kopplingarna finns tydligt, inte minst i den tunga hÃ¥rdrockens eposliknande kompositioner. Jag hade svÃ¥rt att välja här. “I Bergakungens sal” lÃ¥g nära tillhands, Carl Orffs “Carmina Burana” eller “Spartacus” av Aram Khachaturian. Men det blev det här: Framfört av den japanska violinisten Akiko Suwanai, frÃ¥n tävlingen “International Tchaikovsky Competition” 1990: “Violin Concerto No.1″ av Niccolò Paganini.

Andra bloggar om: musik, kultur, ålderdomshem

Bild från Wikimedia.

När oktober börjar närma sig sitt slut och höstmörkret lägger sig tungt som en stelfrusen filt över landskapet är det svÃ¥rt att hitta lusten och kreativiteten. MÃ¥nga är de ämnen som sveper förbi och som borde generera debatt och diskussion men det verkar även vara svÃ¥rt att fÃ¥ till det offentliga samtalet med den schvung man kunde hoppas pÃ¥. Jag tänker mycket pÃ¥ det här med bilismen, stormarknader och människors vilja att vara rörlig trots klimathot, bensinpriser och dÃ¥lig kollektivtrafik. UtgÃ¥ngspunkten borde pÃ¥ nÃ¥got sätt trots allt vara vad människors vilja är. Jag ska ta ett exempel. Människor idag verkar ha valt, visserligen och säkerligen med god hjälp frÃ¥n marknaden, att förlägga sin mÃ¥nads- eller veckohandel till större koncentrationer av handel i städers utkanter. SÃ¥ till den milda grad att nybyggda köpcenter planerar för nöjesparker i anslutning till köpladorna. FrÃ¥n en del hÃ¥ll protesteras det och argumenten som används handlar om ökad biltrafik, utarmade lokala centrum och minskade möjligheter för de som inte är bilburna. Vettiga och bra argument pÃ¥ sitt sätt, men fritt frÃ¥n lösningar. Jag efterlyser alternativa förslag till de bilismrepressiva förslag som oftast luftas. Jag är verkligen nyfiken pÃ¥ att höra om det alternativa samhället och vägarna dit istället för alla dessa “Nej till” & “Stoppa” som är sÃ¥ lätta att komma med.

Var är förslagen om en offentlig tjänst om hemkörning från köpcentrumen åt alla som väljer bort bilen som färdmedel? Var är verktygen för distanshandel där konsumenten beställer sina varor över nät, telefon eller katalog och det offentliga kör hem alltihop på avtalad tid? Vem har byggt ut kollektivtrafiken så det finns plats, och varför inte bärhjälp, även till skrymmande varor så bilen inte längre behövs? Svaren är ju givetvis att allt detta har vi överlåtit åt den vinstmaximerande marknaden att hantera, och då får vi de köplador vi förtjänar. Om Socialdemokratin vill tas på allvar i dessa frågor krävs skarpa förslag och inte bara en argumentation som i slutänden gör bilen och bilismen till ett privilegium för de som har det gott ställt. För bevare oss väl att vi blir en politisk rörelse som formas av cyklande och tunnelbaneåkande innerstadsbor i våra storstäder. Vårt land är större än så och vårt parti omsluter människor som har en helt annan vardag med bortavaro hemifrån under 10-12 timmar, trötta kvällar med snabbmat och bums i säng och helger som kanske har som enda avkopplings- och underhållningsmoment i att skrota på Coop Forum och äta på Dånken. Kanske borde även där skarpa förslag finnas som gör att ovanifrånperspektivet tonas ned en aning och en vision om ett annat samhälle tar form för de flesta kanske hellre tog en tur i skogen än en tur på Ikea, men finns möjligheterna för de dubbelarbetande, de ensamstående och sovstädernas familjer?

Under strecket Tänk att programmet “Spanarna” firar 20-Ã¥rs jubileum, Helt sanslöst. Det är ett program jag lyssnat pÃ¥ med stort nöje ända sedan det började. Ingvar Storm är programledare för Spanarna, men frÃ¥n början var även Niklas Levy programledare eftersom Spanarna ingick i radioprogrammet Metropol där Levy och Storm var värdar i tidigt 90-tal. Tänk att Spanarna sänds än! Ett annat program som sänds men som har bytt kanal är Eldorado med Kjell Alinge. Sena torsdagskvällar i P2 men naturligtvis tillgängligt pÃ¥ webben när man vill. All denna goda kvalitetsradio kan nÃ¥s via SR.se.

Andra intressanta bloggar om: politik