Erik Laakso | På Uppstuds

“Tydligen finns det en regelbok kring var socialdemokrater får jobba, en regelbok som jag aldrig fått ta del av. Kanske förvaras den i Viken hemma hos Bengt Silfverstrand.

Men det vore ju bra om vi som är yrkesverksamma samt därtill socialdemokrater och inte omfattas av inkomstgaranti kan få del av reglerna så att inga fler klavertramp sker.”

Bengt koketterar i en svarskommentar att han minsann betalat skatt på sina (miljon)inkomster.
Å fan! är min spontana reaktion. Betalar inte vi alla skatt?

Så fort Bengt Silfverstrand visar tendenser till att klara av sakfrågor före personangrepp så finns det många runt om i sossesverige som gärna diskuterar frågan. Så svår är den inte. Men Bengt tycker personangrepp är roligare. Eller som Jonas Ek säger i en kommentar hos Bengt.” Vet hut! Sitt inte på dina höga hästar och låtsas om att du inte njuter av försöka göra ner dina partivänner!”

“Såväl Sveriges ekonomiska trovärdighet samt hela budgetprocessen bygger på att man kommer överens om hur taket ska se ut för flera år framöver och så håller man sig till det. Man kan inte, om man vill vara trovärdig, byta till ett 120 miljarder (!) högre tak när man debatterar den politik som förs nu. Då är det inte längre fråga om en budgetmotion – då är det en önskelista.”

I dagens ledarblogg på Arvid Falk skriver jag om detta försök att svartmåla en Socialdemokrati som är allmänt känd och uppskattad för just ekonomiskt ansvarstagande. Att lägga ett budgettak i riksdagen innebär inte att riksdagspartierna inte får föreslå alternativa budgettak i sina egna budgetmotioner. Det vet Maud Olofsson, det vet Fredrik Reinfeldt, det vet Göran Hägglund, det vet Jan Björklund och det borde även Per Gudmundson veta. Och självklart vet de, men de förvränger medvetet sanningen och verkligheten eftersom det gynnar deras syften.

Som Björn Fridén visat i ett par postningar de senaste dagarna så är det fakta att ovan nämnda partiföreträdare känner till detta, de har nämligen gjort exakt samma sak själva. Och det är helt i sin ordning. Man kan föreslå ett snävare budgettak och man kan föreslå ett högre budgettak, sedan röstar riksdagen och fastslår majoritetens vilja. Det kallas demokrati och det borde vara välbekant även för en högerregering och dess mediamegafoner. Björn Fridén skriver på “Alliansfritt Sverge”: “Men tittar man på centerpartiets skuggbudget för 2006 så finner man att det föreslagits just ett annat budgettak än det som beslutats av socialdemokraterna med stödpartier”

Kanske borde den här bilden kompletteras med en dansande herr Gudmundson också för maken till tjusiga piruetter har väl sällan skådats, ens på Svenska Dagbladets ledarredaktion?

Att inte Svenska Dagbladet begriper sig på riskdagens budgetregler är kanske inte så förvånande men att högerregeringens partiledare inte begriper är allvarligt. Om det istället är så att de ljuger så är det graverande. Kanske är det något för konstitutionsutskottet att utreda?
Partiernas uppgift är att ha en plan för framtiden och sätta siffror på det, utifrån det föreslår man ett budgettak, detta och inget annat är det samtliga partier ägnar sig åt, allt annat är ljug.

Att borgarpressen faller till sagoberättandet är troligen helt naturligt när deras favoritpolitiker berättar sagor från riksdagens talarstol. Men politik är så mycket allvarligare än så. Det pågående sagoberättandet är spottloskor i ansiktet på de som varslas i finanskrisens spår. Vetskapen om att statsråden skrattar bakom deras rygg och att tidningsredaktioner fnissar åt sin egen finurlighet medan varslen hotar slå sönder hela deras liv måste upplevas som en oerhörd förnedring.

Att högerregeringen inte skyr några medel för att förfalska verkligheten och utmåla Socialdemokraterna som upphovet till allt ont är kanske inte så förvånande men det enda rätta är att förpassa dem till ljugarbänken istället för regeringsditot för det är där de visar att de hör hemma. Publicitet kommer de i alla fall att få även där, Svenska Dagbladet och Per Gudmundson ställer säkerligen upp som sagoberättare.