Erik Laakso | På Uppstuds

Men hur i all sin dag tänkte redaktionen när de bjöd in f.d salladsbarägare Appelgren till debatten? Visst var det fint att hon fick sitta och avslöja hur oerhört begränsad hennes insikt om mänskliga rättigheter är och visst var det en makalös uppvisning i dumhet när hon jämförde sin egen situation med slavliknande utnyttjande av papperslösa invandrare istället för att uppvisa insikt om att hon egentligen står på samma sida som de arbetsgivare som i inslaget önskade Janne Josefsson åt helvete. Jösses vilken pantad människa!

Tyvärr förstörde “f.d sallad” mycket av debatten eftersom hon gjorde så debatten kom att handla väl mycket om kollektivavtalens funktion och vara istället för om det som är det egentliga problemet, nämligen samhällets oförmåga att skydda invånarna för att istället mycket tydligt bygga klyftor mellan “rätt sorts invånare” och “fel sorts invånare”.

Ge alla som kommer till vårt land och som söker skydd och/eller en möjlighet att bygga en ny framtid ett omedelbart gällande arbetstillstånd så de åtnjuter samhällets skydd mot slavägarnas utnyttjande, se till att alla som kommer hit får möjligheten att skyddas av fackliga avtal genom att sätta hela straffvärdet på arbetsgivarna så att de som upptäcks får betala dyrt för sitt brott och försäkra de utnyttjade att de inte ytterligare förlorar sina rättigheter när de anmäler missförhållanden, m.a.o ingen utvisning, inga böter och inga ytterligare straff för sin fräckhet att vilja försörja sig i vårt land. Sverige måste gå före och vara en tydlig röst i EU där den allt högre muren rivs och den allt mer likfyllda medelhavsgraven överbryggas. S.k. “entreprenörer” som använder människors utsatthet och nöd för sin egen vinnings skull måste mista de statliga och fackliga incitamenten för sin verksamhet och det är dags för oss alla att sluta blunda.

Läs även på Ekots webbplats. Andreas Bergh tycker också Frida argumenterar bra och tänk att även Dennis Josefsson gick igång och började blogga igen, hoppas det inte är tillfälligt..

Den 29 februari i år avslutar jag min medverkan på den privatägda portalen S-info där jag funnits med sedan någon gång vintern 2005-2006. Jag har mycket blandade känslor inför s-info. En hel del av det bästa inom socialdemokratin får plats där, och mycket av det allra sämsta. På så sätt ger den en väldigt bra bild över “the state of the party”, en sund förnyelse och förändring kan gott och väl ta sin utgångspunkt i myllret av spretiga ståndpunkter, censuriver och betongpolitik.

Jag har annonserat mitt uttåg ett bra tag nu och haft en omröstning inne på s-info där jag frågar om det är bra att jag lämnar s-info. Av drygt 70 röstande menar 52% att det är bra. De 4% som svarat att de inte vet är extra intressanta.

Utvecklaren av S-info, Karl-Oskar Lundin, har lyckats bra med den nya pingportalen S-bloggar, bra mycket bättre än partiets egna pingtjänst som inte är relevant som portal. Exempelvis kan nämnas att det där angivna “mest lästa” inläggen är oerhört inaktuella och förhållandevis okända via mer tillförlitliga pingtjänster. Tyvärr har inte Karl-Oskar lyckats utveckla tjänsterna på S-info lika väl, i stort sett har inget hänt ur vare sig användarhänseende som ur besökarhänseende under de senaste åren. Detta trots att portalen bör ge ett hyggligt ekonomiskt överskott till ägaren.

It’s a time for change, vårvintern 2008 har visat sig vara tiden där en hel del grundläggande sanningssökande får genomslag. Utan tvivel ser det ut att bli spännande framöver. Den lokala partipolitiken kommer få en mer undanskymd plats eftersom jag blir lyckligen befriad från några tidskrävande uppdrag och vad detta i längden leder till återstår att se.

En inbjudan från 68:an tillsammans med ett antal s-märkta bloggare i mitten av mars ser jag också som viktigt. Jag är egentligen på kurs just den dagen men jag är i Stockholm och jag ska göra mitt bästa för att kunna skolka ett par timmar från utbildningen. Jag ser fram emot att träffa andra bloggare och tillsammans med Marita Ulvskog med flera diskutera hur vi i partiet kan använda nya medier på ett bra sätt.

Vilka kommer från S-info förresten?

Kanske kan man förutspå att de verkligt kriminella kommer bli stamkunder hos statliga postverket i framtiden, kanske kan de till och med skaffa konton för att skicka sina pappersbaserade texter till bättre pris. Och ingen kommer ens då försöka hävda polisens rätt att öppna allas brev utan minsta antydan till misstanke endast för att det i dessa brev kan förekomma brottslighet.

De mest korttänkta förespråkarna går genast igång på sånt här och häver ur sig ogenomtänkta uttalanden om nödvändighet och att man får räkna med lite svinn på så sätt att en och annan oskyldig sveps med i avlyssnings/övervakningsabsurderiet. Ungefär på samma sätt där en och annan oskyldig (med arabiskklingande namn) får finna sig i att fraktas jorden runt, torteras tills någon form av erkännande pressats fram för att sedan interneras utan vare sig försvar eller dom, allt i de allra heligaste målens namn. Då kvittar medlen. Men fatta, mjölet i min påse är mitt, inte statens.

Likt Johanna Nylander gör bör vi alla göra. “För den som vill” är nyckelorden men för den som inte vill bör varje försök till statliga filter motverkas och motarbetas. Det är inte statens uppgift att kväva demokratin, det är statens uppgift att till varje pris försvara demokratin. Eftersom staten, oavsett regeringsinnehavare, inte klarar av detta så är det viktigt att ställa frågan om de verkligen står på folket sida?

Två andra socialdemokrater som skrivit klokt om det här är Catti Ullström och (förstås)Peter Karlberg(/förstås) som jag först hittade expressenledaren hos.

Något som är oerhört viktigt nu är att börja hitta internetleverantörer som inte kommer gå med grundlagsvidriga och godtyckliga nedstängningar & filtreringar av leverens, webbhotell som inte kommer gå med på demokratistridiga nedsläckningar av webbplatser samt förstås kunskap om att kunna gå förbi spärrar, filter och allsköns dumheter som verkar kunna genomföras oavsett vilken regering som sitter vid makten. Dessutom börjar det bli allt viktigare att hitta politiker, företrädare, som står upp för demokratisk fri- och rättigheter och som inte backar när partipiskor börjar vina. Finns det alls några som har lite mod kvar?
Krigen mot terror, MC-gäng, maffiaorganisationer och alla andra “krig” som politiker hittar på slår endast mot alla oss andra som bara söker leva vårt liv i rimlig frihet. De verkligt kriminella hittar andra vägar.

Jag var ytterst nära att få vara med i Jeopardy en gång, jag var i Sundsvall och testade mig och gick vidare till sista kvalificeringen men där sprack det.

Hur som helst, i går kväll missade jag finalen i På Spåret eftersom vi tog tillfället och åkte på bio. Jag har en hel drös med presentkort hemma och de måste användas innan datumet för användning är passerat. Det är märkligt det där med biograf, tanken på det är härligt. Att sjunka ned i en mjuk fåtölj, se en film på en rejäl duk och med en saftig ljudbild. Det är häftigt ända tills man kommer till bion, då tar det roliga slut.

Men vad är det med folk? Varför går de på bio överhuvudtaget? Jag blir så trött!

På platserna intill oss, till vänster, satt ett par, 30+, och viskade med varandra hela filmen. Nej fel, inte hela filmen för de gick när det var en halvtimme kvar ungefär. Tack för det. Intill oss till höger satt först ett par i 50-årsåldern, kvinnan tog av sig skorna och la sedan upp fötterna på stolsryggen framför henne, likadant gjorde det yngre paret bortanför dem, skorna av och fötterna upp på stolsryggen. Den ljuvliga doften av fötter berikade allas filmupplevelse. Framför oss satt två tonårsflickor och sms-ade med några kompisar under filmens första timme, sedan gick de ut och försvann. Längre ned i salongen satt det fler personer med fötterna på stolsryggar, några av dem bemödade sig inte ens att ta av sig skorna. Varför går de på bio, stanna hemma!

Jag tycker också oerhört mycket om att oklädd slappa i min soffa och se en bra film på hemmaplan, kommentera filmen och privatlivet tillsammans och känna sig som hemma, men jag skulle väl aldrig drömma om att betrakta biografen som mitt vardagsrum.
Vad är det för fel på folk?

Så här skriver de två folkpartistiska ministrarna inledningsvis: “De brister som råder i svenskundervisningen för invandrare (sfi) är i detta sammanhang alarmerande. Det nationella statistiska underlaget vad gäller sfi är i sig bristfälligt. Oredan i siffrorna och stora skillnader mellan kommunerna försvårar analysen. Resultaten av de undersökningar som genomförts ger dock en samstämmig bild. Dagens svenskundervisning för invandrare präglas generellt av bristande kvalitet och låga krav på studieresultat.”

Den analysen instämmer jag helt och hållet i, kommunernas undervisning i svenska för invandrare är ofta riktigt dålig, där behövs det krafttag. Därför är det förvånande att de 7 punkter som ska förändra detta inleder med 3 punkter och avslutar med 1 punkt där siktet är inställt på intresset från de studerande istället för att ställa siktet på det som de identifierar som problemet inledningsvis. Hur kommer det sig? Har Folkpartiet målat in sig i ett hörn vilket leder till att de ständigt måste “vara tydliga” åt vilket håll spetsen ska riktas?

Artikelns avslutning bör det inte vara något problem att ställa upp på för partierna från höger till vänster: “Språkkunskaper ger egenmakt. Det ökar möjligheterna att få jobb och klara sin försörjning. Stärkta språkkunskaper bryter utanförskapet.” Problemet uppstår istället när det blir de andra punkterna som får fokus och det får skribenterna ta på sig skulden utav.

En punkt som förtjänar lite mer uppmärksamhet är punkten 6 om förstärkt nationell kontroll över SFI-undervisningen. Att det behövs ett gemensamt synsätt och en samordning är tydligt, staten bör här ta ett ökat ansvar för att utbildningen är likvärdig, individanpassad och rättvis i utgångsläge. Frågan är om slutresultatet blir ett förstatligande av SFI-undervisningen och om det i så fall är rätt väg att gå eller om det räcker med skolinspektörer?

En koncentrerad utbildning med arbetspraktik eller “riktigt” jobb under tiden, individuellt anpassad efter förutsättningarna och tydliga individuella mål med startdatum, slutdatum och handlingsplan under tiden. Tydliga krav på utbildningsanordnaren med garantier som ska uppfyllas är viktigare än den enkla slutsatsen att folk inte vill lära sig och därför måste få hårdare krav på sig.

Lite extra roligt är det förstås att några av de varumärken som hon räknar upp är: Aalborg Jubileums Akvavit Original & Aalborg snapsar. Svenskt så det förslår.

Aktiebolaget Vin & Sprit har självklart ingen anledning att sälja svenska snapsar med förlust, precis som alla andra aktiebolag finns det krav på att visa vinst och det gör man inte om man har ett filantropiskt anslag i syfte att glädja svenskens behov av lokalt producerade snapsar. Alltså är anledningen till att dessa produceras just det att de säljer, bra dessutom.

Vårt svenska folk hör till storkonsumenterna av brännvin av alla de sorter, det snapsas till varje tillfälle som med lite fantasi kan benämnas som en nationell högtid. Jul, nyår, påsk, 1:maj, nationaldagen, midsommar, kräftskivan, suringen, födelsedagar och, inte att förglömma, fredagar och lördagar. Jag tvivlar på att något kommersiellt bolag kan missta sig på att det finns en god, trogen och växande marknad för svensk snaps. Kanske kommer “Skåne” en gång i framtiden tillverkas utanför vårt lands gränser men så länge den smakar lika gott kommer den sälja lika bra. Annars kommer nya lokala producenter växa fram och ta marknadsandelar och då leder ju även det till något bra. Staten har ingen anledning att tillverka, importera och marknadsföra sprit, se bara till att priset blir bra.

Det är inte speciellt ofta jag läser Dagens Media, jag har aldrig funnit den tillräckligt intressant, och inte lär det bli oftare efter det här. Det är uppenbart att Dagens Media är väldigt långt ifrån att vara i fas med dagens mediaverklighet och därför blir det än mer ointressant att ta del av vad de har att anföra i något som helst sammanhang.

Ett snyggare sätt att hantera det där på hade väl varit att kontakta den berörda bloggaren och vänligt bett honom ta bort faksimilen, hot om represalier uppbackat av hån och nedsabling verkar lite ovärdigt.

Jag känner att jag tappat stinget, sugen och tempot just nu. Jag skulle egentligen vilja sjukskriva mig från de politiska uppdragen och koncentrera mig till 100% på arbetet eftersom det är oerhört mycket mer stimulerande i nuläget. Risken med att ha bestämda datum då det är över är att tiden fram dit blir en enda lång pina. 17 mars och 22 april är centrala datum, det verkar oändligt långt dit, undrar om jag orkar?

Kanske är det bristen på sting, sug och tempo som gör att jag skriver gnälliga bloggpostningar. Ett bra sätt att fylla bensin är att ta på en ny vacker slips och åka på något kul evenemang som möjliggörs av släktpresentens presentkort hos Ticnet. Jag vill göra något snarast.

Isabella skriver visserligen att även hon har en hel del politiska diskussioner på sin blogg och att det är hennes personliga infallsvinkel som är nyckel till att hennes besökare lyssnar och känner förtroende. Jag tror att hon har helt rätt, en blogg som inte har en personlig ton där man på något sätt lär känna personen bakom åsikterna kommer inte vare sig att nå ut eller klara av att väcka opinion.

Däremot tycker jag hon gör en extremt ytlig analys när hon hävdar att “de politiska bloggarna är inte privata det minsta”. Det finns en oerhörd spännvidd bland politiska bloggar och om man tittar på de politiska bloggar som drar en hyfsat stor andel besökare så är det bloggar där man som läsare lär känna skribenten och där det pågår ganska mycket debatt.

Jag tror en bra politisk blogg skriver om många olika saker OCH om politik. Sen tror jag det underlättar att bli bättre på marknadsföring och inte bara förlita sig på “Knuff”, “Intressant”, “Bloggportalen” och “Twingly” som medel att nå fram, för vilka är det som tittar där? Jo de andra politiska nördarna förstås. Vi måste kanske fråga oss var Blondinbella hittar sina läsare och hur hittar de henne. Efter hennes påståenden om de politiska bloggarna på ett generellt plan har jag valt att bli en av hennes läsare för en stund. Jag har bläddrat igenom och läst en hel del av det hon skrivit och det slår mig att hon vare sig är personlig eller privat men lyckas framstå som båda delarna. Jag vet inte om 147000 läsare per vecka verkligen tycker att hon är personlig eller om det är samma sorts “personlighet” som gör att 147000 läsare per vecka tycker sig ha lärt känna Carola eller Christer Sjögren genom artiklarna i tabloidpressen. Oavsett vad så är det ett briljant marknadsföringsknep som går hem, det ska “Blondinbella AB” ha all heder utav, där finns det kosing att tjäna utan att lämnat ut sig det minsta.
Den här politiska bloggen fortsätter vara såväl personlig som politisk och ibland även privat, dessutom håller jag fanan högt för att diskussionen hålls levande och öppen utan censur och pekfingrar.

Vår nya organisation i Tierps kommun är uppenbarligen svår att förstå, att kommunfullmäktige plötsligt får ta ansvar även det aktiva framtagandet av politiskt viktiga dokument och inte bara rösta igenom kommunstyrelseförslag är förstås ovant men det borde ändå attrahera människor som vill påverka samhället.

Den inledande frågeställningen för politisk verksamhet är: Vad är problemet? Här har vi kunnat konstatera att problemet i huvudsak är att vårt offentliga samhälle inte är tillgängligt för alla invånare. Vad är då det politiska målet? Naturligtvis att göra samhället tillgängligt, tillgängligt för såväl dem som det inte är tillgängligt för idag som för samtliga invånare baserat på alla människors lika värde.
Läs gärna Arbetarbladets artikel kring beredningsarbetet.

Nåväl, vår utgångspunkt är att ett måldokument ska kunna användas för att peka ut ansatsen för handlingsplaner, verksamhetsmål och handläggning. Därför vill vi med mätbara variabler lyfta fram inriktningen. Individens rörlighet, trygghet, allas lika värde och möjlighet till inflytande är centrala delar av målsättningen och de går att mäta, ansvarsutkräva och koppla till garantier. Tre viktiga, för att inte säga kompromisslösa, förutsättningar för att ett måldokument inte ska bli den hyllvärmare som en del fruktar.

Genom att vara tydliga i vad som utgöra grunden för såväl problemet som målet är jag övertygad om att vi kan tillgodose kravet på att Tierps kommun ska vara tillgängligt för varje enskild invånare. Genom att formulera problemet kommer fullmäktiges ledamöter få ökat inflytande över hur kommunstyrelse och tjänstemän sedan väljer att genomföra måluppfyllelsen och då blir dokumentet långt ifrån en hyllvärmare.

Ett flertal organisationer i Uppsala har bjudit in ett antal experter till en offentlig hearing om planerna, onsdagen den 13 februari i Missionskyrkan i Uppsala kl. 18.00-20.00.

Byggnadsnämnden har skickat ut förslaget till utbyggnadsprogram på samråd. Sista chansen att yttra sig är den 27 februari! Det finns en blankett att använda för insändande av synpunkter, ladda ned den här. Skicka den sedan till Uppsala kommun, Byggnadsnämnden, 753 75 Uppsala. Glöm inte att underteckna samt att bifoga namn och adress.

Rubriken för samrådsmötet i Uppsala är satt till “Mer biltrafik och slutet för din lokala affär?“ och i mejl tillsänt mig läser jag att arrangörerna vill väcka oss tierpspolitiker genom undrandet om det här nya köpcentret kan ta död på handeln i Tierp och Örbyhus. Dessutom relateras till Uppsala kommuns översiktsplan där det hävdas vara fullt tillräckligt med de tre stora, externa, köpcenter som redan finns.

Det menar jag först och främst inte är en direkt politisk fråga. Om ett företag vill investera och själva finansiera ett slikt projekt så kommer det visa sig om det behövs eller inte, dessutom ska inte det förmodade behovet av arbetskraft ringaktas. Eftersom traditionen i Uppsala har gjort att närbelägna områden till staden inte ska bebyggas trots att det konstant är hårt tryck på nya bostäder så är det en naturlig konsekvens att andra områden blir högintressanta för såväl bostäder som handel.

Den nya dragningen av E4:an med motorväg i en vid sväng runt Uppsala kommer otvivelaktigt medföra behov av nya handelsplatser, bostäder och arbetsplatser, kanske kommer det innebära att några av de tidigare köpcentrumen kommer få ge vika för de nya, kanske kommer det också medföra en viss dränering av lokal handel av olika slag. Även för Tierps kommun kan det medföra förändringar och behovet för lokala handlare att bli vassare ökar. Jag tror att den som är bäst förberedd och ständigt förändringsbenägen står bäst rustad att möta framtiden medan protektionism och fåfänga försök att bromsa människors vilja och rörelsemönster oundvikligt kommer misslyckas.

Förutsatt att miljöprövning görs och att inga stora risktaganden med skattepengar kommer plöjas ned i affärsprojekt vars slutresultat är osäkert så är jag försiktigt positiv till utbyggnaden i Fullerö.