Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Att skydda den upphovsrätt man som skapare till ett verk har rätt till är en sak, att se till att få betalt för spridningen av samma verk är en helt annan sak och det är här misslyckandet ligger. Artisterna har satt sig djupt i storkapitalets knä och ser inga andra möjligheter att få betalt än att skivbolagen fortsätter kränga plastskivor där huvuddelen av inkomsterna inte går tillbaka till artisten.

Om brott har begåtts är det polisens sak att utreda saken och åklagarens sak att väcka åtal samt domstolens sak att värdera bevisningen. Om storkapitalet får rätten att krypa in i allas våra datorer och sedan skicka mer eller mindre hotfulla uppmaningar med underliggande varningar om stämningar till var och en som laddar ned filmer och musik för eget bruk så sätts rättstaten ur spel. Vem vågar utmana miljardindustrin och deras välbetalda advokater?

Vad beror det här pÃ¥ dÃ¥? Hur kommer det sig att sÃ¥väl vanligvis sansade som vanligtvis sanslösa tror sig stÃ¥ pÃ¥ artisternas sida när de i själva verket springer företagens ärenden? För att Ã¥ter citera lite gammal piratkopierad progg; “Vem i hela världen kan man lita pÃ¥?”. Att det är rÃ¥ttorna som kilar in och ut genom hÃ¥len i kaparens ansikte är väl i vilket fall tveklöst.

Den oerhört märkliga antipiratpropagandan som Svenska Dagbladet återberättar okritiskt syftar till att vända en okunnig opinions sympatier till förmån för de snälla skivbolagen som lider under tonåringars stora och genuina intresse för musik men som inte går via de traditionella distributionskanalerna, därför ska de klämmas åt och därför ska de ges rätten att jaga ungar. EU har gett länderna rätten att välja själva om de ska tillämpa direktiv om fildelning eller inte och som vanligt vill gamla Svea vara bäst i klassen, hur ska vi annars kunna skriva andra länder på näsan? Dagens Arena har ett bra perspektiv på sakfrågan även om jag tycker det vore bättre om marknadskrafterna själva fick visa sin kreativitet och få fram nya vägar till ersättning för upphovsmännen, att statens ska reglera ersättningsfrågan är knepigt, det finns allt för många som aldrig kommer tillgodoses ändå.

Men tävlingsmänniska som jag är sÃ¥ kan jag ju inte lÃ¥ta bli att titta pÃ¥ topplistorna och mäta mig med de andra, och kanske jobba lite extra för att klÃ¥ nÃ¥gon jag tycker bör klÃ¥s. Under 2007 blev jag näst bästa fritidsombud i vÃ¥rt marknadsomrÃ¥de när det gäller antal tecknade avtal och när det gäller summorna pÃ¥ sparande. För detta och med följande motivering: “Erik har visat ett otroligt engagemang, alltid ställt upp, oerhört stort och positivt Folksam hjärta och sist men inte minst fantastiskt bra försäljning pÃ¥ kort tid.” har jag fÃ¥tt förmÃ¥nen att Ã¥ka till Italien en vecka i maj. Konferens, utbildning och rekreation i Riva del Sol i Toscana tillsammans med landets bästa fritids- och privatombud.

Otroligt roligt, mycket hedrande och uppmuntrande. Nu när jag är heltidsanställt privatombud, sedan årsskiftet, ökar kraven och jag har fått en del att leva upp till, inte minst för att jag lagt ribban högt redan från början.

And now over to something completely different.

Nuderaffären har också debatterats ivrigt med roliga, underliga och viktiga inlägg. Polarisering verkar vara verktyget för överlevnad för företrädare från olika fraktioner. Ena sidan tycker att vänsterfalangen ska rensas ut, andra menar att nyliberala utväxter ska hållas kort. Detta är oerhört roande att ta del av i det offentliga, sådant här har tidigare hållits internt och visar på en osund kamp om makten före ett verkligt intresse för landets bästa. Förmodligen, och förhoppningsvis, kommer vår tids transparens medföra att de gropgrävande intrigmakarna från falangsosseriet kommer finna sig själva djupt i botten på varsin grop där de kan gasta på varandra. Under tiden kommer förhoppningsvis övriga socialdemokrater finna verktyg och metoder som både leder till en god politik för hela landets bästa och en retorik som väcker sympatier före antipatier.

Kampen om det amerikanska presidentvalskandidaturerna går vidare, nästa vecka avgörs oerhört mycket och det verkar ju onekeligen som om det kan bli McCain mot Obama i höst. Undrar vad oddsen är just nu på att McCain blir president i höst? I december gav det 34 gånger pengarna.

Slutligen, Bloggen Media Culpa publicerar sin bloggenkät och resultaten visar bland annat på att vi politiska bloggare hamnar på 6:e plats över områden som bloggare och bloggläsare är intresserad utav. Vardagsbetraktelser är mest intressant, inser att jag avviker, jag tror inte jag läser en enda blogg över vardagsbetraktelser regelbundet. Inser också att jag måste ta reda på vad som är så intressant med dem.

Om det är sant att han fått bra erbjudanden om andra områden men valt att tacka nej till det så är det beklagligt och otaktiskt. Jag hoppas det inte handlar om att han är en dålig förlorare. Jag kan förstås förstå att han kan uppleva det som en degradering att gå från finansfrågorna till andra frågor men sådan är politiken, man får inte alltid som man vill.

Partiordförande Sahlin mÃ¥ste se till att hennes position är stark men att flytta bort en kompetent medarbetare utan att först ha löst frÃ¥gan i samförstÃ¥nd pekar inte pÃ¥ styrka utan pÃ¥ maktspel. Det skvaller som kompletterade nuderaffären kan inte syfta till annat än att skada Mona Sahlin. Politikerbloggen citerar “en distriktsordförande”: “- Det är inte Perssoneran som nu rensas bort, utan vänsterfalangen”. Om det fÃ¥r fäste kommer mullret frÃ¥n den lokalpolitiska elit som benämner sig “gräsrötter” att växa i omfattning. Pär Nuder kan ju inte heller ens med vild fantasi benämnas som ingÃ¥ende i en “vänsterfalang” (detta infantila och löjeväckande begrepp).

Gruppledarna i riksdagen är partiets “skuggkabinett” och där finns de främsta tungviktarna som ska kunna stiga in och ta ministerposter efter ett val. Med en förflyttning av Tomas Östros till finansfrÃ¥gorna öppnas vägen för Luciano Astudillo som näringspolitisk talesman och en framtida näringsminister, det kan vara en intressant lösning. Utrikespolitiskt tycker jag Urban Ahlin är helt rätt och jag anser inte att hans arbetsuppgifter bör förändras. Britt Bohlin har varit gruppledare länge, om hon ska flytta pÃ¥ sig bör det vara närmare en framtida ministerpost, varför inte till socialutskottet? Pär Nuder borde kanske ta över justitieutskottet, en mycket tung roll som idag innehas av en person som är pÃ¥ helt fel plats i livet.

Slutsatserna som kan dras är att en viktig omstrukturering inte är fel men att en hård granskning av medarbetare på partihögkvarteret åtföljt av uppsägningar på grund av illojalitet borde vara prioriterat. Går det att göra utan att efterforska källor förresten?

I mitten av april är jag löst från de uppdrag jag har i kommunen och i partiet. Jag tackar inte ja till några nya tidskrävande uppdrag under det här året. Först till våren 2009 kan det bli möjligt med en nysatsning, I slutet av mars ska jag summera de framgångar och de motgångar jag fått skörda som ordförande för Socialdemokraterna Tierp, det finns givetvis en del av båda delarna.

På tisdag ska jag skriva tentamen för att bli certifierad rådgivare, men med eller utan certifiering så är det svårt att veta vad som är bra råd och vad som är mindre bra råd. Pensionssparare med 25 år kvar till pension dras med i kvartalshysterin och fondsparare som behöver pengarna i år är nervösa över det senaste halvårets kraftiga nedgång.

Personligen är jag långsiktig i mitt sparande, jag tror ännu på tillväxtmarknader som Indien, Latinamerika och Afrika även om det kan bli ytterligare nedgångar på kort sikt. Japan och Kina är förstås fortfarande intressanta objekt. Jag stannar dessutom kvar med en del innehav i Sverige, jag försöker till och med öka det innehavet nu eftersom jag tror det är tillfälle att köpa på sig lite nu efter nedgångarna. Jag har ingen anledning att fundera på räntefonder och liknande, inte nu, det skulle möjligen ha varit intressant i augusti om man varit synsk, den försiktigaste placeringen får bli i en hedgefond som är ny i Folksams fondutbud.

De sparare som jag kommer i kontakt med genom jobbet har inte så vitt jag kan bedöma tagit till sig övertonerna i speciellt hög omfattning. De småspararna verkar i alla fall ha förstått att sparande i aktier och fonder inte är ett kortsiktigt sparande utan att börserna i vanlig ordning kommer vända uppåt igen och att man bara förlorar om man säljer i nuläget.

Det nya pensionssystemet och insikten om hur stort behovet har blivit att försäkra sig om en stark buffert vid oförutsedda händelser är pÃ¥ väg att slÃ¥ igenom. Alla Ã¥ldrar är representerade i frÃ¥gan om sparande och de unga är allt mer intresserade att sätta sig in i olika sparformer och att skaffa sig kunskap om fondutbuden. Bankerna är oerhört slarviga med sin rÃ¥dgivning fortfarande. 100:- i mÃ¥naden som pensionssparande ges som rÃ¥d till sÃ¥väl unga som medelÃ¥lders, ofta oavsett vilka resurser som ursprungligen finns. Familjer som inte ens har en buffert för att köpa ny frys eller tvättmaskin rekommenderas att spara 1000:- i mÃ¥naden till pension. Olika Ã¥ldrar rekommenderas exakt samma fondutbud och det är nästan alltid frÃ¥ga om en enda fond ur bankernas egna utbud. Hur mÃ¥nga har inte hela sitt innehav i “IP aktiefond” eller “Fond i Fond”? Är det rätt rÃ¥dgivning?

Min målsättning är att bli ännu bättre på att ge korrekt rådgivning utifrån varje persons individuella behov. För att kunna göra det krävs god insikt i individens vilja och därför är min viktigaste uppgift att ställa frågor för att få helhetsbilden. 6 dagar ska jag nu plugga intensivt, de första grundläggande genomläsningarna och testerna är gjorda, nu blir det djupborrande fram till tentan.

Utpräglad tävlingsmänniska, långsint och utan empati, en gränslöst lat arbetsnarkoman, osocial ensamvarg, uppslukad av det som intresserar mig, självgod och egoistisk med en förmåga att vara klara mig undan med osanning som vapen. Ja, fy vilken osympatisk människa.

En orsak till varför jag valde att inte på något sätt försköna verkligheten har med ett par olika saker att göra. Först och främst för att jag med en mycket stor självinsikt har skaffat mig djupgående kunskaper om mina svagheter och därför arbetat hårt med att förbättra min personlighet. Ända sedan tidiga tonår har jag bearbetat svagheter i personligheten, hela tiden med utgångspunkten att använda egenskaper som inte är positiva, hitta positiva användingsområden och på så vis utveckla min personlighet.

Jag tycker själv, även vid genomläsning nu idag, att gårdagens postning hade såväl självdistans som humor, ett elakt raljerande med mina egna svagheter. Kanske försvann en del av det i textformatet, kanske var det helt enkelt ett dåligt försök att vara raljant och utlämnande. Möjligen framtod jag endast som en obehaglig människa och det är ju inte alls sant.

Det positiva med de av mina närstående som uttryckt förvåning över gårdagens text är naturligtvis att ingen som känner mig uppfattar mig som varande ens i närheten av den person som gick att spåra i texten. Det beror på flera olika saker, bland annat att jag självklart inte ens i mina värsta historiska stunder varit allt detta fula på en och samma gång samt att jag vid snart 40 års ålder faktiskt fått bukt även med mina största svagheter. Det tycker jag är glädjande, en del tycker jag vid en ytlig betraktelse inte utvecklas alls och knappt ens försöker. Sådan vill jag inte vara och arbetar därför hårt med det i min personlighet som jag inte tycker är bra.
Min fromma förhoppning är att en ökad transparens, djupt ärliga människor, är bättre företrädare i olika former av maktsammanhang. Människor som åtminstone försöker arbeta med sin egen personlighet och inte odlar sina dåliga sidor bör växa och bli bättre på det de sysslar med, jag vill ständigt bli bättre på det jag gör och det jag gör främst är att leva.

Jag beklagar att det som skulle vara lite kul i första hand blev känsligt för människor jag älskar. Humorn framgick inte och det är ytterligare ett område jag lovar att jobba med.

Jag brukar ju dessutom inte vara privat på den här bloggen, däremot från och till mycket personlig. Men jag kan ju inte fega ur och backa så det får bli ett försök i alla fall även om mina läsare nog känner mig rätt väl vid det här laget.

1.Jag är en extrem tävlingsmänniska.
Jag vill alltid, i varje givet läge, vinna och jag grämer mig oerhört när jag förlorar. Med tiden har jag blivit mycket bättre på att dölja besvikelsen men innerst inne stormar vreden över en förlust. Jag har aldrig förstått töntar som glatt meddelar att de bara är med och tävlar för att det är roligt. Roligt är att vinna, förfärligt är att förlora och själva tävlingen är bara vägen till antingen roligt eller förfärligt, detsamma gäller i diskussioner och meningsskiljaktligheter, jag vill alltid ha rätt. Som barn slängde jag sällskapsspel i golvet, bröt sönder tennisracketar och sköt minigolfbollar åt fanders. Idag skriker jag bara högt inombords och tjurar i hemlighet medan jag ler falskt och gratulerar vinnaren. Därför ger jag mig aldrig in i tävlingsmoment om jag inte vet att jag har vinstchans. En konsekvens av detta är att jag tycker det är oerhört fånigt med sportstjärnor som är lyckliga över ett silver, om det var silver de strävade efter är det ju meningslöst att tävla.

2. Jag är långsint och smider hemliga planer på gruvliga hämnder långeliga tider när jag tycker mig blivit förfördelad. Gamla arbetsgivare som jag hamnat i konflikt med önskar jag konkurs och elände och i de fall det faktiskt också hänt glädjer jag mig i hemlighet och skrattar gott inombords. När skolmobbare som gjort uppväxten besvärlig fastnar i kriminalitet och missbruk ler jag och tycker de förtjänar sitt öde. Jag förlåter aldrig om inte den jag hyser agg till erkänner sina misstag och ber om förlåtelse, jag minns hur länge som helst och tar gärna min chans att trycka till. Jag har blivit lite bättre på att vänta in rätt tillfälle men jag har inte blivit så bra att jag kan låta vara. Never!

3. Jag är lat, på gränsen till det extrema. Visserligen är jag också arbetsnarkoman hur det nu går ihop, men jag söker alltid vägar att förenkla varje enskilt moment så jag slipper arbeta så långt möjligt är. Jag planerar hellre in en dag med extremtjockt schema för att senare kunna ta en heldag där jag inte gör ett skapandes grand. När jag inte börjar arbeta direkt på morgonen blir det inget gjort på hela dagen. Jag kan såsa omkring utan att göra något vettigt eller viktigt till långt fram på dagen och jag har inga problem med att skjuta saker framför mig till det ofrånkomligt måste göras. Massor av saker har jag medvetet valt att aldrig lära mig endast för att helt slippa göra sådana saker, exempelvis när det gäller praktiska göromål. Saker som går sönder och måste lagas får vänta tills obehaget med andras missnöje är större än själva obehaget att fixa problemet. För att urskulda min lättja hävdar jag att latheten är hela ursprunget till människans utveckling.

5. Jag har väldigt lätt för att ljuga. Lögnen används som regel för att lättjan vill hitta en enklare väg. Utan att tveka kan jag förmedla en trovärdig förklaring på vad som helst utan att ens vara i närheten av sanningen. Som tur är så har jag mycket gott minne och kan komma ihåg mina påhitt, men minnet börjar bli sämre och jag har märkt att jag allt oftare måste hålla mig till det strikt sanna för att inte bli avslöjad. Det grämer mig lite.

6. Jag blir oerhört lätt uppslukad. Jag ger mig fullständigt hän Ã¥t än det ena och än det andra för att sÃ¥ smÃ¥ningom tappa intresset och bli uppslukad av nÃ¥got annat. Det gäller relationer, sÃ¥väl vänskapliga som romantiska. Det gäller fritidsintressen och sysselsättning. Jag har ett stort behov av variation, förnyelse och flexibillitet. Jag har ägnat mig helhjärtat Ã¥t bowling, webbprogrammering, chattande, krogliv, musik och en massa andra saker. Jag har lika helhjärtat tröttnat pÃ¥ det mesta i sinom tid. Jag har slitit ut vänskap och förälskelser genom att pressa ut varje uns av tiden tills vännerna antingen ledsnat pÃ¥ mig eller tills jag plötsligt hittat nytt som intresserat mig mer. Under den passionerade fasen är jag oändligt förälskad för att sedan plötsligt helt glömma och tappa intresset. När jag istället är den som blir dumpad och glömd, ofta beroende pÃ¥ n’r alla dessa sju punkters verklighet hinner ifatt relationen, sÃ¥ försöker jag desperat vinna tillbaka passionen och när, och om, det väl lyckas sÃ¥ släpper jag den omedelbart med en känsla av tillfredsställelse.

7. Jag är självgod och egoistisk, tycker alltid att jag har rätt och argumenterar benhårt och med en självsäkerhet som av en del uppfattas som föraktfull för andras uppfattningar. Jag ger mig aldrig och när jag blir överbevisad om mina felaktigheter byter jag uppfattning snabbt och får det att se ut som om jag hade den uppfattningen redan från början. Självgod! Jag uppfattas nog som cynisk och arrogant från och till eftersom jag har lätt att avfärda andras uppfattningar utan vare sig medkänsla eller erkänsla. Eftersom jag alltid tycker jag har rätt medför det att jag alltid tycker andra har fel, har för dåliga perspektiv och inte ser sanningen och jag är dum nog att hävda det också.

Sådär, den ynkliga sanningen om Laakso. Sånt här omöjliggör väl framtida anställningar och förtroenden eftersom alla googlar alla numera.

-Så det har inte varit er strategi att tiga ihjäl sd?
- Absolut inte. Vi har inte alls haft den taktiken, alldeles oavsett politisk motståndare tycker jag man måste ta diskussionen direkt. Det är rätta sättet att arbeta politiskt. Vi behandlar sd som vilket annat parti som helst som har andra ståndpunkter än våra egna.

Jag tror inte på taktiken att agera mot partier i benämningen att fokusera på själva partikonstellationen eller att ha en moraliserande inställning till själva existensen av något parti. Däremot tycker jag det är viktigt att vara oerhört tydliga när det gäller att framställa skillnader i ideologi och politiska ståndpunkter, det är naturligtvis något vi gör i varje politisk debatt och angående alla politiska partier. Den debatten är det dumt att inte ta, men det tycker jag faktiskt inte är något problem för Socialdemokraterna, vi har alltid agerat så. Däremot är jag oerhört skeptisk till paroller, manifestationer och fackeltåg som har fel fokus. Vi ska inte kampanja mot Sd, vi ska ständigt föra kampanj och ta debatt mot den politik de står för och istället presentera våra alternativ, vår solidaritetspolitik och pressa dem i varje enskild sakfråga. Här i Tierp försöker vi pressa dem att stå för den politik deras väljare röstat på, allt för att få till debatten i det offentliga rummet, men deras undanglidande strategi är tydlig, de ligger lågt, har inga åsikter och sviker därmed sina väljare. Jag hoppas de spottar upp sig och för fram det de står för, då tar vi den debatten, tydligt, kraftfullt och engagerat. Välkommen upp i ringen bara.

Nu över till något annat. Jag vet inget om åtalen mot den kände operasångaren även om jag genom den medierapportering som förekommit tycker det verkar finnas mycket konstigt för rätten att ta ställning till. Den politiskt mest intressanta analysen bidrar Aftonbladets Lena Mellin med. Är det ett problem att förre justitieministern och nuvarande ordförande för justitieutskottet är aktiv advokat? Tomas Bodström är mycket omtyckt ute i den socialdemokratiska partiorganisationen och i tingsrätten där åtalet ska avgöras i första skedet sitter nämndemän som är representanter för det politiska systemet, några av dem är sossar. Hur tungt väger partitungviktaren Bodströms namn när de ska ta ställning till bevisningen? Det är ett problem. Hur är det försvarbart att ha ett heltidsuppdrag som riksdagsledamot och ett tungt extrauppdrag som ordförande i justitieutskottet samtidigt som man driver en firma inom samma intresseområde? Den kritiken framförde vårt parti mot Peter Althin tidigare, gäller inte det längre? Är det dags att välja vilket ben det ska stås på, eller åtminstone försöka bli förflyttad till ett utskott som minimerar risken att roller sammanblandas? Jag tycker det vore värdefullt. Jag har under flera år kritiserat Bodströms kraftfulla ageranden för att inskränka mänskliga friheter genom övervakning och utökad kontroll, åsikter som förstärkts snarare än mildrats, så jag tror det vore bra för partiet och för landet om Bodström satsar fullt ut på sin advokatbyrå.

Noterar också att, ämnesbyte igen, den moderatstyrda regeringen struntar i sina vallöften om att öka transparensen i utnämningspolitiken. Den här gången med motiveringen att den utsedde moderatpolitikern är väl kvalificerad för uppdraget. Men då hade det väl inte varit något problem med utlysning av tjänsten och ett öppet förfarande, är han så bra hade han väl fått jobbet i alla fall? Sanningen är naturligtvis att moderaterna förstått den politiska styrkan i utnämningspolitiken, därför väger vallöften och attacker på politiska motståndare lätt. Vem utkräver ansvar?

Man kan gott och väl också hävda att den totalitära kommunistiska regimen under Tito låg till grund för hela sönderfallet. Alla nationella, patriotiska, yttringar var strängt förbjudna och ett samhälle som aldrig i grunden fått göra upp med övergrepp under tidigare krig fick på så vis en mäktig grogrund för etniska motsättningar när väl locket var av.

Att hävda att etniska motsättningar skickligt hanterades under Tito är att ge ett märkligt understöd till en totalitär regim som försökte kväva människors oro, den sÃ¥dden är en draksÃ¥dd som resulterade i hela Jugoslaviens sönderfall och de tragedier som följde i spÃ¥ren. Kosovos kommande självständighet är en blockerad frÃ¥ga, fortfarande med det serbiska intresset om Kosovo som en omistlig del av Serbien, understött av Ryssland och drömen om sÃ¥väl ett storalbanien och ett storserbien har sin grund i politiskt taktiserande under Jugoslaviens “sammanhÃ¥llande” dagar. Att västerländska socialister ofta framhÃ¥llit Jugoslavisk socialism som ett föredöme är ett under av dumhet och okunnighet, ett agerande helt i tradition av försvar av totalitära socialistiska stater.

Vad värre är, är den historierevisionism som exempelvis förs fram av “Svenska Jugoslavienkommittéen” där massmord och krigsövergrepp bagatelliseras i syfte att svartmÃ¥la stormakten USA, ändamÃ¥let helgar medlen. Serbien utmÃ¥las som föredömet som försvarat multietnicitet och försvar för minoriteter, tvärs emot sansade bedömningar, UÇK-gerillan, som absolut agerat förkastligt i mÃ¥nga fall, stämplas i huvudsak som en knarkfinansierad maffialiknande organisation och massakrer under krigen förnekas eller förklenas. En sÃ¥dan verklighetsförfalskning gynnar sannerligen inget av de utsatta och deltagande folken pÃ¥ Balkan, om det gynnar nÃ¥gon sÃ¥ är det populäritetssträvanden inom den aparta vänstern.

En ny könsneutral äktenskapslag bör därför kanske snarare göras om så att partnerskapslagen blir det samlingsnamn som ersätter äktenskapslagen. Att reglera sitt partnerskap inför lagen blir ett avtal som ingås oavsett kön på de som vill ingå detta.

Sedan får folk kalla sitt reglerade partnerskap för precis vad de vill och kyrkor, samfund, sekter och religioner får genomföra sina valfria cermonier för att välsigna dessa partnerskap i religiösa förbund, samt ha rätten att neka partnerskap de inte stödjer från att få dessa välsignelser. Det borde inte vara svårare än så om vi fortfarande anser religionsfriheten också är en grundläggande rättighet.

Anledningen till varför jag menar att mitt förslag om könsneutral partnerskapslag är förnuftigare än en könsnutral äktenskapslag beror på att mitt förslag respekterar fler parters ståndpunkter i frågan. Även det du eller jag kanske kallar religiöst bigotteri måste med nödvändighet vara skyddat i grunden, därför måste samfund ha rätten att neka vem de så vill att ingå religiöst förknippade förbund.. Du och jag får naturligtvis ha synpunkter på sådant agerande men vi får inte ha makten att tvinga dem att följa våra värderingar, den makten måste religionerna ha själva, allt annat är grundläggande brott mot rätten att vara intolerant.
Tyvärr riskerar resultatet bli något halvdant som inte rensar undan grundläggande konflikter mellan religionsfrihet och avtalsrätt och då kvarstår brytningarna i samhället. Skilj avtal från religion, istället får var och en ingå sitt partnerskapsavtal och få det registrerat i lag och sedan vända sig till valfri religion och be om dess välsignelse, och respektera ett nej om så är fallet.

Efter den upphettade debatten om Kosovos framtid har jag börjat gräva i mina gamla universitetspapers och studiematerial, det är spännande och skakande läsning, jag återkommer med en postning framåt helgen hoppas jag.

För många av våra medmänniskor ligger en stark känsla av människovärde just i arbetsförmågan, att de får möjligheter att försöka återgå i arbete kan hela livet förändras till det bättre. Detta utan att riskera sin trygghet. Ur allt lulligt snack om ett ospecificerat utanförskap verkar det i alla fall komma ett bra förslag som kan underlätta för människor som kan, vill och behöver komma tillbaka i arbete.

För arbetsgivare är det också bra att kunna anställa personal med lite mer osäkra framtidsperspektiv till lägre risk än vad som annars kan vara fallet. Många inrättningar kan nog tänka sig att dra nytta av det nya förslaget och anställa någon på deltid med möjlighet till utökning när kostnaderna för anställningen blir lägre.

Om endast 1% av de med sjukersättning återgår i arbete så kan man ju enkelt konstatera att rehabilliteringen inte fungerar som den borde, och att attraktiviteten att återgå i arbete är för låg. Som varande nybliven ingift företagare som ser ett behov av att kunna anställa någon på deltid framöver och om sett de intäktsökningar som behövs för att kunna anställa så välkomnar jag det här förslaget. En person med sjukersättning som har erfarenhet från handeln skulle mycket väl kunna komma i fråga som rätt person för de 12,5 timmar per vecka som vi i nuläget ser behov utav. Det är uppenbart för mig att det här är en win-win-win situation, individen får arbete, företagaren kan anställa med lindrigare kostnader och samhället tjänar på flera nivåer.

Från att ha infört och föreslagit omotiverade piskor som ska forcera fram ökad arbetsvilja är det positivt med förslag som är människovänliga, trist att regeringen inte kunnat göra saker parallellt bara, men bättre sent än aldrig.