 |
|
|---|---|
Debatten om förtroenderådets sammanträde om skolplattformen har varit förhållandevis, och förvånansvärt, lugn. Det enkla faktum att Mona Sahlin på sin första nationella samling med förtroendevalda ombud väljer att ställa sitt ledarskap på spel för att få ett mandat att förhandla om betyg och nationella prov tidigare pekar ut något som går stick i stäv med den lyssnande image som hon gått fram med under sin kandidatur och sitt första halvår som partiordförande. Det är också ett gisslandtagande inför partikongressen 2009. Eftersom det finns en stor skepsis mot betyg generellt och en uttalad skepsis mot betyg för små barn kommer partiet runt om i landet gnissla fram emot kongressen, motioner kommer komma in där partiet förväntas ta strid emot en sorteringsskola där betygen inte ingår i ett helhetsgrepp för att styra resurser till de som behöver dem bäst samt där små barn inte ska behöva få skriftliga omdömen om hur bra de är i skolan. Hur hanterar en pressad partiledning de frågorna på en kongress där de skarpa besluten ska tas?Politikerbloggen skrev igår om spelet bakom kulisserna när ett litet liiitet yrkande från en av Uppsalabänkens ledamöter med innebörden att mandatet skulle handla om att förhandla fram ett bättre betygssystem där betygen, proven och omdömena skulle sättas in i ett större sammanhang för att bättre kunna styra resurser dit de behövs bäst. “Tyck vad du vill — bara du tycker som oss.” Ja, så skriver politikerbloggen och man kan ju fundera om det här verkligen var nödvändigt? Jag undrar det i alla fall. Pressen på det ombud som yrkat blev för stor och yrkandet drogs tillbaka, tyvärr visade det sig återigen att den som är bäst förberedd vinner. Vi från Uppsala län borde förstås varit bättre förberedda, lagt yrkandet tidigare i debatten och sett till att fler ombud fått chansen att yrka bifall så kraften från ombuden getts en chans att märkas. Jag undrar hur det hela då hade slutat, det är ju riskabelt att ställa ultimata krav i frågor där partiet har uppenbart delade meningar. |
Kan man i det här tänka sig en återgång till den auktoritära ledarstil som vi nog var många i partiet som trodde flyttade till Torp? Längtan efter att få fart på folkrörelsetänkandet igen, ett parti där breda och öppna diskussioner tillåts och där partiledning kan kommunicera sitt ledarskap utan att driva underförstått ultimativ argumentation. Vad är orsaken till att man är så rädd för sitt mandat? Beror det på vad media och borgerlighet anklagar för, är självförtroendet så svagt? Finns det fler frågor där ledningen är beredd att ställa förtroendefråga för att få sin vilja igenom?
Om den förra partiledningen ställt ultimatum vid malmökongressen hade den troligen fått avgå men som ny partiledare vet man att partiet inte tänker ta risken att hamna i en kris så snabbt igen, jag hoppas detta inte kommer prägla förnyelseprocessen fram till nästa val, då kan det bli stormigt. Det man kan hoppas på utifrån det här är i alla fall att ombuden är bättre förberedda inför liknande förhandlingar. Trots att vi alla vet att det är tidsödande om många ska upp i talarstolen (och med en del ombud som så till den milda grad älskar sin egen röst så de står och säger väldigt lite på väldigt många minuter) så kanske man måste medge att det är bra med bifallsyrkanden så att osäkra ombud känner förtroendet från de andra. Vårt parti har en stor åsiktsbredd, medlemmar och sympatisörer med en tydlig vänsterinriktning i vissa frågor och med andra med en starkare politisk mittenförankring. Betygsfrågan är helt klart en sådan som för många drar mot mittenpolitiken men där det nog finns en tydligare vänsterprofil även på de som i andra frågor ligger mot mitten. Undertecknad exempelvis. Jag har hört synpunkter att det var taktiskt mästerligt av partiledningen att klämma åt borgerligheten med Björklund i spetsen genom att på det här sättet ta initativet i skolpolitiken. Jag tycker visserligen att det är en lite genomskinlig strategi som är lätt att genomskåda, därmed inte sagt att den inte lyckas ändå. Men var står partiet om vi går med på betyg från sjätte klass och ett utvidgat sorteringsinstrument endast i syfte att röja bort frågan för två mandatperioder framåt? |
 |
Under strecket Snön viner in från Gävlebukten, snålblåsten går genom märg och ben. En tjock sportundertröja en riktigt härlig täckjacka med tjockt innanfoder plus världens fulaste hatt som avrundning uppåt gör att det går att stå emot det mesta. Halv sex i morse var det kallt, mörkt och härligt. Nu är det dags att återhämta en smula kraft inför eftermiddagens två föredragningar om försäkringar. Först i Gimo och därefter här i Tierp. Kvällen blir lugn, kanske bara en timmes bokningsjobb, eller om jag försöker mig på lite telefonförsäljning idag, men jag är inte riktigt bekväm med det. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: skola, politik, mona sahlin, socialdemokraterna, val2010
