Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Man kan naturligtvis raljera och ironisera över trender som kommer och gÃ¥r, en av de mer lättraljerade trenderna handlar väl just om det som Gudmundsson trycker till i ledarartikeln. Unga människor som bosätter sig i Nackareservatet för att Ã¥tergÃ¥ till ett liv som samlare och jägare, till “det liv vi är ämnade att leva”.

Det är ju en smula barockt, men också ganska logiskt med tanke på hur agitationen från miljörörelsens mesta extremer låtit under några decennier. Budskapet har länge handlat om att sluta med flera moderna företeelser för att rädda miljön men gränsen till extremism kan vara hårfin.

En ideologi som bär åsikter om att jordens resurser äts upp av en svällande och överviktig västvärld på bekostnad av människor i utvecklingsländer och på bekostnad av urmoderns givna resurser ligger farligt nära att attrahera personer som kan tänka sig att reducera antalet tärande västerlänningar, ekoterrorismen får en grogrund.

I näst bästa fall kanske de extremer som drar sig ut i skogarna och överger det utvecklingen gett upphov till endast skadar sig själva när de dör av undernäring, kyla och naturens obönhörliga kraft över den utsatta människan, i bästa fall kommer de hem när de blir hungriga och fryser.

Att släppa ur luften ur däcken på stadsjeepar, att släppa ut minkar ur sina burar, att bränna upp slakteriernas lastbilar, att sabotera för industrier som inte tar sitt miljöansvar et cetera är ekoterrorism som vi sett exempel på ända sedan veganrörelsen såg sitt ljus i Västerbotten för några år sedan. Vad är nästa steg och finns det ett nästa steg, eller kan man hoppas på en rörelse som gör sina egna avväganden och bosätter sig i skogen för att leva självförsörjande på rötter och det de kan fånga med egna händer, eller kommer världsförbättrarsnurren slå till och ett självpåtaget ansvar att utrota resurskrävande företeelser på ett mer handfast sätt? För hur det än är, många gånger verkar gränsen för vreden mot människans våld mot naturen inte riktigt hindra övergrepp på medmänniskors rätt att själv göra sina val.

Själv är jag beredd att ta del av viktiga innovationer för att inte överutnyttja jordens resurser, jag källsorterar till viss del och jag åker gärna tåg om det är ett vettigt alternativ, men jag tänker aktivt motverka strävandet efter att återgå till torpartid för det är inte så jag är ämnad att leva i alla fall. Jag hoppas för övrigt att de till Nackareservatet utlokaliserade använder sig av muskelkraft för att alstra ström till de datorer de använder för att söka bombrecept, skriva opinionsbildande bloggar och, kanske, kommentera det här inlägget.

Nu är man väl dödens lammunge…

Den senaste veckan har handlat mycket om flykting- och integrationspolitik där tvÃ¥ stÃ¥ndpunkter som tydligen omfattas av “vanligt folk” om man fÃ¥r tro de som verkligen är nazianstrukna. Den första delen var alltsÃ¥ att flyktingar inte ska ha möjligheten att ta hit sina närmast anhöriga förrän de visat sig vara nÃ¥got som vi kanske kan kalla “icke-tärande”. Jag hävdade sakligt, och helt rättvist, att det var ett förslag som strök de medhÃ¥rs som säger: “Jag är ju inte rasist, men…”

Nästa del var förstÃ¥s det mycket märkliga utspel frÃ¥n Göteborgs starke man Göran Johansson som ocksÃ¥ tydligt gömde sig bakom vad “vanligt folk” tycker när han förslog att vi i Sverige skulle bortse frÃ¥n Genevekonventionens stadgande om att varje individ har rätt till en individuell prövning av sin asylrätt i de fall flyktingar som kommit hit har använt sig av flyktingsmugglare för sin migration. Jag kallade lika sakligt och med all rätt detta för ett unket protektionistiskt förslag. Att Johansson försökte rädda ansiktet med en vänstersocialistisk undanflykt om att man inte ska fÃ¥ tjäna pengar pÃ¥ andra människors olycka, allt för att maskera sitt obegÃ¥vade utspel, hjälper liksom inte, det blev bara ännu mer pinsamt.

En saklig diskussion om hur vi hanterar en svår fråga vore fint, hur kan vi ha både ett generöst, mottagande klimat och en välfärdspolitik som omsluter alla, eller måste vi verkligen välja?
Jag vill verkligen tro att det går att ha båda.

Jag saknar fortfarande klargörande från vårt partis egen överdomare som ofta och gärna sätter sig till doms över partikamrater, stödjer han Johansson/Reepalu eller Sahlin i den här frågan? Ju längre det är tyst, desto märkligare är det, eller står han med fingret i luften och avvaktar?

Egentligen borde jag förstås ligga lågt för att slippa tokstollar som spammar kommentarsfälten med sina dumheter med krav på att jag ska ta tillbaka saker jag inte sagt eller menat, samt nedskvättande insinuationer om smygrasism och fördomar. Men jag vägrar vika mig för stalkers som snöat in på sin egen dumhet och därför tar jag återigen tag i frågan, med lite tur går det att diskutera sakligt trots att en del verkar hamra okontrollerat på tangentbordet, skygglappar av kamrater.

Men som en kommentar hos Resume skrev: “Jämfört med att förväxla sig själv med sin pressekreterare, sÃ¥ var väl ändÃ¥ detta ett fall framÃ¥t.”

Mobbning på jobbet är ett stort problem och var femte anställd känner sig trakasserad på arbetet. Det är väl troligt att vi inte kommer se regeringsinitiativ från näringsministern i den frågan eftersom hon själv så uppenbart står i frontlinjen för nya sätt att trakassera medarbetare? Kanske är hon inspirerad av chefen på UD?

Verkligheten ser ju lite annorlunda ut men om man har sitt ursprung i en tradition som än i denna dag skruvar oroligt på sig när den arbetssökande efterfrågar kollektivavtal och schyssta löner (jo jag vet, jag har åkt runt med arbetssökande i sommar och sökt jobb hos lantbruk i Uppland, Gästrikland och Hälsingland och på varje plats har reaktionen varit densamma) kanske det är naturligt att i längden eftersträva ett daglönarsystem istället för trygga anställningar, vad vet jag? Frågan är om Centerpartiet vet vad de vill eller om det bara går på rutin.

Ett inlägg här om dagen som angrep ett liknande strukturfel har fått en hel del uppmärksamhet inte minst i kommentarsfältet. Det är tragiskt när en socialdemokrat inte ser längre än näsan räcker, som nu med Göteborgs starke man. Är det människan bakom siffran i kolumnen som är problemet eller ligger problemet någon annanstans?

Grundläggande är; det är ett problem att människor inte har någon annan utväg än att låta lägga sin framtid i människosmugglares händer. Det finns flera skäl till det. Ett är att endast den som har kapital kan ta sig ut ur sin situation. Ett annat är att personen med vilja att förändra sitt liv tvingas bli kriminell i vår lags ögon för att kunna göra det. Men lösningen är naturligtvis inte att ta den som redan är ett offer och kasta ut den på grund av valet att låta sig smugglas. Det är en politik som spelar de främlingsrädda helt i händerna och det beror förstås på att det är en i grunden protektionistisk inställning.

Göran Johansson argumenterar för den här utvisningsprincipen genom att hävda ett skevt rättviseargument om att den som inte har rÃ¥d men som har större behov inte kan fÃ¥ hjälp av smugglarna. Men det är inte rättvisa att förbjuda alla bara för att inte nÃ¥gra kan, inte hur vackert det än lÃ¥ter i di svenskes öron. Om vi verkligen vurmar för människors liv och möjligheter vore första steget för att plocka bort smugglarnas marknad, att inte göra det sÃ¥ himla krÃ¥ngligt vare sig att komma hit eller att fÃ¥ stanna. “Smugglas till Sverige för 100.000? Är du galen, dit fÃ¥r man ju komma ändÃ¥.”

Ni som redan nu filar pÃ¥ en kommentar om hur naiv jag är, stilla er. Visst är det lite naivt men jag tror verkligen inte att vÃ¥rt apkyliga land med inbyggd främlingsmisstänksamhet i sÃ¥väl system som mentalitet, skulle drabbas av massinvasion eller “social turism”. Det är bara den svenska självgodheten som tror sÃ¥nt.

Uppdaterat: Jag misstänker att det senaste internettrollet inte kommer hävda att jag går till personangrepp i det här inlägget, bara för att visa sin total brist på konsekvens alltså./Uppdaterat

Regeringen Reinfeldt har extrema bekymmer med just regeringsfäigheten och måste bevisa sig som mer dugliga att regera än vad Socialdemokratin är. Eftersom just regerande är en socialdemokratisk specialitet måste den bilden solkas så mycket som möjligt innan nästa val, så för varje klantighet från regeringen Reinfeldt kan vi räkna med en skur tsunamilort från regeringskansliet, alltså är frågan varje reporter borde fråga sig;
Vad har de gjort nu?

Det kan ju inte vara pÃ¥ grund av debattartikeln i Dagens Nyheter här om dagen, den drapan frÃ¥n Mona Sahlin var inte ämnat att i egentlig mening kritisera regeringen utan den handlade om att samla de egna styrkorna och att visa att hon vet var motstÃ¥ndaren hÃ¥ller till samt att visa de s.k. traditionalisterna att hon är tillräckligt mycket “vänster”. Det jag undrar är om det är sÃ¥ klokt av Mona att använda sig av Maritas tal- och debattskrivare, vi behöver väl ändÃ¥ inte tvÃ¥ stycken dogmatiska retoriker i partiledningen? Jonas Morian kommenterar som vanligt sakligt, och fÃ¥r uppmuntrande medhÃ¥ll frÃ¥n Svenska Dagbladets ledarblogg.

DN-artikeln är förövrigt en av de mest länkade från bloggar och media på senare tid så det är inget fel på uppmärksamheten. Ett problem är väl att det verkar vara väldigt tyst från socialdemokratiska bloggare.

Kometen Holmes pÃ¥minner inte sÃ¥ lite om den borgerliga alliansen. I början var det en liten, ljussvag och ganska ointressant företeelse men plötsligt blossade det hela upp och blev större än solen, ljusstarkare än andra himlafenomen och tilldrog sig allas blickar. Men det ljusstarka och stora är egentligen inget annat än ett moln av oerhört tunn gas. Resultatet av en PR-kampanj med syfte att kasta smÃ¥-smÃ¥ förvillande bloss i ögonen pÃ¥ väljarna mÃ¥ste anses som mycket lyckad, mÃ¥nga stod med blicken mot himlens zenit för att se gasmolnet passera förbi, men gasmolnet växer i samma takt som ljusstyrkan avtar och nu kan det vara svÃ¥rt att alls fÃ¥ syn pÃ¥ gasbubblan, bÃ¥de pÃ¥ himlen och i politiken. Med Lotta Grönings folkomröstningstaktik kommer gasbubblor som denna bli ännu vanligare, PR-kampanjer för att förvärva makt och inflytande kommer ta över frÃ¥n folkrörelsearbete som har en verklig grund i folks vardag. Men socialdemokratin är ingen PR-kampanj, vi är ett politiskt parti. Dock stÃ¥r en av vÃ¥ra stora utmaningar i framtiden till att sluta representera och istället aktivt visa att vem som helst själv kan pÃ¥verka sin omvärld politiskt, att erbjuda plattform och kanaler, att samla folks intressen till en levande verksamhet igen, men vägen dit gÃ¥r inte genom att bli bättre pÃ¥ PR och mediakampanjer även om sÃ¥dant ocksÃ¥ har sin plats. Slutligen noterar jag att exakt varje politisk kritik numera gÃ¥r under benämningen “personangrepp”, märkligt…

Att jobba är roligt men eftersom det senaste året inneburit så oregelbundna och förhållandevis osäkra inkomster har jag tagit på mig mer än jag vill, och kanske mer än jag egentligen orkar med. Därför har jag en längre tid övervägt och värderat hur och vad jag kan skära ned på. Koppla ihop det med ansvar som ligger som åtaganden uppå det så läggs dåligt samvete på hög tillsammans med pappersarbetet som följer såväl jobb som uppdrag. Hur ska energitjuvarna saneras bort?

Kanske vore det både personligen och kvalitetsmässigt att stiga åt sidan och ge chansen till andra, mer sugna, politiker som får göra jobbet bättre än vad jag tycker jag klarar av just nu, att det finns människor med rätt kompetens som kan ta över är ju helt klart så på den punkten är jag inte orolig.

Mitt förordnande som ordförande för Tierps Socialdemokratiska Arbetarekommun går ut i mars 2008 och jag skulle gärna fortsätta med det uppdraget eftersom det finns mycket kvar att göra för att korrigera roll- och ansvarsfördelning, men samtidigt är det förenat med väldigt mycket dåligt samvete eftersom jag inte hinner med allt jag tycker jag borde hinna med, då är det kanske bättre att bara göra slut på det hela. Det kommunpolitiska uppdraget tar också mycket tid som inte heller får hela den uppmärksamhet som det förtjänar, det är ju också ett svek mot uppdraget.
Innan nyåret ska jag ha bestämt mig vilka energitjuvar som ska bort för att ta rätt typ av ansvar och eftersom jag inte har möjlighet att ta semester så blir det en minskning av engagemangen som kommer ut utav det, så mycket står klart redan nu.

Jag är väl naiv men jag trodde faktiskt att en uppgift som “bankmannen” har är att ge rÃ¥dgivning, inte endast att lägga fram en bunt papper för signatur när människor söker hjälp för sitt sparande. “Skriv pÃ¥ här, här, här och här!” och sÃ¥ har man sÃ¥väl lÃ¥neskydd, avtalspension, eget pensionssparande och ett fondsparande efter en kvart pÃ¥ banken.

Om en halvtimme bär det iväg till Västerås för en tredagars kurs om skatteregler och försäkringsjuridik. Det ska bli riktigt roligt och intressant, och ett bra steg för en fortsatt utveckling inom bolaget. Och innan jag hann posta har jag kommit hem igen.

Direkt efter valet sökte jag många olika jobb inom den politiska sfären men då var konkurrensen stenhård eftersom en valförlust leder till ett överflöd av politiska tjänstemän som letar jobb så jag blev utan. Nu är det återigen ganska många jobb som utannonseras, många av de som fick de då lediga jobben har troligen hittat jobb de hellre ville ha och att de jobb de fick efter valet mer var nödjobb medan de letade vidare. Eller ja, jag vet inte, jag spekulerar bara, det kanske alltid är så här, stor omsättning på politiska tjänstemän. Men jag söker inga sådana utannonserade jobb nu, jag är lojal och dedikerad till det jag åtar mig, Folksam har valt att satsa på min anställning och då väljer jag att satsa tillbaka.

Veckans utbildning är första stegen mot att bli certifierad rådgivare och heltidsanställt ombud. Många vill kalla sig säljare har jag märkt, jag är mäkta stolt över att vara just ombud, ombud för medlemsnytta, ombud för att hjälpa människor ur sin oro över den förhållandevis trista delen av sin privatekonomi, försäkringar och sparande.

Hur som helst, kursen var bra, hemma igen och en arbetsdag kvar innan jubileumsfesten. Jag önskar det snart är söndag, så det så.

Jag blir faktiskt lite upprörd här i min vita medelklassvardag. Vad är det i en människa som gör att han, eller som nu; hon, tror att det blir ett mer sammanhÃ¥llet samhälle om man utöver diskriminerande strukturer, svÃ¥righeter med sprÃ¥k och gemenskap och vardagligt misstänkliggörande dessutom lägger till ett statligt stigmatiserande där varje flykting, direkt eller indirekt, utmÃ¥las som en person som vill bo i ett “ghetto” utan att arbeta endast omgiven av sina likaledes icke-arbetsvilliga kusiner upp till sjunde led. Vilken människosyn har man dÃ¥? Vad i sin egen personlighet är det som skvallrar om ett mindervärdeskomplex utan dess like?

Att folkpartiet sedan flera Ã¥r övergett sin liberala, och även sin frisinnade, sida till förmÃ¥n för ett främlingsfientligt flirtande med de brunaste av Ã¥sikter är väl bekant, nu visar de ocksÃ¥ att det använder liberal agitationsteknik för att marknadsföra sin fulaste sida. Man ska skapa “incitatment” att skaffa sig ett jobb (eftersom man egentligen inte vill jobba, bara röka vattenpipa och tugga kat) och man ska välja att bosätta sig där det finns bostäder (även om det inte finns nÃ¥gra jobb i Hällefors och Dorotea) sÃ¥ vi fina vita medelklassvenskar ska slippa se och höra flockar med människors om pratar rotvälska inne i vÃ¥ra glasöverbyggda köpcentra. Nä, jag är ju inte rasist men…

Vad hände med det frihetliga idealet om öppna gränser, fri rörlighet och en human människosyn förresten? På samma sätt som demokratin försvaras mot terrorismen genom att sakteliga avskaffa demokratiska fri- och rättigheter så ska rasismen bekämpas genom införandet av statliga regleringar som i sig själva är strukturellt diskriminerande. Det är ju jävligt smidigt!
And the band played “Stranger, Go Home…”

Förre migrationsministern, Barbro Holmberg, som inte direkt rosade marknanden för en sund människosyn gällande invandrare, förespråkar nu en utökad arbetskraftinvandring, det är kanonbra. Men vi som vänsterpolitiker behöver gå ett steg längre och börja förespråka äkta solidaritet genom förslag om öppna gränser, nedrivna murar och generösa regelverk. Människor som slits upp ur sitt trygga sammanhang, som betalar ohemult mycket för att kunna ta sig ut från totalitära regimer, svält och fattigdom, klimatstormar och vattenbrist ska inte behöva mötas av den vite mannens överlägsna attityd att de minsan får försöka göra rätt för sig innan vi inkluderar dem i vårt samhälle, vi är så förbannat självgoda så jag mår illa av det.

Det borgerliga förslaget som har ett inneboende misstänkliggörande mÃ¥ste stoppas, rivas upp och göras om. De allra flesta människor vill göra rätt för sig, vill jobba och betala sina egna räkningar, de allra flesta människor klarar av detta bäst om de har en grundläggande trygghet som gör att själen fÃ¥r den kraft den behöver. För mÃ¥nga finns denna trygghet främst i familjen, med de man älskar omkring sig klarar man umbäranden och att möta misstänksamhet och förrakt. Men den som söker borgerliga “incitament” i tillgängliga lägenheter i norrlands inland för att visa hur goda människor de är som förtjänar sin fru och sina barn utelämnas till en uppgivenhet som kan leda till hopplöshet, förstärkt social utslagning och fattigdom, och de kan tvingas till detta utan att ens ha sin familj omkring sig. SÃ¥ fruktansvärt inhumat. Men vi är ju inte rasister, vi vill ju bara hjälpa de stackars invandrarna att förstÃ¥ att de inte ska tro att de bara kan komma hit hur som helst.

I Dagens Arena kan du läsa Nisha Besaras utmärka ledare på samma tema.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur människan kan vara sÃ¥ trÃ¥ng mellan öronen att vi tror att vi själva är idealet för humanism medan “den andre” är lat, ovillig och fuskande, och jag undrar hur det kan komma sig att vi inget verkar ha lärt av historien och den ökande kunskapen.

I veckan blir det kurs om skatter & juridik i Västerås, åker i morrn och är åter hemma på torsdag. Kanske hinner jag skriva nån liten text i veckan, om vi lever får vi veta.

Annars är det just bristande civilkurage som är ett av samhällets stora problem. Från att ha varit ett samhälle med hög medborgaranda och starkt förtroende för varandra har vi idag ett samhälle där människor många gånger är rädda och nervösa. Ingen har sett något, ingen har hört något. Ingen vill vittna mot brottslighet och ingen hjälper en person faller ned och slår sig illa, kanske är han drogad och farlig och kanske blir man smutsig och eventuellt måste man svara på obehagliga frågor från polisen. Usch ja.

Priset på snus höjs igen, en dosa Ettan kommer kosta upp emot 45:- samtidigt som innehållet minskas med 5 gram. Det blir ett kilopris på 1000:- för denna lindriga drog som ger många så mycket lugn och tillfredsställelse. 34% av priset på snus är skatt, trettiofyraf**kingprocent!. Man brukar ju fråga var smärtgränsen går, jag tror att den är överskriden för länge sedan, nu är det bara möjligheten att få tag på fulsnus som begränsar människors valmöjligheter. Här är definitivt ett område som den organiserade brottsligheten kan hitta nya affärsvägar. Den oorganiserade brottsligheten får nöja sig med att göra stöldbrytningar hos små tobakister, men kunder lär de inte sakna, medelsvensson gör vad helst som är möjligt för att få sin pris, att det är stöld- eller smuggelgods är ointressant för väldigt många. Man anger inte sin egen kran.
Man kan till och med tillåta sig att ställa den försynta frågan om harmlösa och förhållandevis harmlösa droger ska lämnas i kriminellas händer genom skatte- och brottslagstiftning? Vilka och vilkas syften tjänar det egentligen?
Inte folkets i alla fall, va?

Skolan är en plats där vÃ¥ld och hot om vÃ¥ld är levande för mÃ¥nga barn. Det är för mÃ¥nga i det uppväxande släktet en plats av rädsla, osäkerhet och ointresserade vuxna som tappat sin auktoritet, eller förlagt den i fikarummen. Som Paolo Roberto säger pÃ¥ teven just nu, en lärare i skolan sa till honom; “Killar som du hamnar alltid i fängelse.” Varvid Paolo responderar idag; “Där fick du gubbjävel!”. I skolan behövs det inte mer av ordningsbetyg eller betyg alls för den delen, de barn som har det trassligt och som lockas av sÃ¥väl bandidosvästar som av vÃ¥ldssekvenser pÃ¥ YouTube struntar högaktningsfullt i ordningsbetyg, snarare är det en merit att fÃ¥ ett fett IG.
Om skolan ska vara en plats där våra barn är trygga behövs det annat än betyg och ordningsregler. Jag tror det behövs fler manliga förebilder, det behövs tydlighet och det behövs konsekvenser av handlande. Dessutom tror jag att det behövs snabbare insatser när saker händer i skolan. Barn testar gränser, därför måste vi se till att gränserna är tydliga och att överskridande av gräns ger givna effekter. Så är det i resten av vårt samhälle, bryter vi mot en given gräns inträder en samhällelig konsekvens enligt given skala, varför ska det vara annorlunda i skolan?

Moderaterna vill reglera det politiska utbudet på arbetsmarknaden genom att tvinga såväl arbetsgivare som fackföreningar att vara till synes objektiva. Problemet är förstås att effekten blir den motsatta, istället för att tvingas bjuda in moderater skulle många fack låta bli att bjuda in någon alls, varmed moderaterna skulle få full effekt på sitt till synes sakliga förslag.

I de punkter som Schlingmann lagt fram till sina partisekreterarkollegor sÃ¥ döljer sig en del riktigt fula slamkrypare, exempelvis detta: “Om ett parti bjuds in att träffa medarbetare under en paus eller arbetstid, ska övriga partier ges samma möjligheter. PÃ¥ samma sätt ska alla partier ges möjlighet till att sätta upp anslag pÃ¥ anslagstavlor – företagets eller fackklubbens – om ett parti fÃ¥r det.” Som om intresseorganisationers anslagstavlor plötsligt ska ha samma kriterier som journalistiken. Schlingmanns avslutning är falskare än smaksatt kranvatten, han säger att han hoppas att de tre föreslagna punkterna ska leda till en öppen politisk debatt pÃ¥ landets arbetsplatser medan effekten sannolikt och troligtvis istället leder till mindre politisk debatt pÃ¥ arbetsplatserna runt om i landet. För helt ärligt, vem ska bjuda in och vem ska organisera och vem ska ta initiativet?

Tycker Schlingmann att det också ska gälla för exempelvis Sverigedemokraterna förresten?

Varje fri företagare och varje fri fackförening ska naturligtvis själva ha rätten att bjuda in precis vem de vill och det ska inte partierna styra över. Om en fri företagare vill bjuda in Schlingmann till sitt företag att hålla seminarier om moderat politik så står det företagaren fritt att göra det och om fackföreningen vill bjuda in socialdemokraterna att informera på en lunchrast, en fikarast eller på ett medlemsmöte så är det fackföreningen fritt att göra så. Att tvinga moderatföretagaren att också bjuda in Vänstern eller fackföreningen att också bjuda in Sverigedemokraterna är inte demokrati, det måste Schlingmann förstå.

Och hur har han tänkt att partierna ska agera? Fråga om de andra också är inbjudna innan de accepterar att komma? Nä, det här är ett kasst förslag som bygger på ett barns rättvisetänkande och som inte tar hänsyn till fria människors egna val. Varje parti ska vara fritt att lägga upp sin egen kampanj och sitt eget arbete för att nå väljare så om moderaterna är intresserade så är det hjärtinnerligt välkomna att ta kontakt med alla de arbetsplatser de vill in på, och om företagaren så vill kommer de få den tid de behöver. Istället för att lägga ner eget jobb vill moderaterna glida på räkmacka och tvinga in sig på arbetsplatser som de inte orkar kontakta själva, skäms Schlingmann, gör jobbet istället.
Saklighet och öppenhet på arbetsplatserna ska vara självklart men det här förslaget kan stoppas i papperskorgen.