Erik Laakso | På Uppstuds

Miljöpartiet har växt upp till ett spännande och nytänkande parti som inte sitter fast i ideologiska låsningar med nostalgiska tillbakablickar mot en svunnen tid när det gäller ekonomisk och frihetlig politik. Nostalgiska “Grumme tvättsåpa-drömmar” och lite bullerbyromantik går dock att finna i en miljöpolitik som då och då är regressiv till sin karaktär men där har Socialdemokraterna, inte minst genom MPs påverkan, börjat hitta en fräsch och egen miljöpolitik.

En nackdel med att möta väljarna i en gemensam front med Miljöpartiet är förstås att vi vid valseger ser fyra nya år där utvecklingen inom kärnkraftsindustrin står stilla eller går bakåt än mer. En växande opinion bland övriga mittenpartier börjar se möjligheterna med den moderna kärnkraften som är mer effektiv och som ger mindre avfall, ett motståndskraftigt miljöparti som har starka supportergrupper inom gummibåtsåkande miljöorganisationer kommer säkerligen inte gå att förhandla med om en utbyggnad av miljövänlig kärnkraft. Men där är å andra sidan inte heller vänsterpartiet en möjlig samverkanspart.
Debatten om tänkbara regeringsalternativ är bra, det är viktigt att komma igång med sonderingar, brobyggande och politiska allianser. Det är även förståeligt att mindre partier har behov av profilering och där kommer Peter Erikssons utspel till sin rätt.

Jag tror att det kommer behöva formas en enig valallians för att slå hål på en samlad borgerlighet men vi vet inte hur den samlade borgerligheten ser ut inför valet 2010. Kommer KD ens finnas kvar? Har Moderaterna vuxit sig så stora att de två små liberala partierna finner behov av tydligare profilering och inträngning mot mitten för att hitta sina väljare? Kommer SD in i riksdagen och hur ställer sig då borgerligheten till att kanske bli tvungna att bilda regering med stöd av ett främlingsfientligt parti? Kan kilar slås in i alliansbygget och går det att finna stöd för ett riktigt starkt mittenalternativ? Finns det ens på kartan att vänstern skulle kunna tänka sig att fälla en socialdemokratisk statsminister bara för att man inte får sitta med i koalition?

I vilket fall som helst är det en spännande debatt att ta, och det ligger ljusår ifrån de bisarra borgerliga kommentarer som syns här och där om att splittringen är total. Ska man väga och mäta regeringsduglighet så deltar inte högern ens i samma sport som vänsteralternativen, men hatet mot socialdemokratin förmörkar omdömet.

Förra årets valvinnande allians har ju som bekant den starkaste enande kraften just i den kraftiga och tydliga avskyn mot svensk socialdemokrati men det går sannolikt inte att bygga långsiktiga regeringslösningar på så tunna band.

Läs mer hos Promemorian, Sjölander, Bloggen Bent, Johan Hellström och Svensson.

I morgon ska jag försöka skriva lite om det projekt om att göra Tierp vackrare som jag deltar i, som en konsekvens av artiklarna om fula Tierp. Men så mycket kan jag säga att på fredag ska vi tillsammans med en mellanstadieskolas elever plantera 6000 krokuslökar som vår samverkansgrupp i studiecirkelform genom egen finansiering och eget arbete fått fram.