Vår socialdemokratiska skuggbudget (motion till riksdagen (PDF)) har rönt en hel del uppmärksamhet i media av olika slag. Både ris och ros har framförts och en hel del utav det är ganska förutsägbara saker förstås, så brukar det ju vara och det är inget konstigt med det.
Budgetmotionen fokuserar på 5 områden som tillsammans ger en ganska bra bild av vad Socialdemokraterna vill med politiken just nu. Hur bra är då innehållet i dessa 5 punkter? Häng med så får ni se vad jag tycker.
1. En offensiv för fler jobb.
Det som är bra under den här punkten är naturligtvis förslaget om sänkt skatt för småföretag. Generella regler menar jag måste ersätta subventioner med gränsdragningsproblem. Det kan gynna en hel sektor och inte bara de som är kreativa med formuleringskonsten på kvitton. Miljardsatsningen på renovering i miljonprogrammet är också bra, tyvärr är det viktigt att genomföra, det är dessutom ett massivt underkännande av allmännyttans förmåga att förvalta sin egendom. Detta måste vara sista gången staten ska gå in och rädda kommunala bostäders ansvarsområden. 5-punktsprogrammet för snabb integration är i huvudsak bra, förutom den riktigt dåliga första punkten om begränsningar i valet av bostadsort, solidaritetsbonusen är å andra sidan väldigt bra. Kvalificerad yrkesutbildning är viktigt och stödet till fler platser på högskolan är också bra och viktigt. Om människor ska kunna delta i samhällsförändringen måste det finnas möjligheter till det, alla kan ju inte jobba i låglönesektorn av okvalificerad arbetskraft. Att arbetslöshetsförsäkringen ska vara trygg är också viktigt, det jag tycker saknas är att den inte föreslås bli avknoppad från skattesystemet under en planerad övergångsperiod. Här borde LO ta initiativ eftersom partiet inte klarar av det. Om man ska peka på något som är mindre bra så handlar det om att det finns ett tungt fokus på vad staten med skattemedel ska göra för att sätta fart på innovation, risktagning och forskning. Jag är lite tveksam att staten ska gå in med riskkapital till innovatörer, här behövs snarare lägre trösklar och snabbare processer så innovation kan leda till produktion i snabbare steg.
Avstampskurser för ungdomar som varit arbetslösa i tre månader är sånt där som jag är ryggmärgsreflexmässigt skeptisk till. Fler kurser? Mer AMS-utbildningar? Fler utbildningar i hur man skriver CV? Visserligen verkar intentionen snarast vara någon slags lärlingsutbildning men varför inte kalla det för det då? Inför också en garanti att ingen under 24 år ska kunna vara arbetslös mer än 3 månader, efter den tiden ska (med tvingande nödvändighet) ett riktigt jobb ha skakats fram inom privat eller offentlig sektor. Här måste varje metod kunna användas. Sänkt skatt, lägre arbetsgivaravgift, vad som helst men inte fler CV-kurser.
Punkten om “introjobb” borde räcka, kontraktera arbetsgivare mot hygglig ersättning att ta emot unga som annars riskerar att stå långvarigt utanför arbetsmarknanden. Jag saknar också nästintill helt en plan för fler nystartade företag, det är trist.
2. Sverige ska ta täten i klimatfrågan.
Här tycker jag det saknas initiativkraft. Inget spännande och framåtskridande påvisas. Samma gamla vanliga extrastöd för att hitta nya metoder att elda ved som ersättning för olja. Inget spännande om framtidens kärnkraft, inget annat ärn ganska trist symbolpolitik som exempelvis “klimatmärkning” av varor. Snälla? Var är modet i miljöpolitiken? |
3. Unga har rätt till kunskap och trygghet
Här finns det en del insikt som är positiv att notera. Lärarledd läxläsning tror jag är oerhört viktig. En sorts förlängda skoldagar för de som behöver det. Det tror jag är mycket viktigt och kan ge kanonbra resultat. Även en kunskapsgaranti är bra men jag är nyfiken på hur garantin ska följas upp. Om inte lärarna når målen med mitt barn, hur ersätts jag då? Satsning på komvux är också värdefullt och pekar ut rätt riktning i utbildningspolitiken. Satsningen på barn- och ungdomspsykiatrin samt ökad tillsyn av barn- och ungdomsvården tycker jag är bra. Komplettera det med att varje skolan ska samverka med socialtjänsten redan från förskolan för att identifiera unga som man tidigt kan se lever i eller kommer dras in i social utsatthet så att rätt åtgärder kan sättas in i förebyggande syften och minska risken för extremt dyra och förhållandevis verkningslösa behandlingar av ungdomsbrottslingar med tidigt grundat missbruk.
4. En välfärd av hög kvalitet
Bra är den nationella handlingsplanen för psykiatri även om det känns som om det för länge sedan är något som borde ha genomförts och sjösatts och som redan borde var i full drift men så är väl alltså inte fallet. Förbättrad trygghet i sjuk- och föräldrapenningen är bra förslag som ligger i linje med vår målsättnig om trygghet i och genom förändringar. Bättre villkor för pensionärerna är också centrala delar i en socialdemokratisk välfärdspolitik och är något som jag välkomnar som förbättringsområde. Däremot tycker jag att det som kallas “en andra chans i föräldraförsäkringen” är felriktat. Visserligen finns det många (män) som säger att de önskar de tagit ut föräldradagarna när barnen var små och som nu tappat dagar genom frysningen. Men jag tycker inte det är samhällets uppgift att kompensera detta, människan ska ha många “andra chanser” men i just det här fallet tycker jag det är missriktat. Här behövs istället en förlängd, kvoterad och gärna tredelad föräldraförsäkring utan framtidskompensationer.
5. Skatt efter bärkraft.
Att återställa fastighetsskatten tycker jag är bra. Det är en välriktad skatt som både ger betydande inkomster och som träffar väldigt rätt efter skatteförmåga. Den begränsningsregel som tidigare fanns gjorde att ingen behövde flytta ifrån sin bostad på grund av fastighetsskatten, oavsett vad banker, mäklare och sugna släktingar säger (för det är de som är vinnarna när moster Agda “tvingas” sälja sitt barndomshem). Däremot är ett återinförande av förmögenhetsskatten en symbolpolitik utan verklig betydelse. Det är en skatt som även vårt parti varit välvilligt inställda till att ta bort, det finns ingen anledning att i populistisk anda säga annat nu. Dessutom är en borttagen förmögenhetsskatt också ett ytterligare skydd för moster Agdas barndomshem och en möjlighet att frigöra investeringsvilligt kapital i svenska företag. Det borde vi tycka är helt okey till det förhållandevis låga priset. Att låta jobbavdraget vara kvar men bromsa andra steget är inte helt fel, sänkta skatter på inkomster är positivt för konsumtionen, men det kanske kan räcka att bromsa andra steget och sänka avgifterna till a-kassan istället för att också sänka jobbavdragets första steg? Om man nu inte vågar tänka nytt och modigt och öppna för att a-kassan blir en avtalsförsäkring mellan arbetsmarkandens parter eller en gruppförsäkring för den fria marknaden att ta tag i (borde tilltala LO).
Sammanfattningsvis
En oppositionsbudget som inte behöver ta långsiktigt ansvar och som inte innehåller speciellt mycket nytt och fräscht utan istället följer tätt i spåren på det vi kritiserats för såväl i valrörelsen som i eftervalsdebatten. I väntan på resultat av rådslagen må det väl vara hänt, men det måste se annorlunda ut nästkommande år. |
