Erik Laakso | På Uppstuds

Roligt var att höra Jenny Andersson tala om folkhemsnostalgikerna och hur tydligt åhörarna instämde i den vådliga synen på den falska folkhemsbild som frodas såväl i vårt eget parti som hos politiska motståndare. Kanske kan insikten om faran med en falsk längtan tillbaka växa inom partiet så att ett och annat fjäll kan falla från de skumögdas snäva perspektiv. Det finns hopp.

Däremot är det märkligt att läsa om Ingvar Carlssons talskrivare som lämnar Socialdemokraterna till förmån för Moderaterna med hänvisning att det pragmatiska hantverket sköts bättre av Anders Borg och att ideologiska kollisioner inte är lösningen på framtidens problem, samtidigt som han relaterar till vikten om olikheter i människosyn. Jag kan inte låta bli att undra hur han kan ha missat att det är just skillnaden i männioskosyn som utgör ideologins djupa bas och att den som hävdar att den sjuke och arbetslöse innerst inne är lat och ovillig att jobba och att människan blir mer arbetsvillig om hungerkänslorna förstärks, har en helt annan människosyn (och därmed ideologi) än den som hävdar att det finns sociala strukturer som förklarar människors utsatthet och att det är utjämnandet av dessa strukturer som är redskapet för att ge människor en lyfthjälp ur sin utsatthet? Därmed inte sagt, långt därifrån, att ändlösa åtgärder och försörjningssystem utan egentlig gräns utgör dessa verktyg, men det är inte samma sak. Tyvärr är det den otydlighet mellan värdegrund och verktyg som gör det lätt för människor att gå från vänster till höger och det visar på värderingsunderskottet inom partiet. Här behövs en förstärkning av såväl ideologisk folkbildning som en tydligare facklig-politisk samverkan.

Konserten i lördags var riktigt bra, jag har hört en del blandade röster men personligen tycker jag att det var en riktigt bra show. RUSH är ett band som har innehållsrika texter med ambitioner och den senaste skivan är väldigt politisk med ställningstagande angående den religiösa fundamentalismen som påverkar såväl mellanöstern som mellanvästern. Fattigdom och orättvisor stod i centrum för hela konserten men utan att vara på det där tröttsamt världsförbättrande Bonosättet. 4 uppstudsbollar av 5 i betyg från mig.

Tierp Onsdag morgon. Jag hann inte skriva färdigt igår, ibland är det sådana dagar och det är bara att ta vid nästa dag, eller skriva om, men idag blir det en avslutande komplettering.
Idag skriver Dagge Larsson och Ingela Nylund Watz en artikel på DN-debatt, en artikel som säkerligen kommer röra om en hel del i den politiska debatten. Budskapet i artikeln är bra, tydligt och konkret, tyvärr kommer många troligen bara läsa ordet “privatisering” och gå oreflekterat i taket. Det är trist. Istället borde vi vara många som är intresserade av hur ledande landstingspolitiker i Stockholms län resonerar kring vårt partis sjukvårdspolitik. Det centrala tankegodset handlar om att vara öppen för vissa privatiseringar men att ha en linje över var det är lämpligt och var det är olämpligt att privatisera: “Gör fullständigt klart att vi socialdemokrater är öppna för alternativa driftsformer i delar av vården. Privata och ideella alternativ är i vissa lägen ett utmärkt komplement…”. Det här är ett intressant och viktigt förtydligande av socialdemokratisk vårdpolitik.
Kan hela partiet vara med på det här eller lyser de röda stoppskyltarna så starkt att förhandlingsutrymmet begränsas?

Förresten, jag har noterat en kraftig ökning av antalet besökare under de senaste dagarna trots att det var flera dagar sedan jag skrev något, kul och välkomna ska ni vara men jag undrar lite vadan detta? Jag kan inte se något mönster på vilken inlänkning det är som gett denna ökning nämligen.

Hembygdsromantik och fåfäng längtan efter en svunnen pilsnerfilmstid passar inte in i ett progressivt arbetareparti och det funkar definitivt inte i en allt mer individualistiskt postmodern tid. Man kan visserligen spela på folks rädslor och på så vis vinna enstaka valframgångar, men man kan inte förändra samhället och se till att alla deltar i den omdaning, anpassning och förändring som är oundviklig.

Att ha bra system som främjar tillväxten av modet är en modell som borde funka i ett socialdemokratiskt uttryckssätt. En del socialdemokrater som fastnat i en konservativ tankemodell och som numera är allt mindre progressiva och allt mer gnälliga om att det inte finns någon ideologi längre eller att kärnväljarna försvinner eftersom partiets socialistiska profil försvagats och som rutinmässigt använder begrepp som saknar innehåll för oerhört många väljare av idag. Dessa “röda gråsossar” går tacksamt till föreningsmötena där medelåldern ligger omkring 65 år, för att gnälla över att ingen går på möten längre, att medlemmarna inte vill engagera sig och ta uppdrag, vilket egentligen bara har som syfte att få dessa 7 mötesdeltagare att känna att de minsan tar kampen mot kapitalismen medan alla andra uteblir. Hur mycket nytta gör dessa konservatister egentligen?

Socialdemokratin idag har lysande opinionssiffror, i många läger målas oerhört glada bilder upp och på sina håll tror jag att valsegern 2010 nästan börjar tas ut i förskott. Visserligen alltid efterföljt av en återhållsamhet som påtalar viss försiktighet, men jag får ibland intrycket att det mest är en potemkinkuliss för att dölja det värsta högmodet.

Vi står i inledningen av en omprövning av vår politik, en förnyad ansats att ta ut färdriktning för framtiden och ett ivrigt intresse att stämma av hur den ideologiska kompassen ska användas i vår tid. Detta förnyelsearbete behöver inte gå fort, det är viktigare att det blir grundligt gjort men det måste vara färdigt i god tid till kongressen 2009. För att lyckas med det behöver partiledningen och ansvariga för processen vara tydliga med att gammal trött konservatism inte leder till förstoppning i omdaningen.

Om vi med trovärdighet ska kunna bli ett parti som uppmuntrar modet att vara delaktig i en samhällsförändring måste vi börja med oss själva. Det krävs mod att göra upp med gamla föreställningar och ingen kommer tro oss om vi inte visar mod själva först. Annars riskerar vi att återigen gå igenom en valrörelse där tryggheten blir huvudfokus och dessvärre, ska vi kämpa med hembygdsromantikerna på trygghetsmarknaden så tror jag vi får mer pisk.
Trygghet i förändringen, javisst, men först mod att se verkligheten som den är.

Jag har återigen jobbat ganska intensivt under veckan, jag har gjort 8 kundbesök samt 9 försäkringsinformationer vid Gimoverken där ytterligare ett 50-tal IF Metall-medlemmar skrivit upp sig för att bli kontaktade för en försäkringsrådgivning. Dessutom var det en halvdag med kommunfullmäktige i tisdags och så några mornar i kiosken som utfyllnad.

Dessvärre är jag inne på nionde dagen med en trist höstförkylning. Krafs i halsen, en enveten och mycket plågsam hosta på nätterna och lite vanlig snuva som omgärdar det hela. Det finns tamejtusan inget som biter på hostan, Noskapin, Magnecyl och stora mängder vatten förmår dämpa så att jag lyckas sova max en timme i taget, sedan börjar det om igen. Usch vad gnällig jag känner mig.

Idag, fredag, ska jag vara nästan helt ledig så när som på en sväng till grossisten och ett kort möte på kommunkontoret med tillgänglighetsutredaren. Sedan blir det återigen en intensiv helg med Uppsaladistriktets Framtidsdag och RUSH-konsert i Stockholm på lördag, facklig konferens på Viking Line Cinderella på söndag till måndag där jag ska ge rådgivning till ett tjänstemannafacks medlemmar med chefsbefattningar i Uppsala län. Målet där är att skapa möjligheter att komma in på arbetsplatser och träffa medlemmar som ska erbjudas försäkringsrådgivning. Måndagskvällen avslutas sedan med att beredningen för omsorg och livsmiljö i Tierp anordnar ett hearing där tierpsborna får möjlighet att säga sin mening om ett eventuellt införande av vårdnadsbidrag. Vecka 44 ska jag nog gå på halvfart, det får räcka med 3 kundbesök, ombudsmötet för förtroenderådets delegater samt teatern på torsdag som redan är inbokat.
Snudd på en semestervecka, så kan jag ju inte ha det, bäst att försöka få in en 3-4 kunder till, eller hur, arbetslinjen måste ju uppräthållas.

Skatteverket har hört statsmaktens integritetskränkande budskap som pumpats ut av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Genom att, som Banhofs VD säger, “vara ute och tråla på bred front” så ska svenskens utnyttjande av Internet som inkomstkälla granskas och svarta inkomster via nättjänster ska tas in. Jag förstår på ett sätt syftet, det finns nog en hel del svarta affärer som görs den vägen men att skattemyndigheten ska agera tvångsmyndighet gentemot webbotellen känns hopplöst omodernt i tankesättet. De får väl sätta på sig de digitala granskningsskorna och söka efter företagsliknande verksamhet och åtminstone begära ut riktade uppgifter om vem och vad de vill granska. Det här generella trålandet känns som ytterligare ett banalt och omodernt sätt att arbeta för en statsmakt som inte förstått de nya datoriserade arbetssätten.

Den avskyvärda härvan med oseriösa företag som anlitar svart arbetskraft för städning av hamburgerrestauranger är så bisarr så det känns onödigt att ens kommentera saken. Varför lyser föraktet för invandrade och för människor i städyrket så starkt? Ett annat problem som borde belysas är orsaken till varför människor drivs att ta sådana här jobb, som studenten i artikeln säger så finns det inga andra möjligheter att få livet som gäststudent i Sverige att gå ihop. Frågan jag ställer mig är ju varför det inte är tillåtet att jobba parallellt med sina studier? Då försvinner en stor del av underlaget för rekrytering för farliga, underbetalda och skattesmitande jobb. Nästan lika osmakligt är socialdemokratiska åsiktsfabrikörer som försöker smeta ned illaluktande klet på partivänner genom att klumpa ihop dem med ovanstående gärningar.

Allra sist, genom tips från en av de frekventa kommentatorerna på bloggen så vill jag vidareförmedla den spännande drabbning som bjuds hos ABF-Stockholm den 6 juni. Johan Norberg mot Johan Ehrenberg i en duell om globaliseringen. Dit ska jag försöka ta mig för att lyssna. Läs mer i pdf-filen via länken.

Dessutom är det väl så att just Boork har en räv bakom varje öra och vet väl vilken strategi han arbetar för och i Brynäs handlade det just om att bryta spelarstyret och bygga ett samspelt lag, för att lyckas med det är det bra att bryta upp negativa strukturer, kanske är det en och annan sådan struktur som fått nöta läktarplats på senare tid?

Jag tror knappast att de reservtränare som nu tagit över har förmågan att hålla stark ledning över ett lag där spelarna är dominanta och jag undrar om det inte varit bättre för Brynäs att göra sig av med några gamla spelare som kanske numera helt enkelt står ivägen för lagets bästa?

Målvaktsspelet har inte heller varit lysande så här långt i år och det är kanske lagets största bekymmer, unge Sperrle kanske egentligen behöver en säsong till bakom en dominerande förstemålis innan han når upp till sin potential (här är jag ute på mycket hal is, hans far är min chef på Folksam, får väl se om the wind is vänding nu).

Personligen bryr jag mig inte så mycket om Brynäs som lag, men jag gillar Leif Boork. Mitt lag i hockey är Leksand och det vet vi ju hur det går för dem numera. Efter 12 år i Örnsköldsvik och med förmånen att under fyra säsonger sett alla Modos hemmamatcher i gamla Kempehallen så gläder det mig numera när det går bra för dem också. Min favoritspelare i Modo heter Magnus Wernblom som alltid visar just Kempeanda. Tyvärr missade ju Werner guldet genom sin petning förra säsongen, kanske var det något som ändå var bra för Modo, på samma sätt som en förnyelse av Brynäs skulle göra gott för det laget?

Varje fullmäktige inleds också med en allmänhetens frågestund, den hoppas jag kan marknadsföras bättre så att fler kommuninvånare tar chansen att ställa skarpa frågor till oss politiker.

Men det jag ser fram emot mest av allt är hur våra två sverigedemokrater har tagit till sig av deras partis kommunkonferens med den förtydligade inriktningen mot det mångkulturella samhället och den svenska invandringspolitiken. I sitt första inlägg förra året sa partiets lokala ledare Kjell Hammarsten att integrationen fungerar väl i Tierp och att deras politik därför inte har så stor betydelse för Tierp. Har uppsträckning skett nu och kommer en ny ton att höras i den allmänpolitiska debatten och i partiets budgetmotion? Det är i alla fall ingen tvekan om att partiet sträcker sig efter makt, makt att införa sin antidemokratiska ideologi och sin strävan efter det museala bevarandet av det som råkar vara, d.v.s. ”traditionen” som Blogge så exakt uttrycker det.

Alla som är demokrater och som inser att människor som rör sig över gränser är utvecklande för varje samhälle som har förmånen att få tillskott i form av inflyttning, har som samhällsplikt att stå emot rasism, intolerans och gödande av fientlighet mellan människor. Det antimänskliga innehållet i bakåtsträvande och exkluderande politiska program måste ständigt bemötas, bekämpas och sakligt argumenteras emot. Jag ser fram emot den allmänpolitiska debatten på tisdag, om det visar sig behövas är jag beredd att ta kampen mot våra lokala nationalister. Bring it on.

Den hets som antidemokratiska vänsterextremister ägnar sig åt är däremot lika vidrigt trots ett på ytan bättre syfte, men ändamålen kommer aldrig helga medlen.

Tyvärr har jag genom parodiska tillfälligheter råkat hamna i läget att jag har två biljetter, alltså en mer än jag behöver. Biljett 1 är på parkett rad 16, den andra är på parkett rad 31. Och jo, jag skulle vilja sälja den ena av dessa två biljetter, blev du sugen nu?

En konsert med RUSH är en upplevelse utöver det vanliga och jag rekommenderar varje person som gillar progressiv hårdrock att gå på konsert med gruppen. Jag vill ha ordinarie biljettpris för biljetten, d.v.s 620:- och det går bra att betala via payson eller direkt till mitt konto. Överlämning av biljetten kan göras på plats eller via post i förväg.

Jag misstänker att jag kommer sova gott natten till tisdag, en helt vanlig tisdag där jag öppnar kiosken klockan 6.

Borde inte “Se & Hör” göra en partiledardebatt-special med analys av kläderna och vimmelbilder? Poppa upp dagspolitiken lite helt enkelt. Fast det kanske skulle innebära nådaskottet för skvallerpressen?

Hur som helst, idag satt jag ett par timmar på eftermiddagen och följde den allmänpolitiska debatten på SVT medan jag snickrade ihop dotterns dator. Först och främst vill jag berömma Hannah Bergstedt som höll ett anförande och klarade av replikskiftena riktigt snyggt. Kul att Hannah använde ordet “förbannad” och när den äldre manlige moderaten citerade henne näpste talmannen honom för ovårdat språk.
Jag hörde också Caroline Helmersson Olsson replikera på något inlägg och det lät också klokt och bra, tyckte mig se en inre vrede bakom hennes yta när hon frågade who ever det nu var. Underbart med känslor i politiken.

Vore det inte effektivare och bättre att de skrev blogginlägg som kollegorna kunde svara på och så läggs det in direkt i protokollen? *s*

Alternativt kunde det väl åtminstone finnas någon form av reglemente med rullande turordning som gör att det finns några “vakthavande” som tjänstgör även sena fredagseftermiddagar och kan bemöta ledamöterna? Nåja, här talar jag om saker jag inte begriper, men det kanske inte de med erfarenhet från riksdagen gör heller.
I vilket fall är det pinsamt att flera borgerliga ledamöter tillåts lägga straffsparkar i öppet mål för att vi inte har folk på banan.

Såg förresten att jag fick kritik för att jag i förra inlägget inte länkade till det inlägg som gav upphov till min text. Det är faktiskt extra kul eftersom den bloggaren så vitt känt är, aldrig vid något enda tillfälle lagt in en länk till andra bloggare. Ja jisses Matilda. *skrattar*

För att kunna se pjäsen måste vi ta in tillfällig handräckning för kiosken och lita på att det fungerar, vi måste avsätta en vardagseftermiddag och kväll vilket leder till inkomstförluster.

Det kostar helt enkelt en hel del att åka till Stockholm och se föreställningen. Ska vi begära pengarna tillbaka och istället välja en annan pjäs vid senare tillfälle eller ska vi bortse ifrån att föremålet för vårt huvudsakliga intresse inte längre deltar?

Det finns förstås mer bakom det här än vad som kommer fram, jag har ju svårt att föreställa mig att Persbrandt säger upp sig från nationalscenen för att göra tysk b-action. En del rykten gör gällande att han fick sparken och det är väl inte heller omöjligt. Men man kan bara spekulera och svar kanske vi inte kommer få heller, men oavsett så blir det ett lite bekymmer för den som bokat in dag för att gå på efterlängtad teater.

Att någon som försvarar demokratiska fri- och rättigheter utan pardon blir avfärdad med politiskt färgade invektiv är naturligtvis inte något som leder till ökade möjligheter att rekrytera nya politiker. Hur ska den politiskt intresserade ungdomen förmås stanna och utvecklas när den ser hur erfarna politiker med långvariga förtroendeuppdrag inte tvekar att förnedra partivänner på grund av deras åsikter?

Jag upprörs inte speciellt mycket när det drabbar mig själv, jag står stadigt i såväl ideologi som i praktisk politik, men jag tror att en socialdemokrati som vill ha en bred bas för rekrytering måste vara vaken för att uttryck som “pissliberal” och “flåsliberal” inte har något med socialdemokratisk värdegrund att göra.

Vi talar ofta om att den hårda tonen mellan olika partiers företrädare är trist men det är ändå klart mer förståeligt än en infekterad interndebatt. Naturligvis går det att förstå även interna motsättningar inom ett så stort och brett parti som Socialdemokraterna och nutidens mer publika forum även för interndebatt avslöjar obönhörligt det som tidigare möjligtvis dolts i interna fora. Troligen, utifrån att människor gör rationella val, kommer offentligheten åt slika dumheter leda till en sund självsanering. I framtiden kommer inte personer med totalitära drag släppas till maktpositioner av upplysta väljare och då kommer också nyrekrytering att bli enklare.
Enkelt att konstatera är dock att det där med demokratins innehåll är svårt för en del.