 |
|
|---|---|
Det är intressant det här med arbetarrörelsens svåra komplex inför konceptet med arbete. Ibland verkar det riktigt underligt och underligast är de kommentarer som lämnas av de som inte arbetat “på riktigt” på många herrans år. Kanske är det här kärnan till jämlikhetsproblemet finns att hitta? Med tanke på det förakt som visas mot de som är verksamma med att ta hand om samhällets restprodukter så är det kanske inte så konstigt att den patriarkala strukturen skapar inlåsningseffekter för kvinnor.När en karl är trött efter arbetsdagen så vilar han, när en kvinna är trött efter arbetsdagen så lagar hon mat, städar, packar barnens skolväskor och tvättar upp ett par maskiner tvätt - I alla fall! För en vanlig familj med bortavaro från hemmet under minst 10 timmar per dag och person, följt av kvällsaktiviteter och fritidssysslor så kommer det av naturliga skäl uppstå problem. Det går tydligt att se att hushållen är kapabla att lösa de problemen själva, när det gäller maten har de tidsödande långkoken ersatts av snabbmat och färdiglagat, och när det gäller städning har en stor svartsektor sett till ett behov. Visst vore det bra om de jobb som behöver utföras också kan utföras inom den vita sektorn? För den som då vill göra det enkelt för sig så kan man hosta om att “var och en ska ta rätt på sin egen skit”, och “man får betala vad det kostar” men då glömmer man helt att göra analysen, vilket är vanligt hos den från verkligheten isolerade människan. |
Om vi alla alltid och i alla sammanhang måste ta reda på “vår egen skit” (begreppet i sig visar på vilken nivå människoföraktet nått) så måste förstås varje kontorsstädare, sopgubbe och latrintömmare ifrågasättas grundligt. Men om principen bara gäller i hemmet och att problemet i huvudsak ska lösas genom att “tvinga männen att ta ansvar” så kommer inte problemet att lösas utan ansvaret kommer fortsätta ligga på dubbel- eller trippelarbetande kvinnor.
Problemet ligger på oförmågan att se att det finns ett behov och att det behovet alltid får sin lösning genom människors kreativa förmåga att lösa sina problem. Därför kan bidraget för att ställa om från svartköp till kollektivavtalade, försäkrade och pensionsgrundande tjänster bli värdefulla för samhället i stort och för familjer med snäva tidsmarginaler. Personligen tror jag dock fortfarande att det varit bättre med sänkta arbetsgivaravgifter i riktade åtgärder, samt sänkt moms på tjänster. Det andra argumentet om att man får betala vad det kostar är också lite underligt eftersom det indikerar att det är staten som ska vara övergripande prissättare. Tillgång och efterfrågan har väl ändå fortfarande en viss påverkan på priset? Vad är rätt timpris? Att städa ett hem; 145:-/tim, att städa ett kontor 240:-/ tim, att laga bilen 620:-/tim eller? Nej skriker en del, man måste betala vad det kostar (och indikerar att det borde kosta mycket, riktigt mycket, för den fula och skamliga tjänsten) men det är ju det folk gör, är det inte bättre att det görs vitt än svart? |
 |
Under strecket Det sker så mycket märkligt och det skrivs så mycket anmärkningsvärt runt om i tänkarverkstäderna så det blir bara lite mycket ibland. Det är osolidariskt att inte vara med i den största svenska frikyrkan läser jag på nåt håll, borgarna genomför buggningsvansinnet med starkt stöd från mina partivänner i riksdagen och den galna debatten om huruvida bloggandet är på tillbakagång fortsätter. Ja jisses Amalia, och snart är det sommar. Notera att den här postningen saknar utgående länkar, det är högst medvetet. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: hushållsnära tjänster, pigdebatt, svartjobb, galenskap, politik
