Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Då är det dags att använda den här bildrubriken för sista gången. Jag har just nu inget mer att säga om kongressen egentligen. Nästa kongress, 2009 hoppas jag att bloggackreditering blir verklighet och då inte som den här gången, med specialinbjudna partibloggare utan med någon form av fri sökning. Men naturligtvis måste syftet med bloggnärvaron klarna, varför ska bloggare bjudas in, hur kan de komplettera annan medial bevakning och vilken tillgänglighet ska erbjudas bloggare? Ibland vill kanske vi bloggskribenter låtsas vara journalister (likväl som att journalister ibland vill vara bloggare )., men jag tror att det finns risk för en dum och onödig sammanblandning av form. Jag föll själv i den fällan och gjorde därför en riktigt dålig kongress, mitt jobb som bloggare, som jag uppfattar min egen roll efter eget tycke, är att leverera analys, fördjupning och flera perspektiv, inte att referera och rapportera. På samma sätt fick exempelvis Politikerbloggen efterfrågan på analys men responderade att de inte analyserade utan bara rapporterar. Och det är ju självklart för de är journalister i första hand men de använder bloggverktyget. Jag är socialdemokratisk analytiker (lite förstoppat sagt), som använder bloggverktyget. Därför tycker jag nu när jag utvärderar mig själv att jag inte levererade det jag borde utan i pur förtjusning istället refererade, och sånt gör ju andra så mycket bättre. Jag hoppas att möjligheten återkommer men då ska jag göra det jag kan bäst istället och överlåta referaten till andra.

Är bloggare alltså alla som använder bloggverktyg eller är bloggare något annat? Jag skulle kunna tänka mig att en kongress som bjuder in personer som använder bloggverktyget ska vara just analyserande skribenter i första hand. De som rapporterar har ju redan sina inbjudningar. Hur ser ni andra som var inbjudna till kongressen på det här? Hur ser ni andra bloggkollegor på detta?

And now over to something completely different:

Leif Pagrotsky visar sin känsla för innovation.Telefonens mikrofon tenderar att hänga väldigt långt ned på kroppen för korta personer och Leif, som ju är något lite kortare än snittet, har uppmärksammat att han förväntas tala med magen. Därför anlades (eller ja, det var väl inte bara därför) det ståtliga skägget för då kan mikrofonen elegant fästas i närheten av munnen och allt viktigt som ska sägas blir tydligt. Efter teknikrekommendationen berättade Leif för övrigt att han då och då läser den här bloggen, det hoppas jag fler ledande socialdemokrater gör.

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, kongress, bloggkollegiet bloggar

Nu är framtidsdebatten snart avslutat och jag vet inte exakt hur mycket summan av det sagda verkligen kommer påverka partiets utveckling, det återstår att se. Men det är mycket intressant med det rådslag om framtiden som annonserades av partiledaren i hennes linjetal. Rådslag ute föreningarna och arbetarekommunerna, bland partifunktionärer och sympatisörer kommer, ja med all säkerhet, att leda till verklig rörelse i partiet. Eftersom vårt parti generellt är rätt dåliga på internbildningen så hoppas jag att alla med ansvar för vårt partis utveckling sjösätter alla former av verktyg för att jobba med rådslaget när det börjar. Tänk vilken styrka om vi kan få hela vårt parti att verkligen tränga in i framtidsfrågorna, så där på djupet. Ikväll när jag kommer hem ska jag göra en sista uppdatering med lite blandade mingelbilder från kongressen, jag har ett par riktigt bra bilder, bland annat en teknikvisning med Leif Pagrotsky, missa inte det.

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, kongress

Mona Sahlins linjetal pÃ¥ extrakongressen i Stockholms Folkets Hus har utgÃ¥ngspunkt pÃ¥ historisk mark, i traditionellt socialdemokratiska värderingar utan att ha fastnat i ingjutna betongpositioneringar och med ett friskt tilltal, tydligt i nuet med visioner som är bärkraftiga. Monas tal fick ett positivt bemötande av partivänner här pÃ¥ kongressen. Det är intressant att ta del av reaktioner frÃ¥n människor som tidigare varit starkt emot den politik som gÃ¥tt under den förenklade, och ibland förklenande, benämningen “förnyelse” nu tilltalas av samma politiska uttryck när de framförs av vÃ¥r nyvalde ordförande. Det är bra, man ska inte vara sÃ¥ inlÃ¥st att man inte kan ändra sig när man har haft fel.

Innehållet då? Ja förutom det förväntade, men likväl oerhört viktiga, om jämställdhet och miljö så lyfte partiledaren fram tre i mitt tycke viktiga frågor, en förbättrad integrationspolitik, en politik för företagare och entreprenörer och försvaret av det livslånga lärandet. Miljöfrågan kan nog växa och bli det viktigaste socialdemokratiska projektet i modern tid, det är dock en fråga som möter viss misstänksamhet inom partiet, ofta i sammanhaget klimatfrågan. Det är också så att en socialdemokratisk miljöpolitik behöver ta ett stadigt grepp om kärnkraften. En stor grupp inom partiet är positiva till både utveckling och nybyggnad. Kanske är det så att vi behöver frigöra oss från låsningar i den frågan och istället på allvar ta tag i koldioxidfrågan som är avgjort mer hotande än vad säker kärnkraft någonsin kommer vara. Jämställdheten är en grundläggande rättvisefråga för vårt parti, det handlar om saker så självklara att det är pinsamt att vi inte nått längre. Låt dessa pinsamheter höra historien till och så tar vi ett helhetsgrepp med äkta solidaritet som utgångspunkt.

Mona lyfte alltså frågan om företagande och hon poängterade att tjänstesamhället växt förbi industrisamhället i antalet sysselsatta. Vi Socialdemokrater har haft en bra politik för företagande, för stora företag, men för de företagare som jobbar både 80-90 och 100 timmar i veckan för att få ihop något som kan kallas för skälig lön, dem har vi allt för ofta glömt bort när vi pratar om de som inte är med på välfärdståget. Integrationspolitiken i Sverige, och i kombination med den, migrationspolitiken, har länge varit under all kritik. Vår politik passiviserar, placera och bygger utanförsskap, detta måste vi förändra. Jag ser fram emot en ny plan för invandring och integration som välkomnar, ger rätt att använda kompetens och energi och som visar att rätt utförd migrationspolitik inte innebär stängda gränser eller bidragssystem utan om fri rörlighet och rätt att arbeta.

Monas tal visar på en friskhet i politiken, visionärt och öppet. Jag gillar verkligen den politiska inriktningen som förmodligen kommer prägla den nya partiledningens prioriteringar och jag hoppas på öppehet från den konservativa grenen av partiet så att det skapas handlingsutrymme för en politik som vinner val 2010, 2014 och 2018 genom att storstadsväljarna i inkomstskiktet klart över medel ser att vi har en politik och värderingar som tilltalar även dessa.

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, kongress

Monas framtidstal är spänstigt och står i stark kontrast till det tal som Göran Persson höll igår. Dagens Nyheters ledarsida tar idag upp just det att Göran i sitt tal slog fast att det är gårdagens socialdemokratiska politik som visat sig vara bärkraftig. Jag måste säga att det känns skönt att konstatera att Mona inte brydde sig ett spår om det när hon tog fasta på vilken utveckling vi behöver göra i vårt parti för att röra oss framåt. Med sikte på framtiden, förankrad i ideologin.

Just nu avslöjar Mona att Margot Wallström och Jan Eliasson ska leda en programgrupp för utveckling av den socialdemokratiska utrikespolitiken. |Uppdaterat| En internationell arbetsgrupp som ska utveckla politiken inför nästa val ska det vara.

Min spontana känsla efter Monas tal är att vi kommer forma en politik som står i stark kontrast till den socialdemokratiska konservatism som hotat vårt parti under en längre tid.

Om du vill komma i kontakt med mig under kongressen så går det bra att mejla eller ringa på nedanstående tillfälliga kongressadress och nummer

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, kongress

Söndag morgon i Folkets Hus, Stockholm. Bara två bloggare på plats vid bloggarlounchen, de andra kanske har hittat en bättre plats hemma vid teven eller uppe på läktaren. Jag lyssnar just nu på Monas framtidstal och skriver en analys för publicering lite senare.

Jag utlovade ju lite bilder från festen igår men det fanns inte direkt något att knäppa på så det blev inte fler än de fyra bilder som lades upp på mobilblogg igårkväll. Festen i sg tycke jag var en ganska trist tillställning med för högljutt skrikande schlagerwannabees. Tur att jazzavdelningen fanns och att trevligt sällskap att prata såväl politik och samhällsfrågor som skvaller och annat med.

Om du vill komma i kontakt med mig under kongressen så går det bra att mejla eller ringa på nedanstående tillfälliga kongressadress och nummer

Den här och andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, kongress