Erik Laakso | På Uppstuds » 2007

Slaget om medelklassens gunstKommentera här

Posted by erik.laakso in Politik (Wednesday March 14, 2007 at 8:47 am)


Som flera socialdemokratiska debattörer tidigare framfört så är det i gruppen “solidariskt medvetna medelklassväljare i sysselsättningen och med buffertsparande i fonder” som val avgörs, i 2006 års val och i framtida val. Därför behöver en socialdemokratisk politik för framtiden hitta den politik som vinner tillbaka de som 2006 valde att rösta med moderaterna. Men för att kunna bedriva en generell solidarisk välfärdspolitik i regeringsställning så finns den kritiska massan där val vinns, i medelklassväljare med jobb, buffert och en uppfattning om egen framtida trygghet. Därför kommer morgonens TCO-rapport, signerad Roger Mörtvik och Kjell Rautio och publicerad på DN-debatt, och ställer framtidsperspektiven i intressant läge. Om globaliseringen ökar otryggheten bland dessa blir dragkampen om medelklassen allt mer intressant.	TCO-utredarna kommer fram till en spännande slutsats, nämligen att omställningstryggheten måste förstärkas. En socialdemokrati som försvarade höga a-kassenivåer som stort sett kunde bli ett statligt försörjningsstöd under mycket lång tid förlorade valet 2006. En omställningstrygghet får inte uppfattas, eller de facto vara, gränsande till medborgarlön. Detta blir ännu mer tydligt då LO själva tar fram en ny trygghetsförsäkring där nivån är hög och trygg med en rejäl höjning av taket, men tydligt begränsad i tid. Det jag reflekterar över är ju varför motståndet mot att förändra a-kassan varit så starkt i rörelseleden? Det är väl självklart att en försäkring ger trygghet att i lugn och ro ställa om sin verklighet, att under rimlig tid inte behöva gå från hus och hem bara för att arbetslöshet drabbar en. LO borde kanske göra upp med den borgerliga regeringen, och socialdemokraterna bör ställa sig bakom en uppgörelse, där arbetslöshetsförsäkringen lyfts ut ur statsbudgeten så att vi solidariskt kan teckna en trygg och bra omställningsförsäkring med höga nivåer och korta karenstider.

Som flera socialdemokratiska debattörer tidigare framfört så är det i gruppen “solidariskt medvetna medelklassväljare i sysselsättningen och med buffertsparande i fonder” som val avgörs, i 2006 års val och i framtida val. Därför behöver en socialdemokratisk politik för framtiden hitta den politik som vinner tillbaka de som 2006 valde att rösta med moderaterna.

Men för att kunna bedriva en generell solidarisk välfärdspolitik i regeringsställning så finns den kritiska massan där val vinns, i medelklassväljare med jobb, buffert och en uppfattning om egen framtida trygghet.

Därför kommer morgonens TCO-rapport, signerad Roger Mörtvik och Kjell Rautio och publicerad på DN-debatt, och ställer framtidsperspektiven i intressant läge. Om globaliseringen ökar otryggheten bland dessa blir dragkampen om medelklassen allt mer intressant.

TCO-utredarna kommer fram till en spännande slutsats, nämligen att omställningstryggheten måste förstärkas. En socialdemokrati som försvarade höga a-kassenivåer som stort sett kunde bli ett statligt försörjningsstöd under mycket lång tid förlorade valet 2006. En omställningstrygghet får inte uppfattas, eller de facto vara, gränsande till medborgarlön. Detta blir ännu mer tydligt då LO själva tar fram en ny trygghetsförsäkring där nivån är hög och trygg med en rejäl höjning av taket, men tydligt begränsad i tid. Det jag reflekterar över är ju varför motståndet mot att förändra a-kassan varit så starkt i rörelseleden? Det är väl självklart att en försäkring ger trygghet att i lugn och ro ställa om sin verklighet, att under rimlig tid inte behöva gå från hus och hem bara för att arbetslöshet drabbar en. LO borde kanske göra upp med den borgerliga regeringen, och socialdemokraterna bör ställa sig bakom en uppgörelse, där arbetslöshetsförsäkringen lyfts ut ur statsbudgeten så att vi solidariskt kan teckna en trygg och bra omställningsförsäkring med höga nivåer och korta karenstider.

	Under strecket I Aftonbladet resonerar Yrsa Stenius på ett intressant sätt om huruvida bloggarna kan ersätta kritiskt granskande journalister. Tyvärr är ju svaret lika självklart som frågan är dum. Däremot kan alla former av offentligt samtal komplettera, problematisera och vidga, detta samtidigt som varje begränsning fördummar. Om bara Yrsa Stenius och Aftonbladets analys var den rådande vore det förödande för det offentliga samtalet, oavsett hur dugliga granskare de är, men med ökat mediabrus i form bloggar, internetmedier och annat så ökar förutsättningarna för att det demokratiska samtalet verkligen blir demokratiskt.

Under strecket
I Aftonbladet resonerar Yrsa Stenius på ett intressant sätt om huruvida bloggarna kan ersätta kritiskt granskande journalister. Tyvärr är ju svaret lika självklart som frågan är dum. Däremot kan alla former av offentligt samtal komplettera, problematisera och vidga, detta samtidigt som varje begränsning fördummar. Om bara Yrsa Stenius och Aftonbladets analys var den rådande vore det förödande för det offentliga samtalet, oavsett hur dugliga granskare de är, men med ökat mediabrus i form bloggar, internetmedier och annat så ökar förutsättningarna för att det demokratiska samtalet verkligen blir demokratiskt.

Den här och Andra intressanta bloggar om: politik, a-kassan, socialdemokraterna, facket, LO, regeringen

Projektet FramtidenKommentera här

Posted by erik.laakso in Politik (Wednesday March 14, 2007 at 12:35 am)


Årsmöte i Tierps Arbetarekommun i går och det är uppmuntrande att höra att det finns ett djupgående engagemang för utveckling, förnyelse och rörelse ut ur slentrian. Valanalyssamling ikväll i Uppsala under ledning av Lena Sommestad och samma tendens där, rynkade pannor som är beredda till analys, självkritik och förändring om så krävs. Partikongressen närmar sig och partiets nya ledare har en del härliga frågor att dyka in i. Hur gick det till när vi missade hur verkligheten uppfattades av våra väljare och hur kom det sig att vi inte var i fas med invånarna? Hur ska vi klara frågan om tydlighet i regeringalternativet trots att ett regeringalternativ i koalition med Mp kan innebära att fler kärnväljare stannar på soffan?	En av de roligaste idéerna ikväll handlade om att starta supporterklubbar för de sympatisörer som inte är redo att bli medlemmar men som står tillräckligt nära partiet för att aktivt heja på. Kul idé men exakt vad det skulle innebära vet jag inte riktigt. På lördag och söndag ska massor av aktiva, engagerade och ivriga ombud debattera framtiden, nytänkandet och utvecklingen och den nya partiledaren ska lyssna, ta till sig och vara katalysator för den framtidsutveckling som vårt parti redan, krängande och till viss del motvilligt, ofrånkomligen påbörjat. Slutligen två frågor; Är gemenskap vad världens mest individualiserade folk söker efter? Hade det gått bättre eller sämre i valet om vi haft ett regeringalternativ med MP och V?

Årsmöte i Tierps Arbetarekommun i går och det är uppmuntrande att höra att det finns ett djupgående engagemang för utveckling, förnyelse och rörelse ut ur slentrian. Valanalyssamling ikväll i Uppsala under ledning av Lena Sommestad och samma tendens där, rynkade pannor som är beredda till analys, självkritik och förändring om så krävs.

Partikongressen närmar sig och partiets nya ledare har en del härliga frågor att dyka in i. Hur gick det till när vi missade hur verkligheten uppfattades av våra väljare och hur kom det sig att vi inte var i fas med invånarna? Hur ska vi klara frågan om tydlighet i regeringalternativet trots att ett regeringalternativ i koalition med Mp kan innebära att fler kärnväljare stannar på soffan?

En av de roligaste idéerna ikväll handlade om att starta supporterklubbar för de sympatisörer som inte är redo att bli medlemmar men som står tillräckligt nära partiet för att aktivt heja på. Kul idé men exakt vad det skulle innebära vet jag inte riktigt.

På lördag och söndag ska massor av aktiva, engagerade och ivriga ombud debattera framtiden, nytänkandet och utvecklingen och den nya partiledaren ska lyssna, ta till sig och vara katalysator för den framtidsutveckling som vårt parti redan, krängande och till viss del motvilligt, ofrånkomligen påbörjat.
Slutligen två frågor; Är gemenskap vad världens mest individualiserade folk söker efter?
Hade det gått bättre eller sämre i valet om vi haft ett regeringalternativ med MP och V?

	Under strecket Lite märkligt är det väl att inte en enda av de kvalitetsmässigt högstående bloggarna på s-info blev inbjudna att blogga från kongressen… Men de kanske blev valda till ombud istället. Förresten, nu vet vi kanske varför Ulrica Messing inte ville bli partiledare, eller?