Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Det är en sorgens dag i Östhammars och Uppsala kommuner och det som är det sorgligaste är att det kunnat undvikas om länsvägens belastning fått påverka utformningen av pendlingsmöjligheterna till och från Östhammars kommun.

Kvaliteten på vägarna som sammanbinder Upplands ostkust med jobbnoderna utefter stambanan och E4:an är urusel. Från Östhammar och Norrtälje är det farligt, dödligt farligt att pendla in till Uppsala och Arlanda. Så farligt att det är nödvändigt att prioritera om i de vägplaner som finns, så farligt att Östhammars översiktsplan som drömmer om tågförbindelse om 25 år bör få sina drömmars uppfyllelse inom en mycket snar framtid.

Allt det här är politik och det en fråga om att använda skattemedel för att skapa säkerhet, tillväxt och välfärd i en region med attraktionskraft och potential. Botniabanan i all ära men en upplandsdiagonal mellan Norrtälje - Enköping och en roslagsskyttel från Öregrund till Uppsala måste vara nästa stora, livräddande, projekt i vår region.

Mina tankar går ikväll till de familjer som förlorat någon av sina anhöriga idag. Oavsett vägbredd, väglag eller hastigheter så är det tragedier för var och en anhörig och inga politiska insatser i framtiden kan lindra smärtan men det får inte hindra att redan nu, mitt i smärtan, tala om lösningar som hjälper.

Kollegiets stora intresse och fascination kan ha att göra med identifikation. Trots att Calle inte är en man av folket så blir han en av oss eftersom han bloggar och eftersom han gör det på en riktigt blogg med ett vanligt bloggverktyg och påsläppta kommentarer. What a man!

Jag tycker det är skitbra att Bildt bloggar, att vi faktiskt har en högt uppsatt politiker i Sverige som förstått att det är en ny medial verklighet.
Jag kan inte på rak arm säga vilka politiker, av sådana som kan betraktas som allmänt kända, som bloggar. Margot Wallström har en blogg, Berit Andnor som var socialminister i den socialdemokratiska regeringen bloggade men slutade fyra dagar innan valet förra året, miljöpartiets språkrör Peter Eriksson har också blogg.

Det vore roligt om fler politiker inser värdet av att direktkommunicera med medborgare i bloggformatet. Genom att stå till förfogande, genom att tillåta folk att ställa alla sorters frågor, genom att kunna bemöta media och drevtendenser och genom att erbjuda fördjupning där teves 15-sekunders ståuppare inte leder till några svar. Kanske skulle det kunna göra fler politiker tillgängliga, komma närmare folk och bli mer mänskliga. Den som läser Bildts blogg kan ju inte låta bli att se att det finns humor, lite glimten i ögat och lite självdistans som balanserar upp det som lätt kan kännas som arrogans.

Med Twingly och traditionella mediers förståelse för bloggformatets betydelse är det lätt att inse att vi just nu ser historia som förändras och ett stort steg i den förändringen är det faktum att vår nations utrikesminister bloggar frekvent.

Om det var någon som funderade, jodå jag pingar in det här till Intressant.se, jag vill också bli läst av många.

Exemplen är många, sjuksköterskor med mångårig erfarenhet får höra att deras utbildning inte är relevant i Sverige samtidigt som sjuksköterskor rekryteras i andra länder eftersom vi har brist i Sverige, eller ingeniörer som får utbilda sig igen men den här gången till CNC-operatörer vid maskinerna inom svensk basindustri eller veterinärer som i bästa fall kan få jobb som djurskötare istället och så vidare och så vidare.

Det mest fantastiska är att så många väljer att ta skiten från det svenska samhället och börja om från början, trots ett ständigt åsiktskrypskytte som kränker värdighet och heder. Deras drivkraft att förbättra sin situation är obruten men hur länge?
Vems är skulden den dagen värdigheten är borta och den inre drivkraften ersatts med en uppgivenhet och ett allt mer växande utanförskap?

“För en hög och jämn sysselsättning är en hög rörlighet av värde. Önskvärt är att rörligheten uppfattas mera som en möjlighet än ett hot. En tillräckligt bra ersättning under tillräckligt lÃ¥ng tid kan därför vara mycket effektivt om den avdramatiserar arbetslöshet och gör det möjligt för den enskilde att söka och finna de arbetsuppgifter som hon eller han passar för och vill utföra.”

Som jag tidigare framfört, exempelvis den 16 november, så skulle en svensk flexicuritymodell kunna handla just om att avdramatisera rörligheten. Det kan ske genom en hög a-kassa utan karensdagar även när arbetstagaren säger upp sig själv. Som utredarna skriver så är det en avigsida att många människor som inte vill, kan eller bör vara på en arbetsplats stannar för länge för det är för stor otrygghet utanför. Att då bli en trygg och aktivt arbetssökande kräver hög a-kassa inledningsvis och under en kortare period samt att dagens karensregler förändras, det är inte skamligt att säga upp sig själv och därför bör det inte bestraffas med otrygghet.

Hur en trappa ska se ut är en bra fråga för försäkringsgivaren och den eventuelle facklige initiativtagaren, var grundnivån ska ligga är en bra politisk fråga att fundera över, men en statlig grundnivå i höjd med socialbidragsnormen är väl skäligt och en nedtrappning i försäkringen från 95% till högst 65% på en ganska kort tid skapar sannolikt den övergångstrygghet som eftersträvas och inte det bidragsberoende vi fruktar.

Här kommer givetvis argumenten om de rena mjölpåsarna att hagla igen men jag undrar om de som kommer med de argumenten tycker det kliar mysigt att veta att man genom ett SMS för 30:- kan ta reda på det mesta om personliga förhållanden, inkomster och skulder, och detta oavsett hur rena mjölpåsarnas innehåll är.

Ett samhälle så öppet och tillgängligt som vårt är, har ett extra stort behov av någon form av integritetsskydd utanpå de öppna registren, eller i klarspråk, våra system bör inte vara så öppna som de är, allt för skyddet av det privata mjölet.

Jag såg ett program på någon av dokumentärkanalerna här för leden, där yttrade en säkerhetstjänsteman att vi måste acceptera att livet förändrats efter 911 och att det inte finns någon återvändo. För vårt eget skydd och vårt allra bästa så måste vi begränsa vår frihet, vår privata sfär och våra rättigheter och det som är allra mest skrämmande är att korttänkthetens breda massa tycker det är bra, klokt och tryggt när våra liv begränsas.

Hur lyder citatet från Star Wars III? Det var något om att friheten och demokratin går under till ljudet av rungande applåder, eller?
Vi närmar oss den avgörande frågeställningen om vi stod vid sidan och lät det som håller på hända ske, eller om vi hörde till dem som stod emot när de desperata metoderna fick tillåtas ge segern till terror, hat och våld genom att beskära vår frihet.

Men jag sparar mina 30:- och gör inga sökningar, men för den som är nyfiken på hur det fungerar kan ju kika lite på den här länken - SMS Upplysning - för att se hur långt det gått med din frihet redan.
Det är dags att göra personnumren personliga, privata och inte längre var mans egendom.

Sannolikt kan det här innebära stor kundnytta för våra och Swedbanks kunder. Swedbank är duktiga på kapitalförvaltning och det kommer komma folksamkunder till del, Folksam är oslagbara på låga avgifter jämfört med Swedbanks Robur och det kommer förhoppningsvis swedbankkunder till del.

Dessutom kommer förstås Folksams kompetens inom försäkringsområdet vara en stor tillgång för swedbankkunder. Min känsla är att det här är en affär som i första hand kommer vara en tillgång just för Swedbanks kunder, Folksams kunder har redan låga avgifter, bra förvaltnings- och försäkringslösningar.

I Nordea visar det sig att spararna som trott sig säkra sina pengar i trygga räntefonder istället fått sämre utveckling än på ett vanligt bankkonto. Många som tycker sig säkra sina tillgångar får istället se hur höga avgifter äter upp den minimala värdestegring de ändå trott sig ha. När sånt här dessutom, kanske inte just i det här fallet men i andra sammanhang, drabbar pensionssparare i PPM-systemet så kan man ha en skarp ideologisk invändning och fundera över vilka garantier som finns i framtiden eller om det blir fattigvården som får ta hand om de bortspekulerade småspararna?

I takt med att yngre lyssnare ska förmÃ¥s att börja lyssna pÃ¥ P1 sÃ¥ plockar man nu tydligen in program som ska ha “ungdomsinriktning”, vad nu det är? Tramsprogram med busringningar och fÃ¥ntratterier av allehanda slag brukar ju höra till “ungdomssatsningar” men lyssnar de verkligen pÃ¥ det och är det nästa steg för P1?

Jag har bott i fyra olika sändningsomrÃ¥den för lokalproducerade radiosändningar. Radio Väst (eller “Radio Trestad” som det hette under min uppväxttid), Radio Västernorrland, Radio Skaraborg och Radio Uppland. Dessutom kan jag om jag vill, fÃ¥ in Radio Gävleborg här i Norduppland. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig, inte vid ett enda tillfälle, nÃ¥gon enda gÃ¥ng under de 30 Ã¥r som jag varit radiolyssnare, hört ett helt radioprogram frÃ¥n nÃ¥gon av dessa lokalkanaler som uppfyller rimliga krav pÃ¥ intresse, kvalitet, underhÃ¥llning eller upplysning som jag anser mig kräva pÃ¥ radioformatet.
Även om de nya programmen i P1 kanske känns lite felplacerade så borde förändringen av P4 uppmuntras. Läs mer om höga debattvågor i Dagens Nyheter och i Aftonbladet.

Vad har allltså P4 lokalradio för syfte? Att ha så kallade samhällsprogram där analyserna är lättviktiga och repotagen ännu ytligare? Eller att underhålla den medelålders publiken med halvkass musik och programledare som tror de är komiker (här är skräckexemplet programledaren Bente Hjelm på radio Väst som promotas vilt av radioproducenterna som någon slags lokalradions comédienne supreme)? Om så, lägg ned mer!

Det som är bra med p4 är lätträknat, sportradion (utom när hysteriska sportpratare skriker sönder sändningarna i falsett över ett mål i elitseriens sjuttielfte omgång eller när en medioker svensk skidåkare tar en sjundeplats) naturligtvis, Wermelin är ett guldprogram förstås, Efter tolv är hyfsat, P4 extra och P4 live kan också vara lyssningsbart men annars är det ohyggligt tunt.
Nä, sänk sändningstiderna för lokalredaktionerna så kanske de kan få material att fylla en sändningsvärd timme per dag i alla fall, följ sedan gärna rådet från aftonbladetartikeln med bra P1-repotage som ersättning för mediokra lokala diton.

Nu är det nära till flytten och vi har inte packat än, undrar om vi hinner? Vad händer om man inte hinner?

Mitt nya arbete tar en hel del tid att sätta sig in i och jag ligger efter en hel del när det gäller att göra de webbaserade momenten i utbildningen. Men jag tycker om att ha en rådgivande och utbildande funktion när det gäller sparande och pensioner, det är oerhört viktigt och alldeles för många lämnar viktiga framtida avgöranden utanför den egna kontrollen. Jag vill ha som funktion att i mitt arbete hjälpa folk att ta egen kontroll över sin finansiella situation.

Bilderna till höger är frÃ¥n; Ombudsmöte i Borlänge i fredags (överst), bilresan genom gÃ¥rdagens rejäla snöoväder över Norduppland och Gästrikland, pÃ¥ väg till Borlänge och utbildningsdag kring “Det trygga boendet“ (mitten), och nederst en översiktsbild pÃ¥ ombuden som blev utbildade, främst utav säljchefen Sven Sperrlé som alltsÃ¥ är den som stÃ¥r längst fram och sträcker upp sig.

Eftersom jag fått indikationer om att en del av mina kollegor läser min blogg så skickar jag en liten hälsning till dem. Om chefen också läser vet jag inte men jag hoppas det.

Även politiken har haft en del plats denna vecka, beredningen för omsorg och livsmiljö fick sitt uppdrag och i måndags sammanträdde vi för att reda ut hur vi ska arbete med frågan om Tierps tillgänglighet.

Kristians slutsatser, uppbackade av exempelvis Peter Karlberg och Björn Pedersen, är den enda logiska, invandring är bra för ett land. Immigration är det om det hanteras rätt, en adrenalingivande vitaliseringsinjektion eftersom det, enligt ledande migrationsforskning, i huvudsak är de mest handlingskraftiga och förändringsbenägna som har förmågan att lämna allt och börja om någon annanstans.

Men i vÃ¥rt land har vi haft en bedrövlig “mottagarpolitik” som effektivt och skoningslöst dragit ut handlingskraften genom arbetsförbud och sfi-tvÃ¥ng. Det märks ocksÃ¥ i den tvehÃ¥gsamhet som, även hos invandringspositiva politiker, talar om övergÃ¥ngsregler och sociala turister.
Här har inte minst mitt eget parti varit dåliga och haft en tvehågsen och feg migrations- och integrationspolitik och hindrat människors individuella drivkraft från att komma till sin rätt.

Att vara en del av en kontinent och ett politiskt system som tillåter att tusentals människor dör varje år i sin strävan att bygga en bättre framtid för sig själva, ger en bitter bismak och en avsmak för det protektionistiska människoföraktet. Varför tror vi vita européer fortfarande att vi är bättre och mer värda än människor med annan hudfärg?
Det är dags att inse att de som äger den inneboende kraften att gå genom öknen och paddla över haven också: har den inneboende kraften att försörja sig själva om de får; har kapacitet att bidra till vårt gemensamma samhälle, och; har potentialen att med sin kunskap och sitt stöd bidra till en förändring i det land de själva lämnat om de bara har friheten att utvinna sin energi till förverkligande.

I VM:s efterdyningar så är den kvarvarande funderingen; Var köper Pernilla Viberg alla sina smaklösa cardigans?

Det är svårt att komma bort ifrån misstanken att den borgerliga regeringen ogillar att människor med låg- eller i avsaknad av utbildning förbättrar sin position på arbetsmarknaden, i alla fall om det sker med skattemedel.

Vuxna människor med familj och levnadsomkostnader har många hinder att ta sig över för att våga vuxenstudera. Ett sådant jättehinder handlar om familjens försörjning och därför är kompetensutveckling inom ramen för arbetsmarknadsutbildningar med bibehållen lön ett bra sätt att prioritera jobblinjen och med tanke på Sven Otto Littorins försvar av jobblinjen när ämnet varit kollektivavtalens betydelse så är det läge att tänka om när det gäller pågående arbetsmarknadsutbildningar.

Den nya regeringen har visat sig vara en samling teknokrater som sätter sina ideologiska käpphästar långt före människors verklighet. Inget ont om att man kan ha olika perspektiv på verkligheten men när förändringsbenägenheten trampar på människors situation och inte tar hänsyn till att det behövs omställningstid visar på en människosyn som inte stämmer med mina värderingar.
Om man vill förändra ett samhällssystem äger man förstås rätten att göra det om man har det demokratiska mandatet att göra så, men när man väljer att bortse från människorna som lever i samhället utav ideologiska skäl så är man inte en god härskare.