Erik Laakso | PÃ¥ Uppstuds

Vilket uppdrag, vilket ansvar. Jag ska göra mitt allra yttersta för att förvalta förtroendet.

Det finns massor av otroligt intressanta frågor att dyka ner i och jag ser verkligen fram emot att sätta mig in i arbetssätten och lära känna organisationen riktigt ordentligt. Rent praktiskt kommer jag jobba en hel del med beredningsarbete framöver, och inte i kring samhällsbyggnad och tillväxt som först var tänkt utan med omsorg och livsmiljö. Att hitta fungerande vägar för närdemokratin är ett av mina huvudsakliga mål, ta tillbaka de demokratiska besluten till dem som berörs av dem i första hand. Just närdemokrati tror jag är det nya gamla på något sätt. Från informationssamhället med megafonerna går vi till interaktionssamhället där besluten och debatten flyttas tillbaka till dem som det berör. Där vill jag verka.

Anställningsbar

Äntligen väntar november runt hörnet, mörker, vindpinat och elände. Jag gillar verkligen hösten, det var nån som sa nåt om att hösten är den verkliga våren, någon som vet vem?

Att ifrågasätta sig själv och sin egen roll är på något sätt utgångspunkten för ett aktivt förändringsarbete och min uppfattning är att varje organism, förening eller företag är skyldig sin egen existens att betrakta sig själv med kritiska ögon och genomgå en ständig förändring.

I kommunen genomför vi snart en politisk omorganisation av stora mått och den omorganisationen leder av naturliga skäl också till att vi i vårt eget parti resonerar på djupet om vår egen roll, vårt sätt att arbeta och var vårt behov av förnyelse och var vårt behov av traditionsbevarande ligger.

Jag tror att det är oerhört viktigt att göra det man är bäst på, därför ska varje ledamot i en styrelse veta varför man är med och vilka uppgifter som är ens styrka, varje utskott och kommitté ska likaså vara på det klara med vad som är deras uppdrag. Den som inte vet vad uppdraget är vet inte vad den ska göra, och gör av naturliga skäl inte speciellt mycket som bidrar till en framåtrörelse (därmed inte sagt att den inget alls gör (tyvärr kanske), utan det som görs ligger i fel rörelse).
Mitt uppdrag handlar till stor del om att hitta rätt i rollfördelningen, det är oerhört spännande.
Som av en händelse diskuterades närliggande ämne i Studio Etts andra inslag idag.

Jag fick ett tips av en av mina läsare här på bloggen, att läsa på om Skaldemans metod när det gäller viktminskning. Sten Sture Skaldeman gick ner 60 kilo av att öka intaget av animaliskt fett och skära bort kolhydrater till ett minimum. Jag är en köttälskare av stora mått och eftersom jag dessutom gärna slukade detta kött tillsammans med pasta eller potatis och verkligen inte höll igen på något fett så växte jag en hel del. I våras började jag gå rejäla promenader och kilo efter kilo plockades sakteliga bort. På 5 månader försvann 16 kilo men sedan tog det stopp.

Jag började förstås fundera på varför och fick då tipset av Kristina (Tack!) att studera Skaldemans metod, jag gjorde så, läste på webben och köpte boken

Jag har precis (5 dagar nu) börjat pröva mig fram till hur hans metod passar mig bäst så jag har nu ätit bantarbiffar med oliver, ägg och fetaost ett par dagar och det är rent märkligt, 3 nya kilo har ramlat av sedan jag börjat äta fet, animalisk mat och helt skurit bort kolhydraterna. Än så länge känner jag mig lite seg eftersom hjärnan inte fattat att ketoner har ersatt socker som bränsle. Idag såg jag en intressant artikel i Aftonbladet om en läkare som gått ned på samma sätt, bäva månde sockerindustrin som sponsrar dietister och snålmatsproducenter. Socker är vår tids knark och socker tillsätts i snart sagt alla matvaror, det är ju inte riktigt friskt.

Jag ska ärligt säga att jag är oerhört kluven. Jag känner många som drabbats tungt av narkotikans skadeverkningar, familjer i total destruktion. Jag blir fruktansvärt arg när jag tänker på de som kapitaliserar på andra människors olycka. Jag kan inte avfärda varje tanke på drogliberalisering rätt upp och ner eftersom jag inser att den enorma kriminalitet som omgärdar användarnas drogberoende är monumentala kostnader för samhället och att priset faktiskt hålls uppe tack vare kriminaliseringen men frågan är oerhört komplicerad. Låt debatten ta vid.

To see the raising of the extremists around Europe is a scary memorial of dark ages and I want to urge all democratic minded people to stand up and be brave when racism, fascism and intolerance once again is a threat against all peoples freedom on our continent.

Inget av det som moderatregeringen föreslår var okänt innan valet. Det är det här som en majoritet av väljarna har röstat för. Att då i besvikelsens iskalla tystnad, nyvaket yra om nyval kan inte vara att ha Sveriges bästa för sina ögon.

Om regeringen faller efter en regeringskris eller handlingsförlamning så välkomnar naturligtvis jag ett nyval men kan vi inte låta dem påbörja sin nedmonteringspolitik så att befolkningen får se vad den innebär?
Så om det är någon som saknar mitt namn i dessa namninsamlingar så förklaras det med att jag föredrar legitima protester som ryms inom demokratin före lättviktiga protestaktioner som helt garanterat kommer vara resultatlösa.

Förnumstigt ska den okunniga väljarkåren tillrättavisas.

Avgjort mer intressant med lördagsintervjun var Nuders totalsÃ¥gning av Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara baserat pÃ¥ en artikel i Arena, med vinklingen att det hon säger där var barnsligt (“puerilt” var ordet, sa Bull) samt att hon endast tjänstgjort som brevöppnare pÃ¥ statsrÃ¥dsberedningen och, underförstÃ¥tt, därmed inte kunnat delta i nÃ¥got viktigt.

Helle Klein, Jesper Bengtsson, Jinge och Jonas Morian kommenterar skarpt.

Stig-Björn Ljunggren som är inblandad i en intressant dialog i debattartiklar och bloggar, tycker jag sätter fingret på den rätta skiljelinjen inom vårt parti. Det handlar inte speciellt mycket om höger eller vänster, trots att de som tycker sig stå till vänster mer än andra, ivrigt framhåller att det är så det är. Nej, skiljelinjen går mellan de allt mer konservativa socialdemokraterna som vill åter till (här är det bara att välja inriktning); 50-tals, 60-tals eller 70-tals socialdemokrati, och de pragmatiska funktionalisterna som åtminstone på ytan verkar vara mer intresserade av att hitta något som fungerar i den verklighet vi ser omkring oss. Valberedingen har att hitta den lämpligaste kandidaten som både förmår ge hoppet åter till de konservativa samtidigt som framtidshoppet för pragmatikerna uppmuntras. Personligen skulle jag också uppskatta om den kandidaten har lite mer taktkänsla än Pär Nuder .

I morgon spelar de i Stockholm men jag tror det är kört att få tag på biljetter, men prova gärna, Scalateatern tror jag bestämt de spelar på. I Uppsala var det utsålt på samtliga spelningar hörde jag, inte förvånande eftersom det inte var första gången de var i stan.

Hur hamnar man på en konsert med en ukuleleorkester då? Jo det har att göra med den egna ukulelen som gått i arv till dottern och hennes nyväckta intresse för detta förtjusande instrument.

Jo, ni som inte tog möjligheten att gå på konsert den här vändan, Sveriges Radios program P4 Live spelade in den konsert vi besökte så det kommer framöver att sändas, missa inte det då.

Uppdaterat 00:40, Skulle nämna den utmärkta restaurangen Fugu alldeles intill Reginateatern också. Där provade jag en spännande efterrätt trots riklig buffé. Kokos- och sesamfröröra, inbakat i palmbladspannkaka och glass därtill. Åk dit och prova du också.

Det finns en hel del bloggexperter och wordpressbegåvningar och om någon av er passerar förbi och vet precis varför det inte fungerar för mig så skulle jag uppskatta ett mejl som kan upplysa om vad det är jag missat.
info[krumeluralfa]eriklaakso.nu
De flesta av mina besökare använder Mozilla Firefox (c:a 45%), därefter följer IE6 med omkring 40% och i dessa båda så fungerar det när jag testar så det är nåt knepigt som är märkligt.

Jag ber er ha tÃ¥lamod med strulet, innan ni skickar in en kommentar, kopiera er egen text sÃ¥ den inte försvinner i, ja vart nu försvinnande digital text försvinner…

Frågor som vore bra att få svar på är vilka kopplingar som svenska nazianstrukna grupperingar har till detta nätverk?
Vilka intressen ligger bakom och hur finaniseras det? Finns det svenska finansiärer av europeisk nazism?

Gruppbild från konferensen

En text som jag ofta citerat här är frÃ¥n “Valet” av Mikael Wiehe, där sjungs det att ogräset växer sakta under ytan men nu är det nog bara att konstatera att det är synligt och uppenbart, det är ogräs överallt och nu är det upp till oss att stÃ¥ emot innan det växer oss över huvudet.

Jag tycker naturligtvis att detta är känslokallt, hänsynslöst och orättfärdigt. Samtidigt kan jag inte släppa tanken på att vi satt oss i den här situationen själva.

Hur har vi kunnat tro att något som går under benämningen arbetslöshetsförsäkring ska betalas av andra än de som väljer att ta del av försäkringen? Idag bekostas denna försäkring av en del egenavgift och en del skattemedel. Att en borgerlig regering skjuter in sig på denna ordning är inte förvånande, därför borde vi nog ha sett över detta själv för länge sedan, då hade ökningen kunnat blivit något mindre smärtsam.

I eftertankens kranka blekhet är det naturligtvis lätt att vara veta hur man borde ha gjort, men hur gör vi nu då? Med sådana extrema höjningar av de avgifter som är relaterade till fackföreningsrörelsens åtaganden står vi med stor sannolikhet inför en överhängande risk att mängder med människor avslutar sina medlemsskap i facket och väljer att endast stå kvar i den, snart obligatoriska, a-kassan. Den utvecklingen underminerar inte bara den fackliga rörelsens styrka på arbetsmarknaden, utan också hela arbetarrörelsens påverkan på samhällsomdaningen. Detta är naturligtvis inte bara en lyckad sidoeffekt för den moderatledda regeringen, det är hela syftet med åtgärden.

Hur vill du göra, hitta nya vägar som inte går att störta eller ska vi trotsa valresultatet och hänvisa till att folk inte visste vad de röstade på?