Erik Laakso | På Uppstuds

Nu började det bli roligt, vi hade letat och läst och försökt förstå hur rabatterna fungerade men det framgick inte riktigt klart tyckte vi.
Nåja, det skulle ju lösa sig när vi väl var på plats men tji fick vi. Jag får känslan av att det system de använder sig av är rätt nytt för inte ens på informationsenheterna vet de riktigt vilken typ av biljetter vi bör ha. Det började stå klart för oss när vi efter att ha stått i kö, en sådan där lång kö med folk på rad, i 25 minuter där en jättetrevlig och serviceminded kvinna förklarade hur det hängde ihop, så gott hon nu förstod saken. Nåväl, vi kunde alltså köpa ett endagars, eller ett fyradagars (men eftersom vi är två personer kunde vi köpa ett fyradagars och åka två dagar på det (kan man inte alls det visade det sig på en annan informationsenhet, och på den tredje hade de ingen aning)) och vi kunde köpa ett kort på A, B eller ett C nivå där A stod för den kommun man ville åka inom, B för densamma samt de närmast angränsande kommunerna och C för hela Ruhrområdet.

Well, det lät ju okey även det fortfarande var ganska obegripligt. När vi då ville köpa biljetten så gick inte det i denna informationsenhet utan vi var tvungna att åka ned en våning och ställa oss i nästa kö, en sådan där lång kö med folk i rad, och vänta i ytterligare 20 minuter. Väl där var inte den kvinnan alls överens med henne där uppe vilka biljetter vi skulle satsa på. Det hela slutade efter all denna tid med att vi köpte två enkelbiljetter för 80 spänn och anlände slutligen vårt trevliga hotell i Wattesheid. Denna lilla förort till Buchen har 80000 invånare och dess centrum har större utbud än Gävle när det gäller restauranger, caféer och affärer såvitt jag kan bedöma på denna korta tid. Restaurangen där vi intog vårt kvällsmål bjöd på en mycket trevlig atmosfär och god mat i mycket generös mängd, allt detta till ett klart rimligt pris.

Idag har vi åkt runt en del efter ytterligare ett besök på en informationsenhet där vi fick en tredje version av biljettsystemet. Det som verkade billigast i dag var en gruppbiljett för upp till fem personer, hellre än två fristående dagbiljetter, fan trot.
Hur som helst har vi varit i Bochum, Dortmund och Gelsenkirchen idag, tre riktigt stora städer med stort utbud av shopping och mat. Bochum, som för mig var ganska okänt fram till idag, var en intressant överraskning med ett stort centrumområde med många gågator och varierande affärer. Vi hann med en översikt idag, handlade lite och provfikade på några ställen. Vi kommer åka dit igen någon av de kommande dagarna.

Brunnslock har ju förekommit här på bloggen förr, här kommer ytterligare ett, från Dortmund. Brunnslocken här är inte gjorda i Tierp, men kanske kan Tierps järnbruk forma reklambudskap på brunnslocken som de gör här i Tyskland?

En stenhård noshörning i metallegering och en mjukis som jag i skymundan.

Ryanair
Tryp-hotel
DB-bahn
Tysklandsinformation

In the southern part of Bulgaria, where I have spent some time in the past six years, there are many industrial tailor shops that produce clothes for the western market. Famous brands are made there, clothes that cost huge amount of money in our fashion stores in Sweden and elsewhere, and the employees in these factories are paid less then €200 per month, if they are so lucky that they get paid, many companies just disappears without paying the staff.

The entering to the Union for these two nations might be an opportunity to get ahead of trafficking of drugs and girls, an opening of the labour market might increase the possibilities of a new future for a lot of people and the international work with fare trade just might be a way for the Bulgarian and Romanian people to build a new future after the past 15 years of wild west economy without rules, respect and trust.

Men som sagt, citatet fick snurr på tankarna lite extra, vad är det vi misslyckats med? Att förstå de verkliga problem som människor har eller att förstå de upplevda problem som människor har? Är dessa två samma sak?
Jag tänker på en mängd olika problem som ventilerats under valrörelsen och vid EU-utvidgningen och, kanske främst, när det gäller effekterna av globaliseringen. Är det verkliga problem eller en upplevlse att det finns ett problem som påverkar människors val mest?

Social turism talades det obetänksamt om inför EU-utvidgningen, det måste ha varit ett upplevt problem mer än ett verkligt problem. Massarbetslöshet likaså. Globaliseringen upplevs också som ett skrämmande hot bland många, men hur är det i verkligheten?

Jag är medveten om att detta kan upplevas på gränsen till kränkande eftersom det jag säger är ett ifrågasättande av människors upplevelser av verkligheten och det är ju något av det värsta man kan göra i det post-moderna samhället. Men jag tror ändå att det är viktigt att fundera över de här frågorna och om svaret är att vi ska agera på samhällets upplevelser så ska vi åtminstone veta varför vi gör det och vad alternativet kunnat vara.

Anyway, this first international posting is about international solidarity and the necessity of interaction between the international labour unions so that we can find agreements over the old fashion national borders. The market needs to be open and the movement needs to be free but the old time agreement that we don’t compete for the jobs with our salaries must still stand. The world is changing in a way known as “globalization” but the deep-rooted patterns still moves on borders and many borders are to be found in our minds.

In Sweden we have a new government after the national election and the new regime has on their agenda to undermine the authority of the labour unions by making it more expensive to be member in the unions. They have on their agenda to press down the salaries and increase the competition between the workers and they use the unemployment benefit funds as primary target. Lower the outcomes, raise the fee and shake the ground of security for the workers with the lowest salaries.

Read more on the following links:
International confederation of free trade unions
International labour organization
European trade union confederation
LO globalt

Comments on this text are welcome in both Swedish and English

Personligen ska jag lägga ned stor möda på de frågor som ligger närmast mina intresseområden; mobbningsproblemet i skolan, människor i utanförskap, bra villkor för småföretagare och tillväxtfrågor inom befolkningen, företagen, jobben och ekonomin.

Jag hoppas på att få förtroendet att leda den kommunala beredning som ska jobba med samhällsbyggnad och tillväxtfrågor, det är i alla fall till den beredningen jag blivit nominerad av mina partivänner i kommunen. Genom det beredningsarbetet vill jag initiera förbättrad samverkan mellan skolan och företagen från tidigare åldrar. Utökade praoplatser, förbättrade praktikplatser och lärlingsutbildningar tror jag är viktiga steg att lösa.

Jag vill också att Tierp även fortsatt ska vara en kommun som är generös och mottagande till människor som tvingats till uppslitande förändringar i sina liv, förändringar på grund av krig, förföljelse och naturkatastrofer. Jag är som mina läsare vet, också välkomnande till annan migration eftersom Tierp behöver växa för att klara framtidens välfärd på ett bra sätt. På något sätt vore det intressant att arbeta fram en plan för befolkningsfördubbling under de kommande, säg 20, åren. I dessa frågor är jag också beredd att ta debatten med de som lider av främlingsfobi. För att lösa ovanstående frågor och många andra krävs satsningar på jobben, jobben och jobben.

Uppdaterat: Länk till sammanräkningen

Kanske tycker de att mina vänner borde ha fått stanna i något “safe haven” i Marocko eller Tunisien medan förhållandena i deras hemland eventuellt förbättrades? Kanske tänkte de med misstänksamhet att mina vänner ljugit sig in i vårt folkhem och nu är i full färd med att blåsa samhället på bidrag?

Åtminstone är det vad man kan föreställa sig efter att ha läst Sverigedemokraternas 33-punkts program i invandringsfrågan.

Det är dags att i ord och handling bekänna färg för ogräset växer under ytan och vem vet när det är dig och mig de ger sig på?

Fackföreningsrörelsen står för värderingar som baseras på socialdemokratisk ideologi och socialdemokratin baseras på värderingar som sprungit fram ur fackföreningsrörelsen. Dessa två är så intimt sammankopplade genom samverkan, idégrund och människor att det inte egentligen går att tala om två olika företeelser. Det är dags för rörelsen att börja tala klarspråk om detta.

De fördelar som finns i ett medlemsskap i fackföreningsrörelsen har medfört att det finns en andel medlemmar som inte röstar på Socialdemokraterna, samtidigt som de gärna upplever frukten som socialdemokratisk politik berett vägen för, genom det facklig-politiska samverkandet.

Naturligtvis har Wanja Lundby Wedin helt rätt när hon påminner den nya regeringen om värdet av en konfliktfri arbetsmarknad och naturligtvis har de upprörda rösterna så in i baljan fel om de tror att demokrati är att fackföreningsrörelsen ska upphöra med sin kamp för arbetarrörelsens förutsättningar på grund av årets valresultat.

För varje försämring kommer vi ta strid.

Detta uttalande går inte att misstolka anser jag, Margot är intresserad att delta i den förnyelseprocess som vårt parti ofrånkomligen måste ta itu med och jag anser att hon ska vara ansvarig för en sådan grupp, gärna i samverkan med Mona Sahlin som har lång erfarenhet och kunskap om partiet.

En annan som bör ingå i den grupp som ska jobba med framtidsfrågor är statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som skriver i GP om orsaker till valnederlaget och förtroendekrisen. En tredje person som jag tror skulle göra nytta i en sådan här grupp är uppsalapolitikern och bloggaren Peter Gustavsson som är en tydlig vänsterprofil.

Frågorna om politikens förnyelse är viktigare än partiledarfrågan men den frågan är naturligtvis ändå otroligt viktig. Carin Jämtins namn hörs allt oftare, hon skulle givetvis vara ett bra val. Jag har som tidigare nämnts förespråkat Wanja Lundby Wedin men inser att det inte går att ha en partiordförande som inte sitter i riksdagen. Det kommer stå mellan Carin Jämtin, Britt Bohlin Olsson, Mona Sahlin och Tomas Östros och där är Britt Bohlin Olsson en dark horse men i mitt tycke mycket intressant.

Dessutom pekar DN på att invandrare som traditionellt röstat vänsterut i år har röstat på moderaterna, och även på folkpartiet, vilket får ses som ett annat trendbrott enligt traditionellt sett (i vänsterperspektiv) att se saken.