Erik Laakso | På Uppstuds

I tisdagskväll landade vi i Litauens huvudstad Vilnius och efter en vansinnesfärd där de två taxibilarna tävlade med varandra om vem som kunde komma först till hotellet pustade vi ut, fyllda av tacksamhet över att fortfarande vara i livet. Vårt hotell var ett gammalt kloster mitt i Vilnius gamla stadskvarter, otroligt vackert, varsamt renoverat på de ytor som är uppenbart synliga medan de mer dolda fasaderna fortfarande väntar på en översyn. På onsdagen fick vi förmånen att komma till Seimas, det Litauiska parlamentet, där vi fick sitta ned och samtala med två parlamentsledamöter från det socialdemokratiska partiet, och en företrädare för transportfederationen. Mycket intressant diskussion fördes om likheter, skillnader, drömmar och visioner. Den facklig-politiska samverkan som vi har i Sverige står som modell för hur de vill arbeta i Litauen, även om de har en rejäl bit kvar enligt hur de själva ser det.

Därefter åkte vi till TV-tornet som stod i centrum för omvälvningarna när Litauen bröt sig loss från det totalitära Sovjet. 160 meter upp, under stilla rotation, åt vi sedan vår middag, välsmakande, lätt förvirrad serveringspersonal och en fantastisk utsikt i intressant kombination.

2½ timmes bussresa vidtog i det att vi tog oss till huvudorten för vår vistelse, Siauliai i norra Litauen.

Torsdagen inleddes med studiebesök på en fabrik som tillverkade pre forms för PET-flaskor. En produktion som i huvudsak var inriktat på det första steget i den tvåstegsprocess som PET-flasksproduktion innebär. En av deras kunder i Sverige är Kopparbergs bryggeri, och de har kunder över hela Europa.

På eftermiddagen besökte vi Siauliai Universitets svenska fakultet och fick en föredragning av lektorn i svenska över hur de ser på utvecklingen och framtiden för deras elever.
Direkt efter vårt studiebesök på Universitetet gick vi till en EU-finansierad institution med inkubatorverksamhet där nystartade företag kunde få stöd och hjälp med juridik, rådgivning, lokaler, administration och mentorskap.

För övrigt fortsätter jag länka till Sannblogg för det betyder inte automatiskt att jag håller med om allt som skrivs där. Jisses, jag håller inte alltid med om allt som skrivs här.

Att vara skuldsatt på ett sådant sätt som förfallna skulder som hamnat hos inkasso eller hos kronofogden gör att man hamnar i en känslomässigt besvärlig situation, den som är satt i skuld är inte fri, och den som har hamnat hos fogden står längst ned på de ofrias stege. Skuld och skam är två begrepp som ligger väldigt nära varandra, har man skuld ska man skämmas, och det gör de tillfrågade politikerna och de uttrycker det på olika sätt. Som många som hamnat den situationen förklarar de överslätande; jodå, jag håller på fixar det där; jag har nyss tagit tag i det och så vidare. Det är också ganska lättförklarligt, som skuldsatt står man i ständigt begrepp att ta tag i sina problem. Skulderna ligger som en betongklump över en och man påminns och påminner sig själv konstant om att man måste åtgärda, lösa, agera men resultatet blir väldigt ofta total handlingsförlamning och ångest. Ofta kan det faktiskt vara så att man behöver professionell hjälp att börja hantera sina skulder, och de som har mycket god förmåga och kapacitet och hjälpa är faktiskt kronofogdarna.

Själv var jag länge omotiverat rädd för kronofogden. Att ringa för att försöka hitta en lösning på problemen kändes som ett oöverstigeligt hinder som med lätthet kunde skjutas på framtiden, men när väl den första riktigt seriösa kontakten togs, the båttom var nådd liksom, så visade det sig att det faktiskt var början till lösningen.

Jag har tidigare skrivit positivt om SSU-förslaget om sociala lån och det är värt att upprepa. Den som har försatt sig i svårigheter skulle kunna behöva den hjälp som sociala lån kan vara. Det är inte orimligt att ett modernt välfärdssamhälle stöttar och hjälper den som är beredd att ta ansvar för sitt agerande. Hjälp till självhjälp, hellre än ytterligare stjälphjälp.

Ett modernt välfärdssamhälle kan och bör agera solidariskt och hjälpa medmänniskan som har trasslat till sitt liv, oavsett vilket utanförsskap man drabbats av eller åsamkat sig själv, givetvis utan att ge avkall på det egna ansvaret och ansvarstagandet, men att permanenta utanförskap tjänar ingen på, vare sig den enskilda människan eller samhället.

Därför hoppas jag också att företrädare, förtroendevalda, representanter, tvärsnittet ur befolkningen vågar erkänna sina svagheter och felsteg, visa att det går att göra framsteg och bli en positiv förebild även på områden där man misslyckats och som är omgärdade av skuld och skam.

Vad beror det på att det strömmar in spam i kommentarerna igen, fungerar inte “spam control” längre? Någon som har något tips hur man får bort eländet igen?

Bilden ovan kommer från gatuvimlet i Helsingfors i lördags och har alltså inget samband med texten.

Jag har naturligtvis en politisk agenda med det jag skriver, jag har åsikter och vill föra ut dessa åsikter för att påverka samhället omkring mig. Dessutom har jag en viss skrivklåda som gärna vill komma till uttryck, när det jag skrivit dessutom möts av positivt gensvar från olika håll så triggas ju skrivklådan.

Stig Björn Ljunggren säger att bloggandet är det största som hänt sedan studiecirkelns intåg, Johan Sjölander skriver ett mycket intressant inlägg på sin blogg där han tar upp strategier för hur nätet kan användas, och pekar där på att folkbildningen bör lära ut bloggandets hantverk. Det Stig Björn och Johan tar upp är mycket intressant och pekar på att det saken handlar om är bloggen som verktyg och att man som med alla verktyg måste lära sig att använda det.

Dock är det så att jag ska börja med något helt annat, och det är den synnerligen viktiga frågan om full sysselsättning.

På partikongressen i höstas beslutades om ett enda huvudmål, arbete åt alla. Full sysselsättning är det enda acceptabla målet för en socialdemokratisk jobbpolitik, det får inte finnas en acceptans för en arbetslöshet på 4-5%, detta måste tydliggöras i ett socialdemokratiskt valmanifest. Den fixering vid målet om 4% bromsar utvecklingen och sätter hinder i vägen för traditionell socialdemokratisk reformpolitik där alla ska kunna gå till jobbet. Nu är det tid att återta initiativet i sysselsättningspolitiken. Visst behöver olika delar av privata sektorer stimulans och insatser för att tillväxten ska ta fart och svartmarknaden minskas, som jag tidigare skrivit, exempelvis inom tjänstesektorn.

Men de områden som behöver den kraftigaste förstärkningen är den sektor som fått stå tillbaka under 90-talets stenhårda ekonomisanerings, det vill säga inom den offentliga sektorn. Plusjobben är ett bra första steg att åter se till att fler händer kommer in i skolan, vården och omsorgen men det behövs mer och jobben behöver vara fullt ut a-kasse-, pensionsgrundande och ge grundtrygghet, exempelvis sådant som anställningsskydd.

Många kan nog ställa upp på att det behövs fler händer i vården och fler vuxna i skolan, nu är tiden att återerövra välfärdssamhället. Pengarna finns i välfärdsstaten, frågan är om modet finns?

Peter Gustavsson (t.h) som har bloggen “Social Democracy” var med på de inledande timmarna av kandidatutbildningen, här tillsammans med Patrik Kjellin från Uppsala

En av de frågor som betyder allra mest för LO-medlemmarna och för det svenska folket i allmänhet är sysselsättningen och arbetslösheten, vi är det parti som har förmågan och viljan att göra något åt den frågan, mot oss står en borgerlighet som gärna vill ha ett visst mått av arbetslöshet eftersom lönerna kan hållas nere om det finns många hugade spekulanter på samma utbjudna jobb. Ett sådant samhälle vill inte vi socialdemokrater ha, vi vill att alla skyddsvallar runt det fackliga löftet är stabila så att det vi lovat varandra är lätt att hålla.

Jag vill i alla fall önska alla trogna besökare en trevlig helg, även alla tillfälliga besökare förstås. Jag återkommer med bilder och kort rapport på måndag i bästa fall.

“Ta bort allt krångel” hör jag Urban Bäckström säga i TV-intervjun, “ta bort allt krångel” syftar förstås på en del regler som omgärdar hela konceptet kring att starta och driva företag i Sverige. Han har naturligtvis helt rätt karln, det är alldeles för mycket krångel och trams, sånt där som facket är orsak till, ja, och “såssarna” förstås. Lagen om anställningsskydd - Krångel. Medbestämmande- lagen - Krångel. Uppsägningstid - Krångel. Sjuklön - Krångel. Det var allt bättre förr, på den tiden då jobbarna fick komma till fabriksgrinden och bli utvalda av förmannen för ett dagsverke. Arbetsmiljölagen - Krångel och tidskrävande. Nä, bort med allt krångel, gör det enklare att anställa och avskeda. Anställ på morgonen, avskeda på kvällen. Elände att vi ska leva i detta krångelsverige som tar hänsyn till kreti och pleti, sånt får ju inga hjul att snurra, i alla fall inte i Urban Bäckströms värld. Det är samma tanke som återkommer i högeralliansens förslag. Sänk ersättningsnivåerna för a-kassan så att en arbetslös jobbare tvingas sälja ut sina fackliga kompisar och ta jobb till lägre löner. Tvinga långtidsarbetslösa att ta jobb som är avsevärt lägre än a-kassenivån så sänks lönenivåerna totalt och vi får en ny sort arbetsmarknad.

Efter tillräckligt lång tid med systemskiftes- ingenjörerna (hur lång tid kommer det att ta Freddan?, 6 år?) så har Pelle på Ica förmånen att ha inte mindre än två “riktiga” jobb.

Det är ju fantastiskt om vi kan få en så expansiv arbetsmarknad. Arbetskraftsinvandring in masse blir nödvändig, troligen kan vi få nyetableringar av lågintensiv industri i glesbygd. Mindre krångel, lägre löner och slut på tjafsande fackförbund som kräver medlemmars rätt.

Tänk, det är inte utan att jag kan känna sympati med en del socialdemokrater som vill förstatliga fler företag, svenskt näringsliv och moderaterna bjuder ju på den argumentationen.

Uppenbarligen har vi en bristfällig skola i det här landet, eller så var Fredrik en bristfällig elev. Nej vänta, jag glömde, det är väl så att vi som gått i den “sossefierade” skolan fått lära oss verkligheten medan överklassen i sina privatskolor inte gärna pratar om ATP, folkpensionsnivåer, fattigpensionärernas grundtrygghet och rätten till en värdig ålderdom även för den som bara råkar vara en vanlig jobbare med utsliten kropp.
Att höra Fredrik Reinfeldt raljera över socialdemokratins historia i relation till just de äldre är verkligen häpnadsväckande.

De är ett parti för dem som redan har, för de som har jobb, för de som har hälsa, för de som har det gott i livet. Men när livet förändras så är det inte Fredrik vi ska hålla i handen.

Våren har varit mycket hektiskt och det har tagit på allas krafter. Gruppdynamiken är intressant att iaktta och underbar att vara en del utav. En av de effekter jag åsyftar handlar om när en grupp slits och det börjar ta emot lite. Att få kliva in där och söka efter verktygen som gjuter nytt liv i gruppen, fokusera på problematiken och tillsammans börja använda verktygen som lyfter och tar tag i vars och ens inre igen.

Jag hade med mig ett par böcker då min utevaro var tänkt att sträcka sig över 1 månad, men eftersom den blev något förlängd fick jag anledning att läsa om en av böckerna ett par gånger. Fredrik Lindström hade just gett ut boken “Världens dåligaste språk” som sedan följdes upp med teveserien “Värsta språket”. En lysande samling tänkvärdheter om språkpoliser och petimetrar som anser sig veta bäst om språkets funktioner.

Det var intressant att befinna sig i en språklig miljö där oförståendet var konstant, för att på avstånd fundera över det svenska språkets innehåll, utveckling och framtid.
Den boken ligger kvar och väntar på mig varje gång jag åker ned, den känns bra att ha, som en påminnare om vikten av språket och ordens betydelse. Jag hoppas jag får möjlighet att åka ner igen under årets sista kvartal men numera flyger jag och tar inte risken med korrumperade poliser och tullare.

Förankring är nämligen ett underbart litet manipulativt ord som handlar om hur politikerna “folkbildar” bort folkets okunskap för att få det politiska besluten att gå den väg politikerna vill. Att förankra betyder alltså att få folket att tycka som man vill eftersom de bör förstå att politikerna tycker rätt.
Så när du hör en politiker säga: “Vi måste förankra det här”, så är det nysvenska för att genom massiv kampanjning få folk att tycka på ett visst sätt.

Extra lustigt blir det förstås om man plockar lite i ordet “förankra”. Det borde ju betyda att man gör ett grundläggande arbete för sin idé innan man blir publik med denna idé, eller?

Om förtroendet och tilliten för politikerna ska ha någon chans alls, så måste förankring ske i förväg, inte i efterhand. Därför är det bra om vi funderar över orden och ordens betydelse så vi inte talar med ord vi inte begriper.

Vi hann ta en sväng till Kinesiska muren också, bilder därifrån kommer en annan dag.