Nya bloggen ligger alltså på adressen:
www.eriklaakso.nu

Det här är den allra sista uppdateringen på den här bloggen. Byt ny, bytt bytt kommer aldrig mer igen.
Mvh Erik Laakso

Andra bloggar om: bloggar, bloggsfären, erik laakso

Men den nya bloggen ligger inte här.
Den ligger här. Tack till alla er som ringt och mejlat i tron att jag faktiskt slutat blogga för gott. Det var roligt att höra att det faktiskt är såpass många som bryr sig.

Och när jag tänker på det så ger det inspiration för några års bloggande till.

Sådär, det var den sista blockquoten som dekoration, på nästa ställe blir det annat.
Seså, kila iväg och stöp om era bokmärken. Här är adressen en gång till:
www.eriklaakso.nu

Under strecket Under strecket går också på sätt och vis i graven nu, tror jag. Det är med saknad faktiskt. Här har jag kunnat skriva det där som inte passat in i övrigt och som varit för kort för en egen bloggpost. Men jag kommer säkert hitta på något alternativ på nästa ställe också. Men här och nu går mitt “under strecket” över kanten. Som tur är så har jag sett ganska många andra som tagit efter, det är också lite häftigt på sitt sett. Trots att jag i min tur fildelade idén från Svenskans kultursidor. Jag höll på glömma. Den här bloggen ligger alltså kvar på den här adressen så alla trackbackar fungerar fortfarande. En del diskussioner pågår fortfarande i kommentarsfältet och det är bara att diskutera vidare. Jaja, Sjas nu. www.eriklaakso.nu

Andra bloggar om: bloggar, bloggsfären, erik laakso

Men bara för en kort tid.

Den 10 november är jag tillbaka igen och då på den nygamla adressen www.eriklaakso.nu
Alla gamla inlägg och länkar kommer fungera precis som vanligt även efter flytten då en kopia av den gamla bloggen kommer finnas kvar.

Jag byter utseende på bloggen, jag har valt en helt ny design som jag hoppas ska kännas fräsch och lättillgänglig. Det jag har att göra nu är en hel del och det är därför jag lägger ned skrivandet fram tills den nya bloggen är helt klar.
Jag ska fixa med bilder och grafik, jag måste översätta länkar och rubriker till svenska, jag har en del fix och trix att lösa så allt fungerar som det är tänkt.
Dessutom ska jag under de här två veckorna hinna med att vara på utbildning under några dagar.

Under tiden fram till den här bloggen är tillbaka kommer jag att skriva tre ledarbloggar hos Arvid Falk samt skriva några bloggkollar under den kommande veckan. Jag hoppas ni alla är med och läser hos Arvid Falk. Så väl mött återigen den 10 november för en ny och fräsch bloggstart.

Andra bloggar om: bloggar, bloggsfären

“När arbetarna organiserade sig för att kortare arbetsdag (från 12 timmarsdagar 6 dagar i veckan) och skapade kooperationen för att slippa beroendet av brukspatron var det lokalt i första hand, ofta för sin (och/eller sina barns) överlevnad man slogs. När Kommunal idag försöker samla sina medlemmar till strid handlar det inte om överlevnad utan om några hundralappar mer i lönekuvertet.
Motståndaren då var en identifierbar företrädare för den härskande klassen – motståndaren idag är partikamrater.”

Han hänvisar också till de två ledarbloggar jag skrev på Arvid Falk i veckan. Med en formulering som: “Visst blir frågorna andra, frågan är om inte värderingarna också måste prövas mot förutsättningarna i en ny tid? Eller är det kanske så att värderingarna borde återupptäckas om vi till dessa just räknar sådant som att skapa själv tillsammans med andra!”, sätter Peter fokus på något centralt. Jag menar att värderingarna håller men just att de måste återupptäckas eftersom medlen att genomföra visionerna förskjutits från det gemensamma tagens handlingskraft till myndigheternas sammanträdesrum och en chimär av “representation”.
Rosmari på Kulturbloggen har också skrivit om boken. Claes Krantz sätter fingret på något viktigt när han skriver följande: “Det är inte bara facket utan hela den rörelse som brukar kallas vänster som tappat fotfästet. Och fastnat i en 150år gammal samhälls modell och politisk-ideologisk retorik. Det handlar fortfarande om arbetaren mot kapitalismen. Fast vem är arbetaren och vem är kapitalisten? Är kapitalisten den trygga industriarbetaren från medelklassen med sina sparpengar i alla fall tidigare tryggt placerade i en fond. Eller fondförvaltaren. Eller den VD som för att upprätthålla kraven på vinstmarginaler som fondförvaltaren ställer. Eller den yrkesarbetare som äger sitt eget företag. Är arbetaren industri-yrkes arbetaren med 30-40000 i lön eller den tillfälliga ‘butikskonsulten’ som flyttar mellan snabbköpskassor med 12000 i lön.”
Inte minst blir det här tydligt när mången socialdemokrat som fastnat i retoriken kastat omdömen om företagande som något fult och smutsigt omkring sig. Tomas Hartman ger det synnerligen goda rådet: Starta inte företag!

Kansas sjunger om en bångstyrig son, lyssna och njut.

Målet är att bli mer bångstyriga, krångla mer och vrida slentrianargumentationen ur händerna på de som talar utan att tänka.

Under strecket De privata spelföretagen har tagit rejäl strid med spelmonopolet. Ladbrokes har under en längre tid kört en totalskruvad, utflippad och briljant reklamkampanj på temat “Svenska Spel - med engelska odds” och nu lanserar Unibet kampanjsajten “Hyckla lagom” som replik på Svenska Spels kampanj “Spela lagom”. Svenska staten driver kasinon och kränger brännvin med hänvisning till folkhälsan. Ja, det är ju bara att se sig omkring så ser vi hur bra det fungerar. Kanske är det dags att sluta hyckla?

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, rörelse

	Under strecket Johan Ulvenlöv, ansvarig för nya medier för den Socialdemokratiska riksdagsgruppen, befinner sig i USA och börjar nu direktrapportera från valets slutrush. Och han gör det hos Arvid Falk.

Andra bloggar om: USA, val 2008, presidentval

Jag tycker Magnus valt två bra spår i The Clash och i Imperiet. Men visst finns det väl en del musik som är bra även av det som äldre generationer uppskattade?

Här är mina fyra förslag till musik i ålderdomshemmets korridorer.

Black Sabbath i alla sina olika konstellationer kommer för alltid att följa mig, även in på hemmet. Här med Ronni James Dio på sång. Jag gillar visserligen Ozzy-åren bättre men den tyngd som bandet har här är grymt skön, Heaven and Hell.

Jag tror inte heller att jag nånsin kommer sluta lyssna på progg. Här kombineras det bästa med det sorgligaste. Mikael Wiehe och Hoola Bandola band tillsammans med Joakim Thåström på hyllningskonserten till minnet av Björn Afzelius. Och låten, en av de bästa, Keops Pyramid.

”
Om 40 år kommer naturligtvis även det som är nytt i dag vara gammeldans för de unga. Men “Bullet for my Valentine” får vara en god representant för den tunga musikens lite mer moderna prägel och sån här musik kommer mullra när jag ligger på hemmet, fast det kanske är tvång på lurar.

Slutligen så går vi ytterligare tillbaka i tiden och tittar på en helt annan sorts musik. Fast kopplingarna finns tydligt, inte minst i den tunga hårdrockens eposliknande kompositioner. Jag hade svårt att välja här. “I Bergakungens sal” låg nära tillhands, Carl Orffs “Carmina Burana” eller “Spartacus” av Aram Khachaturian. Men det blev det här: Framfört av den japanska violinisten Akiko Suwanai, från tävlingen “International Tchaikovsky Competition” 1990: “Violin Concerto No.1″ av Niccolò Paganini.

Andra bloggar om: musik, kultur, ålderdomshem

Jag tänker mycket på det här med bilismen, stormarknader och människors vilja att vara rörlig trots klimathot, bensinpriser och dålig kollektivtrafik. Utgångspunkten borde på något sätt trots allt vara vad människors vilja är.
Jag ska ta ett exempel.

Människor idag verkar ha valt, visserligen och säkerligen med god hjälp från marknaden, att förlägga sin månads- eller veckohandel till större koncentrationer av handel i städers utkanter. Så till den milda grad att nybyggda köpcenter planerar för nöjesparker i anslutning till köpladorna. Från en del håll protesteras det och argumenten som används handlar om ökad biltrafik, utarmade lokala centrum och minskade möjligheter för de som inte är bilburna. Vettiga och bra argument på sitt sätt, men fritt från lösningar.

Jag efterlyser alternativa förslag till de bilismrepressiva förslag som oftast luftas. Jag är verkligen nyfiken på att höra om det alternativa samhället och vägarna dit istället för alla dessa “Nej till” & “Stoppa” som är så lätta att komma med. Var är förslagen om en offentlig tjänst om hemkörning från köpcentrumen åt alla som väljer bort bilen som färdmedel? Var är verktygen för distanshandel där konsumenten beställer sina varor över nät, telefon eller katalog och det offentliga kör hem alltihop på avtalad tid? Vem har byggt ut kollektivtrafiken så det finns plats, och varför inte bärhjälp, även till skrymmande varor så bilen inte längre behövs? Svaren är ju givetvis att allt detta har vi överlåtit åt den vinstmaximerande marknaden att hantera, och då får vi de köplador vi förtjänar. Om Socialdemokratin vill tas på allvar i dessa frågor krävs skarpa förslag och inte bara en argumentation som i slutänden gör bilen och bilismen till ett privilegium för de som har det gott ställt.

För bevare oss väl att vi blir en politisk rörelse som formas av cyklande och tunnelbaneåkande innerstadsbor i våra storstäder. Vårt land är större än så och vårt parti omsluter människor som har en helt annan vardag med bortavaro hemifrån under 10-12 timmar, trötta kvällar med snabbmat och bums i säng och helger som kanske har som enda avkopplings- och underhållningsmoment i att skrota på Coop Forum och äta på Dånken.
Kanske borde även där skarpa förslag finnas som gör att ovanifrånperspektivet tonas ned en aning och en vision om ett annat samhälle tar form för de flesta kanske hellre tog en tur i skogen än en tur på Ikea, men finns möjligheterna för de dubbelarbetande, de ensamstående och sovstädernas familjer?

Under strecket Tänk att programmet “Spanarna” firar 20-års jubileum, Helt sanslöst. Det är ett program jag lyssnat på med stort nöje ända sedan det började. Ingvar Storm är programledare för Spanarna, men från början var även Niklas Levy programledare eftersom Spanarna ingick i radioprogrammet Metropol där Levy och Storm var värdar i tidigt 90-tal. Tänk att Spanarna sänds än! Ett annat program som sänds men som har bytt kanal är Eldorado med Kjell Alinge. Sena torsdagskvällar i P2 men naturligtvis tillgängligt på webben när man vill. All denna goda kvalitetsradio kan nås via SR.se.

Andra intressanta bloggar om: politik

“Nätets framväxt är den viktigaste förändringen på många år för partiernas möjligheter att involvera människor. Barack Obamas kampanj på nätet är ett bra exempel på att det finns stora möjligheter för den som vill och vågar.
Det handlar till exempel om framväxten av sociala miljöer i den digitala världen och hur nätet blir ett nav som förmår fånga upp människor. Envägskommunikation (red: min länkning) förbyts i interaktivitet när människor ges möjlighet att själva agera och ge stöd.”

Socialdemokraterna bygger samtidigt nätverk, aktiviteter och former för att göra en liknande resa. Alla tittar på möjligheterna att använda nätet och nå väljarna genom interaktivitet. Vem som lyckas bäst återstår väl att se men det finns en del skillnader som är väsentliga att titta närmare på. Allianspartierna har alltså gett partisekreterarna i uppdrag att finna svar på hur partierna ska kunna erbjuda människor att via nätet engagera sig direkt i alliansen. Socialdemokraterna har en avdelning för nya medier som arrangerar träffar, seminarier och producerar videoklipp med mera. Den borgerliga bloggsfären har länge varit både störst och mest synlig, framförallt de bloggare som benämner sig som liberala. Många av dem återfinns som partimedlemmar i Centerpartiet och Folkpartiet men minst lika många är oberoende ur partianslutningssynpunkt. Den Socialdemokratiska delen av bloggsfären har växt till kraftigt på senare år och har också fått mycket uppmärksamhet i listningar där mest lästa och mest diskuterade listas.

Skillnaden på en folkrörelsetradition som svensk arbetarrörelse är och den ingenjörskonstruktion som högeralliansen är går alltså att spåra även i tänkandet kring hur nätet kan och ska användas i valarbete och opinionsbildning. Kanske kan man förvänta sig att ett antal bloggskribenter kommer anställas av allianspartierna inför valet medan man förhoppningsvis inte ens tänkt tanken hos socialdemokraterna.
Däremot efterlyses en förstärkning av avdelningen för nya medier i det Socialdemokratiska kansliet. Istället för att ge uppdraget till reklambyråer kanske man bör gräva djupt i de egna leden och hitta människorna som har kunskapen och förmågan att dra upp strategiska riktlinjer för webbverksamheten. Men strategierna bör inte stanna vid försök att, likt hos alliansen, hålla kontroll på informationen, utan i enlighet med exempelvis Johan Ulvenlövs strategi att slussa ut nyheter och sedan låta fria bloggskribenter själva avgöra hur och vad de gör med informationen, även då den används för att kritisera partiet.

Under strecket Jonas Morian frågar i dag om “Sossar får jobba med PR?” Bakgrunden är förstå och främst ett samtal som börjar just i denna minut på ABF-Stockholm men också den segdragna diskussionen om var sossar får eller inte får arbeta (den efterfrågade listan på godkända eller svartlistade arbetsplatser lyser ännu med sin frånvaro). Att partifunktionärer arbetar i PR-branschen kan vara en tillgång i kommande valrörelser, genom gedigen kunskap om hur tankar får genomslag kan många kunniga PR-personer bidra med inflöde av idéer. Ute bland fristående bloggare finns också massor av kunskap kring hur sociala medier kan bidra till upplysning, folkbildning, opinionsbildning och kampanjstrategier. Inte minst vi tre som driver Arvid Falk vet att vi kan bidra med mycket, om det är någon som är intresserad. Skriv gärna i kommentarsfältet vilka du tycker är personer som det Socialdemokratiska partiet borde involvera i det interaktiva valarbetet inför 2010.

Andra bloggar om: politik, bloggar, bloggsfären, internet, partier

De nio nominerade är: Stavros Giangozoglou 44, Erik Pelling 32, Marlene Burwick 37, Hilde Klasson 54, Peter Gustavsson 31, Ulrik Wärnsberg 50, Bengt Sandblad 60, Monica Östman 55 & Agneta Eriksson 52.

Av dessa nio kandidater verkar det som om endast 3 agerar på den interaktiva arenan genom bloggande. Dessa är Peter Gustavsson, Erik Pelling (som klokt nog byter plattform för sitt bloggande just nu) samt Stavros Giangozoglou som än så länge återfinns på s-info. Precis som Janne Nordling på TV4 Uppland tror jag att det finns en klart lysande favorit i Marlene Burwick eftersom hon har erfarenheten och kompetensen som behövs. Hon har också klart flest nomineringar från föreningarna, 14 st. Den näst mest nominerade är Bengt Sandblad som har 4. Jag tror verkligen att Marlene kan göra ett mycket gott arbete som finanskommunalråd i Uppsala och jag tycker Uppsala väljer klokt om de väljer henne som kandidat. Inte omöjligt att hon kan vara ett riktigt bra vallokomotiv också eftersom hon är medial och erfaren.
Till de två återstående kandidaturerna kan det bli trångt i porten. Stavros Giangozoglou har erfarenheten och kompetensen, han är inte lastgammal och det är ingen nackdel att han inte är född i Sverige och jag tror att de yngre uppsalasossarna får bestämma sig för vem de vill se som kommunalråd om de ska få in någon på den platsen. Kan de enas om vem de föredrar kan de ha en bra chans trots att många kan komma att hävda att 37-årige Burwick lika gärna kan vara de yngres kandidat och därför agera för att Bengt Sandblad eller någon av de 4 femtiotalisterna ges en kandidatur.
Flera av kandidaterna träffade jag på framtidsdagen igår men jag såg ingen som kampanjade.

Under strecket För oss häruppe i Tierp är det inte oviktigt vem som är på ledande kommunala poster i Uppsala så visst är det intressant att följa hur Uppsalafolket gör när de ska välja då en hel del beslut gällande planering och utveckling i Uppsala påverkar även oss i hög grad. Det ska hursomhelst bli intressant att ta del av hur Uppsala Arbetarekommuns rådslag väljer att göra. Okej då, jag hoppas att Peter Gustavsson får en av dessa tre nomineringar, Peter är en klok, radikal och medveten sosse som kan göra mycket nytta i Uppsala stadshus.

Andra bloggar om: politik, uppsala, val2010

Armalite, street lights, nightsights
Searching the roofs for a sniper, a viper, a fighter
Death in the shadows he’ll maim you, he’ll wound you, he’ll kill you
For a long forgotten cause
On not so foreign shores
Boys baptised in war
Boys baptised in war

Morphine, chill scream, bad dream
Serving as numbers on dogtags, flakrags, sandbags
Your girl has married your best friend, loves end, poison pen
Your flesh will always creep, tossing turning sleep
The wounds that burn so deep, burn so deep

Your mother sits on the edge of the world when the cameras start to roll
Panoramic viewpoint resurrect the killing fold
Your father drains another beer, he’s one of the few that cares
Crawling behind a Saracen’s hull from the safety of his living room chair
Forgotten Sons
Forgotten Sons
Forgotten Sons

And so as I patrol in the valley of the shadow of the Tricolour I must fear evil
For I am but mortal and mortals can only die
Asking questions, pleading answers from the nameless faceless watchers
That parade the carpeted corridors of Whitehall
Who orders desecration, mutilation, verbal masturbation in the guarded bureaucratic wombs
Minister, Minister care for your children
Order them not into damnation
To eliminate those who would trespass against you
For whose is the kingdom, the power, the glory for ever and ever
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen
Amen

“Halt who goes there!” - ” Death!!”
“Approach … friend”
You’re just another coffin on its way down the emerald aisle
When your children’s stony glances mourn
Your death in a terrorist’s smile
The bomber’s arm placing fiery gifts on the supermarket shelves
Alley sings with shrapnel detonate a temporary hell
Forgotten Sons
Forgotten Sons

From the dolequeue to the regiment a profession in a flash
But remember Monday signings when from door to door you dash
On the news a nation mourns you unknown soldier count the cost
For a second you’ll be famous but labelled posthumous

Ring-a-ring-o-roses, they all fall down
Ring-a-ring-o-roses, they all fall down
Ring-a-ring-o-roses
Ring-a-ring-o-roses
Ring-a-ring-o-roses, they all fall down

Forgotten Son
Forgotten Son
Forgotten Son
They’re still forgotten, they’re still still forgotten
Peace on earth and mercy mild, Mother Brown has lost her child
Just another Forgotten Son

Andra bloggar om: marillion, musik