 |
|
|---|---|
 |
Under strecket Johan Ulvenlöv, ansvarig för nya medier för den Socialdemokratiska riksdagsgruppen, befinner sig i USA och börjar nu direktrapportera från valets slutrush. Och han gör det hos Arvid Falk. |
|---|
Andra bloggar om: USA, val 2008, presidentval
Rosmari på Arvid Falk har grävt upp en rolig intervju med John Cleese där han konstaterar att Monty Python kunnat skriva manus till utnämningen av Sarah Palin som VP-kandidat. Cleese som själv alltid trott att Michael Palin var den roligaste Palin.
Bloggen Motbilder har hittat en rolig sajt där man kan bli medlem i “The Silly Party” som promotar Michael Palin som president.
Intervjun med John Cleese.
Promotionvideon för Michael Palin
Andra bloggar om: USA, presidentval, sarah palin, michael palin, monty python, john cleese, humor
 |
|
|---|---|
| Som ni kanske har noterat så skriver jag väldigt lite om det amerikanska presidentvalet och presidentkandidaterna. Visserligen är de kandidaterna från “The democratic party” bättre än kandidaterna från “The republican party” men visst är det något lurt när svenskar från moderaterna till vänsterpartiet förespråkar Barak Obama (eller som tidigare Hillary Clinton) medan ytterst få förespråkar republikanska kandidater.
I Sverige pågår regelmässigt debatten om Socialdemokraterna är socialister eller inte. När det gäller Demokraterna i USA är de tydligt icke-socialistiska. En del socialdemokrater blir ju med jämna mellanrum anklagade för att vara folkpartister, det fulaste man kan beskylla en sosse för. Eftersom det amerikanska Demokratiska partiets samarbetspartner i Sverige är Folkpartiet så kan samband byggas. Å andra sidan så har väl de amerikanska socialdemokratiska partierna inga egna presidentkandidater och då får en svulten svensk sosse ta vad som bjuds? Och så är det ju skoj för svenskar att åka till påkostade amerikanska konvent förstås, oavsett partitillhörighet. |
Kanske är det genom amerikansk politik vi tydligast kan se åt vilket håll europeiska socialdemokratiska partier rör sig. Mer och mer trängs vi i mittenpolitiken och blir allt mer folkpartistiska och allt mindre socialistiska. Jag har inga direkta invändningar mot att de fränaste socialistiska idealen förpassas till historiens skräphög. För mig är Socialdemokrati något helt annat än en socialisering av samhället och dess funktioner. Men å andra sidan så är ju inte folkpartism något att sträva efter. Den sortens märkliga avart av liberalism är inte heller något som ligger socialdemokrati nära. En socialt medveten och liberalt strävande demokrativärnande politik är modern socialdemokrati. Ett tydligt bejakande av marknadsekonomi, frihandel och internationalism kombinerat med starka men fria parter på arbetsmarknaden där avtal värnar arbatarna är viktigare än om det är företag, stat eller kommun som utför välfärdstjänsterna. Basen om en generell välfärd som bekostas med skattemedel och fördelas efter behov är grunden för vårt välfärdssamhälle och det står inte i strid med en socialdemokrati som spelar till vänster på innermittfältet. Undertiden får vi väl acceptera politiker som försvarar höga skatter i Sverige men hyllar folkpartister i USA enligt devisen att man får ta det man får. |
|
Under strecket Jag slölyssnade lite på SVT Debatt och snuttifierandet om FRA-lagen. En massiv kampanj fortgår och att målet fortfarande är ett genomförande är tydligt. Hela poängen att FRA-lagen blev droppen som fick övervakningsbägaren att flöda över går spårlöst förbi i diskussionerna från ledande politiker till experter av olika slag. Egentligen bör vi ta ett helt nytt tag i hela frågan om övervakning, registering och statliga befogenheter mot medborgarna. Ett första steg måste vara att upphäva FRA-lagen, stoppa all vidare verksamhet som inte är direkt kopplad till yttre militära hot via underrättelsetjänsten och sedan gräva riktigt djupt för att få upp all skit och sätta tydliga gränser för vad staten får och inte får göra mot icke-brottsmisstänkta människor. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, USA, presidentval, liberalism, demokrati, socialdemokraterna
 |
|
|---|---|
Den nervösa marknaden är i behov av terapi. Om människor agerar så irrationellt och hattande hit och dit som nu världens börser och dess aktörer gör, skulle omgivningen börja tipsa om lämpliga terapimetoder. Tidningarna skriver om aktietips hit och fondråd dit, köpråd blandas med säljförslag och spekulationer och gissningar framförs som vore de sanningarnas sanning.På tisdag ska jag skriva tentamen för att bli certifierad rådgivare, men med eller utan certifiering så är det svårt att veta vad som är bra råd och vad som är mindre bra råd. Pensionssparare med 25 år kvar till pension dras med i kvartalshysterin och fondsparare som behöver pengarna i år är nervösa över det senaste halvårets kraftiga nedgång. Personligen är jag långsiktig i mitt sparande, jag tror ännu på tillväxtmarknader som Indien, Latinamerika och Afrika även om det kan bli ytterligare nedgångar på kort sikt. Japan och Kina är förstås fortfarande intressanta objekt. Jag stannar dessutom kvar med en del innehav i Sverige, jag försöker till och med öka det innehavet nu eftersom jag tror det är tillfälle att köpa på sig lite nu efter nedgångarna. Jag har ingen anledning att fundera på räntefonder och liknande, inte nu, det skulle möjligen ha varit intressant i augusti om man varit synsk, den försiktigaste placeringen får bli i en hedgefond som är ny i Folksams fondutbud. De sparare som jag kommer i kontakt med genom jobbet har inte så vitt jag kan bedöma tagit till sig övertonerna i speciellt hög omfattning. De småspararna verkar i alla fall ha förstått att sparande i aktier och fonder inte är ett kortsiktigt sparande utan att börserna i vanlig ordning kommer vända uppåt igen och att man bara förlorar om man säljer i nuläget. |
Min arbetsgivare har utvidgat valmöjligheterna med allt fler riktigt bra fonder i sitt fondutbud, Skagen Kon-Tiki, HQ Protega och några andra spännande fonder är jag nyfiken på. Ganska dyra förvaltningskostnader på en del av de nya i utbudet men motsvarar de förväntningarna kan det trots allt vara värt det. I traditionella världen- och Sverigefonder tycker jag det är mest värt med låga kostnader för förvaltningen, det skiljer för lite mellan dyra och billigare fonder när det gäller utveckling för att det ska vara nån poäng med att välja de dyrare.
Det nya pensionssystemet och insikten om hur stort behovet har blivit att försäkra sig om en stark buffert vid oförutsedda händelser är på väg att slå igenom. Alla åldrar är representerade i frågan om sparande och de unga är allt mer intresserade att sätta sig in i olika sparformer och att skaffa sig kunskap om fondutbuden. Bankerna är oerhört slarviga med sin rådgivning fortfarande. 100:- i månaden som pensionssparande ges som råd till såväl unga som medelålders, ofta oavsett vilka resurser som ursprungligen finns. Familjer som inte ens har en buffert för att köpa ny frys eller tvättmaskin rekommenderas att spara 1000:- i månaden till pension. Olika åldrar rekommenderas exakt samma fondutbud och det är nästan alltid fråga om en enda fond ur bankernas egna utbud. Hur många har inte hela sitt innehav i “IP aktiefond” eller “Fond i Fond”? Är det rätt rådgivning? Min målsättning är att bli ännu bättre på att ge korrekt rådgivning utifrån varje persons individuella behov. För att kunna göra det krävs god insikt i individens vilja och därför är min viktigaste uppgift att ställa frågor för att få helhetsbilden. 6 dagar ska jag nu plugga intensivt, de första grundläggande genomläsningarna och testerna är gjorda, nu blir det djupborrande fram till tentan. |
|
Under strecket Mina två senaste inlägg har inte dykt upp på sajten Intressant.se, jag grunnar på om de ändrat sina pingfunktioner eller om mitt webbhotells övergång från PHP4 till PHP5 har påverkat någonting. Eller så är det ett nytt filter som bedömde att inläggen inte alls var så intressanta som jag tyckte de var? Noterar också att det verkar som om det är pluggen ur, alla rädslor är försvunna och åratal av översitteri och lögner nu får sin rättmätiga skörd. Det är bra, det var på tiden. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: ekonomi, aktier, fonder, sparande, börsen
|
|
|---|---|
“Ingen ska få slå er mer”, orden är Slobodan Milosevics och platsen var på trastfältet i Kosovo i slutet av 80-talet. Orden fälldes när tevekamerorna följde Milosevic ut från mötesplatsen och en äldre man blivit slagen av det autonoma Kosovos polis. Startskottet för Milosevic nationalism hade avfyrats och kraften från den serbiska nationalismen visade sig mäktig. Några år tidigare hade serbiska intellektuella skrivit en berömd skrift som hävdade att serber var diskriminerade runt om i Jugoslavien. Genom att skaffa sig serbisk kontroll över fyra av åtta stolar i federationsrådet, genom avskaffandet av Kosovos och Vojvodinas autonomi, förlamade Milosevic handlingsutrymmet för den Jugoslaviska federationen och processen mot sönderfall var oundviklig.Man kan gott och väl också hävda att den totalitära kommunistiska regimen under Tito låg till grund för hela sönderfallet. Alla nationella, patriotiska, yttringar var strängt förbjudna och ett samhälle som aldrig i grunden fått göra upp med övergrepp under tidigare krig fick på så vis en mäktig grogrund för etniska motsättningar när väl locket var av. Att hävda att etniska motsättningar skickligt hanterades under Tito är att ge ett märkligt understöd till en totalitär regim som försökte kväva människors oro, den sådden är en draksådd som resulterade i hela Jugoslaviens sönderfall och de tragedier som följde i spåren. Kosovos kommande självständighet är en blockerad fråga, fortfarande med det serbiska intresset om Kosovo som en omistlig del av Serbien, understött av Ryssland och drömen om såväl ett storalbanien och ett storserbien har sin grund i politiskt taktiserande under Jugoslaviens “sammanhållande” dagar. Att västerländska socialister ofta framhållit Jugoslavisk socialism som ett föredöme är ett under av dumhet och okunnighet, ett agerande helt i tradition av försvar av totalitära socialistiska stater. |
Det är ingen större tvekan om att även Kroatisk, Kosovoalbansk och Bosnisk nationalism är lika ond och avskyvärd som någonsin Serbisk nationalism men i historiens ljus måste man också vara oerhört medveten om att det var den serbiska nationalismen som blossade upp på bred front efter Milosevic nationalistiska uppvaknande, som var den tändande gnistan för hela den nationalistiska rörelsen på Balkan. Att därför vara delaktig i att blåsa på den nationella glöden i Serbien och understryka den känsla av offermentalitet som medierna, de intellektuella och de ledande politikerna matat den serbiska befolkningen med under hela Milosevic tid vid makten, endast i syfte att “fiendens fiende” ska sättas åt, är både moraliskt och i sak ytterst tveksamt agerande. NATO anföll sedemera Serbien med flygbombningar för att förhindra ett upprepande av Srebrenica och Zepa, ett bombkrig som borde varit en FN-operation men som blockerades i ett handlingsförlamat FN, trots att tidigare handlingsförlamning och ambivalens borde ha inneburit snabba och eniga beslut, operationen var, som kosovokommissionen benämnde den; “olaglig men legitim”. Krigsbrott under NATO-bombningarna borde ställas till svars vid domstolen i Haag men trots menar jag att det står klart att interventionen var ytterst nödvändig i det läge som rådde.
Vad värre är, är den historierevisionism som exempelvis förs fram av “Svenska Jugoslavienkommittéen” där massmord och krigsövergrepp bagatelliseras i syfte att svartmåla stormakten USA, ändamålet helgar medlen. Serbien utmålas som föredömet som försvarat multietnicitet och försvar för minoriteter, tvärs emot sansade bedömningar, UÇK-gerillan, som absolut agerat förkastligt i många fall, stämplas i huvudsak som en knarkfinansierad maffialiknande organisation och massakrer under krigen förnekas eller förklenas. En sådan verklighetsförfalskning gynnar sannerligen inget av de utsatta och deltagande folken på Balkan, om det gynnar någon så är det populäritetssträvanden inom den aparta vänstern. |
|
Under strecket Det finns oerhört mycket att läsa om det här och jag uppmuntrar varje kritisk granskare att läsa så mycket som möjligt. Jag länkar här till ett antal intressanta artiklar med synpunkter från olika sidor av myntet, min postning är i huvudsak baserat på innehållet i dessa skrifter samt på egna studier vid Statsvetenskapliga instituitionen i Uddevalla samt vid samhällsvetenskapliga fakulteten för Östeuropakunskap och kulturgeografen vid Uppsala Universitet. Jag gör dock inte anspåk på att vara vetenskaplig i denna min text, detta är en åsiktsyttring som visar min uppfattning i frågan. Svenska Dagbladet, sourze.se Del 1 & Del 2, Folket i Bild - kulturfront, Tidningen Arbetaren. En artikel av Azra Pecanin/Örjan Sturesjö, och en recension av “Yugoslavia: Death of a nation” samt en ledarartikel i Expressen nyligen. Jag rekommenderar också läsning av boken “Før Jugoslavia og etter”, Oslo 1992/1999, Svein Mønnesland samt, “Den albanska frågan” av Örjan Sturesjö (1987) och artikelsamlingen Tema Balkan i tidskriften “Invandrare & minoriteter”, Nr 5-6 1999 . Dessutom rekommenderar jag socialdemokraten Adrian Kabas modiga och viktiga kritik av historierevisionism inom delar av socialdemokratin, med efterföljande kommentarer och parallelldebatter där så är möjligt. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, balkan, kosovo, serbien, konfliktforskning
|
|
|---|---|
Hillary Clinton överraskade och tog hem segern i New Hampshire med Barak Obama på en tätt efterföljande andraplats. Demokraternas trea, John Edwards kom ganska långt efter med endast 17% av rösterna. Många förutspår nu att det är kört för Edwards och att demokraternas kandidatur står mellan Clinton och Obama. Jag tycker det är trist då Edwards förefaller vara en väldigt bra kandidat till presidentposten, av de två tätkandidaterna föredrar jag Obama före Clinton. Med lite tur kan Edwards reparera bakslaget i de närmast kommande primärvalen och åter vara en tänkbar kandidat.Svenska Dagbladet utropar den kanske vanligaste svenska frågan: “Frågan vem som kommer att bli vald till USA:s president först – En kvinna eller en svart man? – kvarstår.” Den viktiga brasklappen som ändå måste läggas till detta är att svaret på frågan vem som blir den nye presidenten mycket väl kan bli: En republikansk man. Jag har tidigare sagt att det i Sverige är ett väldigt ensidigt mediaperspektiv som alltid utropar demokratiska kandidater som presidenter i förväg medan det amerikanska folket inte alltid håller med oss kloka svenskar. Det är en minst lika spännande kamp mellan de republikanska kandiaterna så lite mer balans efterlyses. |
Vinnaren i Iowa, Mike Huckabee, kom in först på tredje plats i New Hampshire men det är ändå ett överraskande bra resultat, inte minst eftersom han ändå slog Rudy Giuliani som inte längre framstår som en speciellt stark kandidat, han måste verkligen sopa banan med de andra i kommande primärval för att kvarstå som kandidat, jag tror inte han klarar det.
John McCain som tog hem segern i New Hampshire måste kanske vägas emot att de mer tydligt konservativa kandidaterna inte går hem i den delen av nationen. Jag tvivlar på att han räcker hela vägen trots sin ålder och erfarenhet, till slut kan det hos republikanerna stå mellan McCain och Mike Huckabee och jag tippar att det mycket väl kan väga till Huckabees fördel i slutänden. Hur går det då till slut? Jag tror det beror helt på vilka kandidater som ställs mot varandra. Clinton och Obama tror jag kan vinna mot Romney och McCain men inte mot Huckabee eller Giuliani, Edwards kan vinna mot samtliga och är därför en bättre kandidat. Återigen tror jag det svenska folket förstummat och förvirrat kommer fråga sig hur det den 5 november kan stå klart att republikanerna återigen vann ett amerikanskt presidentval, det var ju sedan länge klart att demokraterna skulle vinna. Några “skvalpval” fram till supertisdagen den 5 februari, sen vet vi nog. |
|
Under strecket Egentligen är det rätt märkligt. Vi är många som vet nästan allt om de olika kandidaterna i de två stora partierna i USA, vi är ytterligare några som kanske kan några andra kandidater från andra partier och s.k. oberoende. Men hur många är det som har koll på de politiska ledarna i de stora länderna Indien och Kina, eller en ekonomisk stormakt som Japan? Vår bild på omvärlden är ganska snäv eller? |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, usa, presidentval, internationellt
|
|
|---|---|
Svenska medier rapporterar ibland lite märkligt från de amerikanska presidentvalskampanjerna. I år liksom år 2000 har det ganska länge stått helt klart i den rapportering som nått oss, att demokraterna vinner valet och att det mest spännande är vem som ska bli deras kandidat. Även i valet mellan kandidaterna har intrycket vi fått här i Sverige varit att Hillary Clinton näst intill är självskriven även om också Barak Obama är ett starkt alternativ.Resultatet i Iowa pekar ut en del intressanta frågeställningar kring vilka som kommer stå emot varandra i presidentvalet i höst. Exempelvis om Clinton varit extremt upphaussad men att det egentliga stödet är svagt. Att komma trea i det första primärvalet kräver kanske en seger i New Hampshire för att kandidaturen fortfarande ska leva. Allt avgörs väl först tisdagen den 5 februari då “the super tuesday” med primärval i 20 delstater genomförs och det är efter det vi kan se varthän det lutar. Mitt intryck är dock redan nu att det hos demokraterna kommer stå mellan kandidaterna Obama och Edwards och hos republikanerna mellan Huckabee och McCain. Visst är det säkert så att kraftiga uppryckningar kan komma att ske och det är ännu svårt att veta hur Rudy Giulianis taktik att strunta i Iowa kommer fungera framöver men det kan vara ödesdigert att inte vara med från början. Den svenska drömmen om ett presidentval mellan Hillary Clinton och Rudy Giuliani är kanske ganska naivt svensk trots allt, the american dream ser nog annorlunda ut. |
Befolkningen i USA röstar inte alltid som vi europeér tror eller vill att de ska rösta, det finns många andra aspekter som avgör kandidatval och presidentval, än de vi kanske tycker är viktigast. Mike Huckabee har och kommer fortsättningsvis avfärdas här hos oss men ett moralkonservativt budskap har ett starkt stöd bland stora delar av den amerikanska befolkningen. Med rätt avståndstaganden från det folk ogillar med bushregimen och med rätt anknytningar till moralpolitiska frågor, kryddat med tillräckligt bra budskap om ekonomisk och individuell frihet så kan det räcka mycket längre än många tror. Han lär visserligen inte vinna i New Hampshire men han kan ha tillräckligt starkt stöd genom hela det amerikanska bibelbältet för att det ska räcka hela vägen till en kandidatur.
Hos oss är det oerhörd symbolik om demokraterna skulle ha en kvinnlig eller en svart presidentkandidat, kanske är det inte lika intressant med den symboliken bland det amerikanska folket och eftersom det i slutänden ändå är ett presidentval som ska vinnas har fortfarande Edwards en stor möjlighet att få förtroendet eftersom tillräckligt många tvivlar på en kvinnas kompetens eller om USA är “moget” för en svart president. Detta trots att såväl Clinton som Obama har ett bra politiskt program som kan räcka hela vägen och dessutom vara bra för USA och omvärlden. Om det slutligen står mellan Edwards och Huckabee i presidentvalet så kanske många spekulationer kommer på skam och USA återigen står med en moralkonservativt kristen republikan som The President of the United States of America. |
|
Under strecket Det känns oerhört friskt med den öppna valkampen mellan kandidater inom samma parti för att sålla ut bra representanter för respektive parti. Tänk om vi i Sverige kunde ta till oss lite, bara lite, av den öppenheten. Att låta varje hugad spekulant för viktiga förtroendeposter driva kampanj och låta medlemmarna rösta, debattera och kritisera varandras politik och först därefter bli kongressvald efter en tydlig genomlysning. Vi tycker ofta vi är världens bästa demokrati med världens mest demokratiska partier, men nog kan vi lära oss lite, bara lite, av omvärlden? |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: politik, USA, presidentval, Iowa, Barak Obama, Mike Huckabee, Hillary Clinton, John McCain, John Edwards, demokraterna, republikanerna
|
|
|---|---|
Den socialdemokratiska visionen för EU är kanske lite fattig, lamslagningen, av inre spänningar till följd av rädslan för att gräva i outredda sår, står i vägen för en spänstig debatt med idéutveckling för ett socialt, rättvist och välfärdstryggt Europa. En hög andel av partimedlemmarna och sympatisörerna är fortfarande upprörda över något som kanske kan refereras som “etablissemangets” överkörning av “gräsrötterna” i både EU och EMU-frågan, denna upprördhet står fortfarande ivägen.De rådslag som startats inför kongressen 2009 har olika fokus men det som jag tror är det viktigaste är det internationella rådslaget eftersom såväl skattepolitik som arbetsmarknadsfrågor till miljöpolitik och välfärden är beroende av hur vår europapolitik ser ut i framtiden, och hur de andra ländernas politik inom dessa frågor formas. Vi har, genom vårt frivilliga medlemsåtagande i den Europeiska Unionen, skrivit på vissa grundläggande minikrav, bland annat om den fria rörligheten för arbetskraft, för att klara våra åtaganden måste vi våga tänka fritt också. |
Om fri rörlighet verkligen ska vara fri så krävs det ett nytt och förändrat tänkande kring det som tidigare var känt som nationsgränser. Dessa gränser är och ska vara nedrivna och jag hoppas att ingen i längden kommer sakna dem även om det nog märks att röda linjer på en karta är trygghetsmarginaler för många människor.
Den visionen för unionen skulle jag vilja se blomma fullt ut inom det socialdemokratiska partiet, både i vår nationella enhet här i Sverige, samt i våra systerorganisationer ute i resten av EU & Europa. Med utvidgning för alla nationerna på Balkan, med möjlig utvidgning för de Nordafrikanska staterna och med en fortsatt vidgning österut så kan internationalismen i vårt parti och anammandet av den blandekonomiska modellen ge både välfärdstrygghet och ekonomisk tillväxt till de av våra medmänniskor som levt förslavade under kommunism, fascism, nationalism och islamism i allehanda odemokratiska regimer runt om i vår närvärld. Den fackliga grenen av socialdemokratin har ett stort ansvar här, det är de fackliga frågorna som kan agera hävarm för löner, välfärd och trygghet runt om Europa, tar facken det ansvaret? |
|
Under strecket Jag lyssnar mycket på radio och i första hand lyssnar jag på Sveriges Radio P1, där ges analyser, färska nyheter och granskande repotage på ett sätt som jag gillar. Vill jag lyssna på musik så sätter jag på en CD med egenvald musik istället för skrammlet (“det är bara dunka-dunka”, ekar det i mitt huvud, jag är på väg att bli en sur gammal gubbe, äntligen) som serveras färdigtuggat i andra kanaler. Men är det något jag har svårt med i våra talprogram så är det detta eviga smackande. Munljuden som överröstar budskapet är äckliga och onödiga. De intervjuade gästerna är väl en sak, de har inte mikrofonvana, men när programledarna och reportrarna smackar sig igenom timslånga sändningar så är det oproffsig radio, eller hur? Då sätter jag på en skiva med RUSH istället, “The spirit of radio” kanske. “For the words of the profits/Are written on the studio wall/Concert hall/Echoes with the sounds/Of salesmen. (inte att förväxla med textraden; “The words of the prophets/Are written on the subway walls”) |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: EU, politik, socialdemokraterna, LO
|
|
|---|---|
Igår skrev Kristian Karlsson på Svenska Dagbladets ledarsida om fördelarna med fri invandring och han gör det med hänvisning till en ny bok, Immigrants - your country needs them, av Philippe Legrain, skribent i The Economist och som skriver om handel och ekonomi.Kristians slutsatser, uppbackade av exempelvis Peter Karlberg och Björn Pedersen, är den enda logiska, invandring är bra för ett land. Immigration är det om det hanteras rätt, en adrenalingivande vitaliseringsinjektion eftersom det, enligt ledande migrationsforskning, i huvudsak är de mest handlingskraftiga och förändringsbenägna som har förmågan att lämna allt och börja om någon annanstans. Men i vårt land har vi haft en bedrövlig “mottagarpolitik” som effektivt och skoningslöst dragit ut handlingskraften genom arbetsförbud och sfi-tvång. Det märks också i den tvehågsamhet som, även hos invandringspositiva politiker, talar om övergångsregler och sociala turister. |
I valet förra året fick de främlingsfientliga ökat stöd från befolkningen, och värre kan det komma att bli om vi (och med vi menar jag alla partier som inte är främlingsfientliga) inte för en offensiv och modig invandringspolitik. En politik som medför en allt mer fri invandring, ökad arbetskraftsinvandring och en nedmontering av de påhittade nationsgränserna mellan människor kan få leda till att människors inneboende drivkraft, kreativitet och vilja att klara sig på egen hand bär till den framgångsdröm de bar med sig när de sålde allt de ägde och begav sig hundratals mil för att bygga en ny framtid för sig själv och sina barn.
Att vara en del av en kontinent och ett politiskt system som tillåter att tusentals människor dör varje år i sin strävan att bygga en bättre framtid för sig själva, ger en bitter bismak och en avsmak för det protektionistiska människoföraktet. Varför tror vi vita européer fortfarande att vi är bättre och mer värda än människor med annan hudfärg? |
|
Under strecket Sveriges j-la television lyckades inte helt oväntat strula till avslutsningsavsnittet av Vita Huset (The West Wing). Först messade de upp hela sista säsongen genom att lägga det hela på en stendöd tevekväll och i fredags kväll så hade de fulla(?) tekniker på plats som först missade att få till textremsan och sedan ägnade hela programmet åt att lägga en knallblå informationstext kors och tvärs över rutan med upplysningen att de beklagade den uteblivna textningen samt att de skulle sända programmet igen, med text, vid ett senare tillfälle. Sånt kan få även mig, inbiten förespråkare av public service, att (om än högst tillfälligt) förorda utförsäljning. Mest för att det troligen innebär att en och annan, genom vänskapskorruption inkvoterad, klantskalle skulle få sparken. I VM:s efterdyningar så är den kvarvarande funderingen; Var köper Pernilla Viberg alla sina smaklösa cardigans? |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: invandring, migration, politik, flyktingar, EU, gränser
|
|
|---|---|
Det verkar i alla fall stå klart att regeringen Reinfeldt tagit en viktig lärdom av den förra regeringen, nämligen medvetenheten om hur lite uppmärksamhet allt annat får under storhelger. Sänkningen av A-kassan lär blåsa över utan större svårigheter i takt med att svensken dämpar sin decemberångest med julkorvar och glögg. Till och med den stora skandalen kan få en chans att glömmas bort medan programledare rimmar och kungabarnen intervjuas i stearinljusets sken. Vilken skandal? Jo den om att Sveriges utrikesminister först bluffat om att han omöjligen kunde avstå från att hämta hem 4,8 miljoner ryska oljekronor genom inlösen av optioner, och därefter avslöjandet att han fick dem trots avtalsreglerna som ett tack för de 4 styrelsemöten han deltagit i.Om en utrikesminister accepterar och tacksamt tar emot 4,8 miljoner kronor från ett bolag med något omtvistat rykte (genom sin ägarandel i Gazprom, det bolag som utövade utpressning på Ukraina tidigare i år genom att strypa gastillförseln) så uppstår genast misstanken om svårigheter att fatta viktiga beslut i frågor där Ryssland som land eller energileverantör, eller oljeindustrin globalt, är motpart. Vilka kopplingar har Bildt till ryska intressen? Vilka vänskapsförbindelser hindrar honom i maktutövning? Finns det fler ekonomiska intressen som begränsar utrikesministerns fristående i beslutsfattande? Den typen av frågor besvaras av Carl Bildt med sedvanlig arrogans. Carl Bildt kommer säkert inte heller att få kritik från de borgerliga tennsoldaterna om att han nu har sin första semesterdag och att hans press.sek med lika arrogant attityd säger: “det tycker jag att vi ska respektera”. |
Att en högt uppsatt politiker med ansvarsområden som konkret berör avsändarens intressen, utanför gällande regelverk, alternativt efter milt trixande med regelverket (av bolagsstyrelsen, inte av Bildt personligen) tar emot en gratifikation i mångmiljonklassen är i allra högsta grad anmärkningsvärt. Det kan ju finnas olika orsaker att en person känner sig lockad att glida på både sanning och moral, brist på pengar är en orsak men det lider inte Calle av med en förmögenhet på 21 miljoner (innan de 5 från Vostok Nafta), men mycket vill ofta ha mer, den här gången på bekostnad av integritet och trovärdighet.
Artiklar om detta i “Dina Pengar” & Expressen: |
|
Under strecket Det var ett taktiskt genidrag, bland flera, av Reinfeldt att mörka att Bildt skulle komma att ingå i den nya regeringen i händelse av valseger, ohederligt men genialt. Att Bildt nu är en belastning för Sverige som nation och för vår trovärdighet i viktiga internationella handelskontakter torde bli allt mer tydligt men där Reinfeldts taktiska finesser märks, saknas lika tydligt den empatiska finessen. Det går ut över vårt land Fredrik, det är dags att vakna. |
|---|
Den här och andra intressanta bloggar om: carl bildt, regeringen, utrikespolitik, politik, mutor, korruption
| M | T | W | T | F | S | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Oct | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Bad Behavior has blocked 460 access attempts in the last 7 days.
