Erik Laakso | På Uppstuds

De nio nominerade är: Stavros Giangozoglou 44, Erik Pelling 32, Marlene Burwick 37, Hilde Klasson 54, Peter Gustavsson 31, Ulrik Wärnsberg 50, Bengt Sandblad 60, Monica Östman 55 & Agneta Eriksson 52.

Av dessa nio kandidater verkar det som om endast 3 agerar på den interaktiva arenan genom bloggande. Dessa är Peter Gustavsson, Erik Pelling (som klokt nog byter plattform för sitt bloggande just nu) samt Stavros Giangozoglou som än så länge återfinns på s-info.

Okej då, jag hoppas att Peter Gustavsson får en av dessa tre nomineringar, Peter är en klok, radikal och medveten sosse som kan göra mycket nytta i Uppsala stadshus.

Efter talet var det föreställning för alla barn med Bodils Minicirkus. En riktigt trevlig och underhållande show för alla barn där Bodil på ett roligt sätt samtalade med barnen och förevisade en mängd roliga tricks där en papegoja, en minigris, en gås, två katter, två hundar och tre kycklingar gjorde roliga konster. Efter minicirkusen fortsatte familjefesten med en föreställning för alla Elvisdiggare där showen 2xElvis med Stefan och Daniel underhöll publiken med gamla godingar. En solig dag med fest och politik avslutades fram emot eftermiddagen och alla verkade nöjda med dagen.

Parollerna “Vi kräver bara rättvisa” och “Frihet kräver rättvisa” tycker jag är ovanligt bra paroller. En annan banderoll talade om “Trygghet och Arbete”, dessa olika ord sammanfattar tydligt vad det är vi Socialdemokrater tror på och arbetar för. Genom ett internationellt perspektiv, utan att vara rädd för globalisering och marknad kan vi göra vår värld bättre för våra barn. Långsiktigt hållbart, med miljötänkande, rättvisa och solidaritet som ledmotiv.

En enkel men extremt tydlig sammanfattning vad det är vi begär.

Talare i Tierp är förre talmannen Birgitta Dahl som tillsammans med maken Enn Kokk kommer till oss. Det ser jag mycket fram emot och tror att Birgitta har förmågan att leverera ett tal som inspirerar och utmanar tierpssossarna.

För andra året i rad sker firandet gemensamt för alla kommunens Socialdemokratiska föreningar. Naturligtvis är arrangemanget en samverkan mellan Socialdemokraterna och LO, kulturarrangemanget sker i samarbete med ABF.

Naturligvis har vi servering och lottförsäljning samt medverkan av lokala politiker som står till tjänst och svarar på frågor.
Allt detta sker på Tierps Gammelgård där vi i hembygdsmiljö kan fira vår högtidsdag i gammal tradition men med progressivt framåtsiktande. Välkomna till Tierp!

Jag hör till dem som verkligen gillar Stefan Liv, han är tjurig, klurig, eftertänksam och annorlunda. Igår var det till allra största delen hans förtjänst (med god hjälp av sina backar, stolpar och domare) att HV71 säkrade guldet. Det är bara att gratulera, säsongens bästa lag vann både serien och guldet. HV71 hör verkligen inte till mina favoriter, några av de tråkigaste matcherna jag sett har haft dem som ena parten, därför en viss avoghet. Men det är ingen tvekan om att de är välförtjänta vinnare.

Linköping föll oerhört mycket på samma saker som MODO förlorade finaler och semifinaler på i slutet på 90-talet. Grinighet mot domslut, energidränering på saker som inte går att påverka, modlöshet trots att det borde gått att stå upp. En hysterisk publik som skriker mot domare och livets orättvisor i allmänhet skapar inte vinnare. Kanske var det bara därför MODO lyckades vinna mot just Linköping förra året?

Deras tränare Kenta Johansson är dessutom störtskön, hans finurliga och bitska kommentarer på korkade journalisters frågor är lysande, han levererar klassiker i varje uttalande. På frågan om laget sa han att det är “gökboet ibland”. Suveränt! Stefan Livs kommentar om att han blir dum som svar på frågan hur det känns är också skön. Linköping skyller säkert på domarna idag men om sanningen ska fram så var det spelet de fallerade på, allt annat blir undanflykter.

I vårt parti gör vi oftast upp internt och håller sedan samman när vi debatterar och går till beslut. Det kan gå hett till och oenigheten kan vara stor. Visst har det även hos oss i Tierp hänt att nån företrädare i fullmäktigedebatten gått emot “partilinjen” eller föregripit den interna debatten. Senast det hände var när frågan om vårdnadsbidrag togs upp första gången. Då slog en s-ledamot tydligt fast att han stod för ett införande av vårdnadsbidrag. Nu har partiet haft intern debatt och majoritetsbeslutet är att vi inte vill införa vårdnadsbidrag. Det ska min själ bli intressant att se hur denne s-ledamot ska försvara sitt tidigare ställningstagande gentemot sitt nya ställningstagande. Om jag var oppositionspolitiker i Tierp vet jag ju vart jag skulle sätta in de elakaste stötarna. Watch out Peter.

Till min glädje noterar jag nu att partiledningen på ett eller annat sätt har tagit till sig exakt den här frågan. Nu rullar en medlemsvärvarkampanj igång där temat är just att bli supporter.

Marita Ulvskog berättade lite om detta i sitt annars allt för långa tal till Uppsalasossarnas distriktskongress här i Tierp förra lördagen. Igår skrev Dagens Media och Jonas Morian om kampanjen.

För oss sportintresserade är det ganska lätt att se både fördelar och nackdelar. Fördelarna ligger nästan uteslutande hos medlemmarna och nackdelarna hamnar i ledande positioner. I ett hockey- eller fotbollslags vardagliga lidande ligger att det finns lika många tränare och experter som det finns just supporters. Att skrika ut sin glädje och sin vrede från läktaren är lätt, kräver liten egen insats och föga mod men brukar kunna ge resultat som avsatta tränare och sparkade sportchefer. Är Socialdemokratin med sportchef Sahlin och tränare Ulvskog redo för en sådan förändring?

Att partiledningen då tar sig för att försöka ansvara för utformningen av politiken är kanske inte så konstigt och det är heller inte underligt att man gör det i en form som känns bekant för folkrörelseivrarna i partiet. Tyvärr tycker alltid, kanske med rättmätigt fog, dessa att partiledningen ändå kör över de som väljer att kalla sig allt från gråsossar via fotfolk till gräsrötter.

Att framställa sig som underdog mot en styrande elit är alltid ett framgångsrikt recept för att nå politska framgångar. Detta gäller oavsett hur mycket elit man egentligen är själv, för visst tillhör man en politisk elit om man är riksdagsman, facklig företrädare, kommunalråd eller politisk ledarskribent. Det blir bara en elit mot en annan och den vanlige medborgaren struntar i vilken elit som kör över dem, det efterdröjande föraktet blir lika stort oavsett.

Det här passar förstås den som är sugen på makt och inflytande eftersom man får stora möjligheter att påverka allt i den riktning man själv finner lämpligt. Det är heller inget att hymla med att den som är politiskt aktiv är sugen på såväl makt som inflytande. Men den som är naiv och tror på demokratins vikt får ta sig en funderare på exakt hur det demokratiska inflytandet verkligen fungerar i dagens partipolitik.
Nu är jag inte den som hycklar utan jag tilltalas också av det inflytande som ett smalt skikt av ledande politiker kan erbjuda men jag är oroad över den brist på bred demokratisk debatt som råder och vad det kan leda till och jag undrar om det verkligen är vad vi vill.

En av mina favorittecknare, Johan Wanloo, har gjort bilden ovan, den är ur den briljanta kortfilmen “Grundkurs i Spanska” som du kan se om du klickar på bilden. Besök också Johans Blogg som du hittar via länken.

Den fråga jag sällan tycker mig höra som central är; Vad tycker du är viktigt? och ställs den så ställs den sällan till dem utanför våra trygga partilokaler, de som förmodligen har en massa saker de tycker är viktiga. Hur dessa ska nå oss, inte hur vi ska nå dem, är kanske vår viktigaste framtidsfråga, om politiken i egenskap av människors möjlighet till demokratiskt inflytande är relevant, för partiernas och den representativa demokratins överlevnad.

Den fråga som måste ställas inåt är; Vad tycker vi är viktigt? och svaret på det är minst lika spännande. Handlar det om att erhålla makt? Handlar det om att behålla sin position? Handlar det verkligen om att företräda och föra politik som är relevant för de som röstar på oss? Vilka stolar ska vi sitta på? Alla samtidigt eller välja vilken stol som ska gälla? Är det kreativt, eller bara bekvämt, att förhandla politikens olika intressen när dynamiken mellan vilka roller man har suddas ut? Jag tror att alla positioner försvagas ju fler stolar som skinkorna ska gnidas på.

Vår nya organisation i Tierps kommun är uppenbarligen svår att förstå, att kommunfullmäktige plötsligt får ta ansvar även det aktiva framtagandet av politiskt viktiga dokument och inte bara rösta igenom kommunstyrelseförslag är förstås ovant men det borde ändå attrahera människor som vill påverka samhället.

Den inledande frågeställningen för politisk verksamhet är: Vad är problemet? Här har vi kunnat konstatera att problemet i huvudsak är att vårt offentliga samhälle inte är tillgängligt för alla invånare. Vad är då det politiska målet? Naturligtvis att göra samhället tillgängligt, tillgängligt för såväl dem som det inte är tillgängligt för idag som för samtliga invånare baserat på alla människors lika värde.
Läs gärna Arbetarbladets artikel kring beredningsarbetet.

Nåväl, vår utgångspunkt är att ett måldokument ska kunna användas för att peka ut ansatsen för handlingsplaner, verksamhetsmål och handläggning. Därför vill vi med mätbara variabler lyfta fram inriktningen. Individens rörlighet, trygghet, allas lika värde och möjlighet till inflytande är centrala delar av målsättningen och de går att mäta, ansvarsutkräva och koppla till garantier. Tre viktiga, för att inte säga kompromisslösa, förutsättningar för att ett måldokument inte ska bli den hyllvärmare som en del fruktar.

Genom att vara tydliga i vad som utgöra grunden för såväl problemet som målet är jag övertygad om att vi kan tillgodose kravet på att Tierps kommun ska vara tillgängligt för varje enskild invånare. Genom att formulera problemet kommer fullmäktiges ledamöter få ökat inflytande över hur kommunstyrelse och tjänstemän sedan väljer att genomföra måluppfyllelsen och då blir dokumentet långt ifrån en hyllvärmare.

Ett flertal organisationer i Uppsala har bjudit in ett antal experter till en offentlig hearing om planerna, onsdagen den 13 februari i Missionskyrkan i Uppsala kl. 18.00-20.00.

Byggnadsnämnden har skickat ut förslaget till utbyggnadsprogram på samråd. Sista chansen att yttra sig är den 27 februari! Det finns en blankett att använda för insändande av synpunkter, ladda ned den här. Skicka den sedan till Uppsala kommun, Byggnadsnämnden, 753 75 Uppsala. Glöm inte att underteckna samt att bifoga namn och adress.

Rubriken för samrådsmötet i Uppsala är satt till “Mer biltrafik och slutet för din lokala affär?“ och i mejl tillsänt mig läser jag att arrangörerna vill väcka oss tierpspolitiker genom undrandet om det här nya köpcentret kan ta död på handeln i Tierp och Örbyhus. Dessutom relateras till Uppsala kommuns översiktsplan där det hävdas vara fullt tillräckligt med de tre stora, externa, köpcenter som redan finns.

Det menar jag först och främst inte är en direkt politisk fråga. Om ett företag vill investera och själva finansiera ett slikt projekt så kommer det visa sig om det behövs eller inte, dessutom ska inte det förmodade behovet av arbetskraft ringaktas. Eftersom traditionen i Uppsala har gjort att närbelägna områden till staden inte ska bebyggas trots att det konstant är hårt tryck på nya bostäder så är det en naturlig konsekvens att andra områden blir högintressanta för såväl bostäder som handel.

Den nya dragningen av E4:an med motorväg i en vid sväng runt Uppsala kommer otvivelaktigt medföra behov av nya handelsplatser, bostäder och arbetsplatser, kanske kommer det innebära att några av de tidigare köpcentrumen kommer få ge vika för de nya, kanske kommer det också medföra en viss dränering av lokal handel av olika slag. Även för Tierps kommun kan det medföra förändringar och behovet för lokala handlare att bli vassare ökar. Jag tror att den som är bäst förberedd och ständigt förändringsbenägen står bäst rustad att möta framtiden medan protektionism och fåfänga försök att bromsa människors vilja och rörelsemönster oundvikligt kommer misslyckas.

Förutsatt att miljöprövning görs och att inga stora risktaganden med skattepengar kommer plöjas ned i affärsprojekt vars slutresultat är osäkert så är jag försiktigt positiv till utbyggnaden i Fullerö.

Dock måste även en fritidspolitiker leva varför jag tacksamt började jobba på Folksam i januari 2007, det jobbet har visat sig vara såväl lönande som intressant, tidskrävande och engagerande. Nu börjar jag på nytt jobb inom Folksam i det att jag blir heltidsanställt privatombud och jag ser att än mindre tid kommer finnas till fritidsuppdrag inom politiken.

Därför har jag avsagt mig kandidatur till en ny period som arbetarekommunsordförande, jag lämnar dessutom idag in min begäran om entledigande från de två tilläggsuppdrag jag har i kommunpolitiken och jag avböjer nomineringar till föreningsstyrelsen. Jag stannar dock kvar som ledamot i fullmäktige så länge, jag tycker det borde gå att kombinera och jag är djupt engagerad i kommunpolitiken varför jag hoppas att det ska gå att sitta kvar som ledamot, men jag är beredd att ompröva det beslutet under våren 2008 när jag märker vad det nya jobbet kräver utav mig.

Vad som händer nu är oklart förstås. Att avsäga sig uppdrag är troligen förödande för framtida uppdrag, många röster har jag hört, om andra personer, som klargjort att den som kliver av inte är trovärdig för framtida uppdrag, inte är att lita på. Sannolikt kommer dessa röster ljuda även om mig efter att mitt beslut blivit offentligt. Jag kunde inte strunta i det mer, jag tycker helt enkelt att fler borde avgå oftare, det har jag sagt förr och nu följer jag konsekvent den ståndpunkten.

Jag tycker inte att den som gör ett dåligt jobb ska stanna kvar på sitt uppdrag helt enkelt, och jag tycker inte att jag gör ett bra jobb, jag har inte gjort ett bra jobb på de olika poster som jag innehaft sedan efter sommaren 2007, före det tror jag att jag gjorde det jag skulle och mer därtill. Bokslut är lite tidigt att göra än men jag är nöjd med en del saker, mindre nöjd med andra saker, nådde inte fram på vissa punkter och hann inte initiera andra saker. Men den demokratiska processen tar tid och det som behöver göras kommer säkert att göras under andra personers ledning framöver.
Kanske är det här en politisk time-out (utan snaskiga detaljer) eller så är det ett skifte för mer beständig tid, det återstår att se.

Varje fullmäktige inleds också med en allmänhetens frågestund, den hoppas jag kan marknadsföras bättre så att fler kommuninvånare tar chansen att ställa skarpa frågor till oss politiker.

Men det jag ser fram emot mest av allt är hur våra två sverigedemokrater har tagit till sig av deras partis kommunkonferens med den förtydligade inriktningen mot det mångkulturella samhället och den svenska invandringspolitiken. I sitt första inlägg förra året sa partiets lokala ledare Kjell Hammarsten att integrationen fungerar väl i Tierp och att deras politik därför inte har så stor betydelse för Tierp. Har uppsträckning skett nu och kommer en ny ton att höras i den allmänpolitiska debatten och i partiets budgetmotion? Det är i alla fall ingen tvekan om att partiet sträcker sig efter makt, makt att införa sin antidemokratiska ideologi och sin strävan efter det museala bevarandet av det som råkar vara, d.v.s. ”traditionen” som Blogge så exakt uttrycker det.

Alla som är demokrater och som inser att människor som rör sig över gränser är utvecklande för varje samhälle som har förmånen att få tillskott i form av inflyttning, har som samhällsplikt att stå emot rasism, intolerans och gödande av fientlighet mellan människor. Det antimänskliga innehållet i bakåtsträvande och exkluderande politiska program måste ständigt bemötas, bekämpas och sakligt argumenteras emot. Jag ser fram emot den allmänpolitiska debatten på tisdag, om det visar sig behövas är jag beredd att ta kampen mot våra lokala nationalister. Bring it on.

Den hets som antidemokratiska vänsterextremister ägnar sig åt är däremot lika vidrigt trots ett på ytan bättre syfte, men ändamålen kommer aldrig helga medlen.