Erik Laakso | På Uppstuds

Under strecket De privata spelföretagen har tagit rejäl strid med spelmonopolet. Ladbrokes har under en längre tid kört en totalskruvad, utflippad och briljant reklamkampanj på temat “Svenska Spel - med engelska odds” och nu lanserar Unibet kampanjsajten “Hyckla lagom” som replik på Svenska Spels kampanj “Spela lagom”. Svenska staten driver kasinon och kränger brännvin med hänvisning till folkhälsan. Ja, det är ju bara att se sig omkring så ser vi hur bra det fungerar. Kanske är det dags att sluta hyckla?

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, rörelse

	Under strecket Johan Ulvenlöv, ansvarig för nya medier för den Socialdemokratiska riksdagsgruppen, befinner sig i USA och börjar nu direktrapportera från valets slutrush. Och han gör det hos Arvid Falk.

Andra bloggar om: USA, val 2008, presidentval

Bild från Wikimedia.

När oktober börjar närma sig sitt slut och höstmörkret lägger sig tungt som en stelfrusen filt över landskapet är det svårt att hitta lusten och kreativiteten. Många är de ämnen som sveper förbi och som borde generera debatt och diskussion men det verkar även vara svårt att få till det offentliga samtalet med den schvung man kunde hoppas på. Jag tänker mycket på det här med bilismen, stormarknader och människors vilja att vara rörlig trots klimathot, bensinpriser och dålig kollektivtrafik. Utgångspunkten borde på något sätt trots allt vara vad människors vilja är. Jag ska ta ett exempel. Människor idag verkar ha valt, visserligen och säkerligen med god hjälp från marknaden, att förlägga sin månads- eller veckohandel till större koncentrationer av handel i städers utkanter. Så till den milda grad att nybyggda köpcenter planerar för nöjesparker i anslutning till köpladorna. Från en del håll protesteras det och argumenten som används handlar om ökad biltrafik, utarmade lokala centrum och minskade möjligheter för de som inte är bilburna. Vettiga och bra argument på sitt sätt, men fritt från lösningar. Jag efterlyser alternativa förslag till de bilismrepressiva förslag som oftast luftas. Jag är verkligen nyfiken på att höra om det alternativa samhället och vägarna dit istället för alla dessa “Nej till” & “Stoppa” som är så lätta att komma med.

Var är förslagen om en offentlig tjänst om hemkörning från köpcentrumen åt alla som väljer bort bilen som färdmedel? Var är verktygen för distanshandel där konsumenten beställer sina varor över nät, telefon eller katalog och det offentliga kör hem alltihop på avtalad tid? Vem har byggt ut kollektivtrafiken så det finns plats, och varför inte bärhjälp, även till skrymmande varor så bilen inte längre behövs? Svaren är ju givetvis att allt detta har vi överlåtit åt den vinstmaximerande marknaden att hantera, och då får vi de köplador vi förtjänar. Om Socialdemokratin vill tas på allvar i dessa frågor krävs skarpa förslag och inte bara en argumentation som i slutänden gör bilen och bilismen till ett privilegium för de som har det gott ställt. För bevare oss väl att vi blir en politisk rörelse som formas av cyklande och tunnelbaneåkande innerstadsbor i våra storstäder. Vårt land är större än så och vårt parti omsluter människor som har en helt annan vardag med bortavaro hemifrån under 10-12 timmar, trötta kvällar med snabbmat och bums i säng och helger som kanske har som enda avkopplings- och underhållningsmoment i att skrota på Coop Forum och äta på Dånken. Kanske borde även där skarpa förslag finnas som gör att ovanifrånperspektivet tonas ned en aning och en vision om ett annat samhälle tar form för de flesta kanske hellre tog en tur i skogen än en tur på Ikea, men finns möjligheterna för de dubbelarbetande, de ensamstående och sovstädernas familjer?

Under strecket Tänk att programmet “Spanarna” firar 20-års jubileum, Helt sanslöst. Det är ett program jag lyssnat på med stort nöje ända sedan det började. Ingvar Storm är programledare för Spanarna, men från början var även Niklas Levy programledare eftersom Spanarna ingick i radioprogrammet Metropol där Levy och Storm var värdar i tidigt 90-tal. Tänk att Spanarna sänds än! Ett annat program som sänds men som har bytt kanal är Eldorado med Kjell Alinge. Sena torsdagskvällar i P2 men naturligtvis tillgängligt på webben när man vill. All denna goda kvalitetsradio kan nås via SR.se.

Andra intressanta bloggar om: politik

Många röster höjdes inför förra valet om att närvaron på nätet skulle vara av hög betydelse när väljarna skulle nås, upplysas och påverkas. De rösterna hade nog, kan man säga i efterhand, inte så rätt som man kunnat tro innan. Men i år har något som ändå förändrats förutsättningarna hänt. Bloggbävningen runt FRA-frågan och de interna skakningarna på babords däck gällande samarbetsfrågan i vänsterblocket har visat att sociala medier, bloggar och webbupplagorna av dagstidningarna kommer nå en ny dimension i nästa valrörelse. Det här är det många som har förstått, samtidigt som många viktiga beslut fortfarande är otagna. Partisekreterarna i borgarallianspartierna skrev igår på Svenska Dagbladets Brännpunkt om att: “Nätets framväxt är den viktigaste förändringen på många år för partiernas möjligheter att involvera människor. Barack Obamas kampanj på nätet är ett bra exempel på att det finns stora möjligheter för den som vill och vågar. Det handlar till exempel om framväxten av sociala miljöer i den digitala världen och hur nätet blir ett nav som förmår fånga upp människor. Envägskommunikation (red: min länkning) förbyts i interaktivitet när människor ges möjlighet att själva agera och ge stöd.” Socialdemokraterna bygger samtidigt nätverk, aktiviteter och former för att göra en liknande resa. Alla tittar på möjligheterna att använda nätet och nå väljarna genom interaktivitet. Vem som lyckas bäst återstår väl att se men det finns en del skillnader som är väsentliga att titta närmare på.

Allianspartierna har alltså gett partisekreterarna i uppdrag att finna svar på hur partierna ska kunna erbjuda människor att via nätet engagera sig direkt i alliansen. Socialdemokraterna har en avdelning för nya medier som arrangerar träffar, seminarier och producerar videoklipp med mera. Den borgerliga bloggsfären har länge varit både störst och mest synlig, framförallt de bloggare som benämner sig som liberala. Många av dem återfinns som partimedlemmar i Centerpartiet och Folkpartiet men minst lika många är oberoende ur partianslutningssynpunkt. Den Socialdemokratiska delen av bloggsfären har växt till kraftigt på senare år och har också fått mycket uppmärksamhet i listningar där mest lästa och mest diskuterade listas. Skillnaden på en folkrörelsetradition som svensk arbetarrörelse är och den ingenjörskonstruktion som högeralliansen är går alltså att spåra även i tänkandet kring hur nätet kan och ska användas i valarbete och opinionsbildning. Kanske kan man förvänta sig att ett antal bloggskribenter kommer anställas av allianspartierna inför valet medan man förhoppningsvis inte ens tänkt tanken hos socialdemokraterna. Däremot efterlyses en förstärkning av avdelningen för nya medier i det Socialdemokratiska kansliet. Istället för att ge uppdraget till reklambyråer kanske man bör gräva djupt i de egna leden och hitta människorna som har kunskapen och förmågan att dra upp strategiska riktlinjer för webbverksamheten. Men strategierna bör inte stanna vid försök att, likt hos alliansen, hålla kontroll på informationen, utan i enlighet med exempelvis Johan Ulvenlövs strategi att slussa ut nyheter och sedan låta fria bloggskribenter själva avgöra hur och vad de gör med informationen, även då den används för att kritisera partiet.

Under strecket Jonas Morian frågar i dag om “Sossar får jobba med PR?” Bakgrunden är förstå och främst ett samtal som börjar just i denna minut på ABF-Stockholm men också den segdragna diskussionen om var sossar får eller inte får arbeta (den efterfrågade listan på godkända eller svartlistade arbetsplatser lyser ännu med sin frånvaro). Att partifunktionärer arbetar i PR-branschen kan vara en tillgång i kommande valrörelser, genom gedigen kunskap om hur tankar får genomslag kan många kunniga PR-personer bidra med inflöde av idéer. Ute bland fristående bloggare finns också massor av kunskap kring hur sociala medier kan bidra till upplysning, folkbildning, opinionsbildning och kampanjstrategier. Inte minst vi tre som driver Arvid Falk vet att vi kan bidra med mycket, om det är någon som är intresserad. Skriv gärna i kommentarsfältet vilka du tycker är personer som det Socialdemokratiska partiet borde involvera i det interaktiva valarbetet inför 2010.

Andra bloggar om: politik, bloggar, bloggsfären, internet, partier

Inför kommunalvalet 2010 står Uppsalas Socialdemokrater inför ett skifte i ledarskapet. De två S-märkta kommunalråden Lena Hartwig och Jan Ask har bestämt sig för att inte kandidera varför nya namn kommer ta plats på båda S-platserna. Om Socialdemokraterna dessutom vinner valet tillkommer ytterligare en kommunalrådspost om jag förstått saken rätt. Nomineringsprocessen är avslutad och nu kanske man kan säga att kampanjtiden fram till valet av kandidat till finanskommunalrådet avgörs i december. Föreningarna verkar efterlysa såväl föryngring och förnyelse samt viss kontinuitet då de nominerat sina kandidater. De nio nominerade är: Stavros Giangozoglou 44, Erik Pelling 32, Marlene Burwick 37, Hilde Klasson 54, Peter Gustavsson 31, Ulrik Wärnsberg 50, Bengt Sandblad 60, Monica Östman 55 & Agneta Eriksson 52. Av dessa nio kandidater verkar det som om endast 3 agerar på den interaktiva arenan genom bloggande. Dessa är Peter Gustavsson, Erik Pelling (som klokt nog byter plattform för sitt bloggande just nu) samt Stavros Giangozoglou som än så länge återfinns på s-info.

Precis som Janne Nordling på TV4 Uppland tror jag att det finns en klart lysande favorit i Marlene Burwick eftersom hon har erfarenheten och kompetensen som behövs. Hon har också klart flest nomineringar från föreningarna, 14 st. Den näst mest nominerade är Bengt Sandblad som har 4. Jag tror verkligen att Marlene kan göra ett mycket gott arbete som finanskommunalråd i Uppsala och jag tycker Uppsala väljer klokt om de väljer henne som kandidat. Inte omöjligt att hon kan vara ett riktigt bra vallokomotiv också eftersom hon är medial och erfaren. Till de två återstående kandidaturerna kan det bli trångt i porten. Stavros Giangozoglou har erfarenheten och kompetensen, han är inte lastgammal och det är ingen nackdel att han inte är född i Sverige och jag tror att de yngre uppsalasossarna får bestämma sig för vem de vill se som kommunalråd om de ska få in någon på den platsen. Kan de enas om vem de föredrar kan de ha en bra chans trots att många kan komma att hävda att 37-årige Burwick lika gärna kan vara de yngres kandidat och därför agera för att Bengt Sandblad eller någon av de 4 femtiotalisterna ges en kandidatur. Flera av kandidaterna träffade jag på framtidsdagen igår men jag såg ingen som kampanjade.

Under strecket För oss häruppe i Tierp är det inte oviktigt vem som är på ledande kommunala poster i Uppsala så visst är det intressant att följa hur Uppsalafolket gör när de ska välja då en hel del beslut gällande planering och utveckling i Uppsala påverkar även oss i hög grad. Det ska hursomhelst bli intressant att ta del av hur Uppsala Arbetarekommuns rådslag väljer att göra. Okej då, jag hoppas att Peter Gustavsson får en av dessa tre nomineringar, Peter är en klok, radikal och medveten sosse som kan göra mycket nytta i Uppsala stadshus.

Andra bloggar om: politik, uppsala, val2010

Under strecket Genom att hylla Bengt Göransson och Ingvar Carlsson ideella engagemang och ställa dem emot Göran Persson som sökt omvandla sina kunskaper till inkomster på den privata arbetsmarknaden gör Silfverstrand politikerföraktet en stor tjänst. Det tycker nog vare sig Göransson eller Carlsson är toppen. Men den som levt på samhällets pengar halva sitt liv förstår kanske inte att uppskatta viljan att försörja sig själv. Så fort Bengt Silfverstrand visar tendenser till att klara av sakfrågor före personangrepp så finns det många runt om i sossesverige som gärna diskuterar frågan. Så svår är den inte. Men Bengt tycker personangrepp är roligare. Eller som Jonas Ek säger i en kommentar hos Bengt.” Vet hut! Sitt inte på dina höga hästar och låtsas om att du inte njuter av försöka göra ner dina partivänner!”

Andra bloggar om: socialdemokraterna, politik, bengt silfverstrand, jonas morian, attendo care, angrepp, politikerförakt, bloggar, bloggsfären

Under strecket Björn Afzelius skrev 1982, med budskap till Svenskans redaktion 2008: “Kom se på journalisterna, på samhällsgisslarna; Många av dom plottrar bort sin möjlighet. Ja, vad får jag för pultronerna som fläckar spalterna med byskvaller och annan harmlöshet? Vars enda ambitioner är en byline och en lön och ett stambord där Det Vackra Folket finns medan andra bryter ryggen i jakt på sanningar som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion. Ja, till dom sista vill jag säga, innan tystnaden tar vid: Vi behöver folk som fattar sin mission!”

Andra bloggar om: politik, superveckan, budgettak, sagor, lögner

Under den senaste veckan har ett par nya webbsidor dykt upp bland sociala medier. Det är två bloggar med identiskt lika namn och en annan som heter Kriminellt. Det gemensamma för dessa tre webbsidor är att de pubicerar namn och bild på dömda brottslingar och i en del fall även namn och bild på misstänkta. På ett par dagar har dessa tre webbplatser seglat upp bland de mest besökta på bloggportaler som Bloggtoppen och Blogtoplist. Inte oväntat har dessa sajter gemensamt att de också har artiklar med anspelningar på “mångkultur” samt länkar till Sverigedemokratiskt förknippade webbplatser. “Plötsligt försvann vår blogg från alla listor och vi kunde inte längre logga in på bloggportalen. Vi har skickat mail och undrat om varför vi inte längre kan logga in, men får inget svar. Vi drar då slutsatsen att vår blogg censurerats bort och inte anses som lämplig av bloggportalen.” Citatet ovan kommer från en av dessa webbplatser och det är tydligt att martyranspelningarna som är genomgående i främlingsfientlighetens agitation också används av de som står bakom de här platserna. Bland de mest lästa bloggarna återfinns förövrigt en handfull andra främlingsfientliga bloggar och har så gjort under en längre tid. Men de är främmande fåglar i vårt svenska samhälle. Som tur är.

Andra som skrivit om detta under dagen är Jinge och Kulturbloggen. Jinge tar upp det etiska perspektivet och skriver: “Tidigare blev The Pirate Bay föremål för mycket kritik när det gällde ett förundersökningsprotokoll, trots att de själva inte hade gjort något formellt fel. Här handlar det om klara brott mot ett flertal lagar som dessa sidors skapare gör sig skyldiga till, något som betyder att de som tillhandahåller länkar dit antagligen kommer att utsättas för en berättigad medial uppmärksamhet.” Rosmari på Kulturbloggen skriver: “Vart är vi på väg när bloggar visar bilder på brottslingar och på de som inte ens är dömda? Kommer det här att få kvällstidningarna att börja visa mer bilder på brottslingar, för att locka fler besökare? En ruggig och äcklig utveckling verkar vara på väg” Jag ogillar censur, jag tror att debatt och öppet samtal är den främsta vägen att bemöta ignorans, intolerans och inkrökthet. Vad bloggtoppen och blogtoplist och allt vad de heter väljer att göra får vara upp till dem. Med anledning av att det eventuellt kan vara brottsligt att länka till webbplatser med sånt här innehåll låter jag bli att göra det. Men jag vill uppmuntra alla demokratiförsvarare och människor som tror på det integrerade samhället tar debatten med de rädda och i sinnet förmörkade som tror att det alltid går att skylla sitt eget misslyckande på “den andre”.

Under strecket När det nu kommer strömma till SD-sympatisörer och invandrarfientliga kommentatörer så nödgas jag påminna om hederlighet i debatten. Jag raderar ytterst ogärna kommentarer men hest och utfall mot såväl invandrare som andra går fetbort. Olika namn som underskrift men från ett och samma IP-adress går också bort. Hur ni beter er hemma hos er är er ensak men när ni gästar hos mig följer ni mina regler.

Andra bloggar om: bloggar, bloggsfären, främlingsfientlighet, rasism, demokrati, sverigedemokraterna, Svensson har också skrivit

Under strecket Jag tycker årets partiledardebatt var bättre än förra årets då pajkastningen trots allt var något återhållen. Ja, förutom Maud Olofssons pajaskonster bakom ryggen på Mona Sahlin under replikskiftena då men det var väl bara väntat. För ett år sedan gick förresten Peter Eriksson ut med en försöksballong om en röd-grön mittenregering, helt i linje med det som presenterades av Mona Sahlin och de gröna språkrören förra veckan. Förra året tog det inte hus i helsike, i år gjorde det det. Jag är helt säker på att sprängkraften i en sådan regering kommer göra mycket nytta i valrörelsen. De som är ute på en “mosa-Mona-kampanj” borde kanske skämmas lite att de sätter den frågan högre än en valseger 2010. Noterade också, när jag tittade lite på vad jag skrev för exakt ett år sedan, att även då pågick en höger-vänster-pajkastning ute i den socialdemokratiska bloggsfären. Då kastades glåpord som “pissliberal” och “flåsliberal” mot partikamrater. Intet nytt under solen.

Andra bloggar om: superveckan, politik, socialdemokraterna, partiledardebatt, regeringen, mona sahlin, fredrik reinfeldt

Klockan är strax före nio på onsdagsmorgonen och partiledardebatten ska just till att börja. Debatten inleds av Socialdemokraternas Mona Sahlin.

Mina förväntningar på debatten är att få se tydliggörande av skillnaderna mellan det blåa blocket och det röd-gröna.

Vilken vision för samhället är det som driver partierna?
Hur ska de nå dit?

Utifrån de förväntningarna ska jag följa debatten och försöka spåra några svar.
Nu börjar det snart. Häng med!

Aftonbladets röda blogg sköts idag av Magnus Ljungkvist medan den blå bloggen drivs av Jessica Nyberg
- - -
Mona Sahlin utgår från den svenska samhällsmodellen i sitt anförande. Vårt svenska samhällssystem. Hon efterlyser tydlighet, möjligheter ur krisen och en väg ut. Hon inleder också med att lyfta fram EU, FN och IMF. Klassisk socialdemokrati med nationellt och internationellt perspektiv redan i inledningen. Bra där Sahlin.

Att rusta för tillväxt under lågkonjunkturen är ett av huvudbudskapen, Sahlin efterlyser satsningar från regeringen och pekar på innehållet i den socialdemokratiska budgetmotionen.

Socialbidragslinje kallar hon regeringens politik. Den var bra.

Första replikskifte: Reinfeldt - Sahlin.
Reinfeldt anklagar Sahlin för att Socialdemokratisk politik leder till färre jobb. Sahlin replikerar att regeringens politik genom ofinasierade skattesänkningar leder till en svårare väg tillbaka till jobb. Medvetna neddragningar av trygghetssystem leder till socialbidrag som enda lösningen för många människor.

Sahlin pekar på att trygghetssystem är till för att bygga mod för människor att ställa om och att regeringens politik inte leder till rättvisa.
- - -

Andra replikskifte: Maud Olofsson - Mona Sahlin.
Olofsson utgår från regeringens politik för att minska ungdomsarbetslösheten där hon pekar på att 40000 unga fått arbete sedan regeringsskiftet 2006 varefter hon anklagar S för att straffbeskatta unga genom att höja kostnader för arbetsgivaravgifterna för unga.
Sahlin pikar för kvällstidningsrubrikerna från Olofsson, “straffskatt” och “skattechock”. Sahlin lyfter istället fram en generell sänkning av arbetsgivaravgiften för alla arbetslösa istället för att ha den riktade arbetsgivaravgiftssänkningen.
- - -

Tredje replikskifte: Jan Björklund - Mona Sahlin
Björklund börjar med att lyfta fram LO:s rapport om jobbskatteavdraget. Sahlin replikerar med att jobbskatteavdraget är en effektiv, men dyr metod att öka antalet jobb.
Björklund skjuter genast in på att S vill ha fler bidrag. De bidrag han talar om är A-kassan. Vilken ignorans!
Sahlin angriper hårt bilden av A-kassan som ett bidrag och frågar om det är hans budskap till alla som varslats den senaste veckan. Jobbskatteavdrag I och II acccepteras av Socialdemokraterna men motsätter sig steg III.

- - -

Fjärde replikskifte: Göran Hägglund - Mona Sahlin.
Hägglund är slagkraftig, inget snack om den saken. Först motsatte sig S det första jobbskatteavdraget, sedan accepeterade man det första men motsatte sig det andra. därefter accepterar man de två första men motsätter sig det tredje och han frågar om S kommer ändra sig i nästa budgetdebatt.
Sahlin pekar på oseriositeten i att inte se vad som skiljer mellan regeringsarbete och oppositionsarbete.

Men vad oseriös Maud Olofsson är, hon sitter snett bakom Sahlin och hånskrattar efter var och varannan mening. Är det sådan respekt hon tycker partiledarna ska visa varandra? Jag ser att Magnus Ljungkvist också noterat detta.

Slutsatser av första anförandet med replikskiften.
En ganska ljum och stillsam inledning på debatten där fokus lades på framtiden och politiken för ett rättvist Sverige.
- - -

Anförande av statsminister Fredrik Reinfeldt.
Reinfeldt (i vanlig ordning iklädd röd slips) tar på sig statsmannarollen, den trygge landsfader han så gärna vill vara och han gör det med utgångspunkt i finanskrisen. Han efterlyser samling för att skapa trygghet bland befolkningen. Det är ju lite märkligt med tanke på att den enda samling han gått med på är en samling som omfattar regeringspartierna. Menar han nu att den vädjan och breda politiska lösningar som oppositionen efterlyst i någon veckas tid, ska tillmötesgås?

Replikskifte I: Mona Sahlin - Fredrik Reinfeld
Sahlin efterlyser en smula ödmjukhet från statsministern. Finanskrisen är inte svansen, den är huvudsaken. Sahlin citerar Bildts blogg i en fråga om varför Reinfeldt hyllar kollektivavtal i debatter på hemmaplan men väljer att tiga om kollektivavtalen i EU.
Reinfeldt svar pekar på att ödmjukhet inte är hans favoritsyssla.

Det är uppenbart att ett av de strategiska ord som regeringen kommit fram till är begreppet “skattechock”. Den här regeringen är en reklambyrå och inte en regeringskraft för Sverige. Kanske ligger det i tiden men är det seriöst?

Nu missade jag lite av replikskiftena men hoppar genast in för att lyssna till Maud Olofsson, det är alltid lika… eh…intressant.

Maud anklagar Socialdemokraterna för avundsjuka, hon tar verkligen i från tårna på det mest bisarra sätt. I praktiken låter hon i sin retorik som om hon stod emot sovjetiska politbyrån. Det är “Ni som orsakat utanförsskapet, glöm aldrig det!”.
Maud Olofsson fortsätter anklaga S för att spräcka budgettak. Hon ljuger vidare som hon började i söndags. Jag antar att det är en del i den rena smutskastning som centerpartiet går i täten för i svensk politik just nu. Regeringens egen pitbullterrier.
Eller tror verkligen centerledaren att alla måste gå med på de siffror som de sätter? Då behövs det ju inga andra partier, visioner eller lösningar. “Den enda vägens politik” kan tänka.

Replikskifte: Sahlin är upprörd, det är helt klart. Hon anklagar Olofsson för att antingen ljuga eller att inte förstå, vilket är värst?
Maud Olofsson försöker läxa upp Sahlin genom att “undervisa” henne om hur budgettaksreformen infördes. En reflektion som jag gör handlar om personkemi. Jag tycker det verkar som om väldigt få inom oppositionen kan fördra Olofsson, hon måtte vara svår att tycka om.
Sahlin är slagkraftig när hon påpekar att en sprattlande Olofsson befinner sig på djupt vatten när hon anklagar S för oansvar i ekonomisk politik.

Ohly erkänner att valförlusten kan ha berott på en glättig bild av människors situation. Nu pekar han på att Maud Olofsson gör samma misstag. Ohly pekar på att en försämrad A-kassa leder till valet att leva på socialbidrag eller kanske att övergå i kriminalitet. Det var en hård, och kanske lite knepig, slutsats. Regeringens politik skapar utslagning och mänskliga tragedier.
Olofsson drar genast upp utanförsskapet. Hon säger att vi ska ha bra trygghetssystem för den som blir sjuk eller arbetslös, men varför försämrar de då dessa system så dramatiskt?

“Vi har provat er politik i fullskaleförsök och det har misslyckats.” Ja, så säger Maud Olofsson, visst låter det som om hon tror det är Stalin hon har på andra sidan i kammaren? Kan inte någon väcka Maud Olofsson och påpeka att avgrunden knappast är så djup som hon verkar tro.

Maria Wetterstrands replik handlar om Vattenfalls utsläpp av koldioxid i Tyskland. Maud Olofsson skjuter genast tillbaka ansvaret till den förra regeringen. Ska det vara så svårt att förstå att det är hon som har makten nu och att hon haft två år på sig att förändra sådana saker? Det är uppenbart att regeringsföreträdarna trivs bäst i opposition, kan man inte göra plågan kort och ersätta dem före 2010 om de vantrivs så ohyggligt med att regera?

Visionerna är svåra att få fatt på i den här debatten men Miljöpartiet står ju ändå för en tydlighet i vilket samhälle de vill se växa fram. Regeringen anklagar den förra regeringen både för tidigare problem och nya problem, snacka om ansvarslöst, visionslöst och fritt från lösningar.

Nu är det major Björklunds tur och han vill förstärka bilden av att regeringen kommer lösa problemen, vi ska ta oss ut ur krisen, vi har gjort det förut. Tidigare kriser har dock präglats av samförståndslösningar, den här regeringen vill köra sitt eget race. Det är å ena sidan bra. Ansvaret blir lättare och tydligare att utkräva.

I vanlig ordning kör Björklund med sitt vanliga dravel om “flumskolan” och avslutar sedan med en känga åt förra veckans “röd-gröna röra”.
Sahlin poängterar att det fortfarande är regeringen som är regering och att de kommer ha ett tydligt regeringsalternativ när nästa val står på dagordningen.
Men det är lika tydligt hos Björklund som hos Olofsson, de längtar verkligen efter att vara oppositionen. Kanske är Anders Löwdin beredd att sälja domänen “www.oppositionen.se” till borgarna, de vill ju så gärna vara där.

“Anfall är bästa försvar” säger Sahlin. Bilen är inte fienden, lösningarna måste dock också handla om kollektivtrafiken och där är de röd-gröna partierna överens.

Mona Sahlin anklagar regeringen för neddragningarna av vuxenutbildningen och Jan Björklund öppnar för att det med ett ökat tryck kan behövas fler platser. Det är positivt att utbildningsministern är öppen för flexibilitet.

Lars Ohlys politik kan jag ha synpunkter på men hans debattförmåga är god, han är rolig att lyssna på.
Han undrar varför regeringen valt att straffbeskatta kvinnor, vart folkpartiets feminism tagit vägen och varför Jan Björklund undviker feminismen i sitt anförande. Björklund undrar varför Ohly upprepar samma frågor som i den senaste partiledardebatten och uppmanar Ohly att skriva nya frågor istället för att återanvända gamla. Men hur vore det då om Björklund svarar på frågorna så slipper han ju få dem igen. Eller?

Magnus Ljungkvist poängterar att Björklunds anklagelse mot Ohly om att reprisera sina frågor ter sig än mer oseriöst med tanke på att Jan Björklund just idag, för tredje gången, repriserar hela sitt anförande och han frågar om Jan Björklund “har lata talskrivare eller mycket dålig fantasi.”

Nu är det Hägglunds tur för anförande och jag ska börja med en modebloggning. Mörkt orange slips som härleder tankarna till alliansens inledning för fyra år sedan. Men att komplettera den färgen med en näsduk i vinrött och vitt, till den annars snygga kostymen, skär sig. Men det var en parentes.

jag tycker Hägglund är rätt kul att lyssna till, han har lite oväntade vändningar och han har humor. Nu anklagar han oppositionen för att alltid vilja beställa “Extra Allt”. Han poängterar att Ohly inte vill ha något budgettak utan vill köra nedcabbat och strunta i utgiftstaket. Men även Hägglund väljer att medvetet missförstå riksdagsordningen som säger att en riksdag när som helst kan ompröva utgiftstaket.

Sahlin uppskattar också Hägglunds humor och påpekar att hans hamburgerliknelse var vågad eftersom det var exakt den liknelsen som pensionärerna tog när de fick en höjning som räckte till en hamburgare (dock utan extra allt).

En annan regeringstaktik är tydlig nu. Socialdemokratins budgetförslag ska utmålas som ett brott mot en ansvarsfull ekonomisk politik. Det här är ett tydligt sätt att återanvända en framgångsrik kampanj från 2006 där de lyckades knycka en annan socialdemokratisk paradgren och göra den till sin, arbetslinjen. Det här är viktigt att vara vaksam på. De ljuger nu medvetet och envetet om att Socialdemokraterna vill lämna en ansvarsfull ekonomisk politik. Låt dem inte lyckas en gång till.

Maria Wetterstrand frågar om Kristdemokraterna vill sätta barn i fängelse. Svaret på det är Nej. Wetterstrand ifrågasätter då förslaget som framkommit ur Kristdemokraternas undervegetation om att sänka straffåldern. Men Hägglund verkar inte förspråka det förslaget, kan vi efterlysa ett entydigt tillbakadragande av sådana knepigheter? Att sätta till resurser för att stötta unga som är på fel väg är bra men att sätta barn i fängelse är inte stöttning.

Lars Ohlys anförande innehåller skarp kritik mot politikens abdikation inför marknaden. Han kritiserar utförsäljningen av statliga banker. Han kritiserar skattesäkningar och efterlyser ansvarsfulla statliga finanser, det kommer han få mycket kritik på.

Reinfeldt undrar vad Ohly är för eftersom det är så tydligt vad han är emot. Han undrar om det är kommunismen som är på väg tillbaka i vänsterpartiet och om Ohly är emot marknadsekonomi. Han frågar också vilka villkor Ohly ställer för att “låta” S och MP få samarbeta med vänstern.

Ohly hugger tillbaka och anklagar statministern för svaghet, d.v.s regeringsoduglighet. Han svarar på frågan om villkor med att säga att det ska gå att komma överens och att svaret är en politik som står emot orättvisorna från högerregeringen och att det är ultimatima krav för en rättvisepolitik. Statsministern är inte nöjd med svaret.
Ohly tycker rättvisan, välfärden och miljön är tydligt ideologiska frågor och förstår inte hur Reinfeldt kan missa det.

Göran Hägglund tar upp fastighetsskatten med utgångspunkt från en symboliskt viktig person i Salems kommun. Ohly svarar att de allra dyraste och lyxigaste villorna får ökad fastighetsskatt med vänsterns politik. Inte som den villaavgift som regeringen infört som lett till att vanliga hem ute i landet fått en ökad beskattning. Det är ett sätt att pricka säkert så den som har råd får betala lite mer. Ohly medger att det finns “förlorare” på vänsterpartiets politik och det är de välbeställda.

Maria Wetterstrand inleder sitt anförande med att replikera anklagelser om att MP är emot allt som gör livet värt att leva. Som Niklas Nordström skrev i GP: “Det parti som många anser är emot allt det man själv är för. Jakten, industrin, jobbet, bilen, skotern, charterresan.” Även Katrine Kielos har skrivit på samma tema, men då i Fokus: “Men hur trovärdig är den? kommer Fredrik Reinfeldt att undra och därigenom vända sig direkt till de grupper som länge tyckt att miljöpartiet är emot allt det där som gör livet värt att leva: bilen, basindustrin, skotern, chartern, jobben och jakten.”

Maria Wetterstrand är avgjort mycket mindre aggresiv i sitt anförande än vad hon var i debatten i söndags. Nu får vi se i replikskiftet om det fortgår. Hon är också väldigt tydlig med sitt engagemang för en framåtsyftande politik som leder landet framåt och inte i höger- eller vänstervarv. En signal till oroliga sossar som använder MP som hävstång för att välta Mona Sahlin och en signal till Mona Sahlin att de inte tänker tillåtas bli denna hävstång.

Bra replikskifte mellan Wetterstrand och Olofsson, centerledaren skryter med svensk miljöpolitik och får svar på tal om att hon åker snålskjuts på uppgörelserna som gjordes under den förra regeringen.
Centerledaren replikerar med historiska argument om att de var det första miljödrivande partiet i svensk politik, men det var ju på sjuttiotalet, mycket har hänt sedan dess.
Hon pressar Wetterstrand på frågor om hon har sossarna med sig på sina miljöfrågor. Wetterstrand undviker svaret på den frågan, märkligt nog med tanke på att MP fått Socialdemokraterna att följa en idé om ett grönt folkhem. Här borde hon kunna vara konkret.

Jan Björklund efterlyser besked kring infrastruktursatsningar där det verkar finnas mer samsyn mellan borgerligheten och socialdemokraterna än vad som finns mellan S & Mp. Wetterstrand lovar att det kommer finnas klara besked och entydighet. Hon pekar också på att det behövs enorma satsningar på spårtrafik i Sverige medan regeringen lägger investeringarna på biltrafiken.

Det här är helt klart en knäckfråga. Satsningar på både spår och vägar behövs.

(Noterar också att de hånfulla grimaserna avtagit på regeringsbänken bakom debattörerna. Kanhända fanns det någon omvärldsbevakare som påtalade att det uppfattas som osmakligt på sina håll)

Miljöpartiet är tveksamma till nybyggnation av motorvägar i storstadsområden och vill se satsningar på spårtrafik. Jag håller med om att vi måste ha mycket mer och bättre av järnvägar men det går inte att bortse ifrån att även vägnätet behöver byggas till, se bara på Essingeleden och trafiken runt Stockholm, det är orimligt hur det ser ut. Här kommer det krävas förhandlingar och klarsyn.

Partiledardebatten är nu slut. Fick jag några svar på mina två inledande frågor? Uppdatering om detta kommer snart. Jag lägger det som ett eget inlägg. Kommer snart som sagt.

Tack för att du varit med och läst och funderat kring partiledardebatten. Om du är ny här på bloggen så rekommenderar jag att läsa igenom några av de övriga 779 inläggen som postats här sedan starten 2006. Det finns många godsaker att ta till sig.

Andra bloggar om: politik, superveckan, partiledardebatt