Ett historiskt misstag?
By Erik Laakso at 9 December, 2008, 8:35 am
Jag är faktiskt ordentligt bekymrad, och tro mig, jag hoppas innerligt att jag har fullständigt fel och att min oro är obefogad. Men jag tror att det här rödgröna samarbetet är skadligt för socialdemokratin och för möjligheterna till regeringsskifte 2010. Det första och bästa alternativet i valrörelsen 2010 tror jag hade varit att det parti som drar runt 40-45% av väljarna går till val som regeringsalternativ på egen hand. Det näst bästa är det alternativ som faktiskt kunnat spräcka blockpolitiken för mycket lång framtid. Det alternativ som nu presenteras är det sämsta alternativet, därmed inte sagt att det kan räcka ändå. Om så vore så är jag tacksam för att jag har helt fel i min bedömning för det viktigaste är trots allt att den moderatledda regeringen får lämna sina poster.
En oroande eftergift
Jag är ju, och var ju, positivt inställd till det samarbete som Socialdemokraterna och Miljöpartiet lanserade under hösten även om det allra klokaste nog ändå hade varit att fortsätta hävda en Socialdemokratisk regering utan koalitionssamverkan (men det tyckte jag inte då, jag har ändrat mig där). Däremot är jag rädd att den lösning som nu presenteras är en eftergift åt en ganska liten men mycket högljudd internkritisk grupp inom socialdemokratin. Och tyvärr verkar det som om den lyssnande ledarstil som partiordförande Sahlin initierat lett fram till att priset som får betalas blir en öppning för ett, i retoriken reformerat men i grunden oreformerat, vänsterparti i koalitionssamverkan med Socialdemokrater som historiskt alltid hållit tydligt rent åt det hållet.
Vidar Andersson skriver ofta klokt i Folkbladet, så ock i den här fråga:
“Det tidigare inledda och nu tyvärr avslutade samarbetet mellan s och mp hade en rad politiska och strategiska fördelar framför den koalition som nu presenterats.
Framförallt fanns ett ömsesidigt förtroende mellan partiernas ledningar. Man var beredda att ge och ta i ett ärligt och uppriktigt samarbete.”
Kommer ansvar tas?
Det enda riktigt positiva med den här uppgörelsen torde vara att krypskyttet mot Mona Sahlin upphör vilket skapar arbetsro för partiets fortsatta förändringsarbete. Men kommer de som fördrog krypskyttet tidigare ta ansvar för partiet och partiordförandens ställning efter ett förlorat val om valanalysen kommer fram till att det grundläggande misstaget var att ta med V i koalition? Skulle inte tro det.
Jag inser att det här är det logiska steget att ta med tanke på det, i mina ögon, grundläggande misstaget att vika sig för kritiken mot samverkan med endast MP. Men jag är ärligt oroad över att eftergifterna mot internkritiken kan riskera regeringsmakten 2010.
Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, mona sahlin
Läs också Claes Krantz och Marta Axner
(4 votes, average: 3.50 out of 5)
Loading ...Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
men det är väl så att bland sossarna är din syn på politiken mest vanligt i STh-trakten. de stora tunga partidistrikten i norr domineras av en trad sossepolitik som vilar på LO. Ingen förnyele där inte,
För min del har jag alltid ansett att det finns minst ett viktigt skäl för blockpolitik: långtgående åsiktsskillnader. Det kriteriet, hoppas och utgår jag från, är med råge uppfyllt.
Vad gäller högerns kritik mot samarbetet har jag egentligen bara en enda kommentar: Är du förvånad? Kommer inte alltid den svenska borgerligheten att attackera allt till vänster om mittenlinjen? Jag kan inte upphöra att förvånas över hur många socialdemokrater som inte vågar ta striden om medelklassens röster utan att samtidigt stå upp för sina värderingar – men däremot gladeligen pressar på sina egna ett oönskat mittenpolitiskt samarbete och ett i högsta grad tvivelaktigt Lissabonfördrag. Jag kan inte förstå den naturlag som hindrar medelklassen från att rösta vänster. Däremot förstår jag mycket väl att den i långa stycken har följande intressen: en högkvalitativ utbildning som ger deras barn goda jobbchanser, höga tak i de sociala försäkringarna så att de själva (medelklassen) inte privat behöver skapa sin egen finansiella trygghet, en god miljö och goda kommunikationsmöjligheter i storstäderna där medelklassen är överrepresenterad. Dessa frågor behöver inga högersvar, dessa frågor kräver inga privatiseringar och entrepenadiseringar, dessa frågor kräver inga stora skattesänkningar. Tvärtom. Det är ju välbelagt empiriskt att ju svagare välfärden blir för en viss grupp, desto mindre blir både stödet och betalningsviljan för den.
Jag hoppas att den rödgröna koalitionen kommer att regera på ett program, lång till vänster om den nuvarande regeringens. Jag hoppas att den, istället för att anpassa sig till en retorik som förlorade valet 2010, tar steget för att återfå det politiska tolkningsföreträdet i Sverige. Kan någon socialdemokrat egentligen motsätta sig den viljeinriktningen?
Daniel, jag tar inte med ett ord upp högerns kritik mot samarbetet så jag förstår inte alls varför du inleder ditt angrepp där. Dessutom blir det ju lite fånigt om man ska låtsas som om den politiska mittlinjen är ett skarpt draget streck, då måste jag ifrågasätta vilken verklighet man lever i.
De programpunkter du tar upp är vi helt överens om, men dina frågor svarar inte på varför vi socialdemokrater skulle behöva involvera oss med det lilla populistpartiet Vänsterpartiet. Det finns ingen naturlag som hindrar medelklassen att rösta vänster, det är något som de gör i ganska stor omfattning just eftersom många av dem röstar på S. Men de har ju ingen som helst anledning att rösta längre vänsterut varmed deras vilja att rösta vänster minskar med den här uppgörelsen, och eftersom den där skarpa mittlinjen inte finns kan de tänka sig att rösta lite mindre till vänster bara för att slippa V i regering. Anser du inte att det är ett problem?
Faktum är ju att inget av det du anför motiverar varför vänsterpartiet ska vara med, det är en socialdemokratisk politik som är motvikten mot moderaterna och det är det som skulle kunna vinna valet 2010, inte att V är med som regerningspartner.
Lars-Erick, som all analys visar så är det i storstäderna som valen vinns.
Du har helt rätt i dina farhågor Erik. Med v på flaket missar vi våra kärnväljare. Inte för att vi har varit så duktiga på att dom förut heller. Men det finns om man söker och silar i rådslagens rapporter en ny riktning som tydligare visar var den nya kärnväljaren står att finna. Utan kärnväljare ingen politik, utan ideologi inga kärnväljare och inte heller några avgörande medelklassväljare. Daniel har rätt i att det inte finns några hinder för medelklass att rösta vänster, även om jag tröttnar på höger vänsterretoriken.
Det är en vettig analys av samhället under 2000-talet som saknas, vänstern har bara en föråldrad 70-talspolitik, romantisk och rejält konservativ. Läs mer på min blogg. http://my.opera.com/ekehog/blog/2008/12/09/det-radikala-och-progressiva-blir-forlamat-av-ett-hogljutt-och-ultimativt-bakats
Erik och Anders!
Ett stort tack!
Tyvärr har jag problem med att kunna kommentera på Anders blogg så jag får tacka här!
Som jag har kommenterat det tidigare att varför ska ett parti som har 40-45% av väljarna vända sig till ytterlighetspartier som bara har 5-7%. Vi om något borde med vår storlek kunna engagera våra väljare för vår politik. Samt att vi mera gör glastnos och perestrojka in i partiets själ för det är verkligen något vi skulle behöva. För mig är bara vänsterpartiet en massa snackpåsar fyllda med gamla lösningar. Jag vill att mitt parti (ännu) ska bli ett framtidsparti med visioner och engagerade medlemmar i en demokratisk organisation. Jag säger det ännu en gång, järnridån har fallit. Vem inom (s) ska skapa och verka för att skapa politik igen. Kanske det skulle behövas ett helt nytt löntagarparti för den vanliga människan. Det här börjar gå över styr med två block som krigar om regeringsmakten. Det verkar som att vi ska se politiken och livet i svart eller vitt. Men vad kommer alla nyanser in någonstans. Nu kommer man att kalla sig De rödgröna. Alltså kommunister och de gröna. Vad finns socialdemokraterna i den ordformationen. Jag tror att partiet är rådvill och famlar i mörker av osäkerhet och obestämdhet. Helt enkelt dåligt självförtroende. Kommer folk/väljare vilja ha ett sådant parti vid makten tillsammans med v och mp. Ja, den som lever får se.
Om det är några som är högljudda så är det den lilla klicken smygmarknadsliberala högersossar som gör sig gällande här.
Däremot får jag ge en eloge till Mona för att hon börjat lyssna på den stora skaran gräsrotssossar och deras social demokratiska åsikter samt att hon förhoppningsvis sparkat ut sina inkompetenta rådgivare och spindoktorer!
Bengt Nilsson, sosse
Till Leffe, jag är till dels väldigt överens med dig. Man frågar sig var vårt parti är någonstans. Socialdemokrterna. Det skulle behöva mycket mera mod för att våga se verkligheten i vitögat och se att 2008 ställer andra krav än tidigare. Vi är rädda att stöta oss med LO-kollektivt, men det är inte heller det samma som det var. Vi måste inse att alla LO-anslutna inte är “vår väljare” längre. Vi fick 62% av dem, knappt 2/3-delar, i en period då LO backar medlemsmässigt, och det lär inte bli fler.
I stället så kommer det in andra grupper på spelplanen, de unga kvinnliga pensionärerna har vi redan uppmärksammat och de är sannerligen ett låglöneproletariat, invandrarna är en annan grupp som vi mest snällt och belevat kramat om utan att se vad de verkligen representerar, ocjh jag kan fortsätta räkna upp de grupper som kommer att ingå i vår framtida kärna.
Det är dessa grupper vi måste se och förstå att deras situation är ett resultat av den politik som vi förde under 35 års tid. Vi måste förändra vårt perspektiv, från Byggnads till Kommunal, från stad till land och stad, från Stockholm till Göteborg och Malmö, från Sverige till världen.
Till Eva: Det räcker med att du Sign in, dvs skapar ett Opera-konto, (du behöver aldrig använda det) sedan har du en log in så att du kan kommentera och skriva på min blogg. Det skulle vara roligt om du gjorde det så att jag fick del av dina viktiga synpunkter.
Till Bengt: Din längtan tillbaka till den gamla goda tiden överträffas bara av ditt maniska engång för alla formulerade mantra. Din dröm om att en gång få bli, som du uttryckte det, betjänad av små offentligt anställda biträden blir nog inget annat än en dröm. Din bestämda avsikt att nästa val rösta på Vänsterpartiet är allt mer oförenligt med ditt kavajsslagspynt, “sosse”. Det är tragiskt.
Om högersossemaffian tar över både personligen och ideologiskt i sosseledningen så röstar jag utan tvekan på vänsterpartiet! För då finns det inget sosseparti värt namnet kvar längre. Men denna tragiska utveckling verkar Mona sätta stopp för nu som tur är!
Bengt Nilsson, sosse
Bengt, det är intressant att du säger det så klart. För mig vore det lika otänkbart att rösta på Vänsterpartiet som det vore att rösta på Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna eftersom det är samma sorts populistpartier som utan samhällsansvar slungar ut doktriner före en trovärdig samhällsmodell. Du borde nog ta steget fullt ut för du har ju visat att du själv föredrar utslungande av meningslösa doktriner framför verklig politik. Kom ut ur garderoben Bengt, byt parti.
Det tråkiga är att det nu i praktiken, blir ett tvåparti system. Men på något sätt, måste det sättas “P”, för det rena vansinne, vilket Alliansregeringen har visat sig vara.
Med Alliansens största parti (m), vilka nu rätt öppet flörtar med SD.
Jag tror att de flesta människor tar ansvar om de får det. Det fordrar förstås att man inte går in i någon slags ideologisk mass-psykos, för sånt förstör tänkandet.
Dessutom tror jag som Nisha Beshara i Dagens Arena att “störst måste vara ödmjukast” — i stället för stöddigast.
Det är lätt att se visioner som populism, i stället för tankefrön. Men bör man då inte begrunda om man verkligen har koll på sitt eget tänkande? Kanske missförstod man totalt? Det är lätt att göra det om man är stöddig.
Leo, du får väl helt enkelt försöka vara mindre stöddig om det är ett problem för dig.
Att hävda att vänsterpartiet är populister är inte speciellt krångligt, utan att vara stöddig. Att hävda att det är tankefrön är en spännande tolkning som jag respekterar men inte tror på. Det är nämligen, enligt min uppfattning och bedömning, en ändlös spiral av högre statliga utgifter och samma ändlösa spiral av högre statliga inkomster för att finansiera kalaset. Det grundläggande begreppet för en socialdemokrat menar jag bör vara i enlighet med vad Gustav Möller sa; ung “Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från arbetarklassen”. Jag har svårt att se att den vänsterpartistiska visionen respekterar det, och det är lättförklarligt eftersom den inneboende respekten för arbetarklassen faktiskt inte bottnar inom V.
Om man tänker på den kommunistiska utopin så kan man ju kalla det för tankefrön också, och som sådana är det kanske inte en helt igenom obehaglig idé men så fort den ska genomföras så krävs det maktmetoder som är långt ifrån trevliga. Okej, om nu inte V är kommunister längre (?!) så är väl jämförelsen lite orättvis, det kan jag hålla med om. Men om tankefrön om en stadigt växande offentlig sektor på bekostnad av invånarnas köpkraft inte är en utopisk vision som måste gömmas bakom det populistiska budskapet att allt ska kunna genomföras utan att individernas liv kommer påverkas så är det något som luktar funky för det finns inget parti som verkar ha så mycket pengar som Vänsterpartiet, det oroar mig djupt.
LeoB
Inte för att jag riktigt förstår. Men från (s) kan det inte handla om stöddighet utan att man inom partiet, trots rådslag och dyligt inte har en klar vision om vad man vill med framtiden.
Vad vill vi med arbetet, vad vill vi med skolan, vad vill vi med ekonomi och fördelning av samhällets resurser. Först måste man veta vad man vill. Även om viljan och visionen är idag att vinna valet 2010 och få bort den moderatledda politiken, eftersom den är motsattsen. Men vilken motsats? Det är höjd a-kassa, arbetsmarknadspolitik osv. Men jag tror att inga segrar vinns på ekonomisk överbudspolitik. Jag tror att vi vinner dem från mun till mun och den mänskliga vardagliga kontakten. Där vi (förhoppningsvis) är fler aktiva lokalpolitiker/medlemmar än vad borgarna är. Det är helt enkelt förtroendet om de vardagliga frågorna man vinner de stora. Någon stöddighet finns inte från min sida i alla fall. Men vi bör själva inom ´(s) veta vad vi vill. Detta sjaklande med v, och mp gör bara medlemmar och supportrar mer rådvilla. Det hade varit roligare att vi själva hade fått fortsätta efter rådslagen och utforma en politik för socialdemokraterna. Det hade varit en utmaning. Och som sagt vi har att ta hänsyn till att vi är ett 40-45% parti.
Jag tror också att det här samarbetet är ett stort misstag, men inte av samma skäl som du.
Socialdemokraternas tapp i opinionen på sistone tror jag har mer att göra med att man för en väldigt försiktig opposition gentemot regeringen. Mona Sahlin utgör inte ett tillräckligt tydligt alternativ till den sittande regeringen.
Om inte socialdemokraterna samverkar med vänsterpartiet kommer man att förlora många röster till dem, framförallt från LO-kollektivet, vilket skulle hota själva grundvalen för partiet. Det socialdemokratiska partiet är ju trots allt ursprungligen fackföreningarnas politiska gren, vilket man inte får glömma bort när man pratar om “kärnväljarna”.
Jag har slängt ur mig frågan lite här och där, men fortfarande inte fått något svar. Så nu försöker jag här, bland alla eminenta tänkare.
Hur gynnar det Sverige att vi så envist klamrar oss fast vid blocktänkandet? Skulle inte vårt underbara land vinna på att alla riksdagsmän samarbetade istället för att hälften ägnar fyra år åt att i största möjliga utsträckning motarbeta och sabotera för den andra hälften?
Erik
Jag tränar på det där med att inte vara stöddig, men så snart jag vill säga något så blir det ändå fel
Kanske en metod att komma ur den ändlösa spiralen är att fråga i en dialog? “Vad menar ni egentligen? Men blir det inte så här då, osv?” En dialog där man låter tankefrön växa så att de blir någonting.
Angående utopier så såg jag en spännande tanke häromdagen. Det var någon som citerade Peter Englund. PE menade att många diktatorer velat gott utifrån sina ståndpunkter och gjort vad de kunnat för att förverkliga detta. Jag tänker att många av dem säkert omgavs av många människor som fick dem att tro att de faktiskt var på rätt väg.
Kanske är enda möjligheten en levande dialog? En verklig dialog där de vi kallar svaga också är med. Annars kanske de eller det vi gör dem nu slår ned oss en dag.
Jag är som du nog förstår glad över att v är med i samarbetet nu. V plockar fram en hel del saker som jag tycker är viktiga – fast tankarna måste diskuteras. Likadant med mp. Ingen har sanningen, vi söker den, tillsammans (om jag får travestera KG Hammar).
Leffe
Ja, den vardagliga kontakten är nog en förutsättning för en djupare dialog, en där det inte bara handlar om bud hit och dit.
livelev.
Du tror att samarbetet inte är så bra men på andra grunder. Vilka andra grunder?
Kan du utveckla det lite.
Jag går tydligen går mot strömmen för MP bekymrar mig mer än V. DÅ är jag ändå djupt miljöengagerad. Jag har tydligt talat om att vi “borde” gått till val som ett parti och bilda allianser efteråt, men när vi nu ändå gör så här är jag glad att de blev de här tre;-)
Jag är rädd att samarbetet kommer att leda till att vi i nästa val kommer att ha två borgerliga allianser att välja mellan. All politik drivs åt höger och ett utsmetat alternativ till regeringen tror jag är förödande för tilltron till det politiska systemet. Om valet ska stå mellan moderaterna och moderaterna light, så kan man börja fundera på vad man ska med ett flerpartisystem till. Den stora risken i det är att proteströsterna går till SD, och det finns gott om proteströster idag.
livelev
Ja, på det du säger kan jag visst hålla med dig. Att man har att välja mellan moderater och light moderater. Man står mellan pest eller kolera. Därför tycker jag att det hade varit ansvarsfullt gentemot alla de väljare/sympatisörer till socialdemokraterna att vi som ett 40-45% parti kunnat utformat en egen politik.
Nu har vi genomfört rådslag som ännu inte riktigt har utformas. Nu ska vi med dem gå igenom igen med mp och v. Alltså kommer politiken att centralstyras och urvattnas. Vi på fältet ska ålydas centralkommitténs diktat och vara någonslags
megafoner. Några känslor och åsikter behövs inte. Kan vi inte själva vara så professionella och ha så mycket kraft att vi självstänidigt kan arbeta fram en politik som vi vet vad våra väljare vill ha. Då vet inte jag vad vårt parti är på väg.