Jag har alltid fildelat

Vilken härlig nostalgitripp. Jag känner igen mig i mycket även om min musiksmak skiljer sig avsevärt från din.
Jag skrattade högt åt din jämförelse mellan Maxell-band och band från Luma. Så var det verkligen. Kommer du ihåg att man helst skulle ha chrome också när de kom?

Haha höll ni ochså på surfa och fildela med era gammla commandore 64 och 2400 bauds modem.
Kommer ihåg dom sköna BBSerna man laddade ner ifrån.
På den tiden var det riktig status för att ladda ner, man var tvungen och skaffa sig status och rykte genom att ladda upp då fick man ta del av matrialet.
Kommer ihåg att det tog 8 timmar för att ladda ner en vanlig diskett på 2, något MB.
Första gången man tjattade på 80 talet var en kick men fan vad dyrt det blev i längden.

Det var tider det.

Jomenvisst har man spelat in en massa på kassett en ggn i tiden, o rullband med för den delen.
Vilket inte bara var lagligt – vi betalade ju skatt för det! Nu har den skatten nytt namn, trots att åtm jag inte “laddar ner”….

Och vilka mängder vinylskivor jag köpte , delvis genom att först ha bandat ngn låt.

Jag begriper inte dagens resonemang fr artister o bolag. Annat än att girigheten tagit över o förintat allt sunt förnuft.

Jag blir alltid lika nostalgisk varje gång jag hör C64 eller Amiga =)

Och så hade man copypartys med kompisarna, fast vi körde med disketter (jag känner mig ung!).

Maxell UD XL II skulle det vara, din lamer!

Och några BBS:er lever faktiskt kvar ännu. Min BBS, -=P=I=X=-, har snurrat 24/7 sedan den 30 maj 1989. Om det fortfarande fungerar med ZModem, YModem eller XModem skall jag låta vara osagt, men de gamla filerna (med bland annat komprometterande bilder av en del, numera välkända bloggprofiler) går att komma åt via bakvägen om man vet hur man skall leta.

Maxell UD XL II? Nädå, det sitter i förlängda ryggmärgen, eftersom jag uttalat det så många gånger. Faktiskt.

Så glöm ditt gamla XL I (som du verkar ha avbildat), det var inte alls lika bra! Fast man behövde ju en bandspelare med särskild kromomkopplare förstås, krombanden krävde en annan förmagnetisering för att komma till sin rätt.

Min historia är väldigt lik din (och tack för att du sätter Yes och Genesis i ena änden av ett spann och Rainbow och Whitesnake i andra – skillnaden är enorm, det är itne alla som förstår det).

Det får mig att fundera på om hemdatorns utveckling hade varit så snabb och expansiv om all pirakopiering hade varit helt och hållet omöjlig. Jag köpte min Amiga för då svindlande 8 000 kronor (jag tror jag betalade av till mamma över fyra månader) och hade jag inte vetat med mig att jag kunde få massor med disketter med kopierade spel från kompisar had jag aldrig gjort inveteseringen alls. Och till slut så köpte jag ju ett ganska många spel, så den samlade effekten blev ändå en vinst för hela industrin.

Min första PowerPC-Mac hade jag inte heller köpt (för mindre otroliga 8 000 några år senare) om jag inte hade kompisar som kunde bidra med lite program. Så lärde jag mig Photoshop och att bygga webbsidor, vilket jag sen utnyttjade som frilansare i webbdesign och webbmästrande. Jag vet med mig att jag den vägen sett till att minst fyra firmor köpt in officella licenser till både Photoshop och Dreamweaver (ett ställe använde Hotmetal 1999!). Än en gång, en vinst för hela branschen som förmodligen inte hade uppstått utan piratkopiering.

Och för att inte tala om alla blandband, som sagt. Jag frälste halva min folkhögskola på Marillion 1984 genom att dela ut kassetter till folk. Det ledde till massor med inköp av skivor, konsertbiljetter och annat.

Jag fildelar fortfarande glatt och utan att skämmas för det, för jag är rätt noga med att se till att betala de artister jag uppskattar på ett eller annat sätt. Och jag köper faktiskt rätt mycket lagligt nedladdningsbar musik med, i den mån det går. Fan, man har väl moral – det tror jag alla har. Som tur är är det få artister jag gillar som sagt sig vara Ipredanhängare, men jag skulle inte tveka en sekund att stryka nån som är så trångsynt att de kallar sina fans för tjuvar ut mitt mediebibliotek (jag undvike redan Beck – trots att jga ölskar hans musik – för att han scientolog).

Ojvoj! Känner igen allt som sägs här fast vi tyckte nog att Fuji banden var bäst. Dessutom köpte vi bootleg kassetter av en snubbe utanför Göteborg. Rainbow konserter med brus och folk som snackade i bakgrunden, men det var det värt om man fick höra Ritchie lira ett extralångt solo som man aldrig hört förut.
Har också tröttnat på att bli kallad tjuv och köper därför bara av folk som ligger på små bolag och som bryr sig om sina fans. Man kan ju undra vem som är upphovsmaffians bästa kund, jag som har tusentals vinyl, cd och dvd eller den som köper en skiva om året (förslagsvis Gessle på Statoil).
En som skriver mycket om det här är: http://lefsetz.com/wordpress/

Just så var det, om man bortser från all hårdrock när det fanns så mycket bra synthmusik… jag får kväljningar varje gång jag funderar på att köpa en CD skiva eller se en bio film. De här vill inte jag stödja med mina pengar! speciellt som man själv måste fixa om det till en mp3:a…

Bra skrivet Laakso! Och du stjäl ju ett halvskrivet inlägg din sabla nättjuv!

Just det ja, det glömde jag ju att säga, tack för att du påminde mig, Thomas.

Bra skrivet, och väl fångat, Erik!

Fast själv körde jag nog mer med vertikal kommunikation, de flesta av min blandband är inspelningar från radion. Det största problemet där var ju att kunna vara blixtsnabb med pausknappen så att man inte fick med det tramsiga mellansnacket.

Förutom Kjell Alinges program då förstås, någonting i sommarnatten och allt vad de hette, där ville man ju ha med mellansnacket. Och även från Clabbes program valde jag att ta med rubbet.