Staten stödjer kapitalet, inte folket

Fredrik Reinfeldt sa inför valet 2006 att “vi kan ju inte jaga en hel ungdomsgeneration”. Det är ett känt citat och används emot Reinfeldt när hans regering nu inför IPRED-lagen. Men det är citatets fortsättning som är det intressanta. “som vi inte har som vi inte vill ha rättsväsendets resurser för att rätta till”. Det går alltså att konstatera att Reinfeldt kommer undan, han ljög inte. Genom IPRED kommer inte rättsväsendets resurser användas för att “rätta till” problemet att människor använder tekniken som de vill. Man ger istället den rätten till storföretagen och kostnaderna för rättsväsendets resurser kommer betalas av den förlorande parten i den civilrättsliga tvisten. Fredrik Reinfeldt och staten kommer inte jaga en hel ungdomsgeneration, de överlåter jakten åt marknaden.

Talande intervju
Beatrice Ask säger i intervjun (cirka 14 minuter in) i gårdagens aktuellt, se nedan: “Vi ger upphovsrättsinnehavare en rätt att begära betalt” och “de allra flesta vet att den som jobbar i flera år för att producera något på nåt sätt måste få lön och betalt” och “Vi måste få ordning på det, nätet är en framtidsmarknad”.

Företagen ska jaga
Det är här det blir riktigt intressant och väldigt tydligt varför just den borgerliga regeringen driver på i den här frågan. Jagandet av ungdomsgenererationen ska inte utföras av staten utan det skapas marknadsutrymme för företagen att klara av det själva. Det är rätten att begära betalt som är utgångspunkten och det är nätet som en marknad som måste beskyddas, inte medborgarna som har vett att förstå hur nätet fungerar och som efterfrågar en helt annan sorts tjänst en den marknaden behagat erbjuda.
Och det argument som vilar i botten är att den som producerar “måste få lön och betalt”.

Rätten att få betalt
Jag trodde först och främst att det inte finns någon grundläggande rättighet att få betalt och lön för vad helst man företar sig utan att man måste hitta någon som vill betala för ens konster för att lön och betalning ska utgå. Om du hittar någon som vill betala dig för att hoppa på ett ben utanför Rosenbad så är det bra men du kan knappast kräva justitieministern på betalningen. Men det kan storföretagen inom film- och musikindustrin. Det är väl därför det mest är föredettingar som gnäller för de tror att deras slocknade stjärna beror på fildelarna. De hoppar på ett ben utanför Rosenbad och kräver betalt för det eftersom de en gång i tiden hade köpare för den tjänsten.

Ge oss en marknad då
Under de senaste tio åren eller mer har jag hela tiden hört och själv framfört argumenten där just en marknad är vad som efterlyses. Ge oss möjligheten att via den teknik vi föredrar hämta hem den film och musik som vi vill konsumera. Men film- och skivindustrin har hårdnackat hållit fast vid gamla tekniker, vid ålderdomliga leveransmönster. Jag vet inte men är det så att filmbolagen är storägare i fabriker som tillverkar DVD-plastbitar? Är skivindustrin storleverantörer av granuliter till CD-tillverkningen? Äger filmindustrin biografsalongerna (ja, så är det ju: “Sedan 1983 är SF Bio ett helägt dotterbolag till Bonnier AB inom affärsområdet Bonnier Broadcasting and Entertainment”)? Den marknad som justitieministern och statsministern vill premiera är den existernde marknaden, inte den fria marknaden som under lång tid efterfrågat förändring.

Kunden betyder ingenting, protektionismen betyder allt, Staten och kapitalet sitter i samma båt?

Andra intressanta bloggar om: IPRED, protektionism, upphovsrätt

Andra som skriver om ämnet idag är Christian Engström, Robert Wictorzon, Ledarbloggen, Bloggelito och Frihet och Sanning

PS. Jag ska återkomma till hur väl (eller inte) marknaden fungerar kring filmindustrins marknadsanpassning men jag kan först som sist konstatera att SF-anytime inte fungerar med Firefox, att ett abbonemang kostar 99:- i månaden och ger rätten att se 25 utvalda filmer med rätt gamla titlar som “Million dollar baby”, “Brokeback Mountain”, “Lucky Number Slevin” och “Tjenare Kungen”. På topplistan koster filmer från 39:- till 50:- att hyra och de nyaste titlarna där är “Arn – riket vid vägens slut” och “Space chimps”.
“Space Chimps” hyrde min dotter igår från vår lokala DVD-hökare, det kostade 35:- och hon kan se om filmen en gång till innan hon måste lämna tillbaka den, praktiskt när man ligger hemma och är sjuk. Att slippa omaket att gå ned på hörnet kostar alltså 15 kronor extra när det rimliga ändå borde vara att det är billigare att se filmen strömmande via bredbandet.

PSS. Glöm inte rösta i omröstningen här intill, vad ska kategorin Kultur byta namn till?

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.