Facken borde kanske köpa Volvo
By Erik Laakso at 2 December, 2008, 4:16 pm
Efter att ha begrundat en del synpunkter på hur vi i Sverige ska hantera Volvo Personvagnar så slog det mig. Kanske borde fackföreningsrörelsen köpa Volvo. Jag menar, när det från en del håll verkar så tydligt att svenska staten borde köpa Volvo (och som Svensson föreslog, sedan ge det arbetarna) så kanske det inte är orimligt att arbetarna själva köper företaget?
Vem ska ta smällen?
Jag har ingen aning om hur mycket pengar en sådan affär skulle gå på och jag hittar inga uppgifter på det heller men om man tycker att skattebetalarna kan ta smällen med ett riskprojekt som ett uppköp av Volvo (och kanske SAAB också) så borde man väl i arbetarrörelsens egna led kunna gräva fram pengarna som krävs?
Jag är helt allvarlig
Tro nu inte att jag raljerar för det gör jag inte. Jag tror verkligen på tanken att fackföreningarna och medlemmarna använder sina pengar till bolagsuppköp och företagsinvesteringar men jag ogillar tanken på att ta stora risker med andra skattebetalares pengar.
Deal or no Deal?
Hur är det, ni andra som likt mig gillar arbetarkontroll och kooperativt ägande, ställer ni egna pengar till förfogande också? Jag skulle kunna tänka mig det men kanske inte med just Volvo, det verkar vara ett högriskprojekt.
Andra intressanta bloggar om: volvo, facket, kris, politik
Trackbacks & Pingbacks
- Pingback by Claeskrantz.se » Blog Archive » Moderatledd allians utan färdriktning on December 3, 2008 @ 10:56
Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.

















Arbetarna kan bygga bilarna men dom har inte kunskap att leda företaget. Ej heller att designa och marknadsföra och sälja. Så det är ett hopplöst projekt.
Amir, tror inte Wallenbergarna eller andra kapitalister kan designa, marknadsföra och sälja? Det är därför man han anställda för detta ( alltså arbetare och tjänstemän). Och styrelsen ska ledas av kompetenta styrelseledamöter som finns att hitta i näringslivet och fackföreningsrörelsen.
Det är inte enkelt att leda ett företag.
I tryckerivärlden var det ett företag som plockade ihop de bästa i varje del av produktionskedjan – jag tror det var på 50-60 talet. Företaget hette Federativ har jag för mig. Men det gick inte – plocka ihop 25 “världsmästare” och se det gick åt skogen. Och det går inget vidare i politiken heller . Alla har behov av någon tomhylsa.
Leif, ja man måste ju kunna skylla på nån pappskalle om det går åt skogen. Haha
“C’est possible: On fabrique, on vend, on se paie!” under detta slagord tog arbetarna över den franska folkklockan LIP efter en massa strejker och nedläggningsbeslut och kriser på 70-talet. “Det är möjligt, vi tillverkar, vi säljer , vi får betalt.” . LIP var på fransmännens vänsterarm vad Volvo varit under svenskens arsle. Var mans egendom. Och stolthet. Det höll i några år, trots att de gjorde de bästa av klockor. (Jag har några i min samling) men det räckte inte. Och det lär det inte göra för Volvo heller. Och tar statens över så blir det bara ett gigantiskt sysselsättningsprojekt som längsamt går i graven.
Det en framsynt industrialist borde göra är att plocka fram allt det som blivit lagt i lådor och arkiv av framsynt teknologisk utveckling och design, allt det som inte platsade på Fords lyxsegmenthylla. Varför inte norska Smart tex? De har ju kastat ut Ford en gång förut!
Adrian, alla de andra bilföretagen tillsätter förstås också styrelser och övriga anställda etc efter bästa förmåga. Att äga ett storföretag i blixtrande internationell konkurrens kräver mycket hög kompetens och erfarenhet av just denna ägar-roll. Inget tyder på att LO skulle vara särskilt lämpade som ägare och lyckas överträffa de andra runt om i världen.
Om Erik menar allvar med sitt förslag med LO i en aktiv ägarroll så måste man förstås börja med enklare projekt i mindre skala.
Lägg därtill att dessa tider är så osäkra att även erfarna och dokumenterat duktiga kapitalister drar öronen åt sig. Det finns ingen patentlösning för Volvo och Saab, men vissa lösningar är sämre än att inte göra något alls.
Jag tror att det bästa för Volvo och Saab vore fusion med andra europeiska bilföretag, gärna de som har en något lägre prisklass men ändå kvalitetsprofil som t.ex. Renault, Volkswagen, Peugeot , Seat, möjligen Fiat m.fl.
Fredrik, det jag menar är i första hand att jag önskar att en hel del åsiktsmaskiner funderar över vad de egentligen säger när de tycker att statens ska gå in i högriskprojekt med skattebetalarnas pengar.
Att det sedan finns hög kompetens i exempelvis LO när det gäller ägande är inget jag tror vi behöver tvivla på, LO har ett brett och ansvarsfullt ägande i ett flertal företag som fungerar utmärkt. Även i ganska stora företag.
En mycket intressant ide. Om facket inte tar chansen nu så bör de glömma allt snack om att socialicera företagen. I alla fall om de rykten om prislappen jag sett har någon som helst verklighetsförankring.
Å andra sidan ska staten köpa och sälja företag så ska man köpa billigt (nu) och sälja dyrt (i högkonjunktur) inte som borgarna jämt vill, sälja i lågkonjunktur.
Men det är inte bara staten som kan tänka så. Inom arbetarrörelsen pratade man förr om två ben – det politiska och rörelsen. Vill man inte handla företag nu när det är billigt (om så bara för att sälja om några år när krisen är glömd) så ska man glömma allt om att äga företag. Då är arbetarrörelsen lika kapitalistisk som övriga kapitalister.
suck….Fackföreningarna ska inte äga företag. Låt oss nämna A-pressen där LO tog över en drös sötidningar och skulle flytta pengar från vinstgivande media till förlust bringande. Genom s k koncernbidrag det blev fiasko hedervärda Arbetet I Malmö och dess med sin väst svenska del i Göteborg gick i kk. Jag satt i Grafikernas avdelningstyrelse i Malmö när man skulle reformera Arbetet vi ägde aktier man ville vi skulle skänka dem och ge 100 000 kr. Man ville också säga upp 20 st av våra medlemar. Det tyckte en majoritet var bra att vi skänkte pengar…men kollegorna som sades upp då…? Jag var emot…man kan bara sitta på en stol….moral, heder anständiget en röd tråd….tja
På företaget som jag var anställd i så hade vi en ägare som inte var nöjd med lönsamheten och hade inga kunskaper om produktion och marknad.
Vi hade då en diskussion i facket uträkningar och hur ett ledarskap skulle se ut. Vi skulle då givetvis gå ihop med alla facken/anställda om en sådan fusion. Vi räknade ut, har inte siffrorna, men att om varje anställd satsade x antal kr. (Det var realistiska summor eftersom ägarna ville bli av med företaget. De var mera aktieklippare än seriösa företagare. Men även om det inte blev av (detta var 1985/86 så var det roligt att vara med i tankeexprimentet och se att det fanns en realistisk tanke. Även stora delar av ledningen/föräljare och övriga ledande personer var med i diskussionen. Men det föll av många orsaker. Ett annat företag köpte oss sedan 1987 och fick stor del av marknade, nästan monopol om inte så var det ologopol. Tycker nog att facket kunde ha utbildning i att ta över företag. Det finns ju mindre som man kan börja med för att skapa exempel. Kollektiv ägande i olika former osv
En mycket god idé. Tyvärr tror jag inte facket är villiga att satsa sina egna pengar i detta riskprojekt. Då är det lättare att kräva skattebetalarna på fantasibelopp. Men tror verkligen någon vettig människa att det går att producera bilar som ingen vill ha, bara för att bilarbetare ska få jobba? Det känns liksom helt fel.
Vad ska ni göra med bilarna? Låta dem samla damm? Ska ni putsa och feja dem dagarna i ända bara för att ha en sysselsättning?
Jag tror inte någon vettig människa, anser att vi ska slösa bort vår välfärd genom att köpa Volvo.
Jag tycker att det finns något sympatiskt i idén. Arbetarägda företag är ju en gammal tanke som dyker upp då och då. Problemet med LIP (som Anders hänvisar till) och liknande övertaganden är att det alltid sker när företagen är på obestånd. Att ta över ett företag som har brister i sin produktion (de tillverkar bilar som är alldeles för bränsletörstiga) i en ekonomisk nedgång är knappast optimalt.
Vad gäller att facket ska ta över så är ju frågan om IF Metall och Unionen (för jag antar att även tjänstemannaförbunden ska vara med) är ju frågan om de verkligen har de ekonomiska resurserna som krävs för att ta över och vidareutveckla Volvo. Trots att svenska fackförbund är relativt välbärgade så är det knappast så att man kan trycka in hela strejkkassan (och mer därtill?) i ett enskilt företag.
Men visst skulle Volvo behöva en långsiktig ägare som vill vidareutveckla det goda renommé som företaget ändå har. I det arbetet har arbetarna (dvs de som arbetar i företaget) något att tillföra. Om det är staten som ska vara denna nya ägare är jag väl inte helt övertygad om. Det skulle isåfall behövas en väldigt tydlig plan för hur man ska utveckla företaget och dess produkter. Om inte så kan jag nog tänka mig andra, mer framtidsinriktade branscher att satsa statliga pengar i.
Fredrik, jag håller med dig, jag hoppas det framgår av inlägget att jag i grunden tycker det vore en utmärkt idé, under förutsättning att företagsköpet i sig är en från början bra idé (vilket jag inte är så säker på att Volvo eller SAAB är).
Problemet jag ville belysa är att väldigt många verkar vara snabba att tycka att någon annans (statens) pengar är bra valuta att köpa företag för.