Från riksdagen uteblir svaren?

En av den senaste tidens mest intressanta artiklar är skriven av Anders Widén. Widén driver sin egen blogg “Djingis” och han är aktiv bakom den avslöjande sajten “Riksdagssvar.se“, han skriver debattartiklar hos Arvid Falk där han står bakom den underhållande karaktären “Von Oben“, som också har en egen blogg. Men den artikel jag tänkte puffa lite för idag handlar om våra riksdagsledamöters arbete, eller ibland då bristande arbetsförmåga. Genom sajten Riksdagssvar ställs ett antal mycket enkla frågor till ledamöterna, det torde ta mindre än fem minuter i anspråk att besvara frågorna och trots det är svarsfrekvensen minst sagt klen. Och det värsta är att det är många röda sosserosor som lyser fram i listningen av uteblivna svar.

Widén målar bakgrundsbilden till varför de uteblivna svaren är upprörande:

Riksdagsledamoten har att sätta sig in i de lagar som ska röstas igenom i kammaren, åtminstone på en övergripande nivå, därutöver är det ytterst önskvärt att ledamoten med tiden blir närmast en expert i de ämnen som rör sig i de utskott där ledamoten arbetar. Som medborgare har vi all rätt att kräva detta av våra folkvalda representanter. De är trots allt ”folkprofessorer” och får som sådana en rimligt satt lön.

Med FRA-debatten, och kanske också nu med den följande IPRED-debatten, har denna bild slagits i spillror och för de engagerade riksdagsledamöterna generellt sätt, visar sig partipiskor och utkvittningar vara instrumentet som landet styrs genom.

Ska det vara så här?
Så här borde det verkligen inte få gå till i en demokrati, tyvärr är det kanske vanligare än vi tror. Ta bara omröstningen kring Lissabonfördraget sent i torsdagskväll. Även där var det många utkvittade ledamöter. Dock var det fler som röstade mot “partilinjen” i den frågan än det var i FRA-debatten, men tro inte att partierna inte hade full koll på vilka som skulle rösta emot. Inga överraskningar låg och lurade.

Så, en avslutande uppmaning. Ni socialdemokratiska riksdagsmän som läser den här texten, se till att ni får iväg era svar å det snaraste. Men huvudsaken i förlängningen torde vara att nå ett sätt där varje enskild ledamot är fri att rösta efter sina egna åsikter. Det kommer kräva lite mer i förhandlingsrundorna. Det räcker inte att fyra partiledare kommit överens eller att en partistyrelse bestämt sig. Besluten måste förankras hos de folkvalda, annars kan vi ju lika gärna lägga ner parlamentet, eller hur?

Andra intressanta bloggar om: politik, riksdagen

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.