Tre dagar i Almedalen leder till lång bloggpost med text och bilder

Jag har varit i Visby några dagar, där pågick något slags konvent för politiska nördar av allehanda slag. Man kan väl säga att jag kände mig som fisken i vattnet, var jag än vände mig pågick något intressant och var jag än gick mötte jag spännande människor. Men medan man är där är det väldigt svårt att hålla koll på det som sker på andra håll än just i det sällskap man befinner sig. Ska man följa med i allt som sker under politikerveckan i Visby är det nog bättre att befinna sig på fastlandet. (Det temat blir en egen artikel senare).

Jag landsteg i Visby på onsdagseftermiddagen och gick nästan raka spåret till det första seminariet jag skulle medverka vid. Det var ett arrangemang av de som senare blev “Årets varumärke” under Almedalsveckan; Makthavare.se. Under moderation av Magnus Ljungkvist diskuterade jag frågan om sociala medier skulle vara gäspning eller turbo i årets valrörelse, tillsammans med Gudrun Schyman, Paul Ronge, Brit Stakston och Johan Ingerö. Vad tror du som läser bloggar i allmänhet och min i synnerhet? Gäspning eller Turbo? (Även detta blir ett tema för en längre text sen)

Jag kamperade i sällskap med det härliga kollektivet från JMW med Brit Stakston i spetsen. Joakim Jardenberg, Niclas Strand, Nikke Lindkvist, Johan Lange, Björn Falkevik och Robin (glömt efternamnet just nu) Danehav var mina övriga lägenhetskamrater. Dessutom fick Unni Drougge en madrass i ett hörn utanför duschen under natten mellan torsdag och fredag. Så efter att ha kompletterat min packning med några glömda saker och lämnat allt i rummet vid Stora Torget var det dags att mingla hos Keyser Söze och de andra på Primes Rosé-mingel. (Jodå, det blir en text på det också)

Keyser Söze ja, jo det är den beryktade “Feffe” som omnämndes av Janne Josefsson i SVT-debatt och som hävdades vara den dolda men mäktigaste makthavaren i Almedalen. Hur det än är med det så tog Fredrik “Feffe” Andersson emot i porten vid minglet och han verkade hur öppen och tillgänglig som helst. Det blev dock lite av ett snabbmingel denna första almedalsdag för mig, i sällskap med Thomas Hartman och Irmeli Krantz (som enligt uppgift fått tag på en hel flaska rosé alldeles själv) hastade vi åstad ned till själva almedalen för att lyssna på Centerpartiets partiledare Maud Olofsson. (Sannerligen material för en längre text)

Det jag noterade mest var att hon skulle “kämpa till sista blodsdroppen” när det gällde kampen mot de rödgrönas skatteförslag kring ungdomsjobben. På vägen hem fick jag tag på ett exemplar av Olofssons nya bok “Ett land av friherrinnor” och en person som ger  sig själv titeln “samhällsentreprenör” vid undertecknandet har nog en fäbless för dramatik. Jag ska återkomma med en hel artikel kring begreppet “samhällsentreprenör” lite senare. (Som sagt, Stand by)

Nåväl, efter detta gled vi långsamt upp genom stan på väg till årets absolut häftigaste festlokal, St Nicolai-ruinen högst upp innanför muren i nordöstra Visby. Där var det fullsatt med sådana där jätteviktiga människor och så en och annan nobody som undertecknad. Men det fanns gott vin och i ena hörnet visades en semifinal i fotboll och överallt proffsminglades det. Arrangörer var alltså Makthavare.se, tidskriften Fokus, CNN och PR-byrån StrandbergHaage.

Som avrundning på kvällen tog vi oss till kvällens andra stora fest, hos de Rödgröna på Hamnplan 5 (längst ned i Visbys sydvästra hörn), efter en nödvändig mellanlandning på en restaurang på Stora Torget som trots att köket stängt lyckades trolla fram mat i en imponerande omfattning så stora gossar kunde bli ordentligt mätta. Tack för det Bageriet.

Vid halvtre-snåret var det äntligen dags att vika in sig mellan lakan och sova en stund. Redan halv åtta var det dags för dag 2.

Dag 2 i Almedalen började med en välbehövlig fralla hos Sociala Medieaktuten där Joakim Jardenberg skötte livesändningen med intervjuer och reportage från centerpartiets dag. I studion befann sig den 14-årige centerpartisten Elias Giertz som uppmärksammades med en debattartikel för några veckor sedan, där han sa sig ha bättre förslag än Mona Sahlin. Sen hade jag en lugn dag som innefattade såväl shopping som lunch och en rejäl tupplur. Det visade sig vara en väldigt bra prioritering då eftermiddagen och kvällen bjöd på ökad aktivitet.

Jag började med en fika tillsammans med min dotter som befinner sig hos sin mamma i Visby över sommarlovet, för att sedan hasta åstad till webb-TVsändningen från Newsmill och United Minds i Primes mingelträdgård. I programmet medverkade Bo Krogvig, Socialdemokraternas legendariska kampanjgeneral, Ilja Batljan, progressiv och fräsch regionalpolitiker för (s) i Stockholms län, Carl-Jan Grankvist som är lika legendarisk som han är trevlig, Isabella Lövengrip a.k.a Blondinbella som väl också måste betecknas vara en legendar vid det här laget, Nyamko Sabuni, integrationsminister och folkpartist och så jag som visserligen benämndes som legendarisk i programmet men där måste jag invända å det bestämdaste. Jag tror jag hann med att säga ungefär två meningar på den tid jag var med i programmet, mer var det inte i alla fall. Snuttifiering är både ett hot och en möjlighet. (Och jag kommer återkomma även till detta)

När såväl sändning som mingel var avklarat var det dags att dra sig till scenen nere i Almedalen igen, för att lyssna på Moneybrother och Mona Sahlin. Det blev en väldigt trevlig kväll framför stora scenen. Pengabrorsan var väldigt bra, oerhört tydlig och medryckande. Mona Sahlin har jag aldrig hört så bra som den här kvällen. Snacka om att gå i bräschen för en rörelse som minuterna innan troligen kände sig ganska stukad, men som direkt efter hade segervittring igen. Hon blåste in nytt självförtroende i såväl partiet som i de rödgröna. (Också massor av material för en längre analys lite senare)

Med mellanlandning vid Sveriges radios  tält, SVT Debatt, Axess-TV och Aftonbladets tält där det gavs amatörmässiga analyser med blixtintervall utifrån givna förutfattade meningar så gick jag vidare upp på stan. Amatörmässiga i det att den som 5 minuter efter ett 40 minuters tal genast hävdar sig kunna säga vad som var sant och vad som inte var det och som hävdar att talet var extremt konfrontatoriskt trots att talaren inte vid ett enda tillfälle gav sig på regeringen, utan istället målade sin vision för politiken efter 19 september. Det tyder istället på att de politiska kommentatorerna som fått uppdraget att infinna sig i de olika tälten direkt på talet, i förväg skrivit ned vad de trott skulle föras fram i talen och sedan ägnade talanalysen åt att försöka bekräfta sina förutfattade meningar. Så trist, så billigt, så genomskinligt. (Och så uppenbart tillfälle till en mediakritisk text)

På väg genom stan, upp mot Almegas succé H12 (som tyvärr packades ihop redan på fredag klockan 12 vilket får anses vara ett felbeslut trots allt), passade jag traditionsenligt på att äta en kebabrulle hos farbror Rulle intill Donners plats. Framme vid H12 blev det spontanmingel med trevliga bloggare från olika hörn av det politiska spektrat. Spontanmingel är faktiskt lite bättre än de organiserade minglen utifrån att man får tid att snacka med varann, men det är lite brist på rosévin på de spontana minglen. Hur som have så var jag på väg till Ted X Almedalen men fastnade hos Expressens TV-program Raka Svar med Niklas Svensson. Maria Wetterstrand var gäst och de två lyckade bisittarna Gudrun Schyman och Fredrick Federley gjorde bra ifrån sig. Alexander Bard som hade uppdraget att använda 5 minuter till ett bombardemang av frågor, lyckades på sina 5 minuter endast ställa en (1) fråga. Men visst var det en intressant fråga där han till slut lyckades pressa ut det svar han ville ha. Att Wetterstrand anser att naturen har ett egenvärde. Baserat på den kritik mot religioners inflytande på politiska partier låg det i linje med en aversion mot ekologismen som filosofi och är säkert något vi kan räkna med att Bard kommer återkomma till. (Även jag kommer återkomma till frågan om politik och religion, kanske ihop med Alexander Bard vid tillfälle)

Sent om sider kom jag så iväg till Ted X Almedalen. Det var mitt första besök på Ted  X och jag får väl lite beklaga att jag inte kunde vara med alla 5 timmarna men jag fick i alla fall ta del av den sista en och en halv. Och det var verkligen mycket intressant (jag får anledning att återkomma även till det). Eleine Bergvist bjöd på en mycket underhållande och praktisk retorikföreläsning på 19 minuter blankt. Henne stötte jag ihop med flera gånger under de två första dagarna jag var i Visby, bland annat var hon åhörare på min första paneldebatt. Det vore roligt att få en analys gjord på min retoriska framtoning faktiskt.

Efter hela 6 timmars sömn vaknade jag sedan till dag 3, min sista dag i Almedalen för i år.

Sista paneldebatten för mig handlade, hör och häpna, om sociala medier. Moderator var Alexander Bard och i paneln återfanns så fint folk som Martina Lind, Brit Stakston, Amanda Brihed, Emanuel Karlsten och så undertecknad då. Temat för diskussionen skulle handla om analysen kring hur hanteringen av sociala medier sett ut i Almedalen i år, hur partierna lyckats med sina strategier och vad som varit bra och dåligt. Men det blev lite väl mycket fokus på länkande, besökssiffror, topplistor och sånt navelskådande och ganska ointressant trams. Men vissa korn av intressant material kom väl ändå fram hoppas jag. (Och jo, jag kommer skriva mer om det här också)

Efter att ha köpt en cykel åt min dotter och ätit en hyfsad lunch, packade jag mina väskor och gick i sakta mak neråt stan igen. Njöt av folklivet, värmen och den avkopplande atmosfären. Stannade sedan till vid det rödgröna centret på Hamnplan 5 och träffade flera av netroots-bloggarna, satt ned och drack en öl tillsammans med Peter Johansson från Röda Berget och pratade länge med Johan Westerholm. Någon lär ha frågat om det var så att Erik Laakso inte vågade sig ner till netroots-folket dagen innan. Som en annan vän (utanför netroots-kretsen) responderade på det: Känner de inte honom alls? Jodå, jag vågar, det är nog väldigt lite jag inte vågar faktiskt. Det var kul att träffa er igen och vi lär ses vid fler tillfällen. Om frågan kring mitt avhopp från Netroots har många återkommit vid ett flertal tillfällen och jag har skrivit en text som är halvfärdig, där jag går igenom rätt mycket av mina tankar och erfarenheter från det skeendet. Men som jag sagt till flera, det som hände var det bästa som kunde hända för Netroots på väldigt många sätt.

Kvart i fem satt jag på min plats på fartyget som skulle skeppa mig över till Oskarshamn där min härliga familj väntade på mig. Fem minuter över fem skulle båten avgå men då hade jag redan somnat och jag vaknade inte förrän båten sedan tio minuter lagt till i Oskarshamn. Tack alla som jag fått träffa och interagera med i Visby de här tre dagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, visby, politikerveckan, politik, valrörelse, netroots, newsmill, united minds, prime, feffe, alexander bard, blondinbella, isabella lövengrip, val2010

Inte undra på att gänget bakom Makthavare.se ville ha fest i den här ruinen.

Thomas Hartman, en av de skarpaste ur sosselägret

Företagaren, twittraren och bloggaren Miku Maria Gustavsson tillsammans med KD-bloggaren Peter Soilander på TED X

Evin Cetin barfota på väg till riksdagen

Staffan Dopping är både trevlig och rolig

Undertecknad tillsammans med begåvade Isabella Löwengrip

Niklas Strandh, Joakim Jardenberg, Brit Stakston & Annika Beijbom.

Programmet från Newsmill och United Minds (Som inte har direktlänk till programmet så det försvinner troligen från förstasidan snart)

Raka Svar med Niklas Svensson (expressens webb-tv är så uselt uppbyggd. Hur kan de missa att man behöver permalänkar direkt till inslagen? Sjukt uselt)

Seminarie via Makthavare.se (Men inspelningen verkar inte finnas någonstans) Inspelningen finns här.

Sociala medieakuten 8 juli

Seminarie via Almega (bra tillgänglighet)

Ted X Almedalen

Be Sociable, Share!

• 

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.