Lämnar (S) tillväxtpolitiken?
By Erik Laakso at 23 June, 2010, 11:14 pm
På det tema som jag skrivit några dagar, skulle jag vilja tipsa om en mycket bra artikel av tidigare SSU-ordföranden Niklas Nordström. Om Socialdemokraterna sakteliga är på väg att överge den framgångsrika synen på tillväxtens nödvändighet för välfärdens finansiering riskerar partiet att tappa än mer i sympatier bland väljarna. Ett en gång stolt 45%-parti ligger i närheten av att hamna under 30%, vad beror det på?
Jag har gjort en översyn om synen på tillväxt bland socialdemokratiska bloggar och skribenter, jag ska återkomma till den vid ett annat tillfälle, och kan där konstatera att det finns en tydlig och stark falang som allt mer lutar åt en miljöpartistisk syn på tillväxt. Kanske borde traditionella socialdemokrater se upp med den glidningen.
Niklas skriver:
“Socialdemokraterna har i grunden ett löfte om jämlikhet och ett samhällsbygge som tilltalar många väljare, men det krävs en tydlighet i sakpolitiken och ett modernare tilltal. Den Socialdemokratiska modellen med tillväxt i ekonomin som ger ett välstånd att fördela är en valvinnare.”
Läs också Dick Erixon som skriver om Nordströms artikel.
Läs även andra bloggares åsikter om tillväxt, politik, socialdemokraterna, niklas nordström
Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.


















tänkte också på just detta häromdagen:
“Socialdemokraterna – tillväxt sedan 1889, men nu är det slut med sånt”, typ?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod logiken i NN:s artikel. Skulle tappet av “var tredje väljare” sedan 1994 bero på att socialdemokraterna under den perioden inte varit tillräckligt tillväxtorienterade? Eller ha att göra med den senaste månadens budgetutspel eller för den delen de senaste årens uttalade vilja till regeringssamverkan med (mp) och (v)? Det känns lite som om man blandar ihop det långa och det korta perspektivet här. Vilket i mitt tycke faktiskt gör analysen en smula förvirrad.
Reder ut varför Alliansen är ett starkare varumäkre än de Rödgröna i min jobblogg, se länk ovan.
Socialdemokraterna har jobbat för tillväxt sedan 1889. Vi har nog kunnat räknat med att vi har haft en stor del av den tillväxten i alla fall eftersom vi inte har upplevt de stora krigen i Europa och vi hade en stor uppfinnarrikedom av ny teknik i Sverige som gav oss en särställning på många områden. Plus att vi hade naturrikedomar som våra gruvor och skog. Men politiskt har vi försökt fördela tillväxten rättvist genom längre semester, sjukvård, pension, barnomsorg, skola osv. Det har också varit det politiska uppdraget inom (S). Vi har samtidigt haft saltsjöbadsavtalet och (S) har samarbetat med storkapitalet som ex. Wallenberg.
Detta tillsammans har skapat långsiktig arbetsfred och resultatet har varit långsiktig välfärdsbygge. Det generella välfärdsbygget har högern ständigt reserverat sig emot och istället vill bygga på individuella försäkringar inom sjukvård, skola, åldringsvård. Skillnaden är politiskt stora på vilket samhälle vi vill ha. Att (S) hamnar runt 30% i väljarstöd kan bero på att man inte når ut människor vilket samhälle vi vill ha. Vårt samhälle har inplanterats under lång av egna val som att man ska placera sina pensioner, el, tele och hur man ska placera sina pengar i fonder eller på börsen. Mera individuella beslut som ska göra livet enklare att leva för dem som lyckas placera sina pengar på ett bra sätt men att det också kommer att innebära förlorare. Därför kanske det har fostrat eller vad man ska säga en stor del av befolkningen till ett samhälle där man avgör mera sina egna val mera än att samhället ska styra. Alltså mera skattesänkningar och mera egna val. Förlorarna är de längst bort från allt och som har mindre resurser…där kommer låglönejobben in i deras idealvärld. Det konstiga är att högern då inför en bidrag (RUT-avdrag) som gäller på alla klassiska pigjobb där man också kan klippa gräs som häckklippning. Detta skapar ingen tillväxt utan mera en service till höginkomsttagaren att själv slippa serva sin trädgård eller måla huset. Så ska vi ha tillväxt så ska den också fördelas i ett välstånd där alla är med i Sverige som får ta del av den.
Kan också hålla med om att jag var emot att samarbeta med (V) och (MP). Vi skulle ha jobbat med vårt eget parti och vår egen politik. Vår grundorganisationer är våra föreningar och vårt parti byggs inte uppefrån utan partiets politik utformas från människors vardag. Därifrån ska även våra förtroendevalda komma ifrån. Det finns många som inte tror på detta längre inom vårt parti. Vi skulle behövt jobba mera med detta istället för att tro att en gemensam sammanslagning till en Rödgrön rörelse är det rätta. Innan Mona gick ut med att hon ville bilda allians med (MP) och senare (V) så hade (S) 44% i opinionsundersökningarna. Efter detta ställningstagande till en Rödgrön allians så har siffrorna minskat över tid.
Det har att göra med osäkerheten av vår politik, tror jag.
Min spådom om att S förlorar valet 2010 ser ut att bli sannspådd. Bara en skandal skulle ändra på det ( enligt mig) och då inte Bildt inblandning i Sudan som verkligen är en höna av en fjäder.
Att S förlorar skulle vara ba för demokratin i Sverige för då skulle S verkligen gå tillbaka till ruta 1 och försöka hitta sina rötter och omvandla sitt parti till det gräsrotsparti det en gång var. Idag är det utan konkurrens sveriges mest toppstyrda parti med M som god 2:a-
Nils Dacke
Du kan inte mena allvar? Så du menar att det är bra för demokratin att denna högerregering får sitta kvar och göra klart systemskiftet. Nej, jag hoppas att (S) och alla som vill stoppa att klassklyftorna ökar och river välfärdsbygget. Att förändra och se över den interna politiska organisationen ska vi alltid arbeta med i en ständig förändringsprocess. Det gör man inte genom att önska att progressiva politiska rörelser stannar upp i stället önskar att de som företräder högern och de välbeställda makten i Sverige. Det är som att önska sig ett tredje världkrig som en lösning mot arbetslösheten.
S har för länge sedan slutat att vara progressiva, det är ett konservativt parti idag med enbart gnäll och återställare på agendan. Just därför vore det bra om ni
fick storstryk och gick tillbaka till rötterna.
De historiska siffrorna med 40-45% andel kommer aldrig att komma tillbaka då
alliansen har tagit över stafettpinnen över regeringsduglighet vilket alltid premieras i Sverige.
Jag är glad att delar av den socialdemokratiska rörelsen håller på att få en mer realistisk syn på tillväxt, men så är jag miljöpartist också, om än rödgrön sådan.
Vad många socialdemokrater inte riktigt greppar är att frågan inte längre handlar om “ska vi ha tillväxt eller inte”. De flesta håller med om att tillväxten byggde det här landet och var en förutsättning för den svenska modellen. Men nu har vi inte lyxen att välja, tillväxten kommer att upphöra för lång tid framöver. Stigande oljepriser och klimatförändringar kommer se till att vi får mindre snarare än fler resurser att fördela. Det går inte att ignorera de ekologiska realiteterna. Frågan handlar om att ta tag i problemet och istället fördela det vi har rättvist, eller att fortsätta kämpa emot ekologiska realiteter och stå oförberedd när problemen är uppå oss.
Tillväxtttugg
Inte ofta jag går in och kommenterar på bloggar men som gammelsosse kan jag inte låta bli att ge min åsikt i denna fråga.
Tillväxt innebär att vi tillskapar resurser att fördela. Utan tillväxt inget att fördela. Vad gäller Mp så innebär tillväxt mer och negativ miljöpåverkan vilket inte är sant. Tillväxt innebär inte per automatik mer kilovatttimmar och därmed en negativ miljöpåverkan.
V(pk) skiter i vilket och kräver fördelning av resurser oaktat om de finns eller inte.
Men det som jag mest vänder mig emot är att S helt tappat bort mitten i politiken i och med samarbetet med Mp, V(pk). Som gammelsosse har man alltid och med modersmjölken fått lära sig att en kommunist är en kommunist och ALLTID är en kommunist oavsett vilken bokstavskombination som för tillfället används.
Monas kovändning att ta med V(pk) för drygt ett år sedan är en ren katastrof för oss gammelsossar. Jag känner inte igen mig i partiet och letar förtvivlat efter våra rötter och något som jag kan rösta på i september. En röst på S och jag medverkar till att V(pk) kommer fram till köttgrytan.
Aldrig och över min döda kropp kommer jag att lägga min röst på S i detta val.
Min absoluta övertygelse är att S gjorde sin dundertabbe när man inte lönade C för det arbete de gjorde tillsammans med S vid saneringen av Sveriges ekonomi. I stället kryper man i säng med först Mp och efter vänstersossarnas protester även V(pk), det är för dj….t. Varför vek Mona ned sig? Och här har vi förklaringen till att S nu är ett <30% parti, inget snack om saken. Mindre än M, man skäms ju för f…n.
Tillväxt är inget neutralt eller värdebefriat begrepp. Dagens rekordhöga tillväxt på 3.7% är inte utan klassstämpel. Jag menar att en socialdemokratisk idé om tillväxt måste innehålla en socialdemokratisk värdegrund, i den mån den fortfarande består (man kan ju tvivla när man följer valrörelsens alla krumelurer). Det vill säga att en tillväxt som inte baserar sig på jämlikhet, alla människors lika värde, inte är en värdig tillväxt. Så Nordgren måste fullfölja sin tanke, annars står man svarslös, som Johan Sjölander i sin kommentar ovan pekar på.