Vägen till det goda livet

Socialdemokraterna har, tillsammans med koalitionspartierna, omkring 3 månader på sig att formulera en samhällsberättelse som tar sin utgångspunkt i människors egen beskrivning av sin verklighet. Inför valet 2006 lyckades borgerligheten finna ett anslag i människors vardag genom att spela på oron för arbetslöshet och det orättfärdiga i att människor som inte vill jobba, ändå kunde leva hyggligt gott på bidrag och socialförsäkringar. Det spelade till sist ingen roll om det var sant eller falskt, det var ändå frågor som väljarkåren fann värda att ställa. Och socialdemokratin hade inte svaret.

Inför årets val har partierna haft rådslag och djupa diskussioner för att lyckas finna verklighetsförankring för politiken, ur människors längtan, oro och drömmar. Resultatet så här ett par månader innan valet verkar luta åt att människor till övervägande del vill jobba mer och inte behöva oroa sig för brist på jobb och välfärd. Samt förstås att betala mer i skatt för att finansiera välfärden, eller investera i välfärden som begreppet ska vara.

Det är i huvudsak en verklighetsberättelse som hämtar sin näring ur förlustvalet 2006. Det var en oro som fanns då, som präglar årets valbudskap. Återigen riskerar Socialdemokratera att missa vad människor verkligen bär på för längtan och oro.

Det där arma livspusslet som det talas mycket om, ibland med respekt men allt för ofta med en lite överlägsen ton av i-landsproblematik, verkar ha gjort sitt intåg som en stor valfråga för många människor. Ofta används begreppet när det talas om människan i storstaden men frågan är större än så. Livspusslet är ständigt närvarande även i glesbygd och småstad. Familjer behöver två bilar för att klara av sina arbeten och kostnaderna ligger tungt på axlarna på ansvarstagande vuxna. Den sammanlagda summan mil under en vanlig vecka kan lätt hamna på 25 bara av att hämta och lämna barn på olika aktiviteter. De vuxna lämnar hemmet mellan halv sex och åtta varje morgon och är hemma vid fem, halv sex i bästa fall. Då ska det ätas och skjutsas och hämtas och göras läxor och förbereda för nästa dag. Utmattade faller såväl barn som vuxna i säng alldeles för sent för att välmående ska uppnås.

Allt medan allt fler av oss jobbar långt mer än 40-timmars vecka och får allt svårare att få tid för liv och familj att gå ihop på ett sätt som får oss att nå lycka och drömmar. Här saknar Socialdemokraterna och den rödgröna koalitionen rätt historia i det att man valt väg genom att såväl säga nej till arbetstidsförkortning som skatteavdrag för hushållstjänster trots att båda dessa förslag skulle kunna underlätta svårigheter i familjers liv. Det går att förstå att politiker är emot förslag men vad som inte går att förstå är när det saknas svar på frågor som människor bär på.

Vad Sahlin, Ohly, Eriksson och Wetterstrand måste förstå är att de frågor och bekymmer som människor bär på, inte försvinner bara för att ni inte anser att det är något problem. Då vänder de sig till andra som förstått. Men det borde vara ni som förstår då en framgångsrik röd och rödgrön politik under många år, skapat möjligheter för helt vanliga familjer i storstad och på landsbygd, att nå sina drömmars mål om bra jobb, aktiva barn och trivsamma hem. Vänd dem inte ryggen genom att tala om pigavdrag och överklassbidrag, visa att ni förstått problematiken utan retoriskt gallimatias.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, det goda livet, livspusslet, vardagsproblematik

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.