Laakso kommenterar också

Det är inte utan att det varit lite omtumlande att se alla de reaktioner som kommit på mitt beslut att lämna bloggnätverket Netroots. Det har varit reaktioner av mycket blandad karaktär förstås, många olika slutsatser och analyser har gjorts. De flesta naturligtvis med utgångspunkt från vars och ens egen agenda. Det ligger så att säga i sakens natur.

Jag talade med Johan Westerholm i telefon häromdagen, han ingår på ett naturligt sätt i mitt nätverk vare sig vi är organiserade eller ej. Vi talade om att bli omkörda av nya generationers skribenter och jag ser att Johan skrivit om detta idag. Tyvärr är lite av Johans utgångspunkt, som jag förstår det, att han menar att jag hör till de besvikna bloggarnas skara som ser mig bli omkörd och därför också blir bitter. Men eftersom jag aldrig skrivit för någon annans skull än min egen så tar den kritiken inte riktigt och till skillnad mot den andra generationens bloggare (om man kan kalla dem så) har jag aldrig jagat topplaceringar på rankingsidor även om jag varit glad då det gått bra.

En annan Johan är Sjölander som också skrivit med anledning av de senaste dagarnas diskussioner kring detta något navelskådande ämne. Sjölander har en mycket bra poäng i den obekväma känslan att vara en del av en flock. Kanske har det alltid kliat lite extra i mig när flockbeteendet varit starkt. Däremot missar han lite i det att han menar att jag hävdar att jag känt mig, eller varit, utfryst från Netroots. Jag bara konstaterar att den dialog som förut funnits, inte längre finns och därför ger inte en närvaro i nätverket något tillbaka längre. Dock håller jag med Johan om att stora delar av diskussionen blev snedvriden och det tror jag beror på att många plötsligt ville “kapa” debatten att handla om sin favoritfördom. Inget underligt i det heller men det är bra att vara medveten om att det kan vara så.

Ali Esbati och jag är för dagen överens, eller nej, det är vi såklart inte. Men vi har hittat en beröringspunkt. Ali skriver:

Rayman tar också upp ”en av de mest intressanta bloggarna” på S-nätverket Netroots, Erik Laakso, som nu uppenbarligen har blivit extra intressant för att han deklarerat sitt utträde ut detta nätverk. Själv har jag i och för sig aldrig lyckats uppfatta att Erik Laakso skrivit något intressant, men jag har uppfattat att han har väckt intresse för att han är socialdemokrat men ogillar många av de saker som socialdemokrater gör. Själv gör jag detsamma utan att vara socialdemokrat, men jag gör också en del annat. Alla lika – alla olika.

Beröringspunkten är då att jag tycker som Ali men om Ali. Så vitt jag kan bedöma har det aldrig kommit något riktigt intressant ur hans textproduktion och inte heller dagens text är särdeles intressant. Men i rättvisans namn så citerar jag gärna, och länkar så klart. Dessutom har han fel. Jag gillar det allra mesta som Socialdemokraterna gör och föreslår men det är ganska enahanda att skriva om allt man gillar. Därför kan det då och då framstå som att jag endast är kritisk mot “mitt” parti, men bara den icke-reflekterande läsaren torde nå den uppfattningen och då just Esbati, av sina fans ofta framställs som synnerligen reflekterande, borde han inte ha missat detta.

Den “Rayman” som Esbati skriver om är Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet. Hon har idag skrivit en signerad ledare som också tar sin utgångspunkt i mitt beslut att lämna Netroots. Rayman skriver att (den politiska) bloggsfären befinner sig i en lågkonjunktur och blir allt mer strömlinjeformad och utslätad när vi närmar oss valet. Jag är beredd att hålla med henne om det, det är svårare och svårare att hitta de där riktigt bra texterna som vänder på perspektiven och ger näring åt hjärnan att fundera ett par varv extra.

En av de allra mest intressanta inläggen kring dagens diskussioner har skrivits av Simon Hedlin Larsson. Han gör en riktigt vettig genomgång kring slagkraft, generaliseringar och värde. Inte minst belyser han de ömma tår som antalet inlänkade bloggar indikerar på grund av Raymans artikel. Det finns inget som får bloggsvärmen att gå igång så kraftigt som när kritik skrivs på papper.

Slutligen ska jag tipsa om Tokmoderatens inlägg i ämnet. Han är verkligen inte som alla andra. Mycket underhållande skribent.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, sanna rayman, politik

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.