Cementerad blockpolitik är dåligt för Sverige

Majoritetsval i enmansvalkretsar har länge motarbetats av politiker i de etablerade partierna, det har ofta skett med argumentet att det skulle cementera ett tvåpartisystem i riksdagen. Jag är inte säker på att just det är ett problem i förhållande till den tydlighet personvalet ger som är mycket effektivare när det gäller att utkräva ansvar för förd eller icke-förd politik. Speciellt blir jag osäker på om det är ett problem när vi i valet 2010 ser en extrem polarisering i svensk politik. Tvåpartisystemet är redan här och efter valet i höst kan det vara cementerat. Faktiskt är det nog så, att det enda som kan röja ett sådant system ur världen är att, minst,  ett eller två vågmästaragerande partier till kommer in i riksdagen. Jag är inte säker på att det vore dåligt för Sverige.

I dagarna har polariseringen som sagt förstärkts och det har skett genom att såväl den borgerliga alliansen som det rödgröna koalitionsalternativet lanserat möjligheterna att vara valarbetare för det samlade regeringsalternativet utan att binda sig vid parti.

Johan Ingerö skriver på NEO-bloggen om pressträffen där den borgerliga alliansen presenterade den nya profilen och möjligheterna att vara valarbetare för dem. Han skriver:

Per Schlingmann förklarade att den nya loggan ska tolkas som ett tecken på att alliansen är beständig, något som kommit för att stanna. När jag frågade om det även gällde vid en valförlust fick jag det inte alldeles oväntade svaret att “det finns inte i vår sinnevärld”. Min sinnevärld var dock påtagligt full av detta när jag gick tillbaka till redaktionen. Vad händer egentligen med alliansen när regeringen förlorar? Även om den återväljs i höst kommer den ju inte sitta kvar för alltid.

Oavsett hur det går i valet talar det mesta för att alliansen i någon form är just beständig. Partierna förlorar medlemmar i ett rasande tempo och någon gång måste trenden vända eller de nuvarande partistrukturerna rämna. En allmänborgerlig valmaskin med huvudsaklig inriktning på kampanjarbete är en modell som kan överleva partiernas Ragnarök.

På samma sätt måste man ställa sig frågan vad som händer med de rödgröna vid en valförlust. Förstärks profilen för att stå emot en borgerlig regering eller luckras det upp för att istället bli mer av de enskilda partiernas profileringsmarknad?

Per Schlingmans ord om att det “inte finns i sinnevärlden” är förresten något som gör att jag får vibbar om att politiken idag är kampanjorganisationer på gränsen till säljföretag. Jag undrar om det inte till och med finns interna tävlingar med topplistor och belöningskonferenser som i vilket säljbolag som helst? Dåliga siffror finns inte i förväg och sker det ändå så är det bara att se fram emot nästa tävling.

Förlorarna på en utveckling mot en cementerad blockpolitik är förstås väljarna men vem är egentligen förvånad över det?

Läs även andra bloggares åsikter om val2010, blockpolitik, alliansen, rödgröna, valarbetare, politik

(1 votes, average: 5.00 out of 5)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.