Borgerlighetens problematik är borgerlighetens politik
By Erik Laakso at 15 January, 2010, 12:30 pm
När den borgerliga regeringsalliansen vann valet 2006 gick många borgerliga debattörer i spinn och hälsade med tillfredsställelse socialdemokratins död välkommen. Att borgarna vinner val har ju hänt förut i modern tid utan att socialdemokratin dog så vad som föranledde den tillförsikt vet jag inte. Det kan ju vara så att det var likadana tongångar 1976 och 1991 i det borgerliga hägnet utan att jag tog del utav det. Det som möjligen skulle kunna vara nytt vore ju om regeringen Reinfeldt fick förnyat förtroende i valet 2010 för det skulle vara väsensskilt från den borgerliga valsegern 1979 då en spretig borgerlighet ändå tillfälligt lyckades knäcka ryggen på socialdemokraterna.
Det största av det nya vi ser under 2000-talet är nog trots allt den socialdemokratiska omsvängningen att vara villiga att bilda en koalitionsregering trots att det inte är krigstid, och då inte minst välkomnandet av det tidigare synnerligen utfrysta gamla kommunistpartiet vars retoriska omsvängningar nu anses som tillförlitliga. Det troliga är att det sanna budskapet från väljarkåren 2006 handlade om viljan att se något nytt istället för Göran Persson och socialdemokraternas ministrar och inte en vilja till den borgerliga regeringens politiska utövning. Problemet för borgarna är nämligen främst att de för en borgerlig politik.
Dagens opinionsmätning från Demoskop ställer, om den är i närheten av att vara tillförlitlig, allt på huvudet. Den borgerliga alliansen utplånas och endast två av dagens fyra allianspartier finns kvar i riksdagen. Det innebär att de borgerliga allmänväljarna måste välja vilket av dessa två partier i riskzonen som de måste stödrösta på, centern eller kristdemokraterna. Naturligtvis då på bekostnad av de två kvarvarande partierna. Säg att moderatväljare lägger sin röst på KD för att rädda dem kvar och folkpartister röstar på centern i samma syfte, då blir ändå resultatet ungefär samma procentandel (i dagens mätning 41,8 %) och en valförlust är tydlig eftersom socialdemokraterna och miljöpartiet når upp till 47,4%och når egen majoritet även utan vänsterpartiet. Inte ens sverigedemokraterna kan rädda den borgerliga alliansen även om det blir väldigt jämt och mycket spännande med detta scenario.
För egen del välkomnar jag en tvåpartikoalition som bildar en mitten-vänsterregering utan de forna kommunisterna inblandade och med dagens väljarläge så tror och hoppas jag på ett minimalt kamratfyraprocentagerande från vänsterinriktade socialdemokrater.
Naturligtvis ska alla brasklappar om opinionsundersökningar och underlag och svarsfrekvenser etc etc läggas in men att det är en ovanlig och spännande tendens vi ser står ändå utom allt tvivel.
Läs mer hos Jonas Morian, Johan Westerlund och i DN, SVD och Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, opinionsmätningar
(3 votes, average: 3.33 out of 5)
Loading ...Trackbacks & Pingbacks
- Pingback by Inte kan väl det osannolika inträffa… « Kent Persson (m) blogg on January 15, 2010 @ 16:18
- Pingback by Borgarnas sånger « Hållplats Hådén on January 15, 2010 @ 18:58
- Pingback by Att centerpartiet faller utanför riksdagen kanske är ett tecken på ett parti i förfall | Kulturbloggen on January 16, 2010 @ 11:58
Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
Just det, regeringen valdes för att driva borgerlig politik. Det har nu visat sig bjuda på på problem för dem. Men det är den politiken som skall prövas i nästa val, och då står frågan om den rödgröna alliansen där, väljarna vill idag inte ha v’mnsgterpartiet, emn får det om de rödgröna vinner, motsvarande gäller för det borgerliga lägret, det återstående alternativet vill jag helst inte tänka men gör det likafullt. Det skrämmer mig. För i ett riktigt cval händer det saker som inte är synligt i en opinionsmätning 9 månader innan valet.
“v’mnsgterpartiet, emn…” är visserligen en rättvisande beskrivning av partiet men det skall stå “vänsterpartiet, men…”
Opinionssiffror är alltid farliga, jag litar allt mindre på dem eftersom det skiljer så oerhört ibland mellan olika mätinstitut. Det verkar som när enskilda partier sviktar byter man taktik och börjar med att ställa partiledare mot varandra som Mona o Reinfeldt etc. Det är en smart mediastrategi att ställa individer mot varandra för att därmed göra valet till en fråga för partiledarna. Jag tycker att V ibland får oförtjänt mycket skit att man inte kan se något bra med vänsterkanten. Frågan är hur kritiska vi blir om det blir en rödgrön seger.
Lustigt, jag har inget direkt minne av så mycket påståenden om att socialdemokratin är död efter förra valet. Kanske hade jag fullt upp med att fundera över om valet 2006 var en triumf för socialdemokratin, så att jag missade detta. Båda påståendena bortser ju från att socialdemokratin har haft den trevliga tendensen att förändras.
Vill man vara petig kan man ju för övrigt påpeka att vi hade samlingsregering under Andra världskriget, och att Erlander tog hjälp av Bondeförbundet på 50-talet. Men varför skulle man vara petig?
Dennis, då har vi olika minnesbilder och kanske befinner vi oss på olika forum för debatterna. Och ska man vara petig så skrev jag exakt så här:villiga att bilda en koalitionsregering trots att det inte är krigstid” vilket alltså syftar just på samlingsregeringen under andra världskriget och att ta hjälp av bondeförbundet på 50-talet är en helt annan sak än en koalitionsregering. Socialdemokratin har under nästan hela sin regeringstid varit en minoritetsregering som regerat med stöd av andra partier, vilket inte heller är samma sak som en koalitionsregering. Det är alltså det stora paradigmskiftet, förutsatt att inte regeringen Reinfeldt vinner även nästa val ty då måste det betraktas som den största förändringen i det svenska politiska landskapet.
Ja, jag noterar att du inte ger några belägg för påståendena om socialdemokratins död. Och med “tog hjälp” menade jag förstås att Bondeförbundet hade ministerposter, det var en koalitionsregering.
Dennis, du har rätt i att det var en Erlander II var en koalitionsregering, jag hade dålig koll där. Men jag hävdar trots detta att det är ett paradigmskifte att S 50 år efter detta är villiga att bilda koalitionsregering. Dessutom är det ett stort skifte att inte bilda koalitionsregering för att man måste på grund av det parlamentariska läget utan att även gå till val på att bilda en sådan regering.
Jag har naturligtvis goda belägg för det jag skriver om borgerliga röster som vid tiden för Reinfeldts valseger utropade socialdemokratins död, annars skulle jag inte skriva det. Jag förstår inte riktigt vad du invänder emot gällande detta, mer än att det kanske är pinsamt att stå på samma sida som dessa dödgrävare.
Pinsamt? Samma sida? Grundförutsättningen är ju att jag håller med om många borgerliga debattörer utropade socialdemokratins död. Problemet är att jag inte ens komma ihåg en enda. Skulle det ha skett samtidigt som “Nya Moderaterna” blev största allianspartiet? Det tycks inte finnas så stor nytta av triangulering om motståndet har dött. Så jag får nog ta och ifrågasätta dina belägg, trots att jag inte sett till dem.
(För övrigt så ligger submit-knappen i text-fältets överkant, så en del av första raden täcks. Det är lite irriterande. Jag använder Vista och Firefox 3.5.7, om det är till någon hjälp.)
Dennis, nej de uttrycken kom i tid efter valsegern först, sedan i samband med valet av Mona Sahlin som partiordföranden för att bli som starkast när det gamla kommunistpartiet togs in som koalitionspartner och jag har tagit del av dessa uttryck i debattforum samt i mejllistor av olika slag. Huruvida några gått ut offentligt med det känner jag inte till men det är sannolikt sådant man väljer att hålla inom lite trängre kretsar.
Jag vet att submitknappen meckar och jag vet inte varför, får inte styr på det, det är lika illa i samtliga webbläsare som jag testat (den verkar dessutom flytta sig skumt nog).