Space Ace is back
By Erik Laakso at 1 October, 2009, 3:05 am

Den första konsert jag hade förmånen att bevista var med KISS och året var 1980 och jag var världens lyckligaste 12-åring. Redan vid den åldern satt alla planscher som funnits i Poster och Okej på mina väggar och de gröna drickabackarna var fyllda med LP-skivor och jag hade allt som släppts fram till den dagen. KISS hade ju verkligen inte de bästa musikerna eller den mest högkvalitativa musiken men fan vad de hade attityd och äckelfaktor som gjorde att de vuxna fasade inför dem. Trots detta släppte alltså min ömma moder iväg mig på konsert ihop med en jämngammal kompis vars pappa skjutsade ned oss till Scandinavium i Göteborg.
Min favorit i bandet var alltid Ace Frehley med sin skumma, rökiga, attityd, sin snygga Gibson Les Paul och sin släpiga röst. Att han inte gick så väl ihop med popstjärnan Paul Stanley och den hårt drivne affärsmannen Gene Simmons var kanske inte så konstigt och Ace tvingades lämna bandet 1982. 1997 gjorde jag en nostalgitripp till Stockholm stadion och såg bandet i sin originaluppsättning igen, det var inte riktigt lika häftigt att se dem som 29-åring som det var när jag var 12, det är ganska lätt att konstatera. Jag var betydligt mer kritisk till de bristande musikaliska kvaliteterna den senare gången.
Nu kommer i alla fall Ace Frehley till Sverige för tre spelningar, Debaser Medis i Stockholm 30 november, KB i Malmö 4 december och Trädgårn i Göteborg 6 december. Biljetterna till de två senare släpps idag och till Debaser släpps biljetterna i morgon. Jag kommer inte köa för några biljetter den här gången men visst hade det varit lite roligt att se den gamle idolen igen även om han säkert är ännu släpigare och skummare nu än någonsin förut. Recensionen i GP av det nya albumet avslöjar kanske ganska tydligt att det är mer tragik än skön nostalgi som är på ingående. Men för en 41-åring som kan blunda och bli 12 igen så är det lite lycka ändå.
Musiknytt skriver också om konserterna.
Här är ett smakprov på musiken som Ace framför på turnen och det är en rätt så skönt tung låt, men förhoppningsvis kommer han också spela “New York Groove” och det bör vara lite valuta för pengarna.
Andra intressanta bloggar om: ace frehley, kiss, musik
Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.

















Ace är cool! och är en kanongitarrist. Även Pete är kompetent men (lite för städad) verkar ganska hämnad av jazzskolningen. De andra två är väl lite sisådär… och (om man ska vara ärlig) kanske lite begränsade även textmässigt
Jag har läst ca tio recensioner av Anomaly. Tre svenska plus sju-[tta amerikanska. GPs recension är den enda som sågat Anomaly. Dom andra har gett den bra eller mycket bra betyg.
Ville bara tillägga det.