Recension av, ja vadå?

Idag skulle det kunna varit så att jag hade skrivit en recension av en nyutkommen bok. En bok som faktiskt släpps idag. Dessutom hade jag kunnat visa och recensera en lanseringsfilm och en nystartad webbplats och hänvisat till en sida på Facebook och en kanal på Twitter. Det hade jag kunnat gjort. Om jag hade känt till det i förväg. Istället ska jag recensera ett mejl och det var kanske inte vad som egentligen var tanken.

Inledningen
Det opersonliga tilltalet är vad som först fångar min tanke. Mina vänner kanske ropar “Tjena Erik”, eller “Hej Jerker”, många säger bara “hej hej” och det fungerar utmärkt för min del. “*Hej bloggare*”, som inledningen skrivs i mejlet jag fick, signalerar något annat även om jag uppskattar de små dekorationerna (jag är inte ogin så). Att jag som mottagare av mejlet ska vara glad att jag är sedd, sedd som bloggare. Jag undrar förstås: “Och vad vill du?” Rubriken ropar också ut ett “Hjälp oss” så det är någon som ropar sitt hjälp till mig med anledning av att jag bloggar. Det är förstås intressant. Vad vill du? Vem är du? Känner vi varann? Tankar som hinner dra genom huvudet innan jag fortsätter läsa mejlet.

Sen kommer en introduktion, jag får veta en del fakta om saker som händer just denna dag den 24 september. Det handlar om den bok, det handlar om en “lanseringsfilm” och det handlar om en webbplats. Det sker idag. I normala fall hade jag redan vid det här laget raderat mejlet och markerat det som spam eftersom det är information jag inte beställt eller efterfrågat. Men kanske är det dekorationerna runt det där “hej bloggare” som gör att jag läser vidare, mejlskribenten har ett litet grepp om mig. Jag vill veta mer, ta mig med. Intrigen tätnar.

Marknadsstrategin
Jag får veta att de som ger ut boken, de som gjort filmen och de som driver webbplatsen vill nå så stor spridning som möjligt för sin bok. Jag gissar för att få ut boken till så många som möjligt och nå så många som möjligt med sitt budskap. Möjligen också för att åtminstone gå jämt upp på kostnaderna. Mejlskribenten berättar också om sin strategi för att få denna spridning. Man har i detta moderna tidevarv bestämt sig för att de ska använda sociala medier (förstås) och jag riktigt hör hur finurligt pilemariskt leende skribenten såg ut när orden skrevs ned. Men den tätnade intrigen tappar lite sitt grepp här, i takt med att strategin beskrivs. Så här ska vi göra, sociala medier du vet. Visst är vi smarta och bra?

1. Berätta för andra att vi (som du inte känner men möjligen vagt känner till) skrivit en bok, använda alla kanaler du har tillgång till  (twitter, facebook, bloggen, you tube, röksignaler).
2. Blogga om vårt projekt, upplåt utrymme på din blogg, i dina texter, där du skriver om boken, där du visar filmen, där du länkar till facebooksidan och twitterkanalen.
3. Köp boken själv också, beställ den nu.

Mina slutsatser
Okej okej okej. Vänta lite nu. “Hej bloggare” blev plötsligt mera ett “Hej dumskalle”. Och ibland är det samma sak, jag vet det, men när du skriver mig det på näsan så blir jag lite fundersam. Vad var det du ville egentligen? Du vill alltså att jag ska marknadsföra er bok, ställa mig bakom den och berätta vad den heter, vilka som skrivit den, var den går att köpa och hur man kan hitta all annan information om boken. Men jag får inte läsa den själv utan att ha gjort det som alla andra förväntas göra när de läst min text, nämligen köpt den? Och går man in på sidan som du berättar om så ser man också att inga recensioner finns upplagda än, jag gissar ni väntar på att recensenterna ska beställa boken, som går att beställa först idag, först? Den klämkäcka avslutningen gör inte saken bättre. “Vi ses!” Oj, när då? Var då? Jag läser texten igen och ser ingen inbjudan till släppfest eller något liknande. Jag kanske avvaktar med mitt “Vi ses” om du ursäktar.

Gratis kurs
Nästa gång gör vi så här: En månad innan det är dags för släpp så mejlar du och frågar om jag har lust att recensera en bok, alternativt skickar du bara ett förhands-ex till mig och skriver på ett snyggt kort att det vore jätteroligt om jag ville läsa boken en månad innan alla andra och så stämplar du med “recensions exemplar” i boken, då fattar jag galoppen. Du berättar samtidigt om filmen som kommer (och ger mig en länk så jag kan se den i förväg), webbplatsen (som jag kanske också kan få en förhandstitt på några dagar innan premiär) och lite annan bakgrundsfakta. Är du riktigt finurlig så erbjuder du mig att intervjua någon av författarna också.  Då hade du undvikit risken att få en recension av ditt mejl där du tror att jag ska göra ditt jobb bara för att du tror jag är en dumskalle.

Andra intressanta bloggar om: Thaher Pelaseyed, 22 sömnlösa nätter, dumskallar

(9 votes, average: 4.00 out of 5)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.