Jag kan alltid börja köra buss igen

Jag är inte så himla bra på att lyssna på kroppens varningssignaler. Av en rad orsaker, som inte är helt enkla att analysera och som var och en för sig låter ganska bagatellartade men som välorganiserade kulor i ett sammansatt radband av orsaker bildades ett negativt flöde, har jag ända sedan i mitten av maj 2008 befunnit mig i nedförsbacke. Egentligen började det nog tidigare än så, troligen redan våren 2006 men jag gjorde som jag alltid gjort för att hantera mitt inre.
Jag jobbade häcken av mig.

Först genom att ha dubbla jobb och sedan genom att öka på det och slutligen genom att skaffa ett familjeföretag med öppentider mellan 06-20 i tillägg till det redan befintliga arbetet. Och nu har bensinen tagit slut. Fullständigt tomt i tanken och i tanken. Ja, då har jag inte nämnt bildandet av webbportalen arvidfalk.se och engagemanget i sossar mot storebror samt att jag hade ett uppdrag som beredningsordföranden i kommunpolitiken också.  Tomt sa Bull.

Nu skriver vi hösten 2009 och jag har inga politiska uppdrag, jag har inget jobb och snart har jag flyttat till egen lägenhet också. Det ena kan verkligen sägas ha lett till det andra på ett sätt som säkert hade gått att förutse om jag istället för att jobba som en idiot stannat upp och funderat lite någon gång mellan 2006 och hösten 2008 i alla fall. När vi väl skrev våren 2009 var det försent för det mesta. Men mitt i allt sådant kan man ändå finna den fullkomliga lyckan. Tänk så bra att det kan vara så också, mitt i allt.

Nåväl, på måndag ska jag på anställningsintervju som bussförare i Uppsala. Jag har ända sedan jag började skriva opinionsbildande samhällsanalyser och politiska pamfletter sagt att jag alltid kan gå tillbaka och köra buss eller börja städa igen. Men jag hade nog ändå inte trott att det skulle bli så snart så visst känns det lite märkligt.

På en barstol i vår närhet står det idag att läsa om två farbröder i en bar, en av de farbröderna hade kunnat vara jag. Ja, det är på bloggen Barstol alltså och de två personerna talar om vardagsslitet på kontoret, längtan att göra något annat och drömmen om att kunna försörja sig på det man tycker är roligast av allt och insikten om att det finns så ohyggligt många andra som är bättre på det man själv tycker man är hyfsad på. Fast å andra sidan finns det ganska många som redan får sin utkomst av liknande saker som inte alls är lika bra så det beror inte direkt på det. Men jag är en jävel på att köra buss så det går bra det också.

Karin Friberg skriver förresten också en intressant text om att skriva texter, läs den. Och så har Robert Gustavsson med självironi och insikt om att han kan det han håller på med invigt sitt nya kungarike.

Andra intressanta bloggar om: personligt

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.