Att drömma om Herrön

Igår hade alltså Killinggängets pjäs på Dramaten sin urpremiär och jag ägnar delar av dagen åt att främst läsa recensioner och anledningen till det är att jag har biljett till föreställningen i mitten av oktober så jag är naturligtvis nyfiken på vad som komma skall.

Killinggänget, detta bisarra namn på en konstellation (det går liksom inte ens att tänka namnet utan att bli ironisk), gavs det svåraste uppdrag man kan få, gör något, vad som helst, ni har fria händer, och uppdraget gavs till en grupp människor som kanske redan gett upp hoppet om den egna gruppens överlevnad. Dessvärre saknas, verkligen saknas, en av gruppens ursprungsmedlemmar, Jonas Inde, som klev av redan 2004. Hans avhopp är centralt gruppens utveckling fram till vad de sätter upp på Dramaten just nu.

Det är ganska spretiga recensioner, som om pressen haft lite svårt att veta om det är humorgänget killingarna eller den seriösa teaterföreställningen på Dramaten som ska värderas. Jag har inte förväntningar på att föreställningen ska slå knock på mig som “fyra nyanser av brunt” gjorde och inte heller som de fyra små filmerna som på var sitt sätt inte var något annat än geniala.  Just med den tydlighet som gruppen vågar ta det allvarliga på allvar och utan respekt för något samtidigt avfärda det allvarliga med något riktigt överlöjligt i alltihop är något som jag tycker pekar på vilken grundläggande respekt de har för det svåra utan att bli pretentiösa. Något som annars Dramatens stora scen riskerar att smitta det mesta med.

10 oktober ska jag se föreställningen och, jag tror det var från 3:e raden, då ska det mesta ha hunnit sätta sig, ojämämnheter slipats bort och kanske har modet ökat något så det verkligen  blir en grupp som går på djupet med självmordsförsök, missbruk, missämja och kreativa individers ojämna kamp mot gruppdynamiken. Många, inklusive gruppens deltagare själva, verkar anta att det här är gruppens sista gemensamma framträdande. Jag är inte lika säker på det. Det kan lika gärna bli så att de nu går igenom den slutgiltiga ekluten tillsammans och om de överlever det här utan att hata varandra för all framtid så kan de säkert hålla på berika svenskt humor- och kulturliv i minst 17 år till.

Läs även i bloggen Kulturbloggen
Om pjäsen i Aftonbladet I, II, III. DN, SVD, Expressen I & II.
Dramatens webbplats

Läs även andra bloggares åsikter om killinggänget, dramaten, henrik schyffert, johan rheborg, robert gustavsson, andres lokko, martin luuk, tomas alfredsson, jonas inde

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.