Samhällsmoralismen frodas
By Erik Laakso at 11 September, 2009, 8:40 am
Att använda sig själv som måttstock för vad som är rätt och rimligt är en inte helt ovanlig mänsklig egenskap. Vi gör det nog lite till mans då och då och kanske mer regelbundet än så. Att den egna världsbilden utgår från en själv är kanske mänskligt, att därefter vilja lägga sin egen standard som mått för andra är möjligen också förståeligt men det blir ett problem när denna mänskliga egenskap landar i en samhällsmoralism som ska diktera över andras liv och leverne.
Rökning och bruk av tobak är en sådan där sak som samhällsorganisationer, politiker och moralister i allmänhet älskar att plaska runt i. Kommuner förbjuder rökning, och i vissa fall också bruk av rökfri tobak, med hänvisning till allt från folkhälsa till kommunernas ekonomi. I Stockholm ska tydligen rökning förbjudas nästa år för de som arbetar i staden, liknande förbud har införts här och där. Men det lär fortfarande vara tillåtet att gå på toa, hämta kaffe och skvallra lite vid vattenautomaten.
Värst av alla moraliserande förbud är ändå förbudet mot rökfri tobak, den kan inte på något sätt störa andra människor på ett skadligt sätt utan endast på ett moraliserande vis och det bör inte uppmuntras genom lagstiftning. Rosemari på Kulturbloggen skrev för ett tag sedan en “kulturfyra” om rökning och tobak (jag ser att vi googlade fram samma bild) så jag passar här på att svara på den också:
- Röker du?
Jag har varit rökare och jag har feströkt under många år men har nu slutat helt sedan jag redan efter någon enstaka cigarett känner av försämringar i luftrören. Däremot snusar jag frekvent, regelbundet och kopiöst. - Vad tycker du om rökförbud för anställda på arbetstid?
Instinktivt tycker jag mycket illa om det. Hur man väljer att tillbringa sina småpauser är inte arbetsgivarens sak att lägga sig i så länge man sköter sitt jobb, inte stinker så det blir en sanitär olägenhet för medarbetare och besökare och så länge det inte stjäl arbetstid på ett sätt som i hög grad avviker från alla andras vanliga små raster. - Kan du känna att du blir störd av andras rök?
Nej det kan jag inte påstå att jag blir. - Kan du tänka dig att kyssa någon som har snus i munnen?
Det beror helt på situationen men det är inte aktuellt.
Åter till inledningen då. Om Non Smoking Generation lyckas förmå handlare att frivilligt avstå från att sälja tobak så må det vara hänt, jag hoppas bara vi slipper häxjakten på de handlare som väljer att fortsätta, men så länge tobak är lagligt att köpa, bruka och sälja så ska arbetsgivare, privata som offentliga, hålla sina tassar borta från vad deras anställda gör på sina raster.
En personlig reflektion till sist. I den kiosk som jag äger till hälften sålde vi fram till i våras cirka 60 varianter av cigaretter och 40 varianter av snus. Men det kostar på att ligga på stora lager så vi valde att reducera valfriheten i vår kiosk. Nu säljer vi de 10 bäst säljande cigarettmärkena och de 15 bäst säljande snussorterna. That’s it helt enkelt. Passar inte galoscherna så finns det andra leverantörer som har alla sorterna. Vi låg länge och hade lågprisnivå på varorna också men även det ändrade vi på. Och tänka sig, det utgjorde inte någon försämring på resultatet, vi säljer tobak till ungefär samma värde som innan. Kan man våga sig på att ha bara ett märke som nästa steg?
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om tobak, moraliserande
Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.


















Du har så helt rätt. Jag har själv gått från cigg till snus till *tadaaa* nikotinfri (*dansar frihetsdans*) och har blivit en rabiat tobaksmotståndare.
FÖR EGEN DEL. Inte för andras.
Jag blir bängtrött av alla försök att skriva folk på näsan (eller under läppen).
Särskilt kriget mot den rökfria tobaken.
Själv slutade jag med snus när den ena framtanden började lossna. Men det är ju för 17 VÅRA tänder, VÅRA kroppar, VÅRA plånböcker. Så beslutet är ju naturligtvis mitt och ditt personliga.
För egen del började jag röka vid 10 års ålder (RobinHood,Boy).
År 1976 slutade jag .En uppllysning medelade, “att om man har överlevt en hjärtinfarkt ,så brukar det för en rökare innebära en ny infarkt inom cirka två år.
Som storrökare till nollkonsumtion tog det inte två minuter. Har inte rökt sedan dess. Min familj fick i fortsättningen fara i en rökfri bil. Tidigare klagomål lämnades , som man säger i politiken” utan åtgärd”.
Det är trevligt med rökfri omgivning.Rökningen fungerar ju som en drog.
När telefonen ringde svarade nan och sade ett ögonblic,hämtade ciggen och sedan till snacket..