Vi går men vart?
By Erik Laakso at 10 September, 2009, 8:26 am
I söndags var jag i Kungsträdgården i Stockholm på den rödgröna dagen med mycket underhållning och lite politik på agendan, samt förstås trevliga möten med vänner och bekanta. I skuggan av storheter som Bo Kaspers Orkester och Rikard Wolff, eller om det var tvärtom, visade de tre rödgröna partierna sin enighet och sin målsättning inför valet 2010. Parallellt med den inriktningen pågår en het debatt internt i Socialdemokratin om vägen till målet, eller om det är vägen till makten som egentligen diskuteras. Jo, så är det nog. Målet är nämligen mycket luddigt men makten är alltid det centrala.
Jag är alltjämt ganska tveksam till trepartisamarbetet till vänster om mitten även om jag tror att det kommer räcka hela vägen till makten efter nästa val. Min tveksamhet baseras snarast på just bristen på mål men det kanske inte längre är viktigt i svensk politik. Men min känsla efter söndagen är att det nog ändå kan bli hyggligt det här, inte bra men hyggligt.
Till skillnad mot välfärdsforskaren Andreas Bergh (oberoende liberal?) tror jag det är förödande för landets generella välfärdssystem att lägga sin röst på borgerligheten för att tvinga fram ytterligare förnyelse inom socialdemokratin. Även en socialdemokrati utan långsiktiga mål och i ett svårtytt samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är bättre för Sverige än en moderatledd borgarregering, varje dag i veckan. Men vi måste ta diskussionen om målen någon gång och även om det inte kommer hinnas med till valet 2010 så måste det göras om vi inte ska förlora val igen 2014. Vi riskerar nämligen att hamna i en situation där landet byter regering vart fjärde år och att ingen regering klarar att nå några långsiktiga mål och därför inte heller målar upp några. Läs också Jonas Morians reflektion kring Berghs funderingar.
Min kollega på Arvid Falk, Nima Djohari-Taimouri tar i ett inlägg upp bristen på konkret diskussion och så tar han ett handfast tag i ämnet och listar tio punkter för en framgångsrik arbetarklasspolitik. Inte som en lista på givna svar utan som en utgångspunkt för diskussionen. Just nu jobbar jag med att få upp dessa punkter i ett forum eller en wiki för att hålla ihop diskussionen. Läs hans inlägg och använd det gärna som utgångspunkt för utveckling och resonemang. Det vore ju intressant om invektivkastarna i partiet fick upp ett intressantare spår. Katrine Kielos är inne på ett liknande spår i dagens aftonbladetledare där hon säger att frågan om varför saknas i den politiska analysen i dagens socialdemokrati och att såväl den ena som den andra parten är svaret skyldig.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, förnyelse
(2 votes, average: 3.00 out of 5)
Loading ...Kommentarer
Det går inte att kommentera det här inlägget.
Tyvärr är maktbegär utan mål inte bra för något land. Vi behöver en opposition med visioner och klara mål. Idag är det mest nej och ett lurpassande. Ta bort kopplingen mellan LO och S. Stå för en bra offentlig basstandard, acceptera tjänsteföretag, inse att välstånd kommer av fungerande företag varav många små, acceptera att några blir rika.
Med dessa enkla medel kommer mittenväljarna tillbaka. Med kommunismen i högsätet flyr de flesta rätt funtade.
Jag har också slagits av samma sak. Läser man granskningsrapporten om nationens tillstånd http://www.rodgron.se/nyheter/granskningsrapporten-tre-ar-av-missade-chanser/ så bekräftas känslan av att det är makten som är viktigast och målen underordnade. Här antar man Reinfeldts utmaning om titelfigheten om vem som är statens bäste förvaltare. Nästa års valkamp kommer att handla om det. Läser man Sahlins och Östros dn-debattartikel så förstärks intrycket.
Jodå, ingen är betjänt av 4 nya år med principryttarna i Björklund/Reinfeldts kavalleri, men var kan man se konturerna av det samhälle som inte låter sig missbrukas av en borgerlig valvinst. Så länge som vi accepterar staten i dess nuvarande form, som enda förvaltare och utövare av gemnsamhetsprincipen för välfärden och välfärdsamhället så kommer politiken att fortsätta reduceras till en fråga om skatter och skatternas förvaltning. Människan och underifrånperspektivet suddas ut.
Ta bort kopplinger Soc .och Lo skriver Rolf Eriksson. . Ta bort kopplingen mellan SAF och Moderater? Det är ju alla delaktiga i den politiska diskussionen om man vill ,.
Annars är det ju bara att i LO bevaka rättvisa på arbetsplatser som är de stor och angelägen uppgift. Vi bör akta på dessa organisationer så att någon tycker att det är värt att a