Liberatis äntringsstyrka

Nu ska jag springa Alexander Bards ärenden en liten stund och fundera lite kring nätverket Liberati (det torde väl komma en webbplatslansering så snart buzzet kring organisationen gjort sitt för att väcka tillräckligt intresse). Utgångspunkten för Liberati påstås på sina håll handla om deltagarkulturen i de politiska partierna och den bristande kunskap som råder kring hur man använder nya medier, och med Barak Obamas kampanjmetoder som förebild. Det här är ju årets mest upphaussade fråga varför Bards initiativ förstås väcker den uppmärksamhet han räknat med. Man kan inte säga annat än att han är oerhört begåvad och spännande som människa. Ett bra sätt att få skriverier om ett nytt nätverk kring deltagandekultur är ju att, som Bard gör, minimera den allmänna insynen i processen samtidigt som man kritiserar begränsad deltagarförmåga hos andra. Smart.

Mikael lämnade Folkpartiet och gick med i Piratpartiet, han gjorde det för att han menade att Fp tappat sin förmåga som liberal kraft. Nu ville han gå med i Liberatinätverket istället eftersom han hoppades att de kunde stå för en liberal förnyelse inom Fp. Alexander Bard svarade på ansökan: “Vi är inte ett dugg intresserade av några piratpartister i Liberati. Bara så att du vet.” Det är en åsikt att respektera. Om det innebär att Folkpartiet framöver inte tänker bry sig om att försöka övertyga andra om sin egen förträfflighet utan hålla sig till interna grupper och mejllistor förtäljer inte historien men deltagandet innebär i vilket fall som helst inte att den som vill får vara med och deltaga utan bara de som är utvalda, vilket i mina ögon är helt okej. Jag lägger inga värderingar i det.

Johan Ulvenlöv som jobbar med nya medier för Socialdemokraterna har varit i USA och sett Obamas kampanj på nära håll och han säger i anslutning till den diskussion som varit kring hur bra Obamas deltagandeorganisation varit. Johan skriver:

“Här beskrivs kampanjen som den mest disciplinerade kampanjen i amerikansk historia. De jag talat med skakar på huvudet när jag jag frågar om Obamakampanjen släppt kontrollen enligt beskrivningen i svensk media. Tvärtom, de framhåller att hur noga planerat och styrt allt arbete med facebook, youtube, community varit.”

Det här ligger helt i linje med Alexander Bards nya nätverk, en disciplinerad och väl kontrollerad satsning som kontrollerar vilka som är med på ett sätt som är mer släkt med partiväsendet än med den rörliga och vildvuxna del av den politiska debatten som kan benämnas bloggsfären. Det är något som går helt på tvärs exempelvis med hur Piratpartiet och Rick Falkvinge beskriver engagemanget och förutsättningarna. Det här är saker som M.A Opassande och Oscar Swartz tar upp. På JMW Kommunikation kan man också lyssna på en talkshow där Camilla Lindberg, som också beskrivs som initiativtagare till Liberati, resonerar. Uppseendeväckande där är hur hon lämnat den radikalitet som präglade hennes motstånd mot FRA-lagen i somras, för att istället nu humma med i partiledningarnas historiebeskrivningar.

Som slutkläm till det här kanske man kan konstatera att det går att hitta personers om säljer sig bara priset är det rätta. Alexander Bard säljer sig dock inte till högstbjudande, han tar för sig och köper upp istället. Den här gången är det Folkpartiet som släppt till. Intressant…

(No Ratings Yet)

 Loading ...

Kommentarer

Det går inte att kommentera det här inlägget.